Whoohaa

jag är igenom, men så har jag också jobbat hårt och länge idag. Tiden har delats med något jag jobbar med inför dopet, så jag fick vara riktigt effektiv. Men, wow vilken känsla det är! Mål och drömmar har uppfyllts, både mina och mina karaktärers. Nu ska jag skriva ut på papper igen, fast det får bli imorgon när vi köpt ny svart färg till skrivaren, för det går inte att se vad det står just nu. Och så måste jag peta vidare i följebrevet. Sedan är det dags för avfärd, den allra första för det här manuset. Scary!

Vilken dag jag har haft och jag är nöjd med precis allt jag har gjort. Det känns så bra. Fast nu börjar ju alla tvivel ta plats igen, även om jag försöker mota bort dem. Det är extremt svårt att vara tillräckligt opartisk i sitt tyckande om det man skrivit efter att ha läst igenom det oändligt många gånger. Jag ska titta på lektörens tankar ännu en gång i kväll för att försöka komma till klarhet ännu en gång. Det är en spännande värld att få leva i.

Nu dagens skrivmusik som direkt fick en plats i mitt soundtrack till det här manuset. When you really loved someone med Agneta Fältskog.

Det börjar klarna

i horisonten. I alla fall vad gäller mina funderingar kring mina manus.

Och ja, vägen mot mina drömmar går alltid framåt och uppåt! Jag känner mig riktigt lättad idag nu när jag har bestämt vilken väg jag ska fortsätta på. Klarheter kan göra ont men de kan också göra livet mycket lättare. Ibland är den svåra vägen nödvändig att gå och ibland är det faktiskt den som är lättare som är den bästa att välja. Jag väljer den lättare just nu. Det har pågått en konversation angående manusarbete och manus som hjälpt mig ta ett beslut och när man tagit ett beslut är det mycket lättare att fortsätta jobba och fokusera, eftersom man slipper jagas av alternativ och funderingar.

Dagens inspiration. Jag skriver för att. . .

Jag skriver för att jag inte kan låta bli, för att det får mitt hjärta att slå snabbare, för att det gör mig till en gladare mer harmonisk människa och för att det är min passion.

Det känns inte som

om så mycket har förändrats under det nya året. Ännu!

Trots att strykhögen fick växa, i fall i fall. Jag menar om jorden skulle gått under så fanns det ju roligare saker att göra innan än att stryka. Nu MÅSTE jag verkligen ta mig igenom den, om det fanns något jag borde ha lovat mig själv att göra som nyårslöfte så skulle det varit det. Om jag nu hade trott på nyårslöften förstås, förutom sådana som är positiva och omöjliga att misslyckas med. Nu är det dags att ta sig igenom the never ending hög med stryktvätt. Om jag bara fick se den skinande ytan under en liten, liten stund innan den försvann igen, då skulle jag vara nöjd.

Så här vackert var det definitivt inte hos oss idag. Nej, hela dagen har fyllts upp av regn och moln tunga som min egen strykhög. Och varför, varför bor jag i ett land så grått och trist. Varför gör någon det, det är en fråga som inte tycks ha något svar.

Det som lyser upp dagen är manusarbetet. Just nu upptas den av det där andra som inte är skrivande, men som ska bli. Typ! Det är tidskrävande så jag ser fram emot att komma vidare. Jag har en massa beslut att ta, sådana som verkar oöverkomliga innan de är tagna.

Skrivtips kanske kan vara något en grå dag som denna. Ta bort text, ingen kommer att sakna det fantastiska du tar bort (utom möjligen du) och läs din text högt. Bra tips!

Måste försöka behålla

glädjen!

Jag har vunnit en bok, bland annat, hos Christina Stielli. Underbart! Sådant gör mig glad. Jag ska läsa den för min lillkille som inte ser särskilt mycket fram emot att tappa någon tand. Vilket också var vad jag skrev som anledning till varför jag ville vinna just den här boken. Tack snälla Christina!

Sedan har jag fått ännu en underbar sak i  min brevlåda. En som jag har hunnit längta efter ett tag nu. Nära dig av Joanna Björkqvist. Jag ser mycket fram emot att få läsa den. Tack gulliga, duktiga och modiga Joanna och tack för den fina texten inne i boken till mig.

