Pust

helt enkelt!

Nu har jag smitit upp till datorn en stund för att få in ett litet inlägg idag. Svettig efter att ha stekt en ansenlig mängd pannkakor. Dagen har annars använts till att handla mat till lillkillens födelsedagsfest på lördag. Hämta barn i skolan. Skriva ut manus, vilket trilskades såklart. Ta kontakt med testläsare. Två har redan svarat ja, så jag är mycket lycklig över det. Fast nu är det väldigt pirrigt, vad ska de tycka om mitt manus??? Mina testläsare är inte vilka testläsare som helst. Jag försöker att intala mig att de inte borde tycka att det totalsuger, eftersom lektören inte tyckte det. : ) Det är mycket spännande!

Idag tänkte jag ägna mig åt skrivinspiration. Isabel Allende pratar om passion för skrivandet. Hon säger ockå att alla framgångsrika författare bör ha en god hustru bakom sig. Jag har en väldigt god hustru bakom mig, min käre make, utan honom skulle jag aldrig ha tid att skriva. Och mina underbara barn som alltid stöttar och tror på mig. Hon pratar också om att ta sig tiden för att försvinna bort på det sätt man själv behöver, för att få ner det man vill skriva i sitt dokument. Mycket bra råd. Om än inte alltid lätt att få till.

Lite ostrukturerat

gör jag läsandet och redigeringen av mitt andra manus. Jag tittar lite här och sedan lite där. Tar bort en del och skriver mer. Funderar på lektörens ord och tittar lite mer i mitt manus. Det är inte som jag brukar jobba, så det känns lite ovant, men jag tror att det blir bra till slut.

Lite skrivtips för dagen ska vi ha. Kort och koncist, ge aldrig upp!
 

Gentilt

är ett ord jag har använt i mitt andra manus idag. Stavningen på det kändes inte helt självklar, men jag hittade rätt till slut.

Betydelsen är enligt Svenska Akademien och mitt syfte med ordet det här:

[GENTIL 1]

1) (ngt vard.) om person med hänsyn till hans sätt att uppträda mot andra: värkligt fin; hänsynsfull, grannlaga, ridderlig; icke simpel l. småaktig l. knusslig, frikostig, "flott". Han kommer säkert inte att knussla, han vill gärna visa sig gentil. Det var värkligen gentilt gjort av honom. Här är det en Regel, att man skall vara gentil mot alla. ALMQVIST Kärlek 9(1816). Det der är ej gentilt, ej fint och hyggligt alls! HAGBERG Shaksp. 6: 270 (1849). NORDENSVAN Skuggsp. 11 (1884).

Det är spännande med ord. Nu börjar det bli färdigt i det här manuset också. Det mesta har fungerat bra och jag har funderat på lektörens synpunkter väldigt mycket den här gången. Råden är genomgångna och berättelsen tycker jag har blivit bättre med hjälp av dem. Nu finns det bara ett råd kvar, det som jag inte riktigt kan komma till avslut med. Jag tror ändå att det får bli på mitt sätt. För mig hör den delen hemma i berättelsen precis som det ser ut nu. Det kan säkert visa sig vara fel, men just nu känns det rätt för mig.

Dagens skrivtips handlar om hur man undviker writers block och att enda chansen att kunna bli utgiven överhuvudtaget är att sluta redigera och skriva om någon gång och istället skicka iväg sitt manus till förlag.  Det kunde inte vara mer sant. För man kan fastna i ändrandet och pillandet och aldrig bli färdig. De enda som blir utgivna är trots allt de som slutar redigera och vågar skicka vidare.

Tänk att jag hade glömt

hur positivt lektörsutlåtandet av mitt andra manus var! Eller såg jag bara det andra då. Idag när jag läser det blir jag lycklig.

