Dagarna som går

är de dagar vi får

Idag gick en dag väldigt fort. Kanske för att jag inte känner mig riktigt pigg och har en jobbig hosta som tar på krafterna.

Man måste jobba med tiden, inte emot den. Därför bestämde jag mig för att läsa ur manuset om än så lite. Drygt tio sidor blev det. Jag är nöjd med det lilla idag.

Dagens grateful.

Dag 15:
Minnen. Ljuva minnen som kan bära dig de dagar du inte kan göra det själv. Minnen som gör livet så mycket trevligare. Minnen av svunna upplevelser som var brytpunkter i livet. Bland många, många andra, härliga minnen från vårt år på Mallorca.

Precis nu fick jag också veta att novellsamlingen nu finns på Adlibris om än utan bild eller beskrivning. Nu är det verkligen på riktigt. Och min dag blev plötsligt så mycket trevligare. Mer bubbel!

Dagens skrivinspiration handlar om hur man undviker skrivkramp. Att börja dagen med redigera det man skrev sist gör att inspirationen tar fart och man kan fortsätta skriva utan problem. Det är ett mycket bra tips! Dessutom att enda anledningen till att författare blir publicerade är för att kunna sluta redigera. Så sant, så sant!

Det är mycket nu

ett manus, en novell och ett författarporträtt är vad som finns på agendan just nu.

Men jag jobbar på, trots att kroppen inte är på topp. Ungefär så.

I dagens skrivinspiration fundera vi lite över den stege vi tänker oss att vi klättrar på under tiden som vi kämpar oss mot våra mål. I det här fallet publicering. Fast det är ingen tävling och det finns ingen stege, vi kämpar bara på där vi råkar befinna oss i den processen. Vi har olika vägar att färdas på, olika mål att ta oss fram till. Men vi färdas tillsammans. Det känns fint.

Lite utslagen

men inte nedslagen.

Jag har inte mått särskilt bra de senaste dagarna. Ont i magen, mår illa och är supertrött. En vän har dessutom fått den sämsta nyheten, vilket gör min dag till en sådan då man inte riktigt hittar kraften. Däremot får man en riktig tankeställare om vad som är viktigt i livet. Viktigt på riktigt!

Jag hoppas på mer energi i morgon, då jag verkligen behöver jobba med novellen och författarporträttet. Och så ska jag få till ett foto av mig själv, det känns som det borde finnas lite bättre dagar för det än denna.

Det är så december och tiden går fortare än någonsin. Vi har dessutom två födelsedagar den här månaden. Men jag tänker inte låta det stressa mig i år. Jag vill njuta av allt ljus, all fin julmusik och den stora förväntan och glädjen barnen lever i.

Fin julmusik har en fantastisk förmåga att lugna sinnet. I det lugnet borde vi stanna hela december och bara njuta av allt det goda.

Vårlycka

vår lycka!

 
Jag tog min första promenad sedan i måndags kväll. Det gjorde jag med familjen. Vi tog oss till en liten helt underbar magnoliapark inte så långt från oss. Orken är inte alls vad den var för bara en vecka sedan, men wow, det var så värt det.

Fotograferande dottern fick nog många tjusiga bilder med sig hem. En äkta fotograf ser det andra inte ser. Precis som författare.

Vi passerade också magnifika tulpaner.

Träden är helt gröna nu. Ljusgröna, krispiga, sköra kronor sträcker sig högt upp mot himlen.

Dagen, som inte heller denna innehöll något manusarbete alls, men innehöll så mycket annat. Fika med föräldrar, trädgårdsarbete, promenad, vila och bokläsning. Hostan finns fortfarande kvar, om än i mycket försvagad form. I morgon ser jag fram emot att få sjunka in i mitt manus igen.

Då kör vi

dagen har mestadels gått i vilandets tecken. Vi åt brunch ute i förmiddags och jag fick njuta av vårt underbara magnoliaträd. Lycka!

Men det är på väg åt helt rätt håll, för jag har jobbat med mitt andra manus en stund i eftermiddag. Yay, jag är på gång igen!

