Tacksam

så otroligt tacksam.

Dagens grateful.

Dag 16:
Att få vara med i en novellsamling. #Älskanoveller - 26 nyanser av Sverige. Lyckan. Så stor att det känns overkligt. I maj kommer den. Och jag ska få läsa mina ord i tyckt format, i en bok, för allra första gången. Det är svindlande. Så tacksam!

Det ger extra glöd åt skrivandet. Åh, vad jag längtar efter att få ett helt helt manus utgivet. Min egen bok. Så jag jobbar vidare med manus nummer två. Idag försvann det fler ord än det tillkom. Det tror jag är bra.

Dagens skrivinspiration handlar om att skriva med en penna. Ett mycket kort klipp. Om att känna ordet när man skriver det. Det känns logiskt. Fast jag skulle aldrig orka skriva ett helt manus för hand, dessutom skulle jag inte kunna läsa det eftersom jag skriver väldigt slarvigt när jag skriver fort. Men att känna på enskilda ord med pennan, det tänker jag börja göra.

Dagarna som går

är de dagar vi får

Idag gick en dag väldigt fort. Kanske för att jag inte känner mig riktigt pigg och har en jobbig hosta som tar på krafterna.

Man måste jobba med tiden, inte emot den. Därför bestämde jag mig för att läsa ur manuset om än så lite. Drygt tio sidor blev det. Jag är nöjd med det lilla idag.

Dagens grateful.

Dag 15:
Minnen. Ljuva minnen som kan bära dig de dagar du inte kan göra det själv. Minnen som gör livet så mycket trevligare. Minnen av svunna upplevelser som var brytpunkter i livet. Bland många, många andra, härliga minnen från vårt år på Mallorca.

Precis nu fick jag också veta att novellsamlingen nu finns på Adlibris om än utan bild eller beskrivning. Nu är det verkligen på riktigt. Och min dag blev plötsligt så mycket trevligare. Mer bubbel!

Dagens skrivinspiration handlar om hur man undviker skrivkramp. Att börja dagen med redigera det man skrev sist gör att inspirationen tar fart och man kan fortsätta skriva utan problem. Det är ett mycket bra tips! Dessutom att enda anledningen till att författare blir publicerade är för att kunna sluta redigera. Så sant, så sant!

Och läser vidare

och ändrar fortfarande lite här och lite där. Några ord tas bort och drygt 100 nya ord har kommit till, so far. Kommer man någonsin att bli helt och hållet nöjd?

Under tiden pågår arbetet med novellsamlingen och det går snabbt framåt. Nu finns det ett namn på den och ett förslag till framsida. Det är så spännande.

Dagens grateful.

Dag 13:
Den första snön. Ja, nu är det ju inte riktigt sant eftersom vi haft snö en gång redan. Men det var ett tag sedan nu, så det känns som den första. Den krispiga känslan i luften och de långsamt singlande snöflingorna känns livgivande.

Novellens väg ut i världen

och en del annat, blev händelserna under helgen. Tiden sprang ifrån mig helt, så bloggandet fick vänta. Så ser livet ut när man inte riktigt hinner med.

Bild lånad här.

Jag ändrade och ändrade och hittade nya fel och ändrade lite till, både i novellen och i författarporträttet. Maken och dottern kämpade med att få till ett fint foto som också ska vara med. Oj vad vi kämpade, det är inte lätt när det är så mörkt och grått ute. Till slut var vi i alla fall nöjda allihop. Allt skickades till slut en bit in på en ny dag, mellan ett och två på natten. Det blir alltid så för mig. Jag känner mig så nöjd och lättad över att det har kommit iväg. Och nu är det så spännande.

Lillkillen var hemma idag eftersom han var förkyld. Maken och jag känner oss inte heller riktigt hundra. Orken är inte på topp helt enkelt. Men det hindrade mig inte från att fortsätta lägga in ändringarna i manus nummer två. Full fart framåt, nu när vindarna verkar ligga i ryggen!

Ett stormigt inlägg

får det bli idag.

Det viner utanför fönstret och det börjar bli dags att slå av datorn, då kulmen på stormen närmar sig. Jag sitter inomhus på vinden, med nya fina fönster och ändå skakar skrivbordet i byarna. Läskigt!

Jag har läst färdigt manus nummer två, läst igenom novellen och börjat lägga in ändringarna i manuset. Novellen ska granskas av övriga familjemedlemmar ännu en gång, innan det är redo för avfärd. Det känns som en riktigt bra dag.

Dagens skrivinspiration handlar om hur galna vi som skriver är. De tio största anledningarna till att författare är galna. Så kul och en hel del är faktiskt sorgligt sant! : D Men vad gör det, vem vill vara normal när man kan vara galen och lycklig när man får skriva?

