Efter en hel del prokrastinering

har jag äntligen pillat färdigt, både i manus och följebrev. Tror jag! Hoppas jag, eftersom jag nu gjort den första utskriften.

Fast jag vet av erfarenhet att det gäller att inte titta på manuset mer just nu. Det är alltid en dålig idé att läsa det efter att man skickat. Då kan man vara absolut säker på att något fel lyser som ett stoppljus i ögonen. Så nu lägger jag undan det för en tid. I morgon är det dags för avfärd. Och resan har börjat.

Dagens grateful:
Dag 27:
Varma nyutskrivna manushögar. Innehåller en härlig känsla av tillfredsställelse. Och så oändligt mycket hopp!

Dagens skrivmusik finns också i mitt soundtrack till manus nummer två. In your arms med Kina Grannis.

Men är det sant

är det verkligen fredag redan!

Det är konstigt hur tiden mellan sovande och vaket tillstånd fungerar. Precis när jag höll på att vakna tänkte jag på det där med fri vilja. Eller det var ju inte så logiskt tänkt, jag var ju inte riktigt vaken, men jag tänkte på varför vi ska ha svart mascara egentligen. Tänk om det hade varit rätt att ha röd mascara. Då skulle tårarna inte vara svarta när vi grät utan röda. När jag vaknade tyckte jag att det var en mycket märklig tanke, tills jag funderade på dess ursprung. Jag funderar väldigt mycket på vår fria vilja och att tänka själv. Allting runtomkring oss har startat i att någon vill bestämma vad vi ska tycka. Därför ska man vara väldigt försiktig med att följa den tanken utan eftertanke. Man måste alltid fråga sig, vad tycker jag? Det finns inget som är sant eftersom det så kallade sanna förändras efterhand. För mig är det självklart och jag ifrågasätter alla tankar om att så har det alltid varit och så är det bara. Om man inte tar sin fria vilja på allvar är det verkligen bara en illusion. En inprogrammerad känsla av att man väljer själv. Det finns ingen sanning. Men allt går att förändra. Bara man tar ansvar för vad man tycker och tror på. Vi är fria att tycka något annat än vad andra gör. Att tro på något annat än andra gör. Det är livsviktigt för mig numera. När jag knäckte den koden blev mitt liv så mycket lättare att leva och numera tror jag mest på mig själv.

Bild lånad här.

Pillandet fortsätter, både i manus nummer två och dess följebrev. Fast nu är det verkligen bara pillande och snart måste jag släppa det ifrån mig.

Dagens grateful.
Dag 24:
Min skrivare. Den som får mina alster på pränt. Den jag hoppas få använda flitigt under helgen. Ständigt övervakad av Stella. Hon älskar när man skriver ut. Manus är en dröm för henne.

Då så, dags att köra igång helgen. Och det gör vi självklart med dans. Everybody dance NOW!!

Tidsslukaren

har slukat ännu en vecka med hull och hår.

Det går läskigt fort just nu. Fast idag har jag njutit av att gå iväg på fotvård, helt underbart! Och så har jag shoppat lite. En snygg skjorta till äldsta sonen, en cool hood till nästyngstingen, en bikini till söta dottern, ett par tröjor till mig, en hallmatta och två ärtgröna handdukar. Jag gillar shopping.

Sedan har jag läst ur manus nummer ett och skrivit ut manus nummer två på papper till en av testläsarna. Prinsessan Stella övervakade det hela så att det gick rätt till. Idag fyller hon 1 år. Grattis Stella! ♥

Då så, vidare i programmet. Nu ska jag steka pannkakor till pannkakstårtan vi ska bjuda på i morgon när lillkillen har födelsedagsfest. Sedan blir det grillmiddag. Dessutom är det dags att dansa. Idag ska vi finaldansa, i alla fall vi som ser på Let´s Dance, ni andra får dansa hur ni vill. Och som alltid, dance like nobody´s watching. Man har inte roligare än man gör sig. : )

Manusambivalens

har jag upplevt idag.

Jag jobbade med manus nummer ett idag, trots att jag bestämt mig för att göra färdigt manus nummer två först. Dessutom jobbade jag en stund med manus två, det känns bra, men det gäller att hålla isär dem. Nu är manus ett utskrivet och ska läsas igenom ännu en gång. Den här får klara sig utan dotterns korrläsning på grund av att innehållet är för tungt för henne att läsa. Sedan ska jag skicka iväg det till ett par nya förlag som jag hittat och som kanske skulle kunna passa för just detta manus.

I övrigt har jag tagit hand om prinsessan Stella som har opererats idag. Hon har kastrerats, vilket man bör göra om det inte ska bli några kattungar. Min stackars lilla prinsessa är det inte mycket med just nu, men jag hoppas att hon snart är sig själv igen. Jag är i alla fall glad att det gått bra.

