Är julmagin över nu

eller kan vi ta med oss magin igenom resten av året och  hela 2014 också.

Jag tycker vi bestämmer så. Varje dag är värd att firas.

Min jul har varit skön och lugn. Precis så som vi tycker om att uppleva den. Det är alltid mycket lekande och upptäckande av nya saker dagarna efter julafton. Själv fick jag bland annat en ny STOR skärm till datorn, den andra hade börjat bråka en del.

Och så promenerar vi förstås. Det är så skönt att röra på sig efter all god mat och de godsaker man äter under jul. Idag var det inte särskilt juligt ute alls, däremot var känslan aningen magisk och riktigt härlig.

Jag har inte jobbat med något skrivande alls i några dagar nu. Det känns inte riktigt bra, det lägger sig i magen och i hjärtat som en stor saknad efter lekandet med orden. Men i går kom jag på några småsaker jag ska lägga in i mitt andra manus. Det gjorde mig märkligt lycklig, känslan var lite som att hitta tillbaka till upprymdheten bland de vilande orden. I morgon hoppas jag kunna ta hand om de där orden och placera dem där de hör hemma.

Lite skrivinspiration får vara bränslet till en långsam start på skrivandet igen. I dag handlar den om att utveckla sin idé. Sitt manus. Bra och inspirerande tankar. Jag tror att man fyller upp sin inspirationskälla när man har perioder av vila från orden. Här dyker också tanken ännu en gång upp på att vara nyfiken själv på hur berättelsen ska utveckla sig. Det är ju det absolut mest spännande och roligaste med att skriva. Tycker jag. Att få upptäcka saker inom en själv som man inte hade en aning om fanns där. Sedan håller jag helt och hållet med om att det inte är någon idé att vänta på inspiration, den kommer när man sätter sig ner och skriver. Och sedan kan den eskalera i ett rasande tempo, eller i det vi kallar flow, den mest fantastiska känslan.

Inte bättre alls

utan snarare sämre. Förkylningen har slagit till på allvar nu. Sa hej då till barnen på morgonen och sov sedan hela förmiddagen. Släpade mig sedan till slut upp till lunch. Trist, trist!

Men skam den som ger sig, jag har lyckats fortsätta med manusarbetet en liten stund i alla fall.

Medan jag försöker krya på mig tar vi till oss lite skrivinspiration, som idag handlar om hur vi får läsaren att bry sig om dina karaktärer. Deras porträtt ska inte vara så detaljerade, man ska istället visa deras svagheter och deras mål i berättelsen. Karaktären är berättelsen. Mycket intressant!

Glad såsom fågeln

är jag idag.

Jag gillar måndagar. Idag har jag förberett inför resan till Stockholm i morgon. Jag ska på bokrelease. Igen! Lycky me! Den här gången gäller det Svart skugga av Ida Axelsson som ursprungligen kommer från min nuvarande hemstad, där också boken utspelar sig. Nu ska vi fira bokens väg ut i världen. Det är så spännande! Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den.

Om någon som ska dit har lust, så träffas vi ett gäng innan för ett glas vin. Även efter kommer det att drickas vin och snackas. Hör av dig om du har lust att hänga på.

Idag har jag också börjat läsa igenom manus nummer två ännu en gång. Det är alltid lika spännande! Jag hamnade i en liten svacka där en stund. Visste inte riktigt hur jag skulle gå vidare. Nu tror jag att jag har hittat rätt igen. Hittat tillbaka till självförtroendet helt enkelt. Tiden och förlagen får utvisa om jag hade rätt.

Dagens skrivinspiration handlar om just självförtroende och tvivel. Och att inte tänka på läsaren eller sig själv, utan berättelsen, när man skriver. Intressant och helt rätt! Berättelsen måste ju kunna stå för sig själv när den en gång når läsaren.

Ännu en

helg att lägga till handlingarna.

Tiden går och vi med den. Vi har haft en riktigt skön helg! Fast maken har jobbat hårt, han har städat och putsat fönster och piskat matta och oljat badrumsgolvet och jag vet inte vad. Hans energi är det inget fel på. Själv är jag glad över att det blir så fint här hemma, samtidigt som jag jobbar med manus. Bästa maken ever! ♥

Jag har instruerat barnen till att byta sina lakan och sedan duscha. Jag tror de har klarat uppgiften. Nu vill maken att jag kommer ner på fördrink. Jag har det så bra!