För jag får veta att det märks att jag har en passion för att skiva. Det känns skönt att den känslan som är så stark i mig syns i mina berättelser. Jag får också veta att språket flyter väldigt bra och är uttrycksfullt och känslostarkt. Det är skönt att veta att hela känsloregistret som jag får uppleva när jag skriver lyser igenom. Lektören tycker att det känns som en poetisk berättelse på olika sätt, skriven av en person med stark fantasi och en stark lust att förmedla berättelser. För mig kan det inte bli mycket mer positivt och det beskriver precis hur jag känner för skrivandet.

Nu låter jag den lyckliga känslan följa med mig när jag fortsätter kvällen med lördagsmys med fina familjen.

Ajajaj

inte nog med att förkylningen verkligen vägrar släppa mig ur sitt grepp så verkar jag ha sovit konstigt i natt och klämt någon nerv eller muskel eller något, så nu kan jag inte gå heller. Det gör så fruktansvärt ont och jag försöker hitta sätt att sitta, ligga eller stå på så att det ska göra mindre ont. Nåja, det kunde varit värre! Jag har en snäll familj som passar upp mig och så hoppas jag att det släpper mycket snart.

Jag har i alla fall kämpat och försökt sitta med mitt manus idag också, trots att det gör löjligt ont och extra ont när jag reser mig upp. Jag har väl inte kommit särskilt långt, men jag behöver hitta tillbaka till berättelsen igen. Dessutom läste jag lektörsutlåtandet igen och slogs av att jag faktiskt glömt hur positivt det var och att hon tyckte att det märktes att jag har en passion för att skriva. Det är på något sätt där det måste börja, resten är bara hårt arbete. Allt som allt så är jag väldigt lycklig nu när jag läst det och sett allt det som hon tycker är bra med mitt manus. Nu känner jag mig mer än redo att ta mig igenom min berättelse en gång till. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med vissa saker, men det visar sig med all säkerhet under arbetets gång.

Jahapp! Då var det fredag igen och jag fattar inte var tiden tar vägen. Men dansa bör man annars dör man, i alla fall jag. Även om mina lurviga får vara stilla den här fredagen också så kan man ju alltid svänga på överkroppen. I dag när det är regnigt, grått och ruggigt drömmer vi oss bort ett ögonblick och dansar på stranden. Have fun!

Jag vandrar omkring

i en bubbla där allt jag hör ekar. Eller vandrar och vandrar, jag sover och sitter och ser på tv. Det har slagit lock i mina öron av den här jobbiga förkylningen och det är så obehagligt. Eftersom det känns som om jag skriker när jag pratar så hör ingen vad jag säger när jag viskar för att det inte ska eka i mitt huvud. Fast jag tror och hoppas på att det har vänt och att jag snart ska bli bättre.

Tankarna vandrar visserligen, men de formar väl inte något varaktigt precis. Det är väl förkylningen får vi hoppas. Fast det har börjat byggas upp en längtan efter att titta på mitt andra manus, det som blev liggande när jag inte kunde komma fram till hur jag skulle hantera lektörsutlåtandet. Det var inget negativt, bara något annat än jag själv tyckte. Nu är jag nyfiken på vad lite tid kan ha gjort för att komma vidare i de tankarna. Kanske kan jag se på det klarare nu och förhoppningsvis kan nya insikter och utsikter uppenbara sig för mig. Det har nog blivit dags att jobba vidare med det manuset nu.

Om lektörsutlåtandet

och att läsa igenom det ännu en gång.

Jag tror att jag har tagit mig igenom de flesta punkter nu och det känns verkligen som jag är på rätt väg. Det var ett tag sedan jag läste utlåtandet nu, så det var mycket intressant. Jag har fortsatt redigera och hoppas att jag har hittat helt rätt den här gången. Att redigera är ett hårt arbete som kräver mycket eftertanke och tips på att göra det ännu bättre tages alltid tacksamt emot. Här har jag hittat bra tips, de visar på ett enkelt sätt precis vad vi alla behöver göra för att berättelsen ska bli bättre och så är de så gulliga.
 

Nu då, lektörsutlåtandet

vad innehöll det egentligen?

Först en del av det som kräver eftertanke:

"Detta manus består av flera olika, var och en spännande, handlingstrådar eller delar men delarna hänger inte riktigt ihop."

