Är julmagin över nu

eller kan vi ta med oss magin igenom resten av året och  hela 2014 också.

Jag tycker vi bestämmer så. Varje dag är värd att firas.

Min jul har varit skön och lugn. Precis så som vi tycker om att uppleva den. Det är alltid mycket lekande och upptäckande av nya saker dagarna efter julafton. Själv fick jag bland annat en ny STOR skärm till datorn, den andra hade börjat bråka en del.

Och så promenerar vi förstås. Det är så skönt att röra på sig efter all god mat och de godsaker man äter under jul. Idag var det inte särskilt juligt ute alls, däremot var känslan aningen magisk och riktigt härlig.

Jag har inte jobbat med något skrivande alls i några dagar nu. Det känns inte riktigt bra, det lägger sig i magen och i hjärtat som en stor saknad efter lekandet med orden. Men i går kom jag på några småsaker jag ska lägga in i mitt andra manus. Det gjorde mig märkligt lycklig, känslan var lite som att hitta tillbaka till upprymdheten bland de vilande orden. I morgon hoppas jag kunna ta hand om de där orden och placera dem där de hör hemma.

Lite skrivinspiration får vara bränslet till en långsam start på skrivandet igen. I dag handlar den om att utveckla sin idé. Sitt manus. Bra och inspirerande tankar. Jag tror att man fyller upp sin inspirationskälla när man har perioder av vila från orden. Här dyker också tanken ännu en gång upp på att vara nyfiken själv på hur berättelsen ska utveckla sig. Det är ju det absolut mest spännande och roligaste med att skriva. Tycker jag. Att få upptäcka saker inom en själv som man inte hade en aning om fanns där. Sedan håller jag helt och hållet med om att det inte är någon idé att vänta på inspiration, den kommer när man sätter sig ner och skriver. Och sedan kan den eskalera i ett rasande tempo, eller i det vi kallar flow, den mest fantastiska känslan.

God Jul

det är dags att önska er alla en riktigt God Jul!

Julen innebär ju en hel massa saker och idag innebar den två brännskador på händerna. Det är smällar man får ta när man ska göra pepparkakshus. Tur att barnen tycker att det är så kul och det blev ju riktigt snyggt trots allt. Just den här dagen har det inte bara snöat på vanligt sätt utan också marshmallows. Nice!

Igår bakades det både pepparkakor och lussebullar.

Det blev lite grisigt!

Julkul på hög nivå! : )

Nåja, nu är det dags för mig att önska er en riktigt
God Jul! 
Må alla era juldrömmar slå in!

Det har redan börjat

julfirandet. Idag har vi haft lite minijul med mina föräldrar som åker till Uppsala och yngsta systern med familj över jul. Innan det gjorde jag nog de sista julklappsinköpen för mig själv. Oj, vad det känns skönt. Och för att jag älskar känslan av magi som julen bär med sig vill jag bjuda på just mirakel, om än med hjälp av en mänsklig tanke och hand. Helt underbart är det i alla fall.

Så fick jag både en god känsla i bröstet, ett stort leende på läpparna och en och annan tår i ögonvrån.

Men tillbaka till det viktigaste idag. Dansen. Jag fortsätter med jultemat och en helt fantastisk julhälsning. Kanske något att fundera över till nästa år. Nu kör vi igång den sista helgen innan jul.

Jag har gett upp

efter att ha stretat emot i många år. I år blev det en konstgran för oss.

Jag tycker att det känns så konstigt att köpa en dyr gran som aldrig är så fin som man vill ha den, för att sedan slänga ut den två-tre veckor senare. Det kändes mer ekologiskt på något vis, vilket det tydligen inte alls är, fick vi höra på radion ett par dagar efter att vi köpt den. Nåja, nu är den  i alla fall köpt och den är väldigt fin. Det dyker upp ny dekoration som får hamna i granen efter hand som barnen tar hem sådana från skolan. I dag fylldes det dessutom på med polkagrisstänger.

Inte än, sa julen. Tiden är fortfarande en bristvara hos mig, därför blev det inget manusarbete idag heller. Det känns i själen, allt jag läser om och av de skrivande extra lyckliga människorna, gör längtan näst intill olidlig. Men snart, snart!

Under tiden får jag underhålla mig i ett par minuter med skrivinspiration. Idag handlar det om att inte behöva veta hur berättelsen ska sluta och att inte vänta på inspiration utan att bara skriva på. Ibland är det att inte veta hur det ska sluta som gör att man drivs på i skrivandet. Man vill helt enkelt veta hur det ska sluta.

