An afternoon kind of girl

det är jag det. För att inte säga kväll och natt, för så är det. Då jobbar jag allra bäst. Numera fungerar det bättre då jag behöver lite mindre sömn än jag brukade göra. Det ändrades när jag fick barn. Fast nattuggla var jag redan innan.

Bild lånad här.

Det innebär att jag, som så ofta, sitter och jobbar alldeles för sent. På förmiddagarna är jag ganska värdelös. Inte produktiv alls. Men kvällarna, då blixtrar det i huvudet av inspiration. Det fungerar dåligt med familj. Fast jag tror de har vant sig. Nåja, nu väntar de därnere på att helgen ska börja. Fördrinken är fixad av maken och lillkillen.

Idag har jag jobbat väldigt mycket. Fast inte med något manus. Oj vad det är spännande!

Dagens grateful.
Dag 31:
Att fira framgångar. Jag älskar att fira, så det gör jag så ofta jag kan. Idag firar jag att mitt andra manus har lämnat sitt bo. Nu ska det stå på egna ben. Med det börjar min väntan. Och hoppet. Ska det vara min tur nu? Men det är aldrig fel att fira, det värsta som kan hända är ju att man fick fira en extra gång. Och det gör jag så gärna.

Och så är det ju fredag och sista dagen i januari. Det är värt att fira. Lite närmare våren. Och sa ska vi dansa. Japp, det är det de väntar på därnere. Så det är väl bara att köra igång helgen då. Because I´m happy!

Verklighetens bleka skugga

ska tydligen ta över våra liv i morgon igen.

Men det tror jag inte på, jag tror det kommer att bli en strålande tid för oss framöver. De sista resterna av julen har fått lämna sina platser idag. Det blir tomt, men känns också skönt. Det är en påminnelse om att vägen fram till våren och sommaren har börjat. Ljuva tanke.

Dessutom kan min skrivtid få ta så mycket mer plats nu när vardagen tar vid igen. Vi har haft ett helt underbart vinterlov och vi är alla lika nöjda över den sköna, avkopplande och mysiga tid det har varit. Barnen ser väl inte helt fram emot skolan igen, men det är inte många veckor kvar till sportlovet.

Dagens grateful.

Dag 7:

Min armbandsklocka från Michael Kors. En ytlig vardagssak, men även sådana kan skapa tacksamhet. Jag är ganska kräsen när jag köper saker men den här blev jag faktiskt lite kär i direkt när jag såg den. Dessutom är jag en sådan sort som fixar det jag vill ha och jag kunde inte hitta den i Sverige, så jag beställde den från Bloomingdales i USA. Till ett bra pris också. Jag blir fortfarande glad varje gång jag ser den, plus att den alltid ger mig rätt tid.

Jag har fortsatt redigeringsarbetet av manus nummer två, även om jag inte hann så mycket i dag heller. Tanken på förlagsvärlden just nu känns tung. Det är uppköp, konkurser och nedläggningar som slår hårt mot hoppet. Mitt hopp. Men jag tänker härda ut, någon gång måste väl branschen stabilisera sig igen. Kanske i en helt ny skepnad, men förhoppningsvis i en som passar in i vår moderna tid. Jag menar, en del av dem har ju hängt med ett tag nu.

Dagens skrivinspiration är mer en fundering över vem som är författare. Vad är en författare och hur vet jag om jag är det? Efter det här klippet är jag rätt övertygad, jag är nog ganska säkert en författare. : )

365 grateful days

jag ska försöka få ner dem här på bloggen allihop. Det började med ett videoklipp som jag tyckte var lysande.


365grateful.com from hailey bartholomew on Vimeo.

Varför inte göra likadant tänkte jag. Att verkligen tänka varje dag på sådant man är tacksam över gör livet mer levande och fyllt med så många fler färger. Så många fler känslor. Det är så otroligt många saker, precis varje dag, som är ren magi. Som gör livet värt att leva. Som gör det till det absolut bästa livet man kan ha. Jag ska välja en sak varje dag som gör mig lycklig. Helt vanliga magiska saker.

Jag ligger efter och därför kommer det tre saker i dag.

