Drömmar slår in och firandet fortsätter

nu när helgen är här och vardagen får vila. Jihaaaa och thohej!!!

Så är det och så här ser det då äntligen ut. Min novell blev antagen och kommer att vara med i en antologi/ novellsamling som kommer ut i maj 2014. Årets nobellpristagare Alice Munro skriver ju mest noveller, så det ligger riktigt bra i tiden. Jenny Jacobsson startade projektet som gör nedslag i Sverige den 10/10, olika städer, olika år. Hon fick med sig Ordberoende förlag som kommer att ge ut den färdiga boken. Min utspelar sig i Helsingborg 2012 och heter "Hjärtsträngar". Det kommer att vara med 24 olika noveller, varav flera av deltagarna är redan tidigare publicerade författare. Den kommer att innehålla cirka 200 sidor och kommer att kosta ungefär 150:-. Jag är så lycklig att det är helt galet och firar så det står härliga till! Om du skulle vilja köpa den så hör av dig och beställ den via bloggen, facebook eller mail, så sätter jag upp dig på listan.

Skål!!!

Då så, då återgår vi till ordningen. Dags att köra igång en helg full av lyckokänslor. Dance like nobody´s watching!

När varsamt vävda drömmar

går sönder.

Tar det tid att laga det gamla och väva något helt nytt.

Och jag ser framåt och fram emot allt det nya som är på väg.

Förlagsyra

får man väl ändå säga det råder just nu! Underbart! Vilken lycka det är när drömmar slår in! Ett stort grattis finaste Ebba, nu händer det äntligen grejer! Och ännu ett stort grattis till urduktiga Malin som kämpar som få med sina manus. Jag skålar med er denna dag!

Jag fortsätter dock att snörvla och hosta mig fram, även om jag gör det med större glädje just nu. Jag har vilat mycket men också redigerat två kapitel i mitt andra manus. Det gör mig alltid lycklig och lycka tror jag påskyndar tillfrisknandet.

Lillkillen har i sin klass uppträde på fredagar och idag har han uppträtt som en av hans stora idoler Ulrik Munther. En av hans lärare kom fram till maken när han hämtade lilkillen och berättade hur otroligt duktigt han hade porträtterat Ulrik, med gubbkeps och allt, hon sa att alla hade klappat händerna och själv rös hon till och med när hon berättade om det. Yay, jag har en liten musikkille i honom. Han har räknat ut att han kan vara med i melodifestivalen 2019, fast han har räknat lite fel för det är 2023, för då är han 16 år. Och han ska inte bara vara med, han ska vinna också. Precis så självklart som bara en 6-åring kan resonera. Han jobbar på frisyren och önskar sig en gitarr. Tell the world he´s here! Det är driv i den killen! : )



Men nu är det dags att dansa. Nu kör vi igång en fantastisk helg och dessutom ett härligt påsklov!

Inte det också

förkylning, eländiga förkylning. Redan i morse kände jag att det gjorde ont i halsen under mitt träningspass och jag visste att det var dags igen.

Lillkillens förskoleklass hade vernissage idag och han har varit eld och lågor inför det. Maken och jag gick ditt mitt på dagen och han stod i fönstret och vinkade så glatt. De har gjort så mycket fint som de visade upp och så fick man mot självkostnadspris ett glas dricka och en näve salta pinnar. De visade också en massa fina bilder på allt de gör under dagarna. Jättemysigt!

Så kom jag hem och kände mig inte alls frisk. Jag frös och var tvungen att gå och lägga mig vilket jag gjorde mycket motvilligt då jag sett enormt mycket fram emot att komma hem och jobba med mitt manus. Sedan sov jag i nästan tre timmar med märkliga drömmar. Hemma hos oss hade vi en massa övernattande gäster och jag var just på väg att lägga mig när det ringer på dörren, mitt i natten och jag öppnar. Där står grannen som är upprörd och gärna vill prata, han kommer in och då ringer det på dörren igen, därute står det då en okänd man med en yxa i handen. Han berättar att grannen och han blivit ovänner och att det gått överstyr, nu vill han be om ursäkt. Jag tycker att det är lite skumt men låter honom komma in om han lämnar yxan utanför. Utanför den andra ytterdörren sitter ett gäng av våra övernattande gäster utspridda och snackar och jag undrar varför de gör det mitt i natten, sedan vaknar jag. Outgrundliga äro hjärnans vägar.