Idag har jag fortsatt med redigeringen av min andra bok. Nu har jag inte många sidor kvar och det känns härligt! Sedan borde det vara dags för att skicka den till lektör. Jag är rätt så stolt över att jag har skrivit två hela manus färdigt. Det trodde jag ALDRIG att jag skulle lyckas med för några år sedan. Nu har jag gjort det! Nu är det bara resten kvar!!!

Nu är det bara en sak som gäller, The World Or Nothing:

Redigering

Idag har jag redigerat och har kommit drygt halvvägs. Jag har inte ändrat på så mycket i berättelsen men förfinat och hittat småfel. Själv känner jag precis som Anne Rice i klippet ovan att jag behöver hålla mig till den ursprungliga berättelsen och lita på min instinkt. Det var den berättelsen jag ville berätta och det är den jag håller fast vid.

Det är inte lätt när man är novis att hitta rätt väg för sig själv. Man lyssnar på tips och försöker att hitta rätt i allt som sägs. Jag har känt en osäkerhet i att jag inte kunnat ändra i min berättelse. Inte känt att jag har gjort på rätt sätt. Nu har jag, tack vara Anne Rice, fått bekräftat att jag inte alls gör fel utan att jag gör det på det sätt som fungerar för mig.

Uthållighet

Tips från en amerikansk Professional Book Editor.



Ge inte upp, det är svårt att bli utgiven även för de bästa författarna. Man måste vara uthållig, envis och fortsätta hoppas på den personen som kommer att älska ditt manus.

Jag skojar inte

Om någon tror att jag skojar när jag säger att jag ligger efter med strykningen så kan jag visa att så inte är fallet. Precis så här ser det ut i min tvättstuga just nu. Ingen rolig syn och man måste undra vad vi har för kläder att ha på oss egentligen. Idag känner jag mig ganska effektiv. Jag stryker, hjälper barnen med ditt och datt, lagar mat, tvättar och så redigerar jag mitt manus emellanåt. Vilken lördag. Men det är inte så illa som det kan låta. Efter min promenad i solen där jag fick en massa energi går det riktigt bra faktiskt. Det gäller att stryka medan järnet är varmt. Åter till strykningen!

Redigering och horoskop

Ibland måste jag le när jag läser mitt horoskop på skoj.

Idag i Metro står det:
Du är ivrig att komma igång med vissa planer - först bör du dock fundera på om detta är vad du innerst vill!

Ja, det är precis vad jag vill. Jag har funderat klart för länge sedan.

I City står det:
Kanske blir det nu nödvändigt med en eller annan omväg mot den väg du hade tänkt dig om du ska lyckas med något du föresatt dig.

Om jag bara kommer fram så tar jag de omvägar som behövs.

Det blir lite roligt om man vet att jag just nu håller på att redigera mitt första manus. Jag skickade det till fem förlag för fyra månader sedan idag. Jag väntar fortfarande på svar från två. Under tiden har jag bestämt mig för ytterligare en redigering och är redo för att sätta plan B i rullning. Mitt favoritförlag är ett av dem som jag fortfarande väntar på svar ifrån. Det känns bra men hindrar inte att ha något i bakficka.

Andra refuseringen

Så var det då dags för andra refuseringsbrevet. På mail den här gången och även denna gången standardbrev. Nu ligger mitt hopp kvar på tre förlag.

Lite kuriosa, läste mitt horoskop idag som jag alltid gör på kul.

I Metro står det:
Du får nog acceptera att ett och annat nu sker i sin egen takt och knappast låter sig skyndas på.

I City står det:
Kräftans självförtroende förefaller lite naggat i kanten. Försök bringa klarhet i något som inte lämnar dig någon ro.

Jag kan inte låta bli att dra på smilgroparna. Så absolut rätt det blev idag.

I övrigt har jag fortsatt att skriva på mitt andra manus idag. Jag försöker att hålla Jante ifrån mig med all kraft jag har. Det som inte lämnar mig någon ro (som det står i horoskopet :) ) är att man inte vet om ens manus ens blir läst. Visste man att det inte når upp till den standard som krävs så har man ju ett svar. Nu finns det bara en massa frågetecken. Är mitt manus bedömt?  Är det inte tillräckligt bra eller har det inte ens fått en chans? Alla dessa tankar gör att jag lutar åt att skicka till lektör. Jag vill verkligen få en rättvis bedömning av mitt manus. Jag vill veta vilka brister det har och hur det kan bli bättre. Tills vidare jobbar jag på med mitt andra manus för oavsett vad som händer så är författandet det roligaste jag gjort på mycket länge. Att skriva gör mig glad och mycket lycklig så det ska jag fortsätta med länge än. Nämnde jag att jag är envis!