Dag 1:
Fester av alla de slag. De skapar lycka och glädje som man tar med sig i väldigt många dagar.

Dag 2:
Min säng. Jag älskar min säng som jag bara har haft i ett par månader nu. Den byttes ut då den förra varit med i drygt tjugo år. Den här gången slog vi på stort och köpte precis den vi (kanske mest jag) ville ha. Varje kväll när jag lägger mig gör jag det med ett leende på läpparna och en skön fluffig känsla i kroppen.

Dag 3:
Duschen. Vi har en sådan härlig bred dusch som känns som att stå i ett varmt regn. Tänk att man får, när helst man vill, duscha i varmt, behagligt vatten. Underbart!

Då så! Det är, tro det eller ej, fredag! Hos oss har vi helt tappat räkningen på dagar, alla dagar känns som helg. Men nu är det ändå den sista fredagen under det här lovet. Jag är lycklig och det börjar verkligen bubbla inom mig av längtan efter ord som vill ut. Kanske är det bra att låta dem vänta lite, förväntan har alltid varit ett spännande inslag i livet. Kanske gäller det även för ord. Nu kör i igång helgen som jag hoppas är fylld av lycka och glädje för oss alla.

Min mjukstart

in på det nya året.

På nyårsafton tog vi en promenad längs havet. Det var en mycket vacker dag. Soldiset låg som ett magiskt draperi över himlen.

Efter det hade vi en riktigt härlig kväll med god mat, skålande under fyrverkerierna, fartfylld dans och så avslutade vi med film. Ett perfekt avsked av 2013 som bar med sig både jobbiga och underbara saker. En skön start på 2014 som vi hoppas ska bli ett hälsosamt, friskt, harmoniskt, osannolikt framgångsrikt och helt underbart år.

Idag tog dottern och jag en tur till det stora shoppingcentret för lite reashopping. Dottern behövde träningskläder och jag skulle köpa ett par saker till småkillarna. Dessutom blev det en duk att ha på bordet när julduken ska läggas undan. Och en superbra förvaringshängare till småkillarnas vantar och mössor att ha vid ytterdörren. Nu ska det bli ordning och reda.

Eftersom jag mest njuter av familjens ledighet har jag fortfarande inte kommit igång med att jobba vidare med mitt andra manus. Förutom det arbete som alltid pågår i huvudet. Där har jag en del nytt som ska vidare in i manuset. Tills jag kommer igång på riktigt med manusarbetet tar jag till mig lite skrivinspiration av Teresa Funke, när hon berättar om fem saker man behöver veta om sina karaktärer. Väldigt många bra tips och intressanta tankar!

Är julmagin över nu

eller kan vi ta med oss magin igenom resten av året och  hela 2014 också.

Jag tycker vi bestämmer så. Varje dag är värd att firas.

Min jul har varit skön och lugn. Precis så som vi tycker om att uppleva den. Det är alltid mycket lekande och upptäckande av nya saker dagarna efter julafton. Själv fick jag bland annat en ny STOR skärm till datorn, den andra hade börjat bråka en del.

Och så promenerar vi förstås. Det är så skönt att röra på sig efter all god mat och de godsaker man äter under jul. Idag var det inte särskilt juligt ute alls, däremot var känslan aningen magisk och riktigt härlig.

Jag har inte jobbat med något skrivande alls i några dagar nu. Det känns inte riktigt bra, det lägger sig i magen och i hjärtat som en stor saknad efter lekandet med orden. Men i går kom jag på några småsaker jag ska lägga in i mitt andra manus. Det gjorde mig märkligt lycklig, känslan var lite som att hitta tillbaka till upprymdheten bland de vilande orden. I morgon hoppas jag kunna ta hand om de där orden och placera dem där de hör hemma.

Lite skrivinspiration får vara bränslet till en långsam start på skrivandet igen. I dag handlar den om att utveckla sin idé. Sitt manus. Bra och inspirerande tankar. Jag tror att man fyller upp sin inspirationskälla när man har perioder av vila från orden. Här dyker också tanken ännu en gång upp på att vara nyfiken själv på hur berättelsen ska utveckla sig. Det är ju det absolut mest spännande och roligaste med att skriva. Tycker jag. Att få upptäcka saker inom en själv som man inte hade en aning om fanns där. Sedan håller jag helt och hållet med om att det inte är någon idé att vänta på inspiration, den kommer när man sätter sig ner och skriver. Och sedan kan den eskalera i ett rasande tempo, eller i det vi kallar flow, den mest fantastiska känslan.

