Boktitel

som kanske måste ändras och ingenting vettigt har jag gjort idag.

Igår var det officiell invigning av barnens nya skola, så då var vi självklart där. Det är en häftig känsla att få vara med om något sådant, det händer ju inte särskilt ofta. Så här såg det ut när en mängd ballonger släpptes iväg över den gamla skolan för att säga hej då till det gamla och välkommen till det nya. Det var mäktigt!

Efter det hade vi fest med goda vänner. Det blev mycket prat och många goda skratt. Gott för själen.

Idag har jag legat i solen och läst tidningar och bara slöat. Fast man behöver sådana dagar också då och då. Under tiden har jag också funderat på ny titel på mitt första manus, det ser ut som om det kommer ut en bok med en liknande titel i december. Hur lika får titlar vara utan att det är något problem? Jag gillar ju verkligen min titel och den passar perfekt till manuset, jag tycker att boktiteln är jätteviktig och vill verkligen hitta en som passar perfekt. Det finns massor av engelska som fungerar bra, men på svenska faller de ofta platt. Jag funderar i alla fall, då är jag förberedd om det behövs.

Kapitelindelning

både i mina manus och i livet är mycket viktiga.

Ett kapitel har precis avslutats efter att jag tagit en välbehövlig vila från allt annat än att vara närvarande mitt i livet med familjen. Under tiden förlorade jag en del som var viktigt för mig, men vann så mycket annat. Precis så som det ser ut i livet. Vi har firat tre födelsedagar och vi har njutit ohämmat av ledighet, sol och sommar.

Ett helt nytt kapitel har precis börjat för oss då alla våra fyra barn har börjat på nya skolor. Det var lite läskigt för oss alla. En började på gymnasiet och de andra tre på en helt ny skola, som inte alls blygsamt vill bli världens bästa skola. Den invigdes idag och jag hoppas självklart att de lyckas! Nu när alla har klarat av den allra första dagen och är nöjda med den kan vi andas ut. Det kommer att bli toppen!

Själv känner jag mig fylld av energi och redo att ta mig ann hösten med allt vad det innebär. Jag ser fram emot allt härligt som framtiden kommer att bjuda på. Och när vi ändå är inne på att ignorera blygsamheten så är det väl ungefär så här jag ser på saken just nu. : )

Redigeringssaknad

fick jag uppleva idag då jag istället ägnat mig åt familjeangelägenheter. Träning, hämtning i skola, läxor och så  var det en teateruppvisning i skolan i kväll. Nästyngstingens klass hade gjort en teater/musikpjäs om rymden. Väldigt trevligt!

Men tänk vad man kan sakna sitt manus när man inte får titta på det en dag. I alla fall när man är mitt uppe i redigeringen. Det är en skön känsla och jag hoppas få tid för det i morgon istället. Jag var uppe alldeles för sent i går så jag har dessutom varit trött, så jag hoppas komma i säng tidigare i kväll. Det är ju så mycket man ska hinna med när barnen har lagt sig. Kvällstiden är så härlig tycker jag, den är bara min. Men den straffar sig nästa morgon tyvärr.

Ikväll ska jag meditera för att förhoppningsvis få bättre resultat när jag redigerar i morgon. You are a writer, guided meditation by Mark David Gerson.

Dödar skolan barnens kreativitet

det tycker Ken Robinson och jag måste nog tyvärr hålla med. I dag vill jag dela med mig av ett mycket roligt och inspirerande klipp som skapar en viktig eftertanke där Ken Robinson  pratar om skola och kreativitet.

Kreativitet är inte något vi växer i utan något vi växer ur eller kanske utbildas vi rent av ur den. Ken Robinson tycker att vi ska tänka om och tänka rätt när det gäller skolutbildning och anpassa den till hur livet ser ut i dag. Kreativitet är lika viktigt att uppmuntra som läs- och skrivkunnighet. Tanken på det faktum att vi inte uppmuntras att göra sådant som har med kreativitet att göra är sorglig. Ett barn har oändligt med kreativitet inom sig, men när försvinner den och varför? Hur många gånger hör man inte håll inte på med musik du kan ändå inte bli musiker, håll inte på med konst för du kan ändå inte bli konstnär eller håll inte på med teater för du kan ändå inte bli skådespelare. Eller för den delen skriv inte för du kan ändå inte bli författare. Kreativa, talangfulla, briljanta högt utbildade människor i dag tror inte att de är det eftersom det inte värderas tillräckligt högt i skolan, eftersom skolan är helt och hållet uppbygd på att vara en akademisk utbildning. Vi borde verkligen låta varje barn hitta sin talang, sin glädje och sin passion där den finns och inte utbilda bort den tills inget längre finns kvar.