Äntligen

har jag fått bort min infekterade tand som min förra tandläkare inte ville dra ut, utan göra en rotfyllning i.

Min nya tandläkare kunde bara konstatera att det aldrig hade gått att rotfylla den med gott resultat. Så kan det gå. Jag känner mig så lättad efter en lång tids vånda inför det här problemet. Sa jag att jag har bytt tandläkare nu, precis som hela familjen ska göra. Japp! Den nya var helt fantastisk. Och hon vill köpa novellsamlingen som jag kommer att finnas med i när den kommer ut. : D

Annars tittar jag avundsjukt på alla som hinner med sina skrivande projekt just nu. För mig verkar det helt omöjligt att få tid med det. Men jag försöker att inte fundera så mycket över det utan istället njuta av tiden som är nu. Den är trots allt ganska kort i det stora hela.

Idag behöver jag få ta till mig lite skrivinspiration och det gör jag genom att lyssna på hur ett följebrev ska se ut. Snart ska jag ta tag i mitt eget följebrev för manus nummer två, så allt av intresse angående det är spännande att ta till sig.

Det är helt hopplöst

att få tiden att räcka till för allt man vill göra just nu.

En liten, liten röst inom mig, som är fullkomligt nöjd just nu med att julpyssla och göra det mysigt för barnen, men som ändå någonstans längtar till lugnet och vardagen igen. Snart är det jul, sedan nyår och så har vi ett helt nytt magiskt år framför oss.

Men just nu försöker jag mest att inte rusa genom december utan försöker leva i nuet och inte lägga in för många måsten under dagen. Vilket tyvärr betyder att mina manus får ligga till sig lite. Idag har jag varit med lillkillen på stan så att han fick köpa sina julklappar och så hade vi en mysig stund tillsammans. Det är vad december är för mig. Så jag är ledsen för min frånvaro både här och där, bättre tider kommer, vad gäller annat än barn och jul.

Då var det dags

igen. Men var det inte alldeles nyss?

Idag har dottern och jag varit i det stora shoppingcentret och handlat lite. Allt bör inte shoppas online, det finns väldigt mycket känsla i att känna och se på saker. Och så får man lite julkänsla på köpet. Idag fick vi dessutom uppleva ett vackert Luciatåg som vandrade runt bland butikerna.


Swedish Lucia For Dummies from Sweden on Vimeo.

Annars har vi mest haft det skönt och njuter av att helgen har startat. Vilket också innebär, just det, dans. Lite sent på det, men natten är ung. Man kan ha riktigt kul när man shoppar, om man vågar. Nu kör vi igång en riktigt härlig helg med dans!

Julshopping och förkylning

fy för förkylning.

Men, men julen väntar på ingen, så maken och jag drog iväg för att göra en del ärenden så fort äldsta sonen och dottern kommit hem, så att de kunde ta hand om småkillarna. För varje sak man får gjort inför julen lägger sig ett lugn i själen. Jag hämtade paket också, fyra stycken. Det känns alltid lika spännande. Lite som julafton faktiskt, även om sakerna inte är till mig. Inte alla i alla fall.  : D

Jag har plockat undan i köket som såg ut som ett slagfält i förmiddags och så har jag fortsatt med det eviga strykandet. Det gjorde jag samtidigt som jag såg på tv. Det var väldigt mycket att se på idag. Nobels pristagare med flera har ju haft fullt upp och Mandelas minnesprogram har pågått hela dagen. Jag hann med nöd och näppe trycka in lite manusarbete också, tack vare att maken tog hand om matlagningen. ♥ Det känns skönt att hinna göra lite manusarbete varje dag.

Idag blir det lite julmusik hos mig. The epic way!

Bokrelease och redigering

hos mig idag.

Jag får lov att suga energi ur händelser som är överfulla av dem. För än så länge har jag inte lyckats hitta tillbaka till min egen.

Bokreleasen för Svart skugga av Ida Axelsson var helt fantastisk. Det tog lite tid för mig att krångla ur bilderna ur mobilen som har börjat bli lite trotsig. Tur att maken vet hur man gör. Nu är de här. Jag hade glömt kameran och de bilder jag tog blev väl inte direkt lysande, men de är allt jag har och känslan finns kvar i dem.

Stockholm bjöd mig på en härlig julkänsla. Magi som bara finns runt jul.

Ida Axelsson, tillsammans med Litet förlag och lägenhetens ägare Marion Nyström, bjöd på stämningsfull gemenskap.

Underbara snittar och ljuvliga cupcakes och gott vin förstås.

Goda samtal.