"Du använder ofta (men inte alltid) ett ganska beskrivande berättande för att få fram handlingen."

"Det man slås av när man läser från sidan av hur mycket löpande text det är. All den här löpande texten (utan dialog) skapar också ett ganska kompakt intryck."

Jag har inte alls tänkt på att mina olika handlingstrådar inte hänger ihop. För mig gör de det, men jag ska fundera på hur jag kan väva ihop de olika berättelserna på ett bättre sätt.

Jag måste fortsätta att jobba med gestaltning och få in mer sådant i den här berättelsen. Gestaltningen håller jag fullkomligt med om hur viktig den är.

Dialog är en sak som ständigt dyker upp i olika skepnader för mig. Själv tycker jag inte så mycket om dialog när jag läser, om det inte är viktigt för berättelsen vill säga. Jag kan tidvis tycka att dialog mest är utfyllnad, men det finns självklart bitar i berättelser då dialog är väldigt viktig och nödvändig. Jag jobbar på att hitta rätt väg för mig och lektören tycker att jag är bra på att skriva dialog, vilket gör mig glad eftersom jag tycker att jag gör det ganska dåligt. Kanske inte så dåligt som jag trodde.

Sedan kommer det som får hjärtat att sjunga och hoppet att sprida sig som en löpeld genom hela kroppen.

"Det märks verkligen att du har en passion för att skriva, och att du åstadkommit ett helt bokmanus tyder på stark drivkraft och vilja. Ditt språk flyter väldigt bra och uttrycksfullt och känslostarkt."

"Det känns som en poetisk berättelse berättelse på olika sätt, skriven av en person med stark fantasi och en stark lust att förmedla berättelser."

Det är en liten del av utlåtandet vad gäller mitt skrivande i allmänhet. Sedan finns det en mängd olika frågetecken och funderingar på hur berättelsen kan förbättras. Det kräver verkligen en ordentlig eftertanke, för berättelsen måste fortfarande vara min och den som jag vill berätta. Samtidigt går det alltid att göra allt lite bättre och det är mitt fortsatta mål.

On my way to Wonderland!

Lektörsutlåtandet

är något jag har väntat på både med spänning och skräck. Men lektören jobbade snabbt och effektivt och nu har det kommit. Jag har fått mycket att smälta och fundera över. Imorgon blir det en lång promenad för att samla alla tankar och funderingar.

Break free

det är fredag och det är helg! Dag för lite dans och det kan man faktiskt göra även i en bilkö : D



John Cleese vet hur man utnyttjar tiden på bästa sätt. : D

Dottern och jag har sett filmen "En dag" i eftermiddag. Jag tyckte inte att boken var så bra som jag hade förväntat mig, kanske för att förväntningarna var skyhöga efter all fin kritik den fått. Filmen är bra men lite ytlig, den skrapar bara lite på ytan av alla känslor och tankar som finns i boken. Det känns som lite för korta nedslag i huvudkaraktärernas liv. Kanske borde filmen ha fått bli lite längre för att kunna knyta ihop de olika dagarna lite mer. Sedan gillar jag INTE olyckliga slut. Fast jag gillar filmen mycket ändå.

Lektören läser mitt andra manus för fullt!!! Superläskigt och superspännande på samma gång. Tänk om hon inte alls gillar det. Tänk om det inte ens går att göra det till en läsbar berättelse. Eller så gillar hon den?! Snart får jag veta.

Tid

Tid upptar mycket av mina tankar just nu. Tid på olika sätt. Tid som varit. Tid som flyr för fort. Tid som finns kvar. Tid som ska användas på bästa sätt.

En del av min tid har jag använt till att skicka mitt andra manus till en lektör. Det känns väldigt bra och ännu en väntan har startat. Ett virrvarr av tankar upptar en stor del av mina dagar och jag hoppas att de snart kommer till ro i något fantastiskt. Av någon anledning så gjorde livet en tvärnit och lät sinnet få en stunds vila, för att komma tillbaka i nya hoppfulla tankar. Det finns med all säkerhet en mening med det.