Det går långsamt

men det går framåt.

Det är jättesvårt att fatta hur nära julafton vi är just nu. Äldsta sonen har gjort färdig sin PRAO i vår närmaste matvaruaffär idag och kommer att ha julmys i skolan i morgon. Imorgon ska lillkillen ha julfest i skolan och han ser mycket fram emot det. Julmys är väl ledordet för skolan just nu överhuvudtaget. Själv försöker jag samla ihop mig för att bli så färdig som möjligt med det jag behöver göra. Det är lite snurrigt i huvudet och jag har dålig koll på vilka julklappar jag har köpt, men har bestämt mig för att det säkert blir bra i alla fall. Mina barn jämför inte med varandra utan fokuserar på vad de själva fått och är nöjda med det. Det är bra. Sedan ska det förberedas inför den andra av makens födelsedagsfester, den som vi fick skjuta på när vi blev sjuka. Jag ser väldigt mycket fram emot fredag då barnens vinterlov börjar och vi kan ha det lugnt och skönt tillsammans. Efter fredagskvällens fest då förstås.

För att hålla skrivandet levande trots att jag inte skriver så lyssnar jag på korta skrivtips. Idag handlar det om att inte fastna i ett manus utan att fortsätta att skriva på nästa och nästa. Det låter utmärkt eftersom jag just nu håller på att slutredigera mitt andra manus.

Föräldramöte

i 9.an. Det är mycket nu!

Vad hände, var förvillade jag mig bort så fullkomligt! Inget är som förr, fast det är bättre. Mycket bättre! Det är en spännande tid som ligger framför oss.

Jag trodde

att jag hade världens coolaste och mest trygga barn i nästyngstingen men jag får nog säga att lillkillen är ett snäpp coolare. Han har inte visat så mycket som en antydan till oro eller nervositet inför skolstarten i förskoleklassen. Det var bara självklart att han nu skulle börja skolan och så var det med det.

Det gör mig både varm i hjärtat och glad att jag har så trygga barn. Nu är skolan igång för alla våra barn och det blev en rivstart med matsäck med till äldsta killen redan i morgon. En oändlig mängd papper att fylla i, jag fattar inte att det ska behöva göras varje år och till varje barn, oftast gäller ju samma sak för alla syskon och varje år. I övrigt har jag mest lullat omkring och försökt hitta rätt i min nya tillvaro. Det går sådär, jag känner mig lite vilsen ännu. Men det kommer efterhand, det är bara att långsamt vänja sig vid allt det nya.

Det är ju inte precis som om jag inte har något att göra, snarare så mycket att jag blir handlingsförlamad över att inte veta var jag ska börja. : )

Det var aldrig meningen

att jag skulle ta ledigt så länge, men när jag väl hade börjat och jag fullkomligt frossade i semester så gick det av bara farten. Oj vad jag har njutit av min sommar och nu lider jag av lätt post-semester-depression.

Imorgon börjar verkligheten på riktigt igen och jag vet inte om jag är riktigt redo. Lillkillen börjar i förskoleklass och alla mina små telingar kommer att vara borta på dagarna. Nu börjar ett helt nytt kapitel i vårt liv.

Det är ju som det ska vara, det gäller bara för mig att vänja mig och hitta en helt ny vardag. Och får jag bara vänja mig så inser jag att det är ny tid jag får, ny tid att göra det jag vill göra för mig själv. Skriva, skriva och skriva. Nej, jag tänker inte göra något "riktigt" med mitt liv alls. Inte än, för det oriktiga, det som inte räknas på riktigt är precis vad jag vill göra helst av allt just nu. Skriva. Det kommer att hjälpa mig att hantera den nya vardagen alldeles utmärkt. Så nu kör jag igång mitt nya liv. Inte alls förbättrat på något sätt, jag kommer att sakna det långa morgonmyset med lillkillen något förfärligt, jag kommer att sakna hans små legoblommor och urklippta hjärtan som han ständigt har gett mig. Jag kommer att sakna en massa saker, men det kommer nya saker, nya mysstunder och nya saker som ska berättas av en bubblande, ivrig 6-åring. Nu kör jag igång det nya fantastiska livet med växande barn och så många spännande saker att göra och hinna. Hoppas att ni hänger med mig. : )

Äntligen

har nyckeln till bokskåpet kommit fram.