Nina Larsdotter Lööw och Ida Axelsson välkomnade boken, Svart skugga ut i världen.

Sedan var det dags för signering.

Även på toaletten var stämningen magisk.

På vägen vidare mot eftersläckaren fortsatte magin att lysa med sin närvaro.

Vi avslutade kvällen på puben med flera härliga samtal.

Vilken underbar resa tillbaka i tiden. Inte så långt tillbaka, men ändå. Nu känner jag mig väldigt mycket piggare igen.

Jag har faktiskt jobbat i dag också. Jag har läst ur manus nummer två och har drygt hälften kvar. När jag skrev ut det tog färgen slut och det går knappt att läsa om man inte har fullt dagsljus, vilket gör att det tar lite tid. Man vill ju inte skriva ut en sådan mängd papper en gång till. Dessutom har jag skrivit lite på författarporträttet, det är inte lätt. Och så har jag läst igenom novellen, nu ska den också läsas på papper en gång till. Det går framåt.

Lite utslagen

men inte nedslagen.

Jag har inte mått särskilt bra de senaste dagarna. Ont i magen, mår illa och är supertrött. En vän har dessutom fått den sämsta nyheten, vilket gör min dag till en sådan då man inte riktigt hittar kraften. Däremot får man en riktig tankeställare om vad som är viktigt i livet. Viktigt på riktigt!

Jag hoppas på mer energi i morgon, då jag verkligen behöver jobba med novellen och författarporträttet. Och så ska jag få till ett foto av mig själv, det känns som det borde finnas lite bättre dagar för det än denna.

Det är så december och tiden går fortare än någonsin. Vi har dessutom två födelsedagar den här månaden. Men jag tänker inte låta det stressa mig i år. Jag vill njuta av allt ljus, all fin julmusik och den stora förväntan och glädjen barnen lever i.

Fin julmusik har en fantastisk förmåga att lugna sinnet. I det lugnet borde vi stanna hela december och bara njuta av allt det goda.

Dagarna som går

är dagar som är oändligt värdefulla. När familjen är tillsammans mår jag allra bäst. Vi är fortfarande lite krassliga så vi sover länge och skrotar mest runt och så ser vi en massa film. Att bara få vara nära är den största rikedomen i livet. I morgon börjar äldste sonen i skolan och på tisdag börjar de andra tre, sedan är vardagen igång igen och vi börjar vår resa mot en efterlängtad vår och sommar.

Nu är julen borta och huset städat tack vara maken som är friskast och har mest energi. Han är bäst! Nu är det ljusare färger och tulpaner som gäller, förutom de julblommor som fortfarande lever och mår bra, men de levande ljusen får lysa upp tillvaron ett tag till.

Tanken var nog att jag skulle skriva en liten stund i dag, men tiden gick alldeles för fort och jag fyllde upp tiden med annat härligt. Stella (prinsesskatten) har lagt sig tillrätta på skrivbordet bredvid mig. Nära, nära så skrivandet är inte lätt, jag måste fixa en bättre plats för henne. Jag tror att hon är redo för vår skrivtid, den där mitt andra manus ska bli färdigt för avfärd. Det är tur att jag har en sådan härlig skrivkompis.

God Jul

Wishing you Magic! 
This Christmas & Always!

Ville bara önska er alla en riktigt God Jul! 

Ha en helt underbar helg oavsett vad ni hittar på!

Bockar av i listan

och ser framför mig hur härlig skrivtid närmar sig för mig!

Så är det, berättelserna snurrar alltid omkring i medvetandet på ett eller annat sätt. Och plötsligt känner jag igen känslan så väl från förra julen. En lätt otålighet mitt i allt det mysiga julfirandet. För jag vet precis hur det känns när allt är över och vardagen får bestå i skrivande igen. Julen i all ära, men att skriva gör själen lycklig på ett alldeles speciellt sätt. Samtidigt måste jag försöka stanna i nuet och njuta av den här tiden som är fylld av levande ljus, juliga dofter, julmusik och snyftiga julfilmer, för det är en ljuvlig men kort tid.

Dagens skrivtips är bara 1:19 lång men den fick mig att fundera lite extra. The bigger the issue, the smaller you write. Mycket intressant!

Det går långsamt

men det går framåt.