Upp i det blå

och ner i vardagen igen. Under resan hem från Stockholm igår fick jag underbara nyheter som ledde till bubbel. Yay!!! Återkommer till det snart, när det fått sjunka in. . .

I dag tog verkligheten över med besked. Tre tandläkarbesök, som gick utmärkt. Ett utvecklingssamtal som gick minst lika bra. Och ett föräldramöte, som gick, det är inte min favoritsysselsättning direkt. Faktum är att det sällan händer något där som man inte kunde upplysa om på annat sätt. Men man får träffa andra föräldrar, det är trevligt, i alla fall de få som orkar släpa sig dit. Livet när det vill hålla en på plats!

Efter mötet bjöd skolan på en föreläsning med Micke Gunnarsson som heter "Så som nu har det aldrig varit, så som nu kommer det aldrig mer bli!" Även de äldre barnen har sett den idag, dottern tyckte väldigt mycket om den. Jag var inte på den idag, men har hört den förut, mycket bra och intressant. För er som är intresserade kommer den här, den handlar om barn, lärande och att jobba med barn på ett positivt, härligt och uppmuntrande sätt. Precis som det borde vara. Precis som det ska vara.

Själv får jag återkomma i morgon med nya krafter.

Ännu en

helg att lägga till handlingarna.

Tiden går och vi med den. Vi har haft en riktigt skön helg! Fast maken har jobbat hårt, han har städat och putsat fönster och piskat matta och oljat badrumsgolvet och jag vet inte vad. Hans energi är det inget fel på. Själv är jag glad över att det blir så fint här hemma, samtidigt som jag jobbar med manus. Bästa maken ever! ♥

Jag har instruerat barnen till att byta sina lakan och sedan duscha. Jag tror de har klarat uppgiften. Nu vill maken att jag kommer ner på fördrink. Jag har det så bra!

Jag har gått igenom de sista orden och har nu skrivit ut manuset med annat typsnitt för att kunna upptäcka mer av sådant som inte stämmer. Sedan ska det läsas igenom.

Dagens skrivinspiration handlar om hur mycket man borde veta om sin berättelse innan man börjar skriva den. Joshua Henkin tycker att man inte måste veta särskilt mycket alls utan att man måste lämna möjligheten öppen för oförberedda händelser, precis som det ser ut i verkliga livet. Och att man ska känna sina karaktärer väldigt väl, även sådant som inte kommer att finnas i ditt manus. Jag tycker det låter väldigt logiskt.

Som har fått sitt idag

och det blev en hel del sådana som också fick lämna manuset.

Bild lånad här.

Ord Noodle, så bra! Där skulle man äta ofta.

Annars är jag mest frustrerad över att jag inte hinner det jag vill. Några timmar till på eftermiddagen skulle inte vara fel alls. Fast mest är det min egen inre klocka som inte stämmer med övriga familjens. Jag jobbar bäst efter lunch och gärna sent in på natten. Fast det fungerar verkligen inte i mitt liv. Men det är bara att kämpa på och göra det bästa av det man har. Vilket i mitt fall är så mycket att jag absolut inte kan begära mer. Bara önska!

Dagens skrivinspiration handlar om olika sätt att skriva på. Och som en av författarna säger i klippet, fortsätt skriva tills någon säger till dig att du absolut inte kan skriva, ge upp!

 Där är jag absolut inte, jag har fått många fina omdömen, så jag kämpar vidare. Alltid!

Precis så här är det, en bild jag snott här på facebook idag. Den ska jag sätta upp på väggen i min skrivhörna som en evig påminnelse om vem jag är.

En helg full av extra allt

det händer faktiskt att de dyker upp då och då.

En skön fredagskväll tillsammans med familjen avlöstes av en mysfrukost på lördagen. Maken och jag firade att vi varit tillsammans i 30 år. Man kan verkligen känna sig gammal när man tänker på det, men det tänker jag inte göra. Jag känner mig precis lika ung nu som då. Ja, nästan i alla fall. Det enda som förändrats är att jag är klokare. I alla fall lite.