Då så, dags för lite mat och tv. Sedan tror jag att jag ska försöka hinna börja läsa ur manus nummer ett, det är nästan tre månader sedan sist. Spännande!

Dagens redigeringsmusik som också finns i mitt soundtrack för manus nummer ett. The World is Ugly med My Chemical Romance.

Äntligen

har vårkänslorna kommit på riktigt. Idag har vi städat altanen och så åt vi lunch där.  Vi tog en promenad och det riktigt spritter i kroppen av känslan som finns runt omkring oss nu.

Prinsessan Stella var utomhus i koppel för allra första gången, jag tror det blev en känsla av skräckblandad förtjusning för henne.

Dessutom har jag läst igenom hela manus nummer två och i morgon ska jag lägga in ändringarna som jag gjort. Det känns riktigt härligt. Varje steg framåt är en framgång värd att fira. Så det tänker jag göra.

Här utspelar sig slutscenen i mitt andra manus. Hur och varför hoppas jag att ni snart får veta! : )

Dagens skrivinspiration handlar om att ge liv åt sina karaktärer. Det är ett mycket spännande och viktigt ämne.

Bloggkärlek och annan kärlek

gör mitt hjärta lycklig i dag! Det kom ett brev, ett vackert brev som man så sällan får nuförtiden i brevlådan.

Tack underbara Maria för att du sprider din värme tillsammans med skönhet i vida cirklar med din underbara kort som du gör själv med stor kärlek och omsorg.

På tal om kärlek så sa lillkillen förra veckan när han skulle gå iväg till skolan att han inte ville vara taskig eller så men att vår katt Stella är lite sötare än vad jag är. Tja, jag kan väl bara hålla med. Älsklingsungen!

Nu i veckan gick han igenom de tjejer han tycker är söta, bland annat söta dottern och tyckte att Stella var lite sötare än dem alla. Till och med den sötaste tjejen i klassen. Fast inte sötare än mig, ingen kunde vara sötare än mig, gullungen hade ändrat uppfattning. Åh, ljuva tid då man är den bästa och finaste mamman i hela världen. Han är 6 år, det är en ljuvlig ålder och man får passa på att njuta så länge det varar!

Så var den sista

dagen på det här sportlovet nästan slut.

Vi har haft det fantastiskt skönt och avkopplande och jag tror att barnen känner sig både lite glada och samtidigt inte alls inför morgondagen. Det är skönt att inte ha några måsten eller tider att passa. Vi åt familjens favoritfisksoppa med vitlöksbröd idag för att avsluta veckan med lite fest.

Idag har vi badat prinsessan Stella också. Det är inte hennes favoritsysselsättning, så nu är hon lite sur på mig. Men det brukar gå över fort.

Vi har tagit en promenad hela familjen också, precis som vi har gjort nästan varje dag under lovet. Det var riktigt skönt när vi började, men i slutet började det snöa och blåsa så vi var glada över att komma in i värmen igen.

Det har inte blivit någon tid för mitt manus idag, men i morgon är det måndag igen och vardagen tar vid. Då ska jag fortsätta, om jag inte tar och läser några sidor innan jag somnar som jag brukar. Fast idag är jag trött, så vi får se om jag orkar. Tiden tillsammans med barnen och maken är det värdefullaste jag har och den tiden har jag haft massor av under den här veckan. Det är jag mycket tacksam över!

Men i morgon är en annan dag! : )

Dagarna som går

är dagar som är oändligt värdefulla. När familjen är tillsammans mår jag allra bäst. Vi är fortfarande lite krassliga så vi sover länge och skrotar mest runt och så ser vi en massa film. Att bara få vara nära är den största rikedomen i livet. I morgon börjar äldste sonen i skolan och på tisdag börjar de andra tre, sedan är vardagen igång igen och vi börjar vår resa mot en efterlängtad vår och sommar.

Nu är julen borta och huset städat tack vara maken som är friskast och har mest energi. Han är bäst! Nu är det ljusare färger och tulpaner som gäller, förutom de julblommor som fortfarande lever och mår bra, men de levande ljusen får lysa upp tillvaron ett tag till.

Tanken var nog att jag skulle skriva en liten stund i dag, men tiden gick alldeles för fort och jag fyllde upp tiden med annat härligt. Stella (prinsesskatten) har lagt sig tillrätta på skrivbordet bredvid mig. Nära, nära så skrivandet är inte lätt, jag måste fixa en bättre plats för henne. Jag tror att hon är redo för vår skrivtid, den där mitt andra manus ska bli färdigt för avfärd. Det är tur att jag har en sådan härlig skrivkompis.