Tre enkla tips

När man skriver måste texten vara fyllig och orden måste ge läsaren en chans att skapa sig en bild av vad man vill berätta. Ord använda på rätt sätt kan vara ren lycka. Man måste färdas framåt i bokstäver. Bokstäver måste bilda ord som i sin tur bildar en lysande berättelse. Även den hemskaste beskrivning ska kännas poetisk. Det vackra måste vara så målande att man inte vill sluta läsa. Man ska fånga läsaren i ett grepp som är omöjlig att ta sig ur.

Det är inte lite som förväntas av en författare men icke desto mindre nödvändigt. En bok måste gripa tag, slå an strängar och ge läsaren en fantastisk upplevelse.

Man kan väl säga

Man kan verkligen säga att det inte är lika trevligt att promenera alla dagar. Efter många härliga soliga höstdagar här i Skåne så regnade det ordentligt i dag. Det såg inte så farligt ut och till en början gick det hur bra som helst. Tills jag började gå i motvind. Man kan väl säga att jag var totalt genomblöt när jag kom hem. Trots bra regnjacka. Det blöta spred sig långsamt från låren och neråt och ända ner i stumporna. Det kändes som att gå på blöt mossa. Sedan började det krypa uppåt, in under jackan. Nu är jag torr och varm igen. Det var inte många andra som var ute i dag. Det kändes lite ensamt. Jag gillar regn, men idag blev det lite blött och kallt även för mig.

I dag fick jag inte så värst många nya intryck på min promenad. Lite bilar mycket vatten och en kylig och blöt insikt :D Ändå är det ju väldigt rätt som han säger. För att bli författare måste man iaktta världen. Man måste lyssna, titta och fantisera. På mina promenader händer det massor. Jag löser problem, hittar på nya kapitel, nya böcker. Det är helt magiskt vad något så enkelt kan betyda för en enda människa.

Nobelpriset i litteratur gick till Mario Vargas Llosa. Jag har inte läst något av honom men jag tänker göra det nu. Jag tycker att det är spännande att läsa en författare som fått ett sådant viktigt pris.

Vem drog i nödbromsen

Tåget rusade fram i en rasande fart. Namnet på boken kom till mig i ett enda ögonblick. Handlingen är glasklar. Början blev skriven. Så drog någon i nödbromsen och det blev totalt blankt i hjärnan. Jag kunde inte ens hitta ett namn till min huvudperson. Inte kul!

Nu vet jag HUR viktig musiken är för mitt skrivande. När jag hittade rätt musik i går kväll så släppte det äntligen! Musiken som triggar min hjärna den här gången är filmmusiken från "Prince Of Persia". Ganska otippat, men det är dramatisk musik så varför inte. Tåget kan åter lämna stationen och susa vidare. Ruset är tillbaka!

Så en liten uppmuntran till Nina och alla andra som har fått ett refuseringsbrev någon gång. Ge aldrig upp! Så här kan man också hantera det avskydda refuseringsbrevet:

När goda råd inte är dyra

Råd kan man aldrig få för många av. Så här kommer några bra råd från författaren David Brin om att skriva.

En till

Här är en författare till som skriver på det sätt som jag gör. Hon berättar så bra om hur spännande det är att inte ens själv veta var historien ska ta vägen. Nya karaktärer kan dyka upp när som helst. Nya händelser uppenbarar sig hela tiden. Man ger sig in i det snåriga buskaget av ord som bildar en berättelse framför ens ögon. Man kommer till slut igenom, rufsig i håret och yr av alla stigar och cirklar man hamnat i därinne. Man låter adrenalinet och ruset lägga sig en aning innan man kan se att man har en färdig berättelse framför sig som man gillar. Man upplever en av de bästa känslorna i världen.