Och det är fredag och dags för en Happy Dance. Dans är bra, glädje är bra, så det är bara att köra.

Releasefest och kämpar envist

med att återvända till de lite mer levandes skara. Uppåt och framåt!

För vilken totaldäckning till dunderförkylning jag åkte på. Men jag är så lycklig över att jag klarade av resan till Stockholm och releasefesten så bra som jag gjorde, trots att jag började känna mig sjuk redan kvällen innan jag skulle åka.

Med hjälp av en smärre arsenal av medicin och annat hopkok tog jag mig smärtfritt och bekvämt till Stockholm med tåg. Väl framme fick jag uppleva en fantastisk releasefest för boken Solviken skriven av superduktiga Annika Estassy Lovén. Annika var i ständig rörelse, mycket förståeligt, så bilderna blev suddiga men minnet kommer att vara desto tydligare. Hela känsloregistret spelades upp i hennes rörelser och i ansiktet. Underbart!

Dessutom, som extra bonus får man ju träffa en massa härliga bloggvänner. Bildtagningen blev inte så bra som jag önskat, så det blev bara några som fastnade i just min kamera. Men det finns många fler hos andra bloggare.

Alltid lika snygga Åsa med N.

Duktiga Helena och fina Nina.

Åsa och gladaste Hanna (fast här verkar hon mest fundersam : ).

Gulliga Susanne och finaste Ebba.

Och många, många fler som jag inte fick med på bild.

Efter en helt underbar kväll tog jag en promenad till tåget för att få lite luft innan hemresan. Jag hade egen sovkupé, tack och lov. Lyckan jag kände när jag visste att jag hade en härlig bok att läsa, helt och hållet för mig själv, var överväldigande.

Det visade sig också vara ett lyckokast då hostan kom runt två-tiden på natten och gjorde det omöjligt att sova ordentligt. Tur att det bara var jag själv som stördes. När jag kom hem hämtades jag av maken, sa hej då till barnen som skulle till skolan, tog alvedon en kopp te med honung och gick och la mig. Sedan sov jag i tio timmar, var uppe ett par timmar, sov sedan hela natten och ända till mitt på dagen nästa dag, satt uppe och såg på film resten av dagen för jag orkade inte ens läsa, la mig tidigt, orkade fortsätta läsa ur Solviken en stund, vakande tio i morse, läste några kapitel ur Solviken, tillbringade sedan även den här dagen i fåtöljen med tv:n tillsammans med barnen. Nu har jag kämpat mig upp till datorn för att läsa mail och skriva det här inlägget. Det tog en stund! Eventuella fel i texten kommer av mitt fortfarande något snurriga huvud.

Tack Annika för att jag fick vara med på en oförglömlig kväll. Jag önskar dig all lycka i fortsättningen!

Den tunga väntan

känns oändlig, fast den precis har börjat.

Precis som det ska vara när man hoppas på något riktigt bra!

Under tiden lever vi i den här underliga vardagen som är fylld av förkylning. Jag och dottern håller fortfarande ställningarna (peppar, peppar. . .). Fast det går åt rätt håll och det är full fart här hemma mellan hostningar och nysningar. Jag har nätshoppat en del spännande saker i dag, det är alltid lika roligt! Lite för lätt men så otroligt tillfredsställande på något härligt märkligt sätt. Jag har jobbat en stund med mitt manus också. Det är alltid lika underbart!

I dag bjuder jag på tankar runt om det går att lära sig skriva. Intressant! Vad tror ni?

Ännu en dag

är till ända! De annorlunda dagarna fortsätter och idag är också maken sjuk. Nätterna är oroliga och små liv behöver tas om hand. Livet blir fyllt av annat än skrivande, även om jag faktiskt stulit lite tid för mitt andra manus en stund. Lite då och då blir till slut mycket redigeringstid det också.

Det är gott nog att verkligen ha hittat det som är min passion, att skriva. Och tiden för det griper jag i flykten i ett annat liv i kärlek. Mitt vardagsliv.