Nu borde jag, trots att jag sällan lägger upp bilder här på familjen, ha med bilden maken hade på gratulationskortet till mig. Så sött. Så länge sedan. Så därför gör jag det.

Vår historia börjar med ett oändligt stort avstånd, då maken åkte iväg långt norrut dagen efter det att vi blivit tillsammans. Sedan fick vi inte träffas mer än en helg var fjärde vecka i ett halvår. Han gjorde lumpen och skulle bryta is i Norrland. Det var de längsta halvåret i mitt liv. Vi skrev brev varje dag och hördes på telefon så fort de la till i en hamn. Han var den som kopplade in båten på telelinjen och gissa vilket samtal som var det första. Por moi, såklart. Och gissa om det var efterlängtat. När bilden tas får vi träffas efter en och en halv månad. Vi var på väg till Idre för att fira nyår. Vår allra första tillsammans.

Nåja, kvällen firades såklart med fin middag. Vi bestämde oss för att fira hemma tillsammans med barnen. Det är lite så det brukar sluta. Tillsammans mår vi bäst.

Jag har dessutom strukit en hel massa tvätt. Familjen har faktiskt uppmärksammat att strykhögen minskar drastiskt. : D Jag ser på inspelade program på tv:n samtidigt. Level expert! Yay på det!

Idag har vi slappat och suttit och hängt över våra datorer. En skön promenad blev det också. En hel del funderande över manus nummer två har det också blivit. På ett mycket bra sätt. Nu vet jag att det inte är långt kvar tills det ska få ge sig iväg till förlagen. I går jobbade jag med det en stund och kom en bit vidare. Yay på det också!

Dagens skrivinspiration handlar om något så stort som att skiva en bästsäljare. Barbara Taylor Bradford vet svaret på den frågan. Och hon har så rätt. Karaktärerna är berättelsen. Charakter is destiny! Eller, det går inte att försöka skriva en bästsäljare, det går bara att skriva. Så sant, så sant!

Den underbara boksmällan

har övergått i vardagssmälla!

Efter en skön söndagskväll med familjen, nära barnen fick jag sova gott och länge i min sköna säng. Sedan var det måndag igen och det innebär uppackning, träning, föräldramöten, förberedande inför systers 50-årsdag som firas hos oss och en massa annat. Jag återkommer därför förhoppningsvis i morgon med mer om bokmässan och boksmällan.

Det blev väl inte riktigt

som jag hade tänkt mig. Jag skulle ju dyka rakt in i mitt andra manus och jobba med det hela dagen. Istället blev det träning, barnhämtning, menyfundering och välkomstsamtal i skolan.

Jag ger mer än gärna min tid till mina barn och till familjen, även om jag ibland ändå längtar efter mina ord under tiden.

Fast tiden gick inte helt åt till annat utan jag har nu suttit en stund och jobbat, även om det blev sent och maken fick laga mat så fort han kom hem från träningen. Han är en juvel. Och jag fick jobba med mitt andra manus en stund trots allt. Yay!

Perfekt! Lite skrivtips från John Hodgman på det. Envishet lönar sig i längden. Man måste veta intressanta saker. Och så är det viktigt att ta reda på vad man tycker är viktigt när man skriver. Bra tips!

Höstkänslor

fyllda med framåtanda, hopp och lite, lite ångest.

Jag ser inte fram emot en lång mörk och grå höst och vinter. Idag fick jag den första känslan av höst. På vår promenad såg vi hur stranden  låg öde och kall utan alla de människor som legat och njutit av sommaren där så länge. Vädret var trist och det var småkallt. Fast det kommer tillbaka bättre väder redan nästa vecka. Härligt! Jag är inte redo för hösten ännu.

Efter en skön helg tillsammans med familj och vänner är det nu ännu ny vecka på väg, tiden flyger verkligen iväg. I morgon ska jag dyka in i mitt andra manus ännu en gång. Det ska bli spännande att se vad det leder till den här gången.

Life has it´s funny little ups and downs

but troubles are just like lollypops, there here, there gone.