Nåja, när jag vaknade så kände jag hur otroligt mycket jag längtade efter att få fortsätta jobba med mitt manus så jag bestämde mig för att bara jobba med ett kapitel. Det har jag gjort nu och det känns så härligt att i alla fall få nosa lite på det i dag. Nu ska jag parkera mig i fåtöljen. I morgon är en annan dag, jag hoppas den är utan förkylning.

Jag kör Jessicas dagliga affirmation som hjälp på vägen. En energi som jag kan behöva just nu.

När pick-me-up-djävlar-anamma-musiken har gjort det den ska

så är jag på banan igen.

Ja, för jag har fullkomlig koll på vad som är viktigast i livet eftersom jag redan har fått det som är absolut viktigast för mig. Det finns inget som skulle kunna få ner mig på knä förutom om det skulle hända min familj något, för de är allt för mig. De är mitt liv. Utan dem finns det inget som betyder något. Att ha dem nära och att de får vara friska, det är vad som är viktigt på riktigt . En älskad make och fyra överälskade underbara barn. Hur skulle jag kunna förvänta mig mer än det? Resten är bara bonus.

Men att fortsätta drömma och försöka göra dem alla till verklighet kommer jag att göra lika länge som jag andas. Att följa det som är min passion. Att göra det verkligt. Självklart blir jag arg, ledsen och uppgiven då och då. Men det varar aldrig länge, för jag tänker inte låta det. Dessutom finns det ingen annan väg än framåt och uppåt.

Därför håller jag nu på att lägga in det som jag redigerat på papper i manus nummer två, i dokumentet.

Så länge jag andas, this is what I´m made of.

När drömmar grusas

ännu en gång och lämnar en förvånad och förvirrad vet man inte riktigt åt vilket håll man ska gå i fortsättningen.

Så tills vidare får det bli lite pick-me-up-djävlar-anamma-musik, inte förrän 4. 36 kommer mitt budskap till mig själv. Nu ska jag på utvecklingssamtal.

Nu får det vara slut

på vila och helgmys!

Men i morgon är det måndag och jag klagar inte för jag gillar vardagar också. Hur nu morgondagen kommer att se ut, ett av barnen har varit sjuk sedan i torsdags, ett barn har varit lite förkyld ett tag nu och ett barn börjar känna sig lite risig. Vi får se vad morgondagen bär med sig. Jag hoppas i alla fall kunna fortsätta med att redigera manus nummer två.

Jag gjorde misstaget att öppna manus nummer ett nu efter att jag skickat iväg det. Man hittar aldrig så många små fel eller saker som borde ändras som då. Hur många gånger har man inte läst det och kämpat med att hitta dem innan och så när det är försent då kryper de fram som ettriga irriterande kackerlackor. Inte kul!

Men det ordnar sig alltid!

Drömmar, envishet, passion och musik

är fyra stabila stöttepelare i livet och i skrivandet. Så ser det ut för mig, men drömmar har vi alla så därför gäller att alltid hålla fast vid dem, för vad vore livet utan dem. Ganska tomt och innehållslöst.

Så Hold On Tight To Your Dreams! Always!



Dansandet igår gick utmärkt och gav både själen och kroppen en riktigt omgång. Vi missade allt som gick på tv:n under kvällen, men barnen föredrog dans så dans blev det. Här skulle det nu funnits ett litet klipp från gårdagen, men det är helt omöjligt att få in klippet, allt annat går utom just det klippet. Så ni får vara utan den ljuva upplevelsen : )

Jag går framåt och vidare och skickar ett budskap till whomever it will concern. You won´t bring me down!

Att skriva är det roligaste jag kan tänka mig att få göra och jag får göra det, resten kommer när det är dags. Och med det fortsätter jag lördagen tillsammans med familjen.

Upp som en sol och ner igen med en refusering

och upp igen med reashopping och en positiv Youtubefilm. En liten fredagsrefusering som om det var vad jag behövde idag när jag äntligen vaknade med sol  både i sinne och utomhus. Och av favoritförlaget också. Jag tog tre av barnen till stora shoppingcentret och shoppade loss på rean av det som fortfarande fanns kvar. Det var ganska mycket visade det sig. Dottern fick ett par linnen, en eller ett par tröjor, ett par byxor och ett par örhängen, nästyngstingen en pyjamas och en tröja från Desigual, lillkillen fick ingenting men var glad över milkshake och en cheeseburgare på MC och jag själv ett par glittriga jeans från Mango, ett par örhängen från Pearls for Girls och en precis så färgrik tröja från Desigual som jag behövde idag. Att fynda är härligt för själen när annat faller.

Rex Pickett som skrev Sideways som är en av mina favoritfilmer berättar om hur man fortsätter efter att man blivit refuserad.

Det finns så många sätt att hamna rätt. Till slut! Nu ska jag läsa Sidways och hans nya bok Vertical. Han har precis den energi som man behöver ha för att lägga refuseringarna bakom sig och kämpa vidare. En energi som smittade av sig på mig. Inget kommer att få mig att ge upp det som jag älskar att göra, skriva. Ingen! Jag fortsätter att skriva och fylla min äggkorg med nya berättelser.

Så tack Rex, nu är jag på banan igen. Och kanske hjälper det mig att komma närmare de beslut som jag måste ta för att komma vidare. Kanske finns det en mening med refuseringarna som ska visa sig senare. Allt som händer i livet är trots allt det som gör att man till slut hamnar där man gör. Och om jag ska lita på min intuition som säger att bättre tider är på väg, men som jag tvivlar på när allt verkar gå åt fel håll. Då tänker jag, vem vet egentligen vilket håll som är fel och vilket som är rätt. Det visar sig i slutänden.

Så all is well that ends well, och det förväntar jag mig att det ska göra. Under tiden finns det bara en sak som verkligen hjälper, att dansa. Nu kör vi igång en fantastisk helg! Let´s Whip It!

Efterdyningar

av ett annat liv, ett härligt lovliv med barnen, hänger mig lite irriterande i hasorna. Irriterande eftersom jag sett fram emot att skriva väldigt, väldigt mycket!

Därför sov jag länge, kanske var det också för att jag drömde något spännande, jag drömde en berättelse. Det är så märkligt, jag drömde att jag var någon som inte är jag och jag upplevde ett annat liv i en annan kropp. Lite häftigt faktiskt. Och det var så spännande, så jag ville nog inte alls vakna innan jag hade kommit till slutet så att jag fick veta hur det skulle gå. Fast det gjorde jag ju till slut ändå förstås, och nu har jag ännu en berättelse som skulle kunna bli bra. Fast man får fundera ett tag på hur man omvandlar en sådan dröm till en bok. Snart är det ju dags att börja skriva på något nytt, så det är bra att ha mycket att välja på.

Jag tror att jag har lite separationsångest nu när barnen går i skolan igen, så jag vänjer mig långsamt. Till slut kunde jag i alla fall ta mig i kragen och jobbade med det annorlunda manusarbetet. När jag väl har börjat så vill jag inte sluta, så nu ser jag väldigt mycket fram emot morgondagen och mer manusarbete.

Egentligen

är det nog inte så bråttom med att få färdigt manuset just nu.
För jag antar att julen och en bit efter jul och nyår kommer att vara en tid då det är mindre bra att skicka in till förlag. Och det är mycket nog att pyssla med just nu ändå. Julklappar ska köpas, det ska bakas, dekoreras och pysslas i allmänhet. Det ska göras julkort och dessutom för oss fixas med två födelsedagskalas. Och köpas födelsedagspresenter och funderas på menyer. Och njutas och mysas!
 

Fast jag skulle vilja ha ett par timmar varje dag då jag kunde skriva. Då jag kunde få försvinna in i min egen värld och skapa egna världar. Jag vill ha mer tid, jag vill ha mer tid! Jag vill ha mer, mer!

Förra veckan hade jag en dröm som jag gärna skulle vilja testa att göra om till ett manus. Det var en katastrofdröm med övernaturliga inslag. En rafflande men helskum dröm, fast med lite arbete så skulle det kunna bli ett riktigt spännande manus. Kanske!

Jag gör som Åsa föreslår och tar bort större delen av idén till detta manus, ifall det skulle finnas några manustjuvar i cyperspace som hittar hit. : )

Bilderna lånade från nätet. 

Höstens baksida

har verkligen hunnit ikapp mig!

Ja, lite så!

Jag har sett film och annat som visas på tv idag. Tillsammans med familjen har jag sett Allas hjälte, riktigt rolig och som alltid med barnfilmer tänkvärd. Den handlar om att alltid våga fortsätta följa sin dröm. Passande tema för mig just nu.

Fina familjen är på kyrkogården och ser på de vackra tända ljusen. De tar med sig pizza hem sedan. Smaklökarna har tyvärr försvagats rejält så vi får se hur det smakar. Fast ingen behöver laga mat, det är bra. Sedan blir det fortsatt filmkväll i fåtöljen. Om man bortser från den usla dunderförkylningen så är det riktigt mysigt.

Jag tror att jag är redo nu

efter den tomhet som man ofta känner efter en lång härlig semester, vilsenheten efter att plötsligt efter 15 år med minst ett barn hemma på heltid och alla funderingar över vad som ska hända nu i livet, så tror jag faktiskt att jag äntligen är redo. Och fy tusan vad det känns spännande!

Äntligen

är jag igång med skrivandet igen. Allt tränande har fått mig att tänka i nya banor och se på hela processen klarare och kanske i lite nytt ljus. Det är dags att ta nya friska tag och ta ett steg närmare en utgiven bok. Många tankar har snurrat runt i huvudet de senaste dagarna och jag vet att jag måste lägga i en ännu högre växel för att komma vidare. Hur jag ska komma dit återstår fortfarande att se, men det börjar långsamt att klarna.

Nya ord och meningar har äntligen börja komma till mig och dem har jag skrivit ner idag. Och jag känner vad som gör mig lycklig. När orden bildar den perfekta meningen och den fulländade känslan i en händelse. Då hamnar jag i berättelsernas himmelrike, fylld av ord som behöver komma ut. Där vill jag vila nu när sommarens ljuva tid långsamt håller på att falna. Det är vad som ska hålla mig varm och lycklig under kyligare och gråare tider. Så skönt det är när korten sakta faller på plats.

Det är som förgjort

att försöka få tid att skriva just nu, trots det perfekta skrivvädret. För i det tråkiga vädret finns det så mycket annat som måste göras. Allt som ska förberedas inför festen vill man ju också hinna för att kunna vara utomhus lite den dagen solen kommer tillbaka. För det ska den göra alldeles snart enligt maken som följer vädret noga varje dag.

Japp, det blev ännu lite strykning här hemma. Det skulle verkligen vara kul att komma ända ner i botten bara en enda gång. För länge varar det ju inte med tanke på alla kläder som tvättas här hemma.

Sedan har jag bakat också, det blev härliga brytbröd med fyllning av en röra med kesella och färska örter. Det ser väldigt gott ut.

Så nej, det händer inte mycket kul alls här. Ingen trevlig inspiration, ingen glädjespridning, inget skrivande och inget redigerande. Inte ens en liten irriterande refusering kan jag bjuda på. Men jag håller hoppet levande och får helt enkelt jobba snabbare för att komma fram till det riktigt roliga. Mina manus. Den som väntar på något gott . . .

Life

is going on.



Full fart framåt och ingen tid för bloggen just nu.

I morse mellan sömn och vakenhet såg jag ett bokomslag framför mig. Det var så tydligt och så coolt. Fast det passar inte något av mina manus, vilket innebär att jag måste skriva en berättelse som utgår ifrån ett tänkt bokomslag. Det ska bli spännande, väldigt spännande!

Nu ska maken och jag iväg på gardenparty. Hoppas att det inte blir allt för kallt..

Den skummaste drömmen ever

har jag haft i natt. Vi var på husbils/husvagnssemester med våra vänner och hade hamnat på ett ställe där vi besökte ett shoppingcenter. Vi gick omkring och tittade på allt möjligt och skulle till slut ta oss upp till övervåningen i rulltrappan. Våra vänner och nästyngstingen åkte först. Innan vi hinner åka efter så ramlar de ihop och vi får panik och drar dem därifrån. Här får jag också en olycksbådande känsla i kroppen. Jag tar med mig nästyngstingen och lägger honom på en bänk med huvudet på något mjukt och vänder mig sedan om för att hjälpa våra vänner. Av dem finns nu bara deras huvud kvar. Det är som stela provdockshuvud med små stumpar som hals. Maken och sonen står och vet inte vad de ska göra. Till slut lägger vi ner huvudena i en bag för vi måste ju få med oss dem, och jag tittar upp på övervåningen där jag bara ser en massa stela provdockor. Samtidigt kommer lillkillen fram till mig och säger, titta vad som har hänt med nästyngstingen. Han håller en plastleksak i sin hand och det är en liten grön fantasivarelse. Det känns så hemskt, jag fattar inte alls vad som händer. Hur kan han ha blivit en leksak och hur ska jag få tillbaka honom? På något sätt vet vi att vi måste skynda oss därifrån, så vi tar bagen med oss och springer iväg till husbilen. Jag ser till att barnen sitter fast och frågar maken om allt är inpackat i bilen, samtidigt som jag går runt den. Där ligger det en massa saker utanför bilen så jag börjar slänga in allt där bak. Det känns som om det ligger grejer överallt. Precis när jag slänger in den sista saken, så kommer det en man gående från sjön som ligger precis bredvid oss där vi parkerat. Han har en röd jacka och glasögon och han bär på ett fiskespö. Han börjar prata om hur roligt han tycker det är att fiska och berättar om hur han började med det och att han har köpt en massa roliga fiskegrejer sedan dess. Själv börjar jag ana oråd och hoppar in i bilen och vi kör iväg i en väldig fart. Då springer han iväg och snart är vi jagade av en bil. Vi lyckas till slut skaka av oss den och kommer till slut hem. Inte det hem vi har i verkligheten, utan en lägenhet där entrédörren ligger precis vid en hårt trafikerad väg. Det finns bara en smal trottoar mellan dörren och vägen och jag reflekterar över hur farligt det är för barnen. Äldsta sonen går ut direkt och håller på med några konstiga leksaker. Jag vill att han ska komma in, dels för att vi måste lösa problemet med nästyngstingen och våra vänner, och dels för att jag är orolig över att han ska bli påkörd. Maken börjar greja hemma och jag blir riktigt irriterad på honom och undrar hur han kan göra det när vår son har blivit en leksak. Sedan vaknar jag!
Den skulle jag vilja att någon tyder åt mig för det skulle vara mycket intressant att veta vad mitt undermedvetna försöker säga mig. : )