Så var det dags igen

för de där tårarna som mitt manus lockar fram ur mig.

Och jag har äntligen läst igenom och redigerat färdigt mitt andra manus för den här gången. Nu ska det  antingen till lektör eller till förlag. Jag känner mig så kluven. Jag hade oändligt stor hjälp av lektör när jag hade skrivit mitt första manus. Jag kände det som om jag svävade mitt i universum utan att ha en aning om det jag skrev verkligen fungerade. Utan den hjälpen hade min berättelse inte blivit den den skulle bli. Fast den här gången känner jag mig säkrare på mitt sätt att skiva. Sedan hoppas man ju ha lärt sig en hel del under vägens gång. Jag får nog fundera ännu lite mer på det.

Musiken som sammanfattar mitt andra manus för mig är denna:



Lycklig är jag oavsett, över att ha tagit mig igenom hela manuset och jag känner mig så nöjd. Nu kan jag bara hoppas att den har alla ingredienser för en bra berättelse. Nu tänker jag fira med ett glas vin eller två. Idag har barnen önskat sig fisksoppan som de älskar.

Nu är det fredag och hela min familj, mest lillkillen, längtar efter att dansa. Nu kör vi igång ännu en härlig helg!

Äntligen

Jag har redigerat hela mitt manus. Går det att vara lyckligare. Imorgon ska jag läsa. Jiihaaa!!!

Det har varit svårt och tidskrävande men nu är jag igenom. Det blir sen middag för barnen eftersom jag inte kunde sluta när jag var så nära. De klagar inte. Klagar aldrig! Mina älsklingar. Nu vill jag ge ut boken för deras skull. För deras tålamod med mig. Och jag kan knappt vänta tills i morgon!

Tills dess funderar jag över följande:
Det saknas några punkter i mitt manus som ska bockas av för att lyckas med att skriva en bästsäljare. De flesta tror jag att jag faktiskt har lyckat bocka av under min redigering. De som saknas nu är:

Humor, vet inte, klart det kan finnas humor även i det som är tungt och svårt, men nej, jag har inte lyckats få in någon humor.

Kreativitet (nyskapande), temat är vad det är, så inget nyskapande tyvärr. Det är en berättelse ur livet och där har jag svårt att hitta något direkt nyskapande. Inte den här gången.

WOW-känsla, vad kommer att göra att läsaren säger åt sina vänner att de måste läsa din bok? Där har vi det allra största problemet för de flesta som skriver. Min lektör blir överraskad men inte omkullslagen. Det är stort att kunna slå omkull. Men vad innebär det?

I övrigt tycker jag att jag har full koll på vad en bästsäljare behöver innehålla. Om jag sedan har lyckats att fånga läsaren återstår att se. Men jag tror. Det kommer man bra bit på :D

Dagens skrivmusik sätter punkt för den här gången.

Så hur var det nu då

med det där jag hade väntat på?

Tyvärr inget bokkontrakt. Ännu! Däremot så har jag äntligen fått mitt lektörsutlåtande. Det blev mycket försenat på grund av yttre omständigheter. Nu har jag det i alla fall äntligen i min ägo. Jag hade förberett mig på allt det dåliga med hjälp av att läsa blogginlägg angående lektörsutantanden, hos er som också skriver. Jag var förberedd på att det skulle kunna kännas totalt nedslående vid första anblicken. Hur man sedan skulle kunna se på det och faktiskt se att mycket av det negativa faktiskt stämmer och att en del behöver skrivas om. Jag var verkligen beredd. Det är trots allt mitt allra första försök till en roman och ingen mer än jag har läst hela romanen. Hade läst hela romanen. Nu är det en till som har läst.