Nu några inspirerande ord från författaren Yann Martel:

Att skriva något som blir en succé är absolut inte fel, om inget annat så hjälper det till ekonomiskt! Dessutom är det ett bevis på att man faktiskt kan. En inte alls oviktig del, då tvivel ständigt kantar den skrivande världen.

Ord och annat

i min vardag just nu. Tre sjuka barn som är hemma från skolan gör vardagen annorlunda. Inte sämre, bara annorlunda. Tiden för att redigera blir svårare att hitta, men jag har i alla fall hittat lite tid här och där idag.

Det känns som om jag har redigerat i en hel evighet eftersom jag har redigerat två manus efter varandra. Nu längtar jag oändligt mycket efter att få skriva igen. Att få försvinna in i ett härligt skrivflow i en ny berättelse.

Dags för lite skrivtips:

Nog är det lång, krokig och märklig värld, den skrivande världen. Att aldrig ge upp är en absolut nödvändighet under många tillfällen på den vägen. Jag kunde inte låta bli att titta på hennes arbetsrum. Stillhet, ordning, en gammal skrivmaskin, vackra böcker, vita blommor och harmoni. Så vill jag också ha det, dags att städa!

Nu får det vara slut

på vila och helgmys!

Men i morgon är det måndag och jag klagar inte för jag gillar vardagar också. Hur nu morgondagen kommer att se ut, ett av barnen har varit sjuk sedan i torsdags, ett barn har varit lite förkyld ett tag nu och ett barn börjar känna sig lite risig. Vi får se vad morgondagen bär med sig. Jag hoppas i alla fall kunna fortsätta med att redigera manus nummer två.

Jag gjorde misstaget att öppna manus nummer ett nu efter att jag skickat iväg det. Man hittar aldrig så många små fel eller saker som borde ändras som då. Hur många gånger har man inte läst det och kämpat med att hitta dem innan och så när det är försent då kryper de fram som ettriga irriterande kackerlackor. Inte kul!

Men det ordnar sig alltid!

Och så en gång till

nu är jag förkyld också! Igen! Sjukdomsrundgången verkar omöjlig att komma ur.

Förmiddagen kändes dräglig och jag strök en hel mängd kläder ur den oändliga strykhögen som borde kunna finnas med som högsta strykberget i världen i Guinness rekordbok. Sedan fick jag för mig att vi skulle gå en promenad i det fina vädret för att jag skulle bli friskare av ljus och luft. Icke sa nicke, efter promenaden var jag kall ända in i skelettet och mådde sämre än någonsin. Så nu ska jag parkera mig med mitt tjockaste täcke  i fåtöljen och sitta där och se på film med barnen tills jag somnar. Fast först kommer maken hem med pizza efter sitt träningspass. Det är helt underbart, då jag är så trött på att laga mat just nu att jag knappt orkar tänka på det. På nyår är det ju dags igen och jag vill vila från köket tills dess, ja eller till söndag i alla fall då våra nyårsgäster anländer.

Men jag fick en trevlig överraskning i brevlådan som jag ser mycket fram emot att få läsa. Förändrad - Förvandlad - Förädlad av duktiga Helena Milton. Det gör i alla fall gott i själen.

Annars saknar jag skrivandet så att det gör ont just nu. Jag drömmer mig bort till varmare breddgrader utan vinterkräksjuka, influensa och hysterisk förkylning. Där jag kan sitta i värmen och verkligen njuta av livet fullt ut. Och skriva, skriva, skriva.

Bilderna är lånade här.

Nåja, vad är väl ett liv på Mallorca? Det kan ju vara fruktansvärt långtråkigt och dötrist och tråkigt och. . . alldeles. . . alldeles underbart!

121212

känns som en väldigt speciell dag på många sätt!

Kroppen läker långsamt, långsamt och jag kan knappt äta något utan att må fruktansvärt dåligt, det är som om det gör ont ända in i ryggmärgen och in i hjärnbalken. En mycket obehaglig känsla som jag aldrig har upplevt förut.