Jag har gått igenom de sista orden och har nu skrivit ut manuset med annat typsnitt för att kunna upptäcka mer av sådant som inte stämmer. Sedan ska det läsas igenom.

Dagens skrivinspiration handlar om hur mycket man borde veta om sin berättelse innan man börjar skriva den. Joshua Henkin tycker att man inte måste veta särskilt mycket alls utan att man måste lämna möjligheten öppen för oförberedda händelser, precis som det ser ut i verkliga livet. Och att man ska känna sina karaktärer väldigt väl, även sådant som inte kommer att finnas i ditt manus. Jag tycker det låter väldigt logiskt.

Så många onödiga ord

det är ju inte klokt.

Nåja, bort ska de och bort har de tagits. Just nu är jag på att. Fy vilken tid det tar med att. I morgon fortsätter jag med dem. Det skulle vara skönt att vara färdig med orden nu så att jag kan läsa igenom igen. Man vet ju inte hur det blivit under slakten. : )

Dagens skrivinspiration handlar om att bygga en bok inte skriva den. Kan verkligen vara något att fundera över. Bygger du eller skriver du. Själv tycker jag nog att jag gör både och. Jag bygger när jag skriver helt enkelt.

Bara och nio andra

har fått synas i sömmarna idag.

Det är riktigt kul att gå igenom olika ord och se hur många man använt och hur många som är onödiga. Möjligen var jag lite stressad under bara, så jag kanske bara får återgå till dem en gång till.

Dagens skrivinspiration handlar om redigering. Det finns, precis som i allt annat, oändligt många olika sätt att göra det på. Själv känner jag igen mig mycket i det David Guterson säger, att redigeringen är ständigt pågående.

Som har fått sitt idag

och det blev en hel del sådana som också fick lämna manuset.

Bild lånad här.

Ord Noodle, så bra! Där skulle man äta ofta.

Annars är jag mest frustrerad över att jag inte hinner det jag vill. Några timmar till på eftermiddagen skulle inte vara fel alls. Fast mest är det min egen inre klocka som inte stämmer med övriga familjens. Jag jobbar bäst efter lunch och gärna sent in på natten. Fast det fungerar verkligen inte i mitt liv. Men det är bara att kämpa på och göra det bästa av det man har. Vilket i mitt fall är så mycket att jag absolut inte kan begära mer. Bara önska!

Dagens skrivinspiration handlar om olika sätt att skriva på. Och som en av författarna säger i klippet, fortsätt skriva tills någon säger till dig att du absolut inte kan skriva, ge upp!

 Där är jag absolut inte, jag har fått många fina omdömen, så jag kämpar vidare. Alltid!

Precis så här är det, en bild jag snott här på facebook idag. Den ska jag sätta upp på väggen i min skrivhörna som en evig påminnelse om vem jag är.

Så många onödiga så

det fanns i mitt manus. Runt 250 stycken har jag tagit bort idag.

Det är i alla fall väldigt vackert där jag befinner mig i berättelsen.

Imorgon ska jag titta lite på andra ord som förmodligen förekommer lite för frekvent i manuset. Det blir spännande att se hur många ord det blir kvar till slut.

Dagens skrivinspiration handlar om att våga lita på sitt undermedvetna när man skriver. Det kan dyka upp magiska saker om vi gör det. Själv har jag upplevt det många gånger. Otroligt spännande!

En helg full av extra allt

det händer faktiskt att de dyker upp då och då.

En skön fredagskväll tillsammans med familjen avlöstes av en mysfrukost på lördagen. Maken och jag firade att vi varit tillsammans i 30 år. Man kan verkligen känna sig gammal när man tänker på det, men det tänker jag inte göra. Jag känner mig precis lika ung nu som då. Ja, nästan i alla fall. Det enda som förändrats är att jag är klokare. I alla fall lite.

