An afternoon kind of girl

det är jag det. För att inte säga kväll och natt, för så är det. Då jobbar jag allra bäst. Numera fungerar det bättre då jag behöver lite mindre sömn än jag brukade göra. Det ändrades när jag fick barn. Fast nattuggla var jag redan innan.

Bild lånad här.

Det innebär att jag, som så ofta, sitter och jobbar alldeles för sent. På förmiddagarna är jag ganska värdelös. Inte produktiv alls. Men kvällarna, då blixtrar det i huvudet av inspiration. Det fungerar dåligt med familj. Fast jag tror de har vant sig. Nåja, nu väntar de därnere på att helgen ska börja. Fördrinken är fixad av maken och lillkillen.

Idag har jag jobbat väldigt mycket. Fast inte med något manus. Oj vad det är spännande!

Dagens grateful.
Dag 31:
Att fira framgångar. Jag älskar att fira, så det gör jag så ofta jag kan. Idag firar jag att mitt andra manus har lämnat sitt bo. Nu ska det stå på egna ben. Med det börjar min väntan. Och hoppet. Ska det vara min tur nu? Men det är aldrig fel att fira, det värsta som kan hända är ju att man fick fira en extra gång. Och det gör jag så gärna.

Och så är det ju fredag och sista dagen i januari. Det är värt att fira. Lite närmare våren. Och sa ska vi dansa. Japp, det är det de väntar på därnere. Så det är väl bara att köra igång helgen då. Because I´m happy!

I efterdyningen

av det första utskicket skickade jag några till. Sedan måste man ju unna sig lite eftertanke på det. En liten kort vila. Det känns fortfarande lite turbulent i huvudet. Jag menar, känslan pendlar mellan att nålsögat är alldeles för litet och att nu kan allt hända.

Jag hänger kvar vid det senare, för trots allt, förr eller senare gör det ju det! På ett eller annat sätt! Så jag vilar i alla de positiva sakerna jag hört om mitt skrivande. Nu kan allt hända!

Dagen grateful.
Dag 29:
Writer´s Digest. Denna helt underbara tidning. Oj vad många härliga stunder och inspirerande tankar dess innehåll gett mig. Den är en stor del av min utbildning i skrivkonsten. Nu ska här njutas i fulla drag!

Dagens skrivinspiration handlar om fortsättningen. Hur gör man så att varje nytt manus blir annorlunda mot de man skrivit innan. Det pratar Nicholas Sparks om i det här klippet. Väldigt många tänk om, kan leda in på rätt väg. Intressant!

Skickat

och väntan kan ta sin början. Tjoho!

När ångesten lagt sig vill säga, för det gäller att släppa tanken på om det fanns mer man kunde gjort. Nu gör jag det och går vidare till manus nummer tre som tålmodigt väntar på sin tur. Och jag längtar efter att fortsätta skriva den. Sedan har jag en novell som pockar på.

Dagens grateful:
Dag 28:
Skickaknappen. Och framför allt möjligheten att skicka sina manus på mail istället för per post. Så mycket smidigare och så mycket bättre för miljön. Gillar mycket!

Dagens låt ur mitt soundtrack för manus nummer två. Passar utmärkt som avslutning för nu. Easier to be med Lifehouse. Så perfekt!

Verklighetens bleka skugga

ska tydligen ta över våra liv i morgon igen.

Men det tror jag inte på, jag tror det kommer att bli en strålande tid för oss framöver. De sista resterna av julen har fått lämna sina platser idag. Det blir tomt, men känns också skönt. Det är en påminnelse om att vägen fram till våren och sommaren har börjat. Ljuva tanke.

Dessutom kan min skrivtid få ta så mycket mer plats nu när vardagen tar vid igen. Vi har haft ett helt underbart vinterlov och vi är alla lika nöjda över den sköna, avkopplande och mysiga tid det har varit. Barnen ser väl inte helt fram emot skolan igen, men det är inte många veckor kvar till sportlovet.

Dagens grateful.

Dag 7:

Min armbandsklocka från Michael Kors. En ytlig vardagssak, men även sådana kan skapa tacksamhet. Jag är ganska kräsen när jag köper saker men den här blev jag faktiskt lite kär i direkt när jag såg den. Dessutom är jag en sådan sort som fixar det jag vill ha och jag kunde inte hitta den i Sverige, så jag beställde den från Bloomingdales i USA. Till ett bra pris också. Jag blir fortfarande glad varje gång jag ser den, plus att den alltid ger mig rätt tid.

Jag har fortsatt redigeringsarbetet av manus nummer två, även om jag inte hann så mycket i dag heller. Tanken på förlagsvärlden just nu känns tung. Det är uppköp, konkurser och nedläggningar som slår hårt mot hoppet. Mitt hopp. Men jag tänker härda ut, någon gång måste väl branschen stabilisera sig igen. Kanske i en helt ny skepnad, men förhoppningsvis i en som passar in i vår moderna tid. Jag menar, en del av dem har ju hängt med ett tag nu.