Det är mycket nu

ett manus, en novell och ett författarporträtt är vad som finns på agendan just nu.

Men jag jobbar på, trots att kroppen inte är på topp. Ungefär så.

I dagens skrivinspiration fundera vi lite över den stege vi tänker oss att vi klättrar på under tiden som vi kämpar oss mot våra mål. I det här fallet publicering. Fast det är ingen tävling och det finns ingen stege, vi kämpar bara på där vi råkar befinna oss i den processen. Vi har olika vägar att färdas på, olika mål att ta oss fram till. Men vi färdas tillsammans. Det känns fint.

Bokrelease och redigering

hos mig idag.

Jag får lov att suga energi ur händelser som är överfulla av dem. För än så länge har jag inte lyckats hitta tillbaka till min egen.

Bokreleasen för Svart skugga av Ida Axelsson var helt fantastisk. Det tog lite tid för mig att krångla ur bilderna ur mobilen som har börjat bli lite trotsig. Tur att maken vet hur man gör. Nu är de här. Jag hade glömt kameran och de bilder jag tog blev väl inte direkt lysande, men de är allt jag har och känslan finns kvar i dem.

Stockholm bjöd mig på en härlig julkänsla. Magi som bara finns runt jul.

Ida Axelsson, tillsammans med Litet förlag och lägenhetens ägare Marion Nyström, bjöd på stämningsfull gemenskap.

Underbara snittar och ljuvliga cupcakes och gott vin förstås.

Goda samtal.

Nina Larsdotter Lööw och Ida Axelsson välkomnade boken, Svart skugga ut i världen.

Sedan var det dags för signering.

Även på toaletten var stämningen magisk.

På vägen vidare mot eftersläckaren fortsatte magin att lysa med sin närvaro.

Vi avslutade kvällen på puben med flera härliga samtal.

Vilken underbar resa tillbaka i tiden. Inte så långt tillbaka, men ändå. Nu känner jag mig väldigt mycket piggare igen.

Jag har faktiskt jobbat i dag också. Jag har läst ur manus nummer två och har drygt hälften kvar. När jag skrev ut det tog färgen slut och det går knappt att läsa om man inte har fullt dagsljus, vilket gör att det tar lite tid. Man vill ju inte skriva ut en sådan mängd papper en gång till. Dessutom har jag skrivit lite på författarporträttet, det är inte lätt. Och så har jag läst igenom novellen, nu ska den också läsas på papper en gång till. Det går framåt.

Lite utslagen

men inte nedslagen.

Jag har inte mått särskilt bra de senaste dagarna. Ont i magen, mår illa och är supertrött. En vän har dessutom fått den sämsta nyheten, vilket gör min dag till en sådan då man inte riktigt hittar kraften. Däremot får man en riktig tankeställare om vad som är viktigt i livet. Viktigt på riktigt!

Jag hoppas på mer energi i morgon, då jag verkligen behöver jobba med novellen och författarporträttet. Och så ska jag få till ett foto av mig själv, det känns som det borde finnas lite bättre dagar för det än denna.

Det är så december och tiden går fortare än någonsin. Vi har dessutom två födelsedagar den här månaden. Men jag tänker inte låta det stressa mig i år. Jag vill njuta av allt ljus, all fin julmusik och den stora förväntan och glädjen barnen lever i.

Fin julmusik har en fantastisk förmåga att lugna sinnet. I det lugnet borde vi stanna hela december och bara njuta av allt det goda.

Drömmar slår in och firandet fortsätter

nu när helgen är här och vardagen får vila. Jihaaaa och thohej!!!

Så är det och så här ser det då äntligen ut. Min novell blev antagen och kommer att vara med i en antologi/ novellsamling som kommer ut i maj 2014. Årets nobellpristagare Alice Munro skriver ju mest noveller, så det ligger riktigt bra i tiden. Jenny Jacobsson startade projektet som gör nedslag i Sverige den 10/10, olika städer, olika år. Hon fick med sig Ordberoende förlag som kommer att ge ut den färdiga boken. Min utspelar sig i Helsingborg 2012 och heter "Hjärtsträngar". Det kommer att vara med 24 olika noveller, varav flera av deltagarna är redan tidigare publicerade författare. Den kommer att innehålla cirka 200 sidor och kommer att kosta ungefär 150:-. Jag är så lycklig att det är helt galet och firar så det står härliga till! Om du skulle vilja köpa den så hör av dig och beställ den via bloggen, facebook eller mail, så sätter jag upp dig på listan.

Skål!!!

Då så, då återgår vi till ordningen. Dags att köra igång en helg full av lyckokänslor. Dance like nobody´s watching!

Testläsares respons och höstkyla

har de något gemensamt. Som tur är inte. Jag tycker dock att höstkylan börjar smyga sig på.