Det är jättesvårt att fatta hur nära julafton vi är just nu. Äldsta sonen har gjort färdig sin PRAO i vår närmaste matvaruaffär idag och kommer att ha julmys i skolan i morgon. Imorgon ska lillkillen ha julfest i skolan och han ser mycket fram emot det. Julmys är väl ledordet för skolan just nu överhuvudtaget. Själv försöker jag samla ihop mig för att bli så färdig som möjligt med det jag behöver göra. Det är lite snurrigt i huvudet och jag har dålig koll på vilka julklappar jag har köpt, men har bestämt mig för att det säkert blir bra i alla fall. Mina barn jämför inte med varandra utan fokuserar på vad de själva fått och är nöjda med det. Det är bra. Sedan ska det förberedas inför den andra av makens födelsedagsfester, den som vi fick skjuta på när vi blev sjuka. Jag ser väldigt mycket fram emot fredag då barnens vinterlov börjar och vi kan ha det lugnt och skönt tillsammans. Efter fredagskvällens fest då förstås.

För att hålla skrivandet levande trots att jag inte skriver så lyssnar jag på korta skrivtips. Idag handlar det om att inte fastna i ett manus utan att fortsätta att skriva på nästa och nästa. Det låter utmärkt eftersom jag just nu håller på att slutredigera mitt andra manus.

Stillheten

har lagt sig i och runt vårt hus och jag har inte förmått komma igång med något vettigt ännu idag. Julkorten måste skickas och på fredag har vi nästa fest. Sedan är det dags att duka om för julafton som firas med nästan hela min familj hemma hos oss.

Jag är så tacksam över våra mycket hjälpsamma släktingar som gjorde livet så lätt för mig trots att vi var 17 personer som bodde här hemma hos oss under tre nätter. Det var en ovärderlig hjälp. Tacksamhet är ordet som stannar kvar då alla har åkt hem efter en fantastiskt trevlig, rolig och innehållsrik helg.

I morgon kanske jag kan vara igång igen. Men så är det skrivandet som pockar och lockar. När, när ska jag få komma igång igen. Jag känner att jag behöver stjäla lite tid snart. Under tiden lyssnar jag en kort stund på några härliga skrivtips. Det få fjärilarna att göra våghalsiga flygrundor i magen på mig under tiden som jag väntar på min tid.

121212

känns som en väldigt speciell dag på många sätt!

Kroppen läker långsamt, långsamt och jag kan knappt äta något utan att må fruktansvärt dåligt, det är som om det gör ont ända in i ryggmärgen och in i hjärnbalken. En mycket obehaglig känsla som jag aldrig har upplevt förut.

Men jag försöker hänga med, idag har vi firat lilljulafton med farmor och farfar som vi inte ska fira julen med. Vi har ätit lite julmat och delat ut julklappar. I morgon kommer resten av gänget och jag hoppas innerligt att jag mår myckert bättre då. När jag ska hinna runt och hälsa på bland alla era härliga bloggar vet jag inte alls. Men jag måste ta det lugnt för att orka med de kommande tre dagarna. Och hoppas att jag mår bättre och bättre för varje dag. Men jag kommer så fort jag bara hinner och orkar.

Vi har också firat det allra viktigaste idag och det är äldsta sonens 15-årsdag! Det är svårt att fatta att han redan är så stor. Min älskade lille, store kille. Han och hans syskon ÄR mitt hjärta. På hans dop spelades och sjöngs Handens fem fingrar med Lisa Nilsson och jag blir fortfarande rörd ända in i hjärteroten när jag hör på den.

Inte alls som jag tänkt mig

men vad är väl någonsin det!

Jag hade verkligen hoppats slippa, men jag hade ingen sådan tur den här gången. Igår natt var det dags för mig att dyka ner i toalettstolen. Redan på kvällen kände jag på mig att det var på gång. Strax innan halv tre på natten visste jag att det var dags. Jag som tycker att kräkas är värre än att föda barn och alltid är säker på att jag ska dö när jag gör det var förvånansvärt lugn. Jag torkade av toalettringen med en våtservett och satte upp håret, sedan var det dags. Nåja, nog om detta. Man blir trött och avslagen och jag vet inte hur jag ska hinna göra allt det som man ska göra just nu. Bakningen som skulle gjorts i söndags fick av naturliga skäl vänta. Och tiden rusar fram, snart är det Lucia och vi har varken lussebullar eller pepparkakor. Imorgon kommer svärföräldrarna och de får nog hjälpa till med en del. En av födelsedagsfesterna har vi fått skjuta på, den andra där besökarna kommer långt ifrån är på lördag. Jag hoppas att jag har fått tillbaka mina krafter snart för att orka med allt. Vi har trots allt levt i en sjukstuga i snart två veckor härhemma. Nu är det bara maken kvar och vi hoppas innerligt att han får fortsätta vara frisk, eftersom det är han som fyller år och som ska firas på lördag.