Man kan tydligt se försöken till att ta sig in utan nyckel.

Här är de, mina juveler. Jag var tvungen att öppna och känna och lukta på dem på en gång. Äldsta sonen låg på golvet och lekte med småkillarna då han såg nyckeln under bokhyllan med barnböcker. Yay!! Nu har han en rejäl belöning att vänta. Vi har ju väntat med att förstöra dörren för att man säkert vet vad som händer då, precis när det är gjort så hittar man nyckeln. Ibland ska man ju ha tur också.

Igår redigerade jag nästan femtio sidor. Efter att ha bakat till barnen skola som ska ha skolbarnens dag i morgon, handlat födelsedagspresent till svärfar, köpt färg till skrivaren och hämtat barn i skolan, så ska jag nu försöka återgå till redigerandet.

 Det är äntligen fredag! Eller, jag tycker nyss det var fredag, men nu är det i alla fall fredag igen. Dags att dansa. Nu kör vi igång helgen i ett bibliotek!
 

Vårens dofter

och skönhet får bli dagens intryck. Trots allt, så gör värmen och doften utomhus mig pirrig och förväntansfull. Våren är verkligen en magisk tid.

Jag hann inte alls med så mycket som jag skulle önskat idag. En lång promenad och ett utvecklingssamtal bland annat. Eller utskällningssamtal som vi skojar om här hemma. Det stämmer ju inte alls eftersom mina barn sköter sig och gör ett gott intryck i skolan. Det gör mig stolt. Något som gjorde mig extra rörd var när nästyngstingens fröken sa att hans gamla fröken från den förra skolan, den som han lämnade efter jul, hade sagt när de hade talats vid per telefon, att de skulle få en härlig kille till skolan som skulle bli en fin tillgång i klassen och att de i den gamla klassen skulle sakna honom mycket. Den nya fröken höll med om att så verkligen var fallet. Hans gamla fröken lämnade för ett tag sedan en liten bok med teckningar och en bild på alla i den gamla klassen, där de skrivit på varje teckning att de saknar honom. Det tycker jag var så rörande och gulligt. Nu är utvecklingssamtalen färdiga för den här terminen. Och vi har redan kommit fram till ännu en kväll. Men det är vår och jag längtar till morgondagen som innehåller nya dörrar att öppna och nya härliga utmaningar.

Crazy days

Det har varit en helt galen dag. Maken och jag har sovit lite för lite i natt eftersom en granne behövde någon att prata med sent i går kväll. Det gör vi så gärna, men lite trötta har vi allt varit idag.

Vi har hastigt och lustigt bytt skola för två av våra barn. Tanken har funnits länge på grund av flera olika anledningar, bland annat ett oändligt strulande med lärare. Nu bestämde vi oss för att det var dags att göra något så fort som möjligt. Så dottern provade den nya skola i fredags och det blev en mycket positiv känsla för henne. Vi bestämde oss på eftermiddagen och startade flytten mellan skolorna. Hon gick i sin gamla skola igår, sa hej då och packade ihop sina saker. Började sin ny skola idag och är redan nöjd över vårt gemensamma beslut. Perfekt! Samtidigt visade det sig att det hade dykt upp en plats i ettan också så den bestämde vi oss för att ta när vi fick chansen. Igår när sonen skulle hämtas fick han veta att det var dags att säga hej då till sina klasskompisarna och sin fröken. Som den mest overkligt trygga och lättsamma kille han är, så tyckte han att det var helt ok. Vi hade pratat lite om att vi skulle byta skola förut, så det kom inte helt ur det blå som tur var. Han började i sin nya klass idag och han hade tre kompisar redan i den nya klassen, så det gick hur bra som helst. Det var ganska rejält pirrigt i magen både igår kväll och i morse, både för barn och föräldrar. Därför var vi också med i skolan både maken och jag i morse, i fall de skulle behöva oss. Vi stannade i en kvart ungefär och sedan var båda barnen redo att låta oss gå. De är glada och lyckliga och vi föräldrar ser fram emot en skola som är lugn och harmonisk för barnen. Och vi hoppas att de får ha kvar sina fröknar länge för att skapa kontinuitet.