Dagens skrivinspiration är mer en fundering över vem som är författare. Vad är en författare och hur vet jag om jag är det? Efter det här klippet är jag rätt övertygad, jag är nog ganska säkert en författare. : )

En positiv refusering

hur ska man se på en sådan egentligen?

"The rejection slip the motion picture studio Essanay Film Manufacturing Company (1907-1925) sent screenwriters whose submissions were found wanting. Essanay is best remembered today for its series of Charlie Chaplin films."

Inte en sådan dum idé egentligen. Det är ju verkligen den här lilla förklaringen till en refusering som vi som skickar in våra manus önskar oss.

Jag fick en ännu bättre refusering idag. Det var på manus nummer ett. De skriver så här:
"Utgivningsgruppen har läst och diskuterat ditt manus och du får mycket bra betyg men för närvarande passar den inte in i vår utgivning. Jag önskar dig lycka till och hoppas att se boken utgiven på annat förlag i framtiden. Fortsätta att skriva för du gör det riktigt bra och lycka till!"

Klart man gillar det här förlaget. Klart man blir glad, klart man känner sig stolt över att någon tycker att det man skriver är bra, att det fungerar. Samtidigt är det ännu en refusering. Trist som tusan! Men sådant är livet.

Är det något jag är så är det envis, är det något jag verkligen vill och tror på så ger jag aldrig upp.

Så jag jobbar vidare, nu med manus nummer två. Och det finns faktiskt ett magiskt svar på hemligheten om hur man lyckas. Passion, hårt arbete, bli riktigt bra på något, fokus, driv på, utmana dig själv, betjäna, gör något någon annan vill ha, bra idéer och fortsätt alltid kämpa. 

Så det är bara att stå på!

Min bokmässa 2013

blev precis så underbar som jag hoppats!

Jag kom fram till Göteborg efter en ganska varm och trång bussfärd. Rusade ganska omgående till mässan för inbokat möte med Caroline Säfstrand.

Vi träffades vid fina Litet förlags monter där jag fick två böcker signerade. Annan påföljd av Nina Larsdotter Lööw och Lex Limbo av E L Dezmin. Sedan fikade Caroline Säfstrand och jag och snackade massor. 

Sedan var det dags för att vandra runt lite på mässan innan kvällsminglen började bland montrarna.

 

Josefine Lindén och Anne Liljeroth.

Anne Liljeroth signerade sin bok till mig.

Och så bubbel.

Simona Ahrnstedt signerade sin bok till mig. Susanne Boll har redan signerat sin till mig på henne releasefest.

Lånad bild. Sedan var det dags för mat och en sväng till Park för att kolla in kändisar. Massor av kändisar!

På lördagen tog jag det lugnt på morgonen och fick därför trängas nästan med en gång på mässan. 

Camilla Läckberg.

Lillbabs är svår att fånga på bild.

Petter signerade en bok till äldsta sonen.

Det var trångt.

Lånad bild från kvällen. Maria Montazami tittade förbi. Snabbt byte av kläder och lite skumpa på hotellet.

Åsa Bonelli och Anne-Lie Högberg.

Ebba Range.

Vacker vy från Liseberg på vägen till Park.

Anne-Lie Högberg och Josefine Lindén.

Jag är mer än nöjd med min Bokmässa 2013 och har fortfarande inte riktigt smält alla fantastiska upplevelser. Så många härliga möten, nya bekantskaper och härlig inspiration. Nu ser jag fram emot Bokmässan 2014.

Manusarbete

gör mig alltid lika glad!

Det känns bra att veta hur man skapar sin egen lycka. Min finns väldigt ofta bland orden.

Det känns skönt att ha något att hoppas på igen. Känslan och fladdrandet i magen av att ha skickat iväg ett manus är obetalbart. Och så jobbar jag vidare med mitt andra manus. Hur bra får man ha det. Det finns inte mycket mer att önska sig just nu. Förutom att få ett manus utgivet då förstås.

Lite skrivinspiration på det. Att alltid börja dagen med läsa igenom de senaste 100-200 orden i sitt manus. Det borde vara en bra start för att komma in i det fortsatta skrivandet och samtidigt passa på att redigera. Kanske värt att testa. Det enda sättet att bli publicerad är trots allt att till slut sluta redigera och skicka iväg det.

Om att inte kunna ge upp

trots att tanken var sådan, i alla fall tills vidare.