Men jag försöker hänga med, idag har vi firat lilljulafton med farmor och farfar som vi inte ska fira julen med. Vi har ätit lite julmat och delat ut julklappar. I morgon kommer resten av gänget och jag hoppas innerligt att jag mår myckert bättre då. När jag ska hinna runt och hälsa på bland alla era härliga bloggar vet jag inte alls. Men jag måste ta det lugnt för att orka med de kommande tre dagarna. Och hoppas att jag mår bättre och bättre för varje dag. Men jag kommer så fort jag bara hinner och orkar.

Vi har också firat det allra viktigaste idag och det är äldsta sonens 15-årsdag! Det är svårt att fatta att han redan är så stor. Min älskade lille, store kille. Han och hans syskon ÄR mitt hjärta. På hans dop spelades och sjöngs Handens fem fingrar med Lisa Nilsson och jag blir fortfarande rörd ända in i hjärteroten när jag hör på den.

Inte alls som jag tänkt mig

men vad är väl någonsin det!

Jag hade verkligen hoppats slippa, men jag hade ingen sådan tur den här gången. Igår natt var det dags för mig att dyka ner i toalettstolen. Redan på kvällen kände jag på mig att det var på gång. Strax innan halv tre på natten visste jag att det var dags. Jag som tycker att kräkas är värre än att föda barn och alltid är säker på att jag ska dö när jag gör det var förvånansvärt lugn. Jag torkade av toalettringen med en våtservett och satte upp håret, sedan var det dags. Nåja, nog om detta. Man blir trött och avslagen och jag vet inte hur jag ska hinna göra allt det som man ska göra just nu. Bakningen som skulle gjorts i söndags fick av naturliga skäl vänta. Och tiden rusar fram, snart är det Lucia och vi har varken lussebullar eller pepparkakor. Imorgon kommer svärföräldrarna och de får nog hjälpa till med en del. En av födelsedagsfesterna har vi fått skjuta på, den andra där besökarna kommer långt ifrån är på lördag. Jag hoppas att jag har fått tillbaka mina krafter snart för att orka med allt. Vi har trots allt levt i en sjukstuga i snart två veckor härhemma. Nu är det bara maken kvar och vi hoppas innerligt att han får fortsätta vara frisk, eftersom det är han som fyller år och som ska firas på lördag.

Nu måste jag återgå till återhämtandet, därför avslutar jag dagen med lugnande julmusik. Grown-up Christmas List med Kelly Clarkson.

Och festandet fick vänta

eftersom äldsta sonen efter tre jobbiga timmar med fruktansvärd magvärk började kräktas tidigt i morse. Det innebar att en av makens och äldsta sonens födelsedagsfester fick ställas in. Vi ska försöka i morgon istället.
 

Även en stor kille behöver sin mamma när han är sjuk. Stackarn!

Själv undrar jag när det är dags för maken och mig. Alla fyra barnen har nu gått igenom denna skärseld. Sjukträsket är väl inte något direkt festligt ställe att vara på precis, så det är inget vi ser fram emot och hoppas så klart slippa.

Annars längtar jag så otroligt mycket efter att få skriva. Man längtar alltid som mest när det bara inte fungerar. En ordlös värld är en torftig värld.

Fast vi har köpt en gran och de barn som är friska har dekorerat den. De älskar att göra det och jag släpper mer och mer på att det ska vara på ett särskilt sätt. Låt dem fara runt och bli varma och lyckliga är en bättre inställning just nu. Det är trots allt vad julen handlar om. Glädje, lycka, harmoni och kärlek!

Nu ska vi ha mys i fåtöljerna med film och så får vi se vad natten och morgondagen för med sig.

Ett ord förändrar allt

och det är tacksamhet!

