Dags att ge upp

trots att jag inte gillar det. Att göra en lista. Jag gillar inte listor alls men nu måste jag helt enkelt ge efter för att slippa känna att jag inte hinner det jag ska. Helt enkelt för att få en överblick över vad jag behöver göra.

Den här idén tycker jag var bra. Den hittade jag här.

Smart och enkelt.

Jag har gjort två saker som hängt över mig. Det känns mycket skönt. Men så är det så mycket mer och minnet är bra men kort.

Fördelen med allt det här är att jag glömmer bort att vänta. För väntan är så jobbig. Jag vill inte ha en enda refusering. Och så känner jag att jag måste jobba snabbare så att jag kan börja skriva igen. Oh, ljuva tanke.

Under tiden tar jag till mig lite skrivinspiration. Det handlar om ifall man ska tänka sig en speciell läsare och vem det i så fall är. Om man ska eller inte ska läsa under tiden som man skriver. Själv gör jag väldigt mycket som Rachel Kushner, jag skriver i princip för mig själv, sådant jag själv vill läsa och jag tycker om att läsa och inspireras av andras skrivande under tiden som jag skriver.

Nyckeln till det förflutna

Jag har läst Nyckeln till det förflutna av Anna Keiler.

Boken beskrivs så här:
"Den framgångsrika hoppryttaren Jakob äger en idyllisk hästgård i Dalarna. På ytan verkar hans liv perfekt, men hans före detta flickvän Filippa gör sig påmind hela tiden, och han har svårt att komma över hennes svek.

Jessica har ledsnat på sitt inrutade liv i Stockholm, och när hon av en slump blir erbjuden jobb som hästskötare på Jakobs gård, tackar hon ja utan att blinka, trots att hon egentligen inte är kvalificerad för jobbet.

Jobbet är hårdare än Jessica kunnat föreställa sig. Dessutom tycks det gamla huset ruva på en välbevarad hemlighet. Tillsammans med Jakob börjar Jessica gräva i det förflutna och snart förstår de att anden till en mördad kvinna försöker kontakta Jessica.

När Jessica och Jakob närmar sig både sanningen och varandra, hittas liket av en man i myren bredvid gården, och det idylliska lantlivet tar en oväntad vändning. Vem är den döde mannen? Och varför har han en nyckel som hör till gården?"

Jag gillar berättelser med gamla hus och människor som ruvar på hemligheter. Gillar hur det förflutna vävs ihop med nutid. Älskar när övernaturliga inslag och andeväsen finns med i berättelser och ger en extra dimension till upplevelsen. Här finns alla de rätta ingredienserna. Kärlek, hämnd, hemligheter, svek och hat. Men det är ändå en mysig bok. En mysrysare. En mycket spännande mysrysare.

Boken börjar så här:
"Hon hade en enkel biljett till Göteborg med avresa påföljande dag, och om det hade hjälpt att riva sönder den i småbitar för att slippa resa, så hade hon gjort det."

Början

ja, för slutet på något betyder alltid början på något annat. Något nytt!

Så idag börjar jag genomläsningen av de 30 första sidorna. När jag danstränade kom det till mig tre nya meningar som jag ville få in i berättelsen. Eller kanske mer känslor. En av dem började med en felläsning av namnet på en låt. Det jag läste kändes så poetiskt att jag fick ihop en känsla runt det. När jag sedan tittade närmare hette den något annat. Men jag är nöjd med min känsla, nu är den ju dessutom helt och hållet min egen.

Dessutom har jag börjat pilla i följebrevet. Vi får se var det slutar. Jag hoppas det blir riktigt bra och lockande.

Dagens grateful.
Dag 22:
Mina Uggs. Åh, vad jag älskar dem. De tar mig smidigt genom vinterns kyla. Jag har i alla år letat efter ett par sköna och varma vinterstövlar, men inte förrän jag köpte mina Uggs blev jag fullkomligt nöjd.

Idag blir det mer musik. Den här gången ur mitt soundtrack till manus nummer två. Fink med "Yesterday was hard on all of us".

En ogästvänlig värld

och en blåsig dag.

Men inomhus är det mysigt och jag kan ägna mig åt att läsa vidare ur manus  nummer två. Det är bara 34 sidor kvar nu. Sedan kommer den eviga frågan, vågar man skicka in då eller måste man läsa en gång till så att det inte tillkommit nya fel under förra genomläsningen. Jag såg en tråd som diskuterade det på "Författare på facebook" där någon rekommenderade att läsa igenom första 30 sidorna, så att de var så bra som möjligt. Har man fångat förlaget på de 30 första kanske det inte spelar all roll i världen om det finns små fel i resten. Kanske är det så. Dessutom har jag ju följebrevet kvar. Hua!

365 grateful.

Dag 20:
Mina hörlurar. Jag letar ständigt efter de perfekta. De här köpte jag av sonen då han köpte nya efter jul. I dem ska musiken som hjälper mig skriva mina berättelser ljuda. De är det viktigaste hjälpmedel jag har för att kunna skriva. För att hitta rätt stämning. För att kunna försvinna in i en annan värld.

Idag blir det ingen skrivinspiration härifrån. Däremot blir det ett underbart klipp från staden där manus nummer ett delvis utspelar sig. Dessutom fångar den känslan av manuset så perfekt.

SWEDEN Timelapse from Alexej Mecheriakov on Vimeo.

Lycka är

att få göra roliga saker tillsammans med sina barn. Så istället för att jobba med manus nummer två, som jag tänkt, gjorde jag och småkillarna en spontantripp till Malmö Arena för att se på Holiday on Ice. Så mysigt!

365 grateful.

Dag 18:
Sköna vinterpromenader. Kan vara något av det vackraste man kan uppleva.

Dag 19:
Spontana upplevelser med barnen. Finns det något bättre. (Den här gången Holiday on Ice med mina fina småkillar).

Men jag hann faktiskt jobba en liten stund med manuset också. 20 sidor hann jag läsa igenom. Det är jag nöjd med för idag.

Dagens skrivinspiration handlar om att det finns saker som kan hindra en från att skriva. Tips som förlamar. För mig är det precis så här, jag behöver inte veta hur min berättelse ska sluta, jag behöver bara skriva och hitta fram till slutet på vägen. I can´t go on I must go on, säger väldigt mycket om skrivprocessen. I alla fall som den ser ut för mig.

Svart skugga

Jag har läst Svart skugga av Ida Axelsson. Ännu en fantastisk bok från Litet förlag med en framsida man gärna vill hålla i och känna på.

Boken beskrivs så här:

"Vi har alla ett förflutet. Frågan är hur det påverkar - och hur vi låter det påverka - oss.

Tidig gryningsmorgon vaknar Damir Skatzlic till en makaber syn. Kvinnokroppen som hittas hängd från brofästet, över terrasstrapporna i centrala Helsingborg visar sig vara den folkkära lokalkändisen Katarina Johansson. När polisen kommer till platsen möter Damir sin barndomsvän Linn Wide som utreder fallet. 

Damir vet inte vad som var mest otippat, den döda kvinnan eller att Linn Wide var tillbaka efter så många år av tystnad. Kommer han nu få svar på varför Linn valde att lämna Helsingborg och honom? Varför hon aldrig svarade på hans telefonsamtal eller brev?

Det blir en rivstart på jobbet för Linn Wide men utredningen kring Katarinas död går trögt. Precis som varje historia, har varje människa två sidor. En man visar upp för omvärlden och en man döljer på insidan. För Linn är det en balans mellan ljus och mörker. Kommer hon någonsin att bli fri om hon fortsätter blunda för den mörka sidan inom henne? När hon förstår att hennes egen historia har legat i den döda kvinnans händer går arbetet främst ut på att dölja spåren som sammankopplar henne med Katarina Johansson. Samtidigt måste hon vara professionell och lösa gåtan varför Katarina är död? Och varför på en så offentlig plats?"

Berättelsen utspelar sig i Helsingborg, min hemstad, vilket gör den extra intressant för mig. Det är en mycket spännande historia som gör att man inte kan sluta läsa. En kvinnlig polis, med ett dolt förflutet som jagar henne och ett plågsamt förhållande bakom sig, flyttar från Stockholm tillbaka till sin hemstad Helsingborg. Det är inte bara spänningen som gör den här boken så bra, det är de mänskliga frågeställningarna. Hur mycket i våra liv handlar om egen vilja och hur mycket handlar om yttre omständigheter? Eller slumpen? Är alla människor tillräckligt starka för att ta sig igenom svårigheter eller är det ofrånkomligt att vissa faller för att inte kunna ta sig tillbaka upp?

Boken börjar så här:
""Nu fick det kallblodiga svinet vad han förtjänat." Minnesbilden från matbutiken angriper henne igen. Hon stannar till, plågar sig igenom händelsen ytterligare en gång." 

Ett stormigt inlägg

får det bli idag.

Det viner utanför fönstret och det börjar bli dags att slå av datorn, då kulmen på stormen närmar sig. Jag sitter inomhus på vinden, med nya fina fönster och ändå skakar skrivbordet i byarna. Läskigt!

Jag har läst färdigt manus nummer två, läst igenom novellen och börjat lägga in ändringarna i manuset. Novellen ska granskas av övriga familjemedlemmar ännu en gång, innan det är redo för avfärd. Det känns som en riktigt bra dag.

Dagens skrivinspiration handlar om hur galna vi som skriver är. De tio största anledningarna till att författare är galna. Så kul och en hel del är faktiskt sorgligt sant! : D Men vad gör det, vem vill vara normal när man kan vara galen och lycklig när man får skriva?

Lex Limbo

Jag har läst Lex Limbo av E L Dezmin.

Boken beskrivs så här:

""Lagen. Finns den där för att skydda skötsamma medborgare från gärningsmännen, eller är den ett bländverk?"

När Olivia hamnar i ekonomiska olägenheter till följd av någon annans nonchalans, börjar hon omvärdera lagstiftningen. Kanske är inte ens det mord och den konstkupp som nyligen ägt rum på orten och där gärningsmännen kommit undan brott i egentlig mening?

Olivia träffar Jesse, en bartender som tidigt briljerar med sin förslagenhet. För henne verkar deras möte slumpartat. För honom är det ett högst medvetet och strategiskt drag.
Tillsammans med Jesse börjar hon nysta i konstkuppen i hopp om att lösningen på den ska skapa balans i hennes ekonomi. Men under tiden hon lär känna honom bättre, börjar hon förändras. De skiljelinjer hon tidigare endast i föreställningen överskridit, suddas ut och blir allt mer tänkbara att passera i praktiken. Och ju närmare brottens svar hon kommer desto större blir frågetecknen."

Lex Limbo är en psykologisk spänningsroman som leker med tanken vad gäller brott, straff och rättsskipning. Vem har rätt att skapa rättvisa och vad är rättvisa överhuvudtaget? Går det att enbart sätta sin tillit till rättsväsendet? Det är en mycket spännande tanke som jag tror de flesta av oss funderat över flera gånger. Inte minst när man ser hur oskyldiga får betala priset för den rättssäkerhet vi har. Jag gillar verkligen den här vinklingen av en berättelse. Möjligen innehåller den lite väl mycket teknisk information för oss som inte är särskilt intresserade av sådant. Den är välskriven med ett lättläst språk. Lex Limbo är en spännande och annorlunda berättelse.

Boken börjar så här:
"Gatubelysningen fick de färggranna höstlöven att skimra i duggregnet. Förutom några överförfriskade ungdomar låg gatorna folktomma den här septemberkvällen."

Fotografen

Jag har läst Fotografen av Eva Rydinger. En bok som jag köpte och fick signerad på bokmässan och som jag sett väldigt mycket fram emot att läsa.

Boken beskrivs så här:
"När mamman dör återvänder fotografen Vanja till sin skånska barndomsstad. Bakom sig lämnar hon en man hon kanske älskar och lägger för fyrtiotredje gången en avverkad relation till sin samling. 

Men efter en blöt kväll är katastrofen ett faktum. För första gången har någon fått kännedom om hennes allt mer ohållbara livsstil. 

I denna stund inser Vanja att hon måste göra upp med sitt förflutna, och tar hjälp av de kvinnor som hon fotograferar. Hon zoomar in och ut, en blus glider av, en tatuering blir hel och en skalbagge hittar hem. Men vad händer när kameran slutligen vänds mot Vanja själv?" 

När jag började läsa Fotografen fick jag lite fel uppfattning om Vanja, jag uppfattade henne som svår och tungsint. Men ganska snabbt insåg jag att jag uppfattat fel. Vanja är genuint intresserad av människor och särskilt de som fastnat i sitt liv på olika sätt. Hon hjälper dem, tillsammans med sin kamera, att hitta tillbaka till sig själva.

Jag tycker väldigt mycket om den här berättelsen. Här finns spännande människoöden, känslor, hemligheter och kärlek i en härlig blandning. Jag gillar kvinnokraften i berättelsen. Och berättarspråket. Den är lite magisk faktiskt.

Boken börjar så här:
"Skärpedjupet var bottenlöst och ansiktsmimiken lika stram och konstruerad som en vaxdockas. Vanja sänkte kameran och granskade den unga kvinnan som satt grensle på stolen framför henne, hopsjunken som en trasig ballong."

Det kommer aldrig mer vara du

Jag har läst Det kommer aldrig mer vara du av Anne-Lie Högberg. Med risk för att vara tjatig så är detta ännu en liten juvel från Litet förlag.

Boken beskrivs så här:

"Midsommar. Inga blommor under kudden. Jag hade ju redan mina drömmars man. Problemet var bara att min bästa väninna var hans drömmars kvinna.

Det kommer aldrig mer vara du är en relationsroman om att gå stark ur motgångar. Agnes man lämnar henne för hennes bästa väninna. Övergiven och med krossat hjärta ska hon ta hand om jobb, barn – och sig själv."

Det här är en bok som beskriver hur det känns när mattan plötsligt och våldsamt dras undan under dina fötter och du faller. Hur djupt är självklart personligt, men faller gör du. Huvudpersonen Agnes hamnar i ett vakuum som hon är tvungen att ta sig ur, om inget annat, så för sina barns skull. Hon lever med ångesten och konsekvenserna av den före detta makens beslut. Hur ska hon hitta tillbaka till ett liv i harmoni? Hur hittar man tillbaka till sig själv? Och kommer hon någonsin att kunna lita på en man igen? Alla de här frågorna och många fler får vi svar på i den här boken. En liten juvel som sagt, både på insidan och utsidan. En juvel som bär på en historia som ger tillbaka hoppet om livet efter det stora sveket. En berättelse om styrka, mod och kärlek.

Boken börjar så här:
""Hallå! Agnes?"
Jag hör Oscars röst nere från hallen. Dörren slår igen med en smäll. Som alltid. Efter fyra långa kliv upp för trappan kommer han farande in i köket, med en träningsväska i ena handen och posthögen från brevlådan i den andra. Han slår en lov runt mig, kysser mig på kinden och slänger posten på diskbänken."

Annan påföljd

Jag har läst Annan påföljd av Nina Larsdotter. Nina är en vansinnigt duktig förläggare och en fantastisk författare. