Att tro på sig själv

är inte helt lätt. I alla fall inte när man är på väg in i något helt nytt och oprövat. Där är jag nu. Ena stunden är jag sjukt taggad och nästa vill jag bara strunta i alltihop.

Men jag vet att jag kommer att kämpa på. Behöver bara bli lite säkrare på vad jag håller på med. För det är ju så spännande.

Och så har jag ju skrivandet. Där känner jag mig mycket mer hemma. Där finns min passion. Men man måste ju leva också. Därför kan man inte bara skriva. Tråkigt nog.

Dagens grateful.
Dag 35:
Att få se solen. Till slut. Det har varit mörkt, kallt och grått länge nu. Men idag visade den sig och världen blev ljusare. Till och med fåglarna kvittrade så glatt. Vårkänslan fyllde upp mitt inre. Och vintern känns plötsligt ändlig.

Dagens skrivinspiration handlar om skrivregler. Alla har ju sina egna men här kommer tio andra. Eller kanske samma, i alla fall en del. Det sista gillar jag. Att skriva förändrar en och det gör en mer fri. Så sant!

Bokrelease med efterfest

det tänkte jag vi skulle ha för oss snart!

Jodå, klackarna i taket får det bli! Eller i alla fall ett glas vin eller två. : ) På onsdag, den 11 september firar Ebba Range att hennes bok Kristalläpple kommer ut. Det ser jag väldigt, väldigt mycket fram emot att få vara med om. Jag kommer att vara där, självklart! Dessutom kommer jag att bo på hotell en natt. Lyxigt. Därför undrar jag om det är någon som har lust att hänga med på efterfest. Ett glas vin någonstans i närheten. Skriv i så fall i kommentarsfältet eller maila mig. Hoppas vi ses då!

Annars då, ja det är ju fredag! Tro det eller ej. Hösten, även om den mer känns som sommar, är i full gång. Sensommar. Brittsommar Indian summer. Oavsett så är den ljuvlig. Idag har jag suttit på altanen och solat en stund, helt underbart. Jag önskar att jag kunde hålla kvar det fina vädret länge än.

Men fredag betyder dans hos mig, så nu kör vi igång en härlig helg med just dans.

Nu är vi igång

och jag börjar vänja mig vid vardagen, men hoppas att solen och värmen stannar länge än. I love it!

Nu ska vi kila ner på stan för att se på lite stadsakrobatik. Vi har tydligen en väldigt duktig kille härifrån som håller på med sådant. Det måste ses och upplevas.

Efter det blir det självklart dans hemma hos oss. Vi firar att veckan har varit toppen för oss alla. Nu kör vi igång helgen med livgivande dans fylld med hopp om fortsatt sol, värme och framgång!


Akrobatikbilden är lånad här.

Tänk vad man har längtat

efter den här tiden på året. Och jag är inte besviken, absolut inte överhuvudtaget. Idag hade vi vår första stranddag och det var hur skönt som helst.

Och kvällen blev inte heller dålig.

Sköna maj välkommen

till vår bygd igen.



Igår hade vi fest med goda vänner, mycket trevligt, så idag tog jag därför helt och hållet ledigt. Det var underbart väder så vi åt frukost utomhus och sedan satt jag länge och njöt i solen. Barnen var utomhus och lekte hela förmiddagen, fantastiskt! Sedan tog vi en promenad ner till havet och tog lunchen med oss. Salami/brie frallor och lite vitt vin till föräldrarna.

Nu ett kort inlägg, sedan blir det film, Berättelsen om Pi. Jag har läst boken och älskade den, men jag måste erkänna att jag har undrat hur det är möjligt att göra film av den fantastiska historien, nu får jag snart veta hur det gick. Jag har sett fram emot att se den länge nu, så det är väldigt spännande.

Beautiful life

det finns bara ett sätt att beskriva saker på just nu och det är precis så. It´s a beautiful life.

Min egen namnsdag ska firas med årets första grillning, helt underbart!

Precis så fantastiskt som det känns att ha legat och solat i linne för allra första gången i år. Ljuvligt!

Och rosorna vi fick i fredags lyser lika klara som solen gör utanför.

Och så ska jag gå på releasefest igen, jag känner mig så hedrad. Det är fantastiskt duktiga och gulliga Susanne Boll som firar släppet av sin bok Det enda rätta. Det ska bli så roligt att träffa en massa bloggvänner igen. Och Susanne själv förstås.

Det går liksom inte att vara annat än lycklig just nu.

En solgul dag

både skön och avkopplande efter gårdagens fest, som var fantastiskt trevlig, var precis vad jag behövde.

Jag sov länge eftersom det kändes som jag sovit för lite under en tid. Sedan hade bästa maken ordnat fin frukost och städat undan efter gårdagen. Det såg mest ut som ett slagfält när vi la oss i natt. Det gjorde mig glad. Vi åt frukosten utomhus och känslan av att allt börjar om nu är så härlig. Allt känns möjligt!

Orden däremot fick vänta ännu en stund. Ibland är det så och kanske är det precis som det ska vara. Om man inte lever livet har man ju inget att skriva om. Det är vår och en ny känsla tar vid efter en lång vinter, en känsla som kräver att livet levs utomhus igen och där man får njuta ohämmat av allt det underbara.

En råkall men solig lördag

fick vi erfara när vi tog en promenad idag.

Annars händer det inte mycket alls. Snart är det dags för finalen i Melodifestivalen och den ser vi tillsammans med min mamma och pappa efter att vi ätit tacos. En skön lördag helt enkelt!

Vilken ljuvlig

dopdag hon fick, lilla prinsessan Estelle.

Hur cool var hon inte under hela ceremonin. Vilket exemplariskt barn. Fast snäll, som sas på tv, nej det tycker jag är fel ordval, snälla är alla barn. Harmonisk och trygg däremot stämmer väl bättre. Det är svårt att vara något annat med så fina föräldrar. Det värmer hjärtat att se deras närhet och kärlek i den lilla familjen.

Själv njuter jag lika mycket av mitt eget liv. Våren, värmen, alla färger och dofter gör verkligen gott i själen. Att sniffa på syren gör mig lyrisk. Syrenen är en av mina absoluta favoritblommor. Synd att den blommar under en så kort tid.

Nu ska jag ut i solen och fortsätta läsa högt ur mitt första manus.

Bilden från dopet är lånad från Aftonbladets hemsida.

Ännu en

fantastisk dag! Att jobba med manus just nu känns inte helt lätt när det är så sagolikt vackert utomhus.

Fast jag vet ju att jag måste, att jag vill det. Och ändå tillåter jag mig själv att bara njuta av allt det nya underbara en stund. Lite inspiration om skrivande kan jag ändå ta till mig. Jag läser tidningen Skriva ute i solstolen. Inte fel alls. Sedan såg jag på Elisabeth Gilbert som talar på TED talks i går kväll. Det var fantastiskt att lyssna på. Ett nytt sätt att se på skrivandet, om man vill. En förklaring till ordet geni och hur man kan använda ett eget geni till sin fördel. Jag vill inte vara någon lidande författare, jag vill njuta av livet och jag vill skriva. Och det är verkligen en njutning att skriva, det är bara tiden som saknas ibland. Eller det kanske är så att det finns för mycket saker jag vill göra samtidigt. Men jag ska ska låta min njutningsfulla skrivarvärld få ta plats igen, så fort jag har mättat mig en aning med allt som finns utanför mitt hus och mitt i naturen. Sedan ska jag jobba tillsammans med mitt eget geni och försöka fortsätta skapa något riktigt bra. Jag ska inte vara rädd, jag ska bara göra mitt jobb. Olé!

Så här kommer Elisabeth Gilbert med A new way to think about creativity. Jag tycker att det är mycket inspirerande.

Den allra första dagen

med helt underbar sommarkänsla. Jag kan inte ens beskriva allt härligt som huserar i min kropp just nu. Hela jag spritter i kapp med alla blommor och all växtlighet som exploderar utomhus. Plötsligt känns ingenting svårt, hur kan det vara det när det är så fantastiskt utanför våra fönster och runt allas våra väsen. Allt det jobbiga lägger jag nu åt sidan, för att njuta av livet istället. Que sera sera! Det som sker det sker, men tills dess så väljer jag att njuta fullt ut. Det finns inget annat att göra när ögonen fylls utav det vackraste man kan önska sig.

Om det är någon som vill mig något så hittar man mig någonstans bland det här.

Idag var en sådan dag då all energi som har runnit ur mig sedan hösten tar tillbaka sin rättmätiga plats inne i mig igen. Kinderna och näsan är röda av solen och värmen och hela dagen har spenderats utomhus. Barnen har till och med badat i vattenspridaren. Och jag känner att jag lever på riktigt igen! Jag ÄLSKAR våren och sommaren. Jag vill INTE bo i Sverige på vintern. Jag är en sommarmänniska, så är det bara!
 

Glad såsom fågeln

tillsammans med OD som jag har sett och lyssnat på i Uppsala några gånger!
 

Alldeles snart är det maj och det är verkligen helt underbart. Jag har suttit och solat för första gången i år. Det var så ljuvligt!

Ha en riktigt, riktigt skön valborgsmässoafton!

Solen

tittade äntligen fram igen.

Och efter en timmes promenad, under tiden som småkillarna spelade basket, så blev det våfflor som sig bör idag.

Vi har gjort det till tradition att resten av familjen tar en promenad tillsammans under en baskettimme och det är mycket trevligt. Då hinner vi prata om en massa roliga saker med de två äldsta barnen. Idag pratade vi om vårt år på Mallorca och de hade så många härliga minnen som dök upp. Då saknar man extra mycket. Tänk vad mycket man hinner uppleva på ett år. Och tänk vad fort tre år har gått sedan vi kom hem igen.