Livet går vidare och tur är väl det. Fast som det ser ut just nu är väl inte optimalt. Två barn ligger hemma och är sjuka. Ett barn började kräkas i går kväll, precis när jag skulle göra min bloggrunda, och gjorde det under natten och i förmiddags, så nattsömnen blev det inte mycket av. Det andra barnet blev sjuk under dagen och fick hämtas i skolan. Under dagen har jag tagit hand om ynklig och sjuk nästyngsting som tycker att mamma är bäst på att ta hand om sjuka barn. Sötnosen. Den äldre sjuklingen har mest vilat. Lillkillen var så gullig och passade upp sjuklingarna när han kom hem från skolan. Mys och närhet är alltid den bästa medicinen!

 

Jag gjorde faktiskt ett viktigt ärende idag också, jag tänkte att om jag skulle bli sjuk nu så blir livet så mycket enklare om jag fick det avklarat. Våra födelsedagsfester är ju i antågande och den första är redan på lördag, om det nu kommer att gå. På tisdag anländer svärföräldrarna och senare i veckan makens syskon med familjer. Så det är lite att stå i trots att jag försöker att behålla lugnet så gott det går. Jag menar vad är det värsta som kan hända, egentligen! I alla fall så hände något väldigt roligt, som jag inte kan prata om ännu, under mitt besök i stan. Eftersom jag läser The Magic, som går ut på att man kan få precis vad man vill om man är uppriktigt tacksam över det man redan har och verkligen kan föreställa sig det man vill ha, så blev det en liten påminnelse om att det faktiskt stämmer. Jag försöker alltid vara tacksam och har jobbat med det ännu lite mer efter att ha läst boken. Och just i dag fick jag något fantastiskt helt överraskande ur det blå. Något jag verkligen, verkligen behövde!  Det är vardagslycka och jag är mycket tacksam!

Ett ord förändrar allt och det är tacksamhet!

 

Ikväll ska jag försöka göra den där bloggrundan som kom av sig igår. Om jag inte somnar innan, för jag behöver verkligen en god natts sömn. Precis som mina sjuka älsklingar också gör.
Bilderna är lånade från nätet.

Shake Up Christmas

japp, det är hög tid nu!

Skrivandet och redigerandet fick vänta då lillkillen vaknade tidigt i morse och kräktes. Min älskade lille kille kunde inte dricka en enda droppe vatten utan att kräkas. Nu går det som tur är bättre och han har fått i sig både vatten, yoggi och varm choklad. Dessutom har jag köpt vätskeersättning om det skulle behövas.

Tanken är att vi ska ha fest här i morgon så jag har handlat det sista inför det idag. Vi får väl se hur familjen mår i morgon. Maken fick ta hand om lillkillen medan jag hämtade nästyngstingen och åkte till affären. Jag köpte dessutom en enorm julstjärna, en ny gryta som har ett keramiskt ytskikt, jag hoppas att det är en riktigt bra gryta. Sedan åkte vi vidare och köpte kuddar till fåtöljerna, det blev riktigt snyggt. Nästyngstingen hittade också en julklapp till sin syster. Barn älskar ju att slå in presenter och förra året satt vi och öppnade en oändlig mängd inslagna leksaker. I år har jag köpt eget julpapper, snöre och juletiketter som de ska få fixa med hur de vill och så ska vi köpa små saker de kan ge bort. De är superglada och tänk vad lite det kostar att göra dem så glada.

Nu tänker jag tjuvstarta december och julen med lite dans som skapar julkänsla. Jag älskar julen, eller egentligen mest tiden fram till julafton. I år behöver jag lite hjälp med att känslan ska infinna sig och det funkar alltid med julmusik. Så nu ska vi dansa och få igång den härliga julkänsla med Shake Up Christmas med Train. Nu är det helg!

Usel och härlig

på samma gång, har min dag varit.

Jag har mått lite sådär sedan i söndags, fast lite sämre sedan igår. Vi skulle ha mys igår kväll, eftersom barnen var lediga idag. Det hade vi också och såg på barnfilmen Hopp. Småkillarna älskade den, men vi tyckte alla att den var riktigt rolig. Jag menar, candy, chicks och rock´n roll kan ju inte gå fel : )

Fast sedan skulle vi lägga småkillarna och se en film med de två äldre barnen. Det gick inte alls för jag mådde illa och kände mig yr. Jag var övertrött och gick istället och la mig samtidigt som småkillarna. Maken och de andra barnen såg film utan mig. Det händer inte ofta. Typ aldrig.