Om att skriva

Jag har läst om och lyssnat på en massa olika skrivtips och många har en storyline eller ett skrivschema. Alla författare verkar så otroligt organiserade. Själv är jag helt oorganiserad. Jag skulle aldrig få till en bok på det sättet. Jag behöver ha det flytande, dynamiska tänkandet där alla dörrar är öppna. Jag börjar bara med en grund eller något som jag vill berätta. Oftast kommer första meningen till mig först och då har jag egentligen ingen aning om var den ska leda mig. Sedan börjar jag skriva och historien kommer till mig efterhand. Det händer saker i berättelsen som jag inte ens hade anat när jag börjar skriva. Här har jag äntligen hittat en författare som gör precis som jag. Det känns tryggt.

Lusläst

Nu har jag läs igenom manus på papper två gånger. Det konstiga är att det blev lika många anteckningar i kanten andra gången. Trots det tycker jag att det känns bra. Att läsa två gånger kändes rätt. Det var en tanke jag hade om att det fanns för mycket känslouttryck som kunde bli för kletiga som gjorde att jag läste en andra gång. Nu ska alla ändringar in i datorn. Sedan hoppas jag att jag kommer att känna mig nöjd. Kan man känna sig helt nöjd? Jag brukar vara ganska petig men någon gång måste man ju ge upp och försöka vara nöjd. Finns det inte alltid något som går att ändra? Det är svårt att ha någon referens. Det finns ju ingen annan bok som man har läst 58 gånger. Finns det någon bok som skulle kännas intressant att läsa så många gånger? Jag vet att jag måste skiljas från den snart annars kommer jag att fortsätta att ändra i den till vansinne :D

Man ska inte ropa hej

Förkylningen har bestämt sig för att leka kurragömma med min kropp. Först är den där och sedan nästan borta för att i nästa stund vara tillbaka igen. Jag har dragit på mig en ambivalent typ av förkylning som inte kan bestämma sig. What´s up with that????

Jag hade en toppen eftermiddag i solen med mitt manus. Jag tog samtidigt några foton på häftiga moln. Njöt av att kunna sitta utomhus och jobba. Så skulle jag göra mat och känner mig plötsligt trött, hängig och börjar frysa. Det kan ju vara så att jag är allergisk mot hushållsarbete också :D

Efter att ha suttit inlindad i en varm filt och halvsovit i soffan framför tv:n en stund och fått lite Otrivin i näsan känner jag mig på gång igen. Vem vet hur det kommer att kännas i morgon??!!

Sensommar

I morse när jag vaknade var det grått och kallt ute. De underbara sensommardagarna som vi har haft de senaste dagarna var som bortblåsta. Jag hade ont i halsen och var rädd att förkylningen slagit sina kladdiga klor i mig. Jag bestämde mig ändå för att jag var tillräckligt okej för att gå min morgonpromenad. Under den hann solen komma fram och min hals bli lite bättre.

Hela familjen har lindriga förkylningssymptom men vi är nöjda över att vi klarat oss så här bra hittills. So far so good.

Jag fortsätter mitt liv som just nu känns rätt så ordentligt fantastiskt faktiskt. Tillbaka till manusredigering i solen :D

Lien är slipad

Lien är slipad och jag fortsätter att låta den gå. Ännu ett kapitel är borta. Det gav inget extra till berättelsen så det fick lämna plats för intressantare text.

Igår satt jag ute i solen och värmen och redigerade. Kan man vara lyckligare än när man sitter med sitt nästan färdiga manus och samtidigt njuter av sensommarens sista härliga värme. Jag njuter av alla ljud som omger mig. På vintern är det tyst och stilla men nu är världen full av ljud och liv. Solens strålar värmer mitt ansikte och jag vet att det inte är mycket kvar av den fantastiska sommaren som ger både kropp och själ värme. Snart är kylan här och vi får värma oss på annat sätt. Det ger en extra dimension att läsa sitt manus mitt ute i livet.

I dag fortsätter jag läsandet ute. Min hjärna måste vänja sig vid att jag snart nått mållinjen. Snart måste jag lämna ifrån mig mitt manus för att läsas och bedömmas av människor som jag inte känner. Det är då man kastar sig ut i det okända och hoppas på det bästa :D

Jag svävar

Gulliga och duktiga Amanda skrev en kommentar i min blogg angående manusarbete. Man kan inte annat än att sväva upp i det blå. Läs här :D