Idag drömmer jag om

ett eget poolhus och här är några som jag skulle kunna tänka mig. Fler kan man hitta här.

traditional pool design by seattle interior designer Kara Bowman

traditional pool design by seattle interior designer Kara Bowman

traditional pool design by new york architect Andrew Nuzzi A.I.A.

traditional pool design by chicago pool and spa contractors Platinum Poolcare

mediterranean pool design by tampa architect Clifford M. Scholz Architects Inc.

Ett annat som jag hittade på nätet. Så häftigt!

Eller sovrum och pool i ett, som det här. Hur coolt är inte det. Det hittade jag här.

Tänk att sitta och skriva i en sådan skön miljö. Man sitter helt enkelt och skriver i en snygg baddräkt med tillhörande exklusiv badrock alternativt annat snyggt överdragsplagg på sig. När man behöver tänka eller ta sig en paus glider man lite lätt ner i det svala vattnet och tar sig en simtur. Sedan går man upp igen och smuttar på ett glas läskande rosévin och fortsätter skriva. 
Det blir bra, så gör vi! : )

Nu behöver vi bara hitta en större tomt. En väldigt mycket större tomt : )

Jag, kläddesignern

har helt plötsligt kommit upp till ytan.

När jag var precis mellan sovande och vaket tillstånd i morse så designade jag en klänning. Den var vit och kort och en sådan som var tänkt för att gå på röda mattan i. Det var en ganska så vågad skapelse om jag får säga det själv. Det är roligt att kreativiteten är igång även om det inte gäller skrivande, som skulle vara betydligt mer logiskt.

Den drömmen skulle man ju kunna tyda ganska lätt om man inte känner mig, men jag har ingen önskan om att gå på någon röd matta. Jag skulle mest tycka att det skulle kännas märkligt. Däremot kan det ju betyda att jag önskar mig framgång. Det gör jag ju definitivt. Något annat än en refusering skulle göra gott i själen just nu. Det skulle göra gott överallt! : )

Bilderna är lånade från nätet.

Nya böcker och nya bokidéer

Vi har fått hem två nya böcker. Solbarnet och Månguden av Monika Häägg. Det är framför allt dottern som ska läsa dem men även jag och sonen måste också få läsa. Det ska bli väldigt spännande!

I morse drömde jag om något som jag bestämde mig för att omvandla till en bok. En ungdomsbok tror jag att det kommer att bli. Det var en väldigt tydlig dröm som var lite annorlunda kan man väl lugnt säga. Om man skulle drömtyda den så vet jag faktiskt inta alls vad man skulle få för förklaring. Fast jag undrar lite om inte det kan vara så att om man skriver, så är fantasin i full gång även på nätterna och därför blir kanske drömmarna skapade därefter. Under min promenad fick den utvecklas lite i mitt huvud och en löpsedel hjälpte mig ta berättelsen till den plats där den i huvudsak ska utspela sig. Den här har nog en liten känsla av science fiction blandat med historia. Jag berättade för dottern om den nya idén och hon tyckte att det lät väldigt spännande. Det är bra för jag tror att hon kommer att tillhöra målgruppen.