Till slut fick jag lite ro att sätta mig vid datorn igen och jag bestämde mig snabbt för att det var dags att sluta förhala.



Därför har jag börjat läsa igenom och redigera mitt andra manus igen. Det känns riktigt bra. Jag måste koncentrera mig mer och göra en sak i taget och inte låta huvudet fyllas av måsten och sedan bli så överväldigad att det är svårt att göra någonting. Nu ska jag läsa igenom mitt andra manus helt och hållet och sedan ska jag skicka iväg det. Nu är det slut på procrastinating!

Lite skrivtips brukar alltid göra mig inspirerad.

Sommarlov

Nu har det ljuvliga sommarlovet börjat. Efter en morgon med en familj springande fram och tillbaka. Jag är aldrig lika förberedd som jag önskar att jag skulle vara. Kläderna låg i fina högar. Men rosorna hade jag glömt plocka in. Mina egna kläder hade jag också glömt ta fram. De kort som jag brukar ge lärarna för att visa vår uppskattning hade jag också glömt att göra så halva natten gick åt innan jag var färdig med dem. Ett barn och pappa rusade till slut iväg till en skola. Vi har två skolor vilket är frustrerande sådana här dagar. Jag ville ju vara med på båda avslutningarna. Sedan var det dags för dottern att springa iväg. Sedan mamma och lillkillen som skulle till dotterns avslutning i hennes skola. Äldsta sonen började senast och gick iväg sist. 

Det var tårfyllda avsked i båda skolorna då vår näst yngsta killes båda fantastiska lärare blir tvungna att sluta eftersom de inte har tillräckligt med förskolebarn nästa år. Ett mycket kortsiktig och konstig beslut av skolan tycker alla. Underbara lärare försvinner till någon annan skola och nästa år skapas ett glapp i systemet. Och sedan? Inte bra alls. Dotterns skola drar också ner på personal och även hennes lärare och mentor blir tvungen att sluta nästa termin. Hon är en klippa och älskad av barnen. Min dotter drog igång en namninsamling på skolan och fick ihop 200 namn mot att hon skulle behöva sluta. En underbar dotter. En stolt mamma. En ännu stoltare lärare. Jag håller tummarna för att det skakar om i ledningen. En ledning som verkar ha svårt att se hur saker ska fungera bäst hela vägen för barnen. Nåja, det där har skolorna aldrig varit någon höjdare på, tycker jag. När det verkar vara brist på bra lärare, borde inte de lärare som är bra, lärare som är respekterade och älskade, få jobba kvar då? Det känns så självklart för mig. Inget är tydligen så enkelt.

Nu hoppas jag att all oro och sorg över allt detta får vila ett tag. Nu ÄR det sommarlov. Nu ska händerna bli skrynkliga av alla bad.

Nu börjar den tiden som laddar batterierna för resten av året. Nu ska vi ladda allt vad vi förmår. Dagarna ska fyllas av sol, bad och vila. Vi ska läsa, skriva och leka. Men framför allt ska vi njuta!

Jag gillar inte tidiga morgnar

Tidiga morgnar och jag går inte ihop. Nu är det härliga jullovet slut och de tidiga morgnarna är igång igen. Hur långt är det till sportlovet egentligen? Till råga på det så går det knappt att gå på våra trottoarer och gator. Det är inte långt till skolan men vägen dit är förenad med livsfara. Det är glashalt och plaskblött. Min fråga varje vardagsmorgon är VARFÖR måste skolor och jobb börja så tidigt på morgonen när en dag är så lång. Jag är inte ensam om att ställa den frågan för det har även forskats i ämnet och det finns belägg för att barnen behöver börja skolan senare på morgonen. På Mallorca började barnen i skolan klockan tio på måndagar och klockan nio övriga dagar. Det tycker jag känns som en mycket skönare start.