Men jag borde känna mig själv bättre än så vid det här laget. Därför har jag skickat mitt första manus till tre förlag till. Kanske blir det ännu några fler. Jag insåg att jag bara skickade till stora förlag förra gången. Luften gick ur mig en stund då jag fick ett utlåtande som kändes hopplöst att ta sig igenom och som jag inte alls förstod. Efter lite tid och mycket eftertanke bestämde jag mig då till slut för att det faktiskt finns andra sätt att se på saken, eller i det här fallet på berättelsen. Och det fick ut och flyga igen. Så då fortsätter väntandet.

Det jag skulle gjort idag var ju jobba med mitt andra manus. Fast det kändes viktigt att inte överge mitt första manus, så tiden fick gå till det istället. Imorgon blir det tid för manus nummer två. Jag har många tankar runt det också.

Lite skrivinspiration kan väl passa bra just idag. Ungefär så här ser mitt skrivande också ut. Jag hetsskriver också när jag väl får tid att skriva. Övrig tid går åt till en massa olika saker, men för det mesta finns mina manus i tankarna på ett eller annat sätt.

Nu är manuset iväg och värmen är tillbaka

och den är så välkommen. Nu är det sommar på riktigt.

Jag har alltså lyckats pilla färdigt i följebrevet till manus nummer ett och skickat iväg det till ett nytt förlag. Det är värt att fira!

Fira det som firas kan är mitt motto och varje succéhistoria måste börja någonstans. Jag tar också gärna ut glädjen i förskott, livet är för kort för något annat. Det värsta som kan hända är ju att jag fick fira en extra gång. : ) 

Lite ledsen och tidiga semesterveckor

ger en skum känsla av att det blev en väldigt kort sommar. Att lämna sitt paradis är inte heller helt lätt och särskilt inte detta år. Men det är en helt annan historia.

Fast jag behöver inte lida länge över det för vi åker alldeles snart till mitt underbara Karlskrona för att fortsätta semestern där.

Lite lustigt, eller kanske inte alls egentligen, är det att mitt andra manus delvis utspelar sig på västkusten där vi tillbringade våra första två semesterveckor och att det första delvis utspelar sig i Karlskrona där vi ska tillbringa två kommande semesterveckor.

Ledsen är jag över att ett av förlagen som jag tänkte skicka mitt första manus till inte längre tar emot spontanmanus. Betyder det att man istället kan böna och be om att bli läst? : )

Jag har nog petat färdigt i manus nummer ett och jobbar just nu med följebrevet. Snart är det dags för avfärd. Pirrigt! Fast man måste alltid försöka se ljuset i tunneln.

Jag fick också ett meddelande från en av mina testläsare av manus nummer två. Det gjorde mig väldigt glad.

"Jag har läst klart boken. Tusen tack för att jag fick möjligheten. Det var en härlig läsupplevelse med twist och spänning och ett skönt slut."

Det låter verkligen inte illa alls. Nu väntar jag med ett lätt bultande hjärta på att få veta vad testläsare nummer två har att säga.

I refuseringarnas bakvatten

sitter jag och undrar om jag gör det jag gör i rätt ordning.

Bild hittad här.

Kanske skulle jag ha redigerat manus två färdigt först och skickat iväg det till förlagen innan jag började läsa igenom manus nummer ett ännu en gång. Att vänta på svar från förlag tar ju så oändligt lång tid. Men eftersom jag inte har de rätta svaren jobbar jag vidare som jag gör. Jag är dessutom snart igenom, så det blir nog bra i vilket fall som helst.

Idag behöver vi prata om refuseringar på Debutantbloggen. Det är en värld där tvivel kan växa sig starkare och starkare om man inte förstår hur svårt det är att bli antagen av ett förlag. Man får inte ta det personligt, man måste bara gå vidare tills man lyckas. Dessutom är artikeln i Expressen intressant läsning om hur det börjar gå rundgång i kultursystemet, vilket gör det ännu mer omöjligt att bli antagen som debutant. Vill vi verkligen bara läsa sådant som skrivits av redan kända författare? Det vill inte jag i alla fall, hur trist skulle det vara? Nej, jag tror det är dags för förlagen att tänka om och tänka rätt, annars kommer de små modernare förlagen och egenutgivningen till slut att ta över. Vi människor behöver nytänkande och det innebär också nya författare. Det vore allt för andefattigt i böckernas värld annars. Nej, jag tror inte att debutanter och vardande debutanter är ett utdöende släkte, för vi är envisa och har vårt mål inställt på målgång. Vi är obändiga, vi kommer att hitta en väg!

Sista refuseringen

för det här utskicket har landat i min mailbox. Två så snabbt efter varandra tar lite extra på självförtroendet får jag erkänna. Någonstans där inne viskar en liten röst saker som jag inte vill höra. Tänk om det verkligen inte är bra, trots att jag tycker att det är det.