Så är det och så får det bli. Vi är alla friska och vi har varandra, mer kan man inte begära, bara önska sig. Jag ser väldigt mycket fram emot nästa uppgång. Under tiden ska jag dansa. På bordet. Nu kör vi igång den här helgen med buller och bång (fast jag börjar nog med att duka av bordet först : ). Den här fantastiska sommaren är verkligen värd att firas. Helt underbar och allt vad man kan önska sig av en svensk sommar om ni frågar mig.

När varsamt vävda drömmar

går sönder.

Tar det tid att laga det gamla och väva något helt nytt.

Och jag ser framåt och fram emot allt det nya som är på väg.

Sommarkänslor

en fredag när sommaren känns oändligt lång, men man vet att det egentligen inte alls är så, hur mycket man än önskar det.

Tankar om livet och eventuella framtidsplaner gör sinnet snurrigt och min vandrande ådra börjar påminna mig om att det är dags att gå vidare. Samtidigt är det inte längre bara mitt eget blod som bestämmer över vandrandet. Allt eller inget kan hända. Precis som det ska vara.

Men nu är det sommar och just nu är den oändligt lång, så det är den känslan jag vill leva i. Resten tar jag senare. Mycket senare.

Dessutom är det fredag, igen! Dags att dansa för allt vad tygerna håller. Strandhäng och härlig musik, kan det bli bättre. Nu dansar vi oss svettiga och njuter av en härlig svensk sommar när den är som allra bäst.

Sommar, sommar, sommar och manustankar

som kom tillbaka efter några välbehövlig dagar i fullkomlig vila.

Det är så skönt att bara vara ledig och njuta av livet och särskilt nu när det är så många tankar som virvlar runt i sinnet, både vad gäller skrivandet och livet i allmänhet. Det känns lite som att stå i ett vägskäl, ett med en hel massa val av vägar att välja på att ta, att få möjlighet att ta och sådana vi inte längre får möjlighet att ta alls. I alla fall inte just nu.

Och så har jag hunnit med att fira min födelsedag. Det är alltid trevligt att fira att man fortfarande får hänga med i det här fantastiska livet. Det vill jag fortsätta göra i många, många år till. Jag firades i år i mitt andra semesterparadis, vackra Karlskrona.

Jag fick ett par Converseskor i färgen purple passion som jag gillar väldigt mycket. Och så fick jag en bok, Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce, som sötaste dottern varit iväg och köpt särskilt åt mig. Den ser jag mycket fram emot att läsa.

Det känns lite speciellt att kunna vara i Karlskrona just på min födelsedag i juli just i år, eftersom det är exakt 30 år sedan maken och jag träffades just här, just då, för allra första gången. Det känns lite magiskt faktiskt.

I dag dök dessutom manustankarna upp igen efter att ha tagit sig lite semester. En ny mening för manus nummer ett, en mening kanske låter lite, men jag är väldigt nöjd med den. När jag stod på vår balkong här i semesterparadiset dök dessutom en ny idé för ett manus upp. Det är alltid spännande, även om man inte vet vad det blir av det till slut. Jag känner mig automatiskt lite lyckligare när manustankarna tar plats i sinnet igen, så jag somnar extra glad i kväll.

Tidsslukaren

har slukat ännu en vecka med hull och hår.

Det går läskigt fort just nu. Fast idag har jag njutit av att gå iväg på fotvård, helt underbart! Och så har jag shoppat lite. En snygg skjorta till äldsta sonen, en cool hood till nästyngstingen, en bikini till söta dottern, ett par tröjor till mig, en hallmatta och två ärtgröna handdukar. Jag gillar shopping.

Sedan har jag läst ur manus nummer ett och skrivit ut manus nummer två på papper till en av testläsarna. Prinsessan Stella övervakade det hela så att det gick rätt till. Idag fyller hon 1 år. Grattis Stella! ♥

Då så, vidare i programmet. Nu ska jag steka pannkakor till pannkakstårtan vi ska bjuda på i morgon när lillkillen har födelsedagsfest. Sedan blir det grillmiddag. Dessutom är det dags att dansa. Idag ska vi finaldansa, i alla fall vi som ser på Let´s Dance, ni andra får dansa hur ni vill. Och som alltid, dance like nobody´s watching. Man har inte roligare än man gör sig. : )

Pust

helt enkelt!