Jag har mått lite sådär idag också och sämst mår jag efter jag har ätit. Men jag har vilat på dagen också, så jag hoppas att jag vaknar pigg som en nötkärna (vad det nu betyder) i morgon.

Trots mitt tillstånd känns det riktigt härligt, för när jag inte orkat mycket mer har jag redigerat. Hela femtio sidor har jag lyckats ta mig igenom. En del tårar har kommit, men nu ljusnar det äntligen på riktigt för min huvudkaraktär. Och det känns fortfarande bra. Jag vet inte hur man kan tacka nej till ett sådant underbart manus : )

Redigeringsmusiken idag har varit rätt sorglig, men just nu känns det så ljust och härligt upplyftande i manuset, så det får bli Moby (Kleerup remix) med The Right Thing.

Refusering en toppendag

så kan det också kännas, eftersom jag har varit sjuk i två veckor nu, så kändes den här dagen helt fantastisk. Inte helt på topp ännu, men ändå på gång. Maken och jag har till och med varit med på ett lunchmöte med banken, god lunch och tips och tankar inför framtiden ekonomiskt. Det tycker jag är väldigt spännande.

Väl hemkommen från det så väntade mig ännu en refusering. Inte något av favoritförlagen, tack och lov! Nåja, det finns fortfarande en chans för några förlag att få chansen att jobba med mitt eminenta manus.



Jag vet vem jag är och varifrån jag kommer, djupt inne i mitt hjärta, som författare och som människa! Därför vet jag också att det kommer att gå bra, på ett eller annat sätt.

Life goes on! Det är fredag och då måste vi . . . DANSA!! Man har inte roligare än man gör sig.

Datorspråk och stillhet

Liten ordlista för att förstå IT

Backup - Ligga på mage

DVD - Det var det

E-post - Långsammare än både A-post och B-post

Fildelning - en 1/2 liter var

Laptop - mössa på same

Laptop - kattgodis

Modem - motsats till ödem

SD-kort - Idolbild på Jimmy Åkesson

USB - Landet som kommer efter USA

Bluetooth - hos den som ätit blåbär

Gränssnitt - Knivslagsmål i Tornedalen

Hemsida - gavel på huset

Internminne - Anekdot från Kumla

Megahertz - Stor biluthyrningsfirma

Metataggar - fiskekrokar

Moderkort - Bild på lilla mamma

Plattskärm - när man suttit på kepsen

SMS - som PMS fast efteråt

Det var väl bra att få veta!!! : )

Jag ha gått in i totalt komaläge idag. Jag sov superlänge och det brukar innebära en trött dag för mig. Och huvudvärken envisas med att stanna kvar. Inte, inte roligt alls! Jag har inte gjort ett endaste dugg av vikt idag. Jo, jag har letat festlokal till en kommande fest. Lite håglöst om jag får säga det själv. Det ska sannerligen bli skönt att bli helt frisk igen. Jag längtar efter mitt vanliga jag. 

Stillhet har fyllt min dag. Det är säkert också vad jag har behövt.

Det går långsamt

men det går. Lite bättre idag och lite mindre ont, både i huvud och hals. Det finns definitivt hopp om livet. Jag kan definitivt se ljuset i tunneln.

Tack för alla tips och tankar om följebrevet. Det verkar som om de flesta tycker att det ska vara kort och koncist. Inte så mycker pimpning med andra ord : ) Men några gillar också idén med färg och musik. Det är kul! Kanske är det samma med förlagen, kanske beror det på vem som läser det?

Jag har tittat lite närmare på texten i följebrevet och tittat ännu en gång på manuset. Jag hittar alltid något att ändra där och så kommer det nog alltid att vara. Det finns alltid något litet som man kan ändra på. Felstavade ord. En liten ändring bland orden i en mening. Det är nog så det får vara och så får man hoppas på att det blir lite bättre för varje liten rättelse eller ändring som görs.