Med detta klipp vill jag egentligen inte alls göra det till en tävling där någon vinner eller förlorar, utan helt enkelt göra klart för mig själv och alla andra som skriver och försöker bli publicerade att:
Bara för att du blir refuserad betyder det inte att din berättelse inte är bra, det betyder bara att läsandet är subjektivt. Det är oändligt många författare som har blivit refuserade före dig. Den som läste ditt manus kanske inte alls gillade det för att det inte föll i deras smak. Han/hon kanske hade en dålig dag, en dålig vecka eller rent av ett dåligt liv. Det kanske inte passade in i utgivningen eller så fanns det redan en likande berättelse i kommande utgivning. Anledningarna kan vara precis lika många som refuseringarna. Ingen vet vilket manus som senare kommer att visa sig bli en bästsäljare.

Så där, nu har jag tvivlat nog. Nu går jag vidare, starkare, bättre och ännu mer envis. Det finns absolut ingen annan väg än upp, det värsta som kan hända är ju ändå att man får en refusering. So what! Det betyder ju bara att man kämpar och att man faktiskt kommer närmare sitt mål. Så nu kör vi igen!

Refusering i juletid och finaste vinsten

jodå, nu har den första refuseringen den här gången kommit. Ungefär fem veckor tog det, så det gick fort.

Men jag bygger vidare! Alltid! Jag har bara skickat till tre förlag den här gången. Kanske för att jag så gärna skulle vilja jobba tillsammans med två av dem. De två som fortfarande inte har svarat som tur är. Kanske för att jag fortfarande funderar på vad som egentligen är den bästa vägen att gå. Det finns ju flera som tur väl är.

Fast just nu känns det som om precis alla blir antagna av olika förlag utom jag. Då gäller det att inte låta det där tråkiga tvivlet ta plats i sinnet. Jag är så glad för alla som får uppleva drömmen, absolut, det ger hopp åt oss alla. Det är bara det att jag också vill vara med! :)

Att tänka är fiende till kreativiteten säger Ray Bradbury, så jag slutar tänka och gör istället. Jag har jobbat vidare med mitt andra manus en stund idag. Trots att allt jag behöver göra inför födelsedagsfesterna och julen som närmar sig med stormsteg. Det är så mycket lättare och så fantastiskt roligt och tillfredsställande att skriva istället.

Och så fick jag ju min fina vinst från underbara Simona Ahrnstedt. Det väger ju upp för den tråkiga refuseringen. Tack Simona, jag tror bestämt att du är min goda fe! : )

Som tack får du och alla andra en julsång idag. Den kommer från filmen Polarexpressen som vi började se det året vi bodde på Mallorca och inte kunde se Kalle Ankas jul. Nu ingår den i vår jultradition och vi ser den varje jul. Dessutom passar temat utmärkt. Just nu lever vi i en tid där det är viktigt att tro, precis så som vi egentligen alltid ska göra. Och jag ska fortsätta tro på mina berättelser så att de får hitta vägen till andra som kan läsa dem.
Believe med Josh Groban.
 

Gentilt

är ett ord jag har använt i mitt andra manus idag. Stavningen på det kändes inte helt självklar, men jag hittade rätt till slut.

Betydelsen är enligt Svenska Akademien och mitt syfte med ordet det här:

[GENTIL 1]

1) (ngt vard.) om person med hänsyn till hans sätt att uppträda mot andra: värkligt fin; hänsynsfull, grannlaga, ridderlig; icke simpel l. småaktig l. knusslig, frikostig, "flott". Han kommer säkert inte att knussla, han vill gärna visa sig gentil. Det var värkligen gentilt gjort av honom. Här är det en Regel, att man skall vara gentil mot alla. ALMQVIST Kärlek 9(1816). Det der är ej gentilt, ej fint och hyggligt alls! HAGBERG Shaksp. 6: 270 (1849). NORDENSVAN Skuggsp. 11 (1884).

Det är spännande med ord. Nu börjar det bli färdigt i det här manuset också. Det mesta har fungerat bra och jag har funderat på lektörens synpunkter väldigt mycket den här gången. Råden är genomgångna och berättelsen tycker jag har blivit bättre med hjälp av dem. Nu finns det bara ett råd kvar, det som jag inte riktigt kan komma till avslut med. Jag tror ändå att det får bli på mitt sätt. För mig hör den delen hemma i berättelsen precis som det ser ut nu. Det kan säkert visa sig vara fel, men just nu känns det rätt för mig.

Dagens skrivtips handlar om hur man undviker writers block och att enda chansen att kunna bli utgiven överhuvudtaget är att sluta redigera och skriva om någon gång och istället skicka iväg sitt manus till förlag.  Det kunde inte vara mer sant. För man kan fastna i ändrandet och pillandet och aldrig bli färdig. De enda som blir utgivna är trots allt de som slutar redigera och vågar skicka vidare.