efter att ha stretat emot i många år. I år blev det en konstgran för oss.
Jag tycker att det känns så konstigt att köpa en dyr gran som aldrig är så fin som man vill ha den, för att sedan slänga ut den två-tre veckor senare. Det kändes mer ekologiskt på något vis, vilket det tydligen inte alls är, fick vi höra på radion ett par dagar efter att vi köpt den. Nåja, nu är den i alla fall köpt och den är väldigt fin. Det dyker upp ny dekoration som får hamna i granen efter hand som barnen tar hem sådana från skolan. I dag fylldes det dessutom på med polkagrisstänger.
Inte än, sa julen. Tiden är fortfarande en bristvara hos mig, därför blev det inget manusarbete idag heller. Det känns i själen, allt jag läser om och av de skrivande extra lyckliga människorna, gör längtan näst intill olidlig. Men snart, snart!
Under tiden får jag underhålla mig i ett par minuter med skrivinspiration. Idag handlar det om att inte behöva veta hur berättelsen ska sluta och att inte vänta på inspiration utan att bara skriva på. Ibland är det att inte veta hur det ska sluta som gör att man drivs på i skrivandet. Man vill helt enkelt veta hur det ska sluta.
Jag tycker att det känns så konstigt att köpa en dyr gran som aldrig är så fin som man vill ha den, för att sedan slänga ut den två-tre veckor senare. Det kändes mer ekologiskt på något vis, vilket det tydligen inte alls är, fick vi höra på radion ett par dagar efter att vi köpt den. Nåja, nu är den i alla fall köpt och den är väldigt fin. Det dyker upp ny dekoration som får hamna i granen efter hand som barnen tar hem sådana från skolan. I dag fylldes det dessutom på med polkagrisstänger.
Inte än, sa julen. Tiden är fortfarande en bristvara hos mig, därför blev det inget manusarbete idag heller. Det känns i själen, allt jag läser om och av de skrivande extra lyckliga människorna, gör längtan näst intill olidlig. Men snart, snart!
Under tiden får jag underhålla mig i ett par minuter med skrivinspiration. Idag handlar det om att inte behöva veta hur berättelsen ska sluta och att inte vänta på inspiration utan att bara skriva på. Ibland är det att inte veta hur det ska sluta som gör att man drivs på i skrivandet. Man vill helt enkelt veta hur det ska sluta.
Fin gran men jag föredrar också en äkta som doftar:) Gillar naturen. Hoppas du får din skrivro sen vännen!
SvaraRaderaKram
Adela
Naturen är bäst, så är det bara. Tack snälla du, jag hoppas på skrivtid snart igen.
RaderaKram!
Jag skulle gärna skriva så men för mig funkar det inte av någon anledning, att skriva utan att veta vart berättelsen är på väg. Det är som om hela hjärnan nollställs och inte ett ord kommer ut. Så man får helt enkelt pröva sig fram till vad som fungerar bäst för en själv. En del behöver planera, en del behöver utforska under vägen.
SvaraRaderaHelt rätt. Det är ju det som är det viktigaste när man skriver, att hitta sitt eget sätt. Det som skapar mest inspiration och flest ord.
RaderaJag kämpar nog på lite till med barren. Men det var en fin gran, det var det. :)
SvaraRaderaJag känner mig fortfarande inte helt bekväm med det oäkta som tagit sig in i vårt hus. Men nu finns den här, i alla fall i år. :)
RaderaJag måste nog fortsätta med barrandet. Det är nåt visst med att hitta granbarr i april.
SvaraRaderaJag förstår dig helt och hållet. Fast jag vet inte om jag kommer att sakna de granbarr som kunde krypa fram ända in i juni.
RaderaEn sådan tror jag att vi också ska skaffa till nästa år, för barrandet är inte kul.
SvaraRaderaBarrandet är inte kul alls. Särskilt inte de som kryper fram under listerna runt midsommar.
RaderaVi köpte konstgran för några år sedan och jag tycker att det känns lätt och bra. Man slipper så mycket som tex städningen, att granen barrar totalt när man ska slänga ut den, var man ska slänga den och att ha barr överallt tills det är dags igen för jul. Hos oss ramlade barren ner mellan golvplankorna vilket var jättejobbigt att ta bort.
SvaraRaderaMen såklart är det mysigare med en riktig gran. Det gäller att väga för och nackdelar.
Kram!
För och nackdelar är verkligen nyckelorden. Barr som kryper ner lite överallt är så jobbiga. Man kan ju ha lite granris i en vas för doftens skull.
RaderaKram!
Nu skrämde du slag på mig ... skrivandet ... men det var bara en gran ... phuuuu! Kramar
SvaraRaderaNej du, det kommer aldrig att hända! Det vet du ju! :) Det var bara en gran. Kram!
RaderaVi hade en sådan gran innan vi skaffade barnen. Sedan fick jag slänga den för den ville aldrig veckla ut sig som jag ville :)
SvaraRaderaSkrivron kommer infinna sig till slut, texten finns där när du väl sätter dig ner. Många goa kramar till dig och de dina <3
Det finns ju olika typer av konstgranar, den här hänger man på grenarna i stammen, väldigt enkelt. Jag vet ju att skrivtiden kommer tillbaka, men jag känner mig ändå lite otålig. Trots att julen är väldigt trevlig. Många kramar tillbaka till dig och din familj! <3
RaderaDe tre åren jag var ensam med mina döttrar hade vi en konstgran! Fixade inte att böra hem den! Men nu har vi en riktig gran!
SvaraRaderaKRAM Anna
Så är det ju, tiderna förändras och vem vet hur granen ser ut nästa år? :)
RaderaKramar!