Söndag igen och ännu en helg är slut. I morgon är det måndag och det är en dag som jag gillar. Det är det där med att allt är möjligt igen. På helgen stannar allt upp och allt är stängt, men på måndagen är alla möjligheter öppna igen. Det är en härlig känsla. Jag älskar helgen och att vara nära familjen helt och hållet, men i morgon hoppas kunna skriva lite igen. Jag hoppas att hela veckan blir produktiv, intressant, spännande och rolig på alla sätt.

Något litet skrivtips inför veckans aktiviteter skulle väl passa bra idag. Tänk att kunna skriva en bok som inte går att lägga ifrån sig.

Pandaögon och upprepningar

När man redigera manus i solen med solglasögon på sig så är risken stor att det slutar med stora pandaögon, fast omvänt. För mig slutade det med två stora vita ringar runt ögonen. Det är sådana smällar man får ta.

Redigeringen är färdig och ska nu in i dokumentet på datorn. Upprepningarna var fler än önskat men många är nu kapade. Det är säkert fler som ska bort men just nu får det räcka. Känslorna är blandade. Räcker det? Är det tillräckligt bra. Det är så lätt att tvivel smyger sig in i sinnet. Man har levt med texten så länge att man inte kan se på den objektivt. Därför ska den få ligga orörd över sommaren. Sedan ska jag läsa den igen. Jag längtar redan. Men först ska jag njuta av en skön och avkopplande sommar.

Tylösand

Nu är vi  på Tylösands camping. Vädret är fantastiskt. Maten har grillats och ätits. Barnen har duschat av sig smuts och svett och ser nu på en film. Maken och äldste sonen har fixat internetuppkoppling via mobiltelefonen så att jag ska kunna blogga. Jag kunde sova på sidan, min favoritsida, i natt vilket gör mig överlycklig. Jag har suttit i solen och läst. Det gör mig ännu lyckligare. Kort sagt, livet leker igen!

I morgon blir det mer läsning i solen. En stund längs den vidunderliga Tylösandsstranden ska vi också hinna med. Och så minigolf. Och så mer grillning förstås. Jag känner verkligen att det är sommar nu. Snart är skolan slut och semester och sommarlov tar vid. Vilken underbar försmak på sommaren som vi får vara med om den här helgen.

Keep calm

I dag har jag försökt att organisera mig. Maken tycker att jag borde skriva en lista på dagens göromål eftersom jag klagar på att jag inte hinner göra allt jag vill. Han är en extremt organiserad människa och jag är tvärt om. Han har säkert helt rätt även om jag inte gärna erkänner det. Man blir bara stressad av att tänka på allt man ska göra istället för att metodiskt bara göra det man behöver göra. Men jag tycker om att lulla omkring lite. Att göra det som faller mig in. Jag kan väl inte säga att det fungerar perfekt men jag mår oftast bra av det. I dag har jag försökt att vara metodisk. Jag började med att lägga i en maskin tvätt och torktumla en del kläder. Sedan strök jag kläder en stund. Efter det var det dags för promenad. Jag skulle hämta ett plagg på Lindex på vägen. Där blev det ett längre stopp än planerat. Jag hittade två klänningar och en tröja. Man får nog säga att det var bra trots att det inte var planerat eftersom jag sällan hittar något jag vill ha samtidigt som det passar som det ska. På promenaden såg jag 29 svanar som låg vid strandkanten och njöt av våren. Det var en mäktig syn som var svår att fånga på bild.

Väl hemma hade maken och sonen tröttnat på att vänta på lunch så de hade redan ätit. Lite lunch hade de sparat till mig. Efter det traderade jag lite. Fixade med mail som behövde tas om hand. Lade sedan in en massa kläder som stukits och packningen från resan, in i garderober igen. Sedan gjorde jag något för första gången i år här i Sverige. Solade! I baddräkt. Vilken underbar känsla. Så njutningsfullt. Jag fick en de ja vu känsla från förra sommaren då jag redigerade mitt manus ute på altanen, för sista gången innan jag skickade in det till förlag. Tänk vad tiden går fort ändå. Trots att det inte känns så alla gånger. Nu är det bara ett förlag kvar som ska svara och det är inget förlag jag tror på. Dels för att det är ett så stort förlag och dels för att det tagit så lång tid utan svar. Jag väntar däremot med spänd förväntan på lektörsutlåtandet.

Trots min strukturerade dag så har den gått alldeles för fort. Nu skulle jag skriva. Först ett litet blogginlägg bara. Sedan mat till barnen. Nej, jag får nog erkänna att det inte blev något skrivet i dag. I morgon är en annan dag. Nu har ju en massa måsten bockats av på listan så imorgon ska jag bara skriva. Eller nästan bara. Barnen måste ha sitt också. En kär syssla som jag gärna bryter av med.