Vad gäller testläsarens respons så gjorde den mig istället varm och lycklig. Så här beskriver hon mitt manus:

"Det är en ljuvlig historia och jag är imponerad över ditt sätt att skriva och beskriva."

Kan man bli annat än överlycklig. Det fungerar. Det berör. Yay!! Jag tror bestämt jag måste fira lite ikväll. Jag väntar dessutom med spänd förväntan på att höra mer om hur det gick med novellen. Den är väldigt känslosam för mig, så jag hoppas att den känslan når fram.

Skrivinspiration idag handlar om hur det kan komma sig att man börjar skriva. Spännande! Jag samlar också på ord och tankar om ord.

Och så går dagarna

i ett huj och utan like!

Det är så mycket på gång här hemma så det är verkligen inte klokt. Jag har skickat iväg novellen som jag hoppas kommer med i antologin. Det är så spännande! Vi håller på att förbereda diverse saker inför svärmors 75-årsdag. Jag jobbar vidare med webbshoppen. Vi träffade en vän som vi inte träffat på tre år i går kväll, så trevligt. Jag har redigerat färdigt manus nummer ett ännu en gång. Vi har precis sålt vår gamla bil, vilket vi är mycket glada över eftersom det har tagit väldigt lång tid. Och däremellan pågår vardagslivet. Så. så! Huvudsaken är att man har roligt och det har jag verkligen.

Nu mer skrivinspiration. Vi fortsätter att utveckla karaktärerna. Karaktären är viktigare än berättelsen, det tål att tänkas på.

Det börjar kännas

att hösten har kommit.

Fötterna blir kalla när jag sitter och jobbar så det är dags att sätta på värmen igen. Annars trivs jag som vanligt ypperligt bra med att sitta och jobba med mina berättelser. Och den än så länge lite hemliga webbshoppen. Fast det tar tid allting, så jag hinner inte alls så mycket som jag skulle vilja. Vi får se vad det blir av det. Kanske är jag för optimistisk när jag tror att jag ska hinna med allt.

Jag har inte skickat in novellen till antologin ännu eftersom dottern inte har hunnit läsa den. Men snart är den på väg. Det är så spännande! Jag har däremot jobbat med manus nummer ett och har nu bara tio sidor kvar att redigera.

Dags för lite skrivinspiration igen. Ja, hon är väldigt intensiv, men hon säger en hel del bra saker man kan fundera lite över och kanske till och med använda. : )

Härliga måndag

äntligen. Redan tidigt  på morgonen, egentligen en sovmorgon, började aktiviteten köra på i full fart i huvudet. Det är så mycket jag vill hinna göra.

Jag har skrivit färdigt den novell jag ska skicka in till antologin. Det känns så bra. Maken har läst och gillar. Han tycker att den var mycket fin och tyckte att jag borde bli författare eller något. : D Nu ska dottern säga sitt också. Sedan är det dags att skicka iväg den.

Vädret i eftermiddag har varit fantastisk. Äldsta sonen och jag tog en promenad ner till stan då det var dags att justera tandställningen.

Jag har också hunnit fundera över att starta en webbshop. Det är mycket spännande. Och så har jag redigerat lite i manus nummer ett. En helt perfekt dag allt som allt. Jag är så nöjd.

Lite skrivmusik på det. Consciousness of love med Delerium.

Blev lite full i skratt

när jag läste mitt horoskop som Jonathan Cainer ställt för mitt stjärntecken i morgon.

There is a jazz tune called, When The Saints Go Marching In. I never understood this title. I'm not sure that I've ever actually met any saints but I find it hard to imagine that if I ever did, they would be doing much marching. It really doesn't sound like a saintly activity. And do saints really travel together? Is not martyrdom and loneliness part of every great saint's burden? And if it is, no wonder so few people aspire to saintliness! Life, it seems, is now inviting you to go that little bit further and give that little bit more. Go on, march in!

Jag älskar sådana funderingar.

I morse vaknade jag med lite ny inspiration till novellen som jag skriver för Icakurirens skrivtävling. Det kändes bra, fast jag lever lite för nära den där väntan som jag skriver om just nu och det känns inte bra alls. En väntan och en oro. Den väntan har precis börjat för mig och jag förstår inte alls hur jag ska ta mig igenom den, eller om jag någonsin kommer igenom den. Från och med i dag börjar den och jag ryser vid tanken. Ja, det blev lite kryptiskt spännande där, men man förstår allt när eller om man läser min novell någon gång.

Annars fattar jag inte alls var tiden tar vägen. Jag vaknar och så är det full fart med allt som måste göras här hemma och så är det kväll igen. Någon semester eller något sommarlov har jag inte alls fått känna av. Men en sak i taget. Jag tror kanske jag får ta ett pass yoga ikväll.