Nu borde jag, trots att jag sällan lägger upp bilder här på familjen, ha med bilden maken hade på gratulationskortet till mig. Så sött. Så länge sedan. Så därför gör jag det.

Vår historia börjar med ett oändligt stort avstånd, då maken åkte iväg långt norrut dagen efter det att vi blivit tillsammans. Sedan fick vi inte träffas mer än en helg var fjärde vecka i ett halvår. Han gjorde lumpen och skulle bryta is i Norrland. Det var de längsta halvåret i mitt liv. Vi skrev brev varje dag och hördes på telefon så fort de la till i en hamn. Han var den som kopplade in båten på telelinjen och gissa vilket samtal som var det första. Por moi, såklart. Och gissa om det var efterlängtat. När bilden tas får vi träffas efter en och en halv månad. Vi var på väg till Idre för att fira nyår. Vår allra första tillsammans.

Nåja, kvällen firades såklart med fin middag. Vi bestämde oss för att fira hemma tillsammans med barnen. Det är lite så det brukar sluta. Tillsammans mår vi bäst.

Jag har dessutom strukit en hel massa tvätt. Familjen har faktiskt uppmärksammat att strykhögen minskar drastiskt. : D Jag ser på inspelade program på tv:n samtidigt. Level expert! Yay på det!

Idag har vi slappat och suttit och hängt över våra datorer. En skön promenad blev det också. En hel del funderande över manus nummer två har det också blivit. På ett mycket bra sätt. Nu vet jag att det inte är långt kvar tills det ska få ge sig iväg till förlagen. I går jobbade jag med det en stund och kom en bit vidare. Yay på det också!

Dagens skrivinspiration handlar om något så stort som att skiva en bästsäljare. Barbara Taylor Bradford vet svaret på den frågan. Och hon har så rätt. Karaktärerna är berättelsen. Charakter is destiny! Eller, det går inte att försöka skriva en bästsäljare, det går bara att skriva. Så sant, så sant!

En dag

fylld av gott och blandat.

Utvecklingssamtal, träning och skrivande. Ett barn har varit sjuk idag och stannade hemma hos maken och mig. Utvecklingssamtalet gick bra, lillkillen är väldigt omtyckt av både barn och vuxna i skolan eftersom han alltid är go och glad. Det känns gott i hjärtat.

Jag har finputsat lite i manuset också. Det börjar kännas lite pirrigt i magen igen. Snart är det dags för avfärd. Jag funderar fortfarande på det med gestaltning och undrar om det går att få riktigt grepp om vad man egentligen menar med det. Kanske är det också lite personligt. Precis som allt annat med skrivandet.

Dagens skrivinspiration handlar om meningsfull spänning eller anspänning som gestaltning. Det tycker jag är spännande!

Lycka

är att ha tagit sig igenom sitt manus. Redigeringen är färdig och kvar är bara lite finpetande med utseendet. Yay!

Frågan nu är bara om jag borde läsa igenom det på papper en gång till.

I morgon kanske jag får tid att titta lite på följebrevet också.

I dagens skrivinspiration går jag tillbaka till gestaltning. Bra och tydliga tips att ta till sig!

Men jag gillar verkligen

min berättelse. Vilken härlig känsla det är. Därför vill jag ta med er till den vackra plats där den delvis utspelar sig.

Jag har redigerat drygt femtio sidor i mitt andra manus i dag och jag ändrar visserligen en del, lägger till och tar bort, men jag tycker verkligen om att läsa det. Det börjar kännas som om det ska få åka vidare på nya äventyr snart. Få stå på sina egna ben. Jag kan inte ens beskriva hur spännande det känns!

Skrivinspiration är alltid trevligt. Här delar Lisa Jewell med sig av sina skrivtips. Mycket bra tips. Fast jag tycker att det är väldigt kul att skriva. Jag älskar det. Det är det andra som är jobbigt. Det som gör att man inte kan komma dit man hoppas komma. För oss som kämpar med förlag och refuseringar tar vi med oss det här. Det behövs bara en person som tycker om ditt manus så har du kommit väldigt långt. Det behövs bara ett förlag som älskar och tror på din berättelse.