Men sådant är livet. Jag bestämmer inte över allt så det är bara att gilla läget. Det finns värre saker här i livet att oroa sig för. Nu är vi igång igen så då är det bara att köra på. Jag vill starta upp dagen med lite uppiggande musik med Eliza Doolittle och Pack Up.

Bilkonst

Vi har varit i Malmö i eftermiddag. En av sönerna har varit där på allergitest och hade utvärdering idag. Då passade resten av familjen på att åka med och uppleva Malmöfestivalen. Jag vet inte om det mesta händer kvällstid eller om det var regnet som gjorde att det var ganska folktomt. MYCKET matstånd var det i alla fall. Inte så mycket annat pågick i eftermiddag. Vi såg det här, som väl måste rubriceras som bilkonst. Kul idé tycker jag, kanske något att pyssla med om man har en gammal bil som man inte blir av med.



Första skoldagen gick lysande. Min lillkille som är hemma är nog fortfarande chockad över att han kan använda vilka leksaker och spel han vill, när han vill, utan att någon annan vill ha dem. Förskoleklassaren är lycklig och så stolt över att ha börjat skolan. Fjärdeklassaren, som älskar skolan, är mycket nöjd med att få komma tillbaka med nya tag och att få träffa kompisarna igen. Sjundeklassaren är lite lugnare med färre fjärilar i magen men fortfarande aningen avvaktande. Allt som allt så är nog alla i familjen glada och nöjda över hur läget ser ut just nu.

Uppladdning

Nu är startskottet nära. Uppladdning pågår för fullt. Barnen är pirriga och spända inför det nya. Alla hoppar upp ett steg. En börjar i högstadiet, en börjar i mellanstadiet och en börjar i förskoleklass. En är kvar hemma men ska nu vara det enda barnet som är hemma medan de andra barnen är i skolan. Jag tror att det kan vara riktigt skönt faktiskt.

Det blev inte så mycket skrivet i dag som jag hoppats men inget kan bryta mitt flow och lyckokänslan från igår. Det är mycket som ska fixas inför skolstarten och det är som det ska vara just nu. Snart har jag mycket mer tid att skriva och redigera. Snart! Jag kan leva länge på gårdagens lyckorus. Vilken energi. Eufori i dess renaste form.

Gårdagskvällen/natten blev smått galen. Efter att alla kommit till ro i sina rum för natten gick jag upp till datorn för att avsluta det som jag påbörjat innan maten och filmen med barnen. Jag vågade inte låta det vänta eftersom det tagit så lång tid att hitta svaret, jag var rädd att tappa mitt flow. Och vilket flow det var. Jag gick motvilligt och la mig vid sex på morgonen. Det var ljust och jag var hög på ord. Inte så lätt att somna då. Oroväckande pigg idag ändå. Smällen kommer väl i kväll eller i morgon bitti. Not good, då ska barnen till skolan :)

Bilden är lånad här.

Mera regn hos mig

Morgonuppvaktning med frukost och presenter. Ut i regnet för att hissa flaggan. Lite inomhusmys och lek med nya leksaker. Lunch på Gyllene bågen trots att vi fick gå dit i regn. Vad gör man inte för en liten, älskad kille som fyller fyra år.

Maken har varit borta (bortrest inte försvunnen) sedan i onsdags så det har varit rätt mycket här hemma kan man säga. Fyra barn att ha ansvar för hela tiden, precis innan skolavslutning med allt vad det innebär. Presenter, matsäckar, komma iväg till skolan (de slutar på tisdag), mat, kläder och att få dem i säng alla fyra på kvällen. Jag fattar inte hur man klarar allt när man är ensamstående. Hela tiden! Jag är djupt imponerad. Maken kommer i kväll och i morgon ska jag sova så länge jag bara kan :D

I kväll blir det pizza, ny film (Alvin och gänget 2), lite Singstar med ABBA musik, popcorn och glass. Det är fyraåringens dag och det ska firas på det sätt som han önskar :D Själv tycker jag att det låter helt toppen!

Fyra dagar kvar sedan börjar friheten. Inga tider på morgonen. Inga läxor att komma ihåg. Barnen kan lufsa runt i vilka kläder de vill och jag behöver inte lägga fram fyra klädhögar innan jag går och lägger mig. Framför allt annat, INGA MATSÄCKAR :D