Nu måste jag återgå till återhämtandet, därför avslutar jag dagen med lugnande julmusik. Grown-up Christmas List med Kelly Clarkson.

Och festandet fick vänta

eftersom äldsta sonen efter tre jobbiga timmar med fruktansvärd magvärk började kräktas tidigt i morse. Det innebar att en av makens och äldsta sonens födelsedagsfester fick ställas in. Vi ska försöka i morgon istället.
 

Även en stor kille behöver sin mamma när han är sjuk. Stackarn!

Själv undrar jag när det är dags för maken och mig. Alla fyra barnen har nu gått igenom denna skärseld. Sjukträsket är väl inte något direkt festligt ställe att vara på precis, så det är inget vi ser fram emot och hoppas så klart slippa.

Annars längtar jag så otroligt mycket efter att få skriva. Man längtar alltid som mest när det bara inte fungerar. En ordlös värld är en torftig värld.

Fast vi har köpt en gran och de barn som är friska har dekorerat den. De älskar att göra det och jag släpper mer och mer på att det ska vara på ett särskilt sätt. Låt dem fara runt och bli varma och lyckliga är en bättre inställning just nu. Det är trots allt vad julen handlar om. Glädje, lycka, harmoni och kärlek!

Nu ska vi ha mys i fåtöljerna med film och så får vi se vad natten och morgondagen för med sig.

Refusering i juletid och finaste vinsten

jodå, nu har den första refuseringen den här gången kommit. Ungefär fem veckor tog det, så det gick fort.

Men jag bygger vidare! Alltid! Jag har bara skickat till tre förlag den här gången. Kanske för att jag så gärna skulle vilja jobba tillsammans med två av dem. De två som fortfarande inte har svarat som tur är. Kanske för att jag fortfarande funderar på vad som egentligen är den bästa vägen att gå. Det finns ju flera som tur väl är.

Fast just nu känns det som om precis alla blir antagna av olika förlag utom jag. Då gäller det att inte låta det där tråkiga tvivlet ta plats i sinnet. Jag är så glad för alla som får uppleva drömmen, absolut, det ger hopp åt oss alla. Det är bara det att jag också vill vara med! :)

Att tänka är fiende till kreativiteten säger Ray Bradbury, så jag slutar tänka och gör istället. Jag har jobbat vidare med mitt andra manus en stund idag. Trots att allt jag behöver göra inför födelsedagsfesterna och julen som närmar sig med stormsteg. Det är så mycket lättare och så fantastiskt roligt och tillfredsställande att skriva istället.

Och så fick jag ju min fina vinst från underbara Simona Ahrnstedt. Det väger ju upp för den tråkiga refuseringen. Tack Simona, jag tror bestämt att du är min goda fe! : )

Som tack får du och alla andra en julsång idag. Den kommer från filmen Polarexpressen som vi började se det året vi bodde på Mallorca och inte kunde se Kalle Ankas jul. Nu ingår den i vår jultradition och vi ser den varje jul. Dessutom passar temat utmärkt. Just nu lever vi i en tid där det är viktigt att tro, precis så som vi egentligen alltid ska göra. Och jag ska fortsätta tro på mina berättelser så att de får hitta vägen till andra som kan läsa dem.
Believe med Josh Groban.
 

Egentligen

är det nog inte så bråttom med att få färdigt manuset just nu.
För jag antar att julen och en bit efter jul och nyår kommer att vara en tid då det är mindre bra att skicka in till förlag. Och det är mycket nog att pyssla med just nu ändå. Julklappar ska köpas, det ska bakas, dekoreras och pysslas i allmänhet. Det ska göras julkort och dessutom för oss fixas med två födelsedagskalas. Och köpas födelsedagspresenter och funderas på menyer. Och njutas och mysas!
 

Fast jag skulle vilja ha ett par timmar varje dag då jag kunde skriva. Då jag kunde få försvinna in i min egen värld och skapa egna världar. Jag vill ha mer tid, jag vill ha mer tid! Jag vill ha mer, mer!

Förra veckan hade jag en dröm som jag gärna skulle vilja testa att göra om till ett manus. Det var en katastrofdröm med övernaturliga inslag. En rafflande men helskum dröm, fast med lite arbete så skulle det kunna bli ett riktigt spännande manus. Kanske!

Jag gör som Åsa föreslår och tar bort större delen av idén till detta manus, ifall det skulle finnas några manustjuvar i cyperspace som hittar hit. : )

Bilderna lånade från nätet.