Nu har jag smitit upp till datorn en stund för att få in ett litet inlägg idag. Svettig efter att ha stekt en ansenlig mängd pannkakor. Dagen har annars använts till att handla mat till lillkillens födelsedagsfest på lördag. Hämta barn i skolan. Skriva ut manus, vilket trilskades såklart. Ta kontakt med testläsare. Två har redan svarat ja, så jag är mycket lycklig över det. Fast nu är det väldigt pirrigt, vad ska de tycka om mitt manus??? Mina testläsare är inte vilka testläsare som helst. Jag försöker att intala mig att de inte borde tycka att det totalsuger, eftersom lektören inte tyckte det. : ) Det är mycket spännande!

Idag tänkte jag ägna mig åt skrivinspiration. Isabel Allende pratar om passion för skrivandet. Hon säger ockå att alla framgångsrika författare bör ha en god hustru bakom sig. Jag har en väldigt god hustru bakom mig, min käre make, utan honom skulle jag aldrig ha tid att skriva. Och mina underbara barn som alltid stöttar och tror på mig. Hon pratar också om att ta sig tiden för att försvinna bort på det sätt man själv behöver, för att få ner det man vill skriva i sitt dokument. Mycket bra råd. Om än inte alltid lätt att få till.

Ska jag våga

lita på att det är dags att skicka iväg mitt andra manus nu. Jag känner mig färdig, men det är läskigt och pirrigt på alla sätt. Det här manuset har trots allt aldrig varit ute på något eget stort äventyr ännu.

Men jag ser inte fram emot den långa väntan. Å andra sidan kan man ju utnyttja tiden till att skriva på ett nytt manus. Det ser jag väldigt mycket fram emot.

Dessutom har jag fått hem en bok som jag ser mycket fram emot att läsa. Tror jag, jag hoppas att den inte är allt för läskig. : )

De kommande veckorna ser helt sjuka ut när man tittar på familjens schema. Två utflykter är avklarade idag och ett besök hos skolsköterskan. Allt gick mycket bra och alla är glada och nöjda. Och trötta kan jag tänka mig. Nu är det är bara att vara lugn och ta allt eftersom det kommer. En sak i taget så ska det nog ordna sig till slut. Jag vet att man ska njuta av nuet och inte längta någon annanstans och det gör jag,  trots det ser jag verkligen fram emot sommarlovet och frid och stillhet.

Dagens redigeringsmusik som finns med i mitt soundtrack för manus nummer två. Steal His Heart med Emily and The Woods.

Tid

jag behöver mer tid!

Jag som var så taggad inför den här måndagen och att få arbeta med mina manus. Så var det tydligen inte alls tänkt. Den hysteriska tiden har börjat med allt som skolorna hittar på i maj och juni. Kul för barnen, definitivt. Men för oss vuxna som ska försöka hinna med något annat än förberedelser inför deras saker, inte så lätt. Två barnutflykter i morgon med matsäck och rätt kläder och övriga förberedelser. I dag har vi gjort och skickat inbjudan till lillkillens födelsedagsfest i helgen. Resten av veckans händelser orkar jag knappt tänka på ännu. I morgon är det besök hos skolsköterskan med lillkillen. Fler utflykter väntar liksom grillningar och brännbollskvällar. Och Stella ska snart bli av med sina stygn. Dessutom kusinträff i Sundsvall. Och studentfest hos grannen. Och presenter som ska köpas. Man får stilla sinnet och ta en sak i taget helt enkelt.

Jag kan leva lite till på gårdagen som var riktigt skön. En härlig morsdag tillsammans med mina underbara barn. Det är inte illa alls.

Och jag har faktiskt lyckats jobba en liten stund med manus nummer två. Pillandet är svårt att släppa och till slut undrar man om man måste läsa igenom det en gång till, för att se om pillandet har förändrat berättelsen.

Dagens redigeringsmusik som finns med i mitt soundtrack till manus nummer två. If you leave me now med Chicago. Med bilder till som är så passande att det är skrämmande.