Jag fick utlåtandet mitt under pågående semester, så jag läste det på mobilen. Det kändes litet. Små bokstäver. Och ändå något av det mest betydelsefulla jag läst. Jag läste och sög i mig allt som en svamp. Besvikelsen uteblev. Leendet tog plats och ville inte lämna mitt ansikte. Självklart är det inte perfekt. Hur skulle det kunna vara det? Men jag känner att jag är på helt rätt väg. Det är ett stort jobb som jag har framför mig, men jag visste, hade redan förstått, att en hel del saknades i min berättelse. Att det behövdes lite mer WOW! Jag har klart fler gröna punkter (det som redan fungerar) än gula punkter (sådant som behöver förbättras) i utlåtandet. Jag kunde verkligen inte vara mer nöjd. Att få lektörsulåtandet gjorde att allt föll på plats. Nu vet jag vad jag behöver jobba med. Vet vad som krävs för att ta mig hela vägen fram. Det är vad jag längtar så otroligt mycket efter just nu. Att få börja. Att få dyka ner i min berättelse och komma upp igen, redo för nästa sväng hos förlagen. På måndag hoppas jag kunna börja skriva.

Några utdrag ur utlåtandet:

"Storyn är gripande och berörande, men upprepningarna i de resonerande avsnitten gör att den tappar tempo. Jobba mer med gestaltning, fundera över perspektiven och läs manuset högt för att känna rytmen så tror jag det kan bli riktigt bra!!

Yay!!!

"Det är en gripande berättelse som stannar länge hos läsaren."


Lycka!

"Vilken häftig berättelse, här tåras mina ögon. Det känns också som om berättandet blir mer geataltande och berörande härifrån och resten av historien. Det gick åt många näsdukar härifrån måste jag säga!"

I think i´ve got it!!! Mina ögon tåras också, när jag kommer till den här kommentaren.

Så nu är det bara att jobba vidare. Nu vet jag att jag kan ta mig hela vägen fram. Det är möjligt!

Medan vi var borta

passade trädgården på att spricka ut i full blom. Magnolian blommar med sina magnifika blommor på bar gren. Likaså azalean. Gräset växer så det knakar och maken klippte det för första gången i år idag. Nyklippt gräs luktar underbart. Överhuvudtaget är naturens dofter överlägsna vilken artificiell doft som helst. Det är som om man inte kan få nog. Vi har tillbringat större delen utomhus. Min mamma, pappa och två av mina systrar med familj har varit här. Vi bjöd på ost och kex och resterna av påsktårtan. Tillsammans hade vi en trevlig eftermiddag i solen på altanen.

Våren har lagt sig som mjuk bomull runt min själ. Allt känns möjligt. Det passar bra nu när lektörsutlåtandet ligger och lurar runt hörnet. Antingen får jag landa i skön eufori, eller får jag landa hårt i vårens bomullskänsla som jag hoppas fångar upp mig, om mitt skrivande inte håller måttet. Oavsett så ser jag det som en del av min utbildning. Jag ska bli så bra som det går.

På nya vägar

Idag var det 6 månader sedan jag skickade iväg mitt första manus till förlag. Två av de förlagen har fortfarande inte svarat. Jag har ingen aning om vad jag ska tro om det, så jag tror ingenting. Jag ledsnade på att bara vänta, så idag har jag skickat iväg mitt manus till lektör. Nu är jag pirrig, lycklig och livrädd. Det är faktiskt så illa att ingen mer än jag har läst hela mitt manus. Kanske helt galet men så blev det. Jag vill verkligen ha respons på min text både för att kunna göra det så bra som det är möjligt, men också för mitt fortsatta skrivande. Trots mitt val så är jag så skräckslagen att jag mår illa. Tänk om det är totalt värdelöst. Vad ska jag göra med mitt liv då? Jag måste ju skriva. Nu börjar ännu en väntan. Snart får jag domen. Godkänd eller icke godkänd! Eller kanske något däremellan.

På något sätt ordnar det sig alltid. Så är det bara. Man kan det man vill, och jag vill. Är det värdelöst får jag väl börja om från början och skriva om. Skriva nytt. Jag tror på mig själv. Jag vet i alla fall att det börjar där. Nu ska jag fortsätta skriva på mitt andra manus. 600 ord so far, idag! Wow, mitt liv är spännande just nu!

Bilderna är lånade från nätet.