Det började

väl inte helt perfekt. Sov fyra timmar i natt och var ganska så avslagen idag. Och så är det ju så tyst här hemma under dagen. Det tar nog lite tid att komma in i vardagen igen. Att vänja sig av med allt ljud, alla röster och all närhet.

Jag maken och lillkillen tog en promenad i dag och då slog det mig att jag snart inte har något litet barn kvar. Jag har haft små barn hos mig i sexton år, så jag kan inte ens föreställa mig den känslan. Han är sju år nu och snart är han också stor. Det känns oändligt vemodigt. Hans fullkomliga kärlek, sådan som den bara ser ut när barnen är små. Jag kommer att sakna den. Fast det blir nog bra det också. Kärleken förändras, men jag känner den från mina barn hela tiden. Det är den bästa känslan! ♥

Jag har försökt jobba med mina manus. Mest tvåan. Jag går igenom den ännu en gång. Det måste ju bli lite bättre för varje gång. Jag hoppas på mer energi i morgon. Viljan är ju så stor så det måste ju gå att få igång hjärnan också.

Jag laddar med skrivinspiration. Hur skriver man en riktigt bra berättelse?

Snart på väg

i morgon åker jag iväg till Stockholm för att fira födelsen av en bok. Det kommer aldrig mer vara du av Anne-Lie Högberg.

Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den och alldeles snart får jag göra det.

I övrigt har jag finslipat utseendet på manus nummer ett. Sedan skulle jag skriva ut och vad händer då om inte att färgen är slut. Typiskt! När jag kommer hem är det dags att ta tag i manus nummer två igen. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Sedan ser jag enormt mycket fram efter att få fortsätta skriva på manus nummer tre. Det är verkligen en berättelse som längtar efter att få komma ut nu.

Skrivinspiration är aldrig fel. Lee Child och jag verkar arbeta på samma sätt. Det känns tryggt.  : ) Spännande tips, det med att man ska strunta i tips och påverkan från andra. Samtidigt är ju skrivandet i ständig förändring och man lär sig mycket genom andra. Jag tror på att lyssna varsamt, att ta till sig av andra det som känns rätt för en själv.

Och så går dagarna

i ett huj och utan like!

Det är så mycket på gång här hemma så det är verkligen inte klokt. Jag har skickat iväg novellen som jag hoppas kommer med i antologin. Det är så spännande! Vi håller på att förbereda diverse saker inför svärmors 75-årsdag. Jag jobbar vidare med webbshoppen. Vi träffade en vän som vi inte träffat på tre år i går kväll, så trevligt. Jag har redigerat färdigt manus nummer ett ännu en gång. Vi har precis sålt vår gamla bil, vilket vi är mycket glada över eftersom det har tagit väldigt lång tid. Och däremellan pågår vardagslivet. Så. så! Huvudsaken är att man har roligt och det har jag verkligen.

Nu mer skrivinspiration. Vi fortsätter att utveckla karaktärerna. Karaktären är viktigare än berättelsen, det tål att tänkas på.

Gestaltning, a never ending story

nej då, jag ska sluta imorgon. : )

Men den här videon är bara för bra för att inte visas.

11 år, vilken tjej! Och hur duktig som helst på att beskriva.

Nu har jag bokat min resa till Bokmässan i Göteborg. Det blev med buss, mindre än halva priset om man jämför med tåget. Och så har jag förköpt inträdesbiljetter, det är så skönt att slippa stå i kö när man är där. Hotellrummet är bokat sedan förra hösten. : ) Boknörd, absolut!

Tiden flyger ju iväg och jag behöver klippa mig, gå igenom bokmässeprogrammet som är massivt, boka många härliga träffar, packa, gestalta i manus, för att bara nämna en del av allt det jag behöver göra i veckan.

Nu måste jag återgå till verkligheten och ge barnen mat, maken har flytt till Friskis.

Gestaltar mera

men vet inte om jag lyckas jättebra. Jag är en berättare helt enkelt, men vet att gestaltningen är viktig om man ska lyckas. Men jag har fortfarande lite problem med just ordet gestaltning. Innebörden. Ju mer jag tänker på det, desto luddigare blir det.

Sidan Författartips ger sina förklaringar.

"Gestaltning handlar kort och gott om att tillåta läsaren att uppleva berättelsen genom en människas handlingar, ord, tankar, upplevelser och känslor, snarare än genom författarens sammanfattningar och eventuella fördomar. 

När du läser en text, och du känner att den är levande och att den har ett djup, beror det ofta på att författaren använt sig av gestaltning på ett bra sätt."

Eller så tittar vi på synonymer till gestalta.

"utforma, ge form åt, skapa, kreera, forma; förkroppsliga, personifiera,levandegöra, visualisera, åskådliggöra, framställa; gestalta sig utveckla sig, bli,utfalla"

eller hur det ser ut på engelska.

"to mold
to shape"

Nej, jag blir inte klokare för det.

Så här beskriver Min plats bland orden gestaltning.

"För att en text ska få liv, skapa bilder i läsarens huvud krävs gestaltning. Många tycker det är svårt, både att definiera vad gestaltning är och att använda det. Motsatsen till att gestalta är att berätta. Skriver du t ex att ”Eva är arg”, då berättar du. Men skriver du ”Eva slog näven i borden så tallrikarna flög”, då gestaltar du."

Fast så långt har jag väl ändå kommit ändå. Jag skulle aldrig någonsin skriva bara "Eva är arg".

Youtube kanske kan hjälpa mig i mitt sökande.

Hmm. det blir i alla fall fler ord i berättelsen.



Här börjar det bli lite klarare, kanske för att det är barn som beskriver. : )

Den löser gestaltningens gåta för mig riktigt bra.

Nåja, dags att ta tag i helgen och att låta gestaltingen vila över natten. Dags att dansa! Nu gestaltar vi en helt underbar helg.

Att gestalta

när man skriver har varit något som jagat mig länge nu. Redigeringen av manus nummer två har gått långsamt eftersom jag har haft svårt att komma vidare. Att gestalta är något man måste träna på. Mycket. Och ibland vet jag inte ens skillnaden på att berätta och att gestalta. För faktum är att när man berättar så gestaltar man faktiskt. Fast det man brukar mena med gestaltning är att gå djupare in i texten, låta läsaren känna upplevelsen och se den framför sig.

Nu SKA jag lära mig det här så bra det bara går. Jag hittade den här lektionen i ämnet som jag bara måste dela med mig av. Den gav mig den hjälp jag behövde just nu och en tydligare känsla för hur gestaltning ser ut. Nu är jag så redo att sätta igång. Vilken lättnad.

Manustankar

som virvlar samtidigt som jag rättar i mitt andra manus ännu en gång.

Jag har fastnat en aning i tankarna. Men i morgon hoppas jag komma vidare. Man behöver älta lite innan det klarnar.

Jag har ju jobbat med manus nummer ett igen i några dagar, så det är det som mest har upptagit mina tankar. Inte minst tankar på titeln som har bitit sig fast i sinnet. Jag vakande tidigt i morse av titlar som dök upp en efter en. Lite störande då vi hade sovmorgon och ledigt från skolan idag. Vi får väl se vilken titel det kommer att bli till slut.

Lite skrivinspiration passar perfekt idag. Det är alltid slutresultatet som räknas. Och bara det. Sten efter sten, ord efter ord, så bygger man en historia som håller. Du är den enda du som finns. Berätta din historia och inte någon annans. Bra tips!

Det blev väl inte riktigt

som jag hade tänkt mig. Jag skulle ju dyka rakt in i mitt andra manus och jobba med det hela dagen. Istället blev det träning, barnhämtning, menyfundering och välkomstsamtal i skolan.

Jag ger mer än gärna min tid till mina barn och till familjen, även om jag ibland ändå längtar efter mina ord under tiden.

Fast tiden gick inte helt åt till annat utan jag har nu suttit en stund och jobbat, även om det blev sent och maken fick laga mat så fort han kom hem från träningen. Han är en juvel. Och jag fick jobba med mitt andra manus en stund trots allt. Yay!

Perfekt! Lite skrivtips från John Hodgman på det. Envishet lönar sig i längden. Man måste veta intressanta saker. Och så är det viktigt att ta reda på vad man tycker är viktigt när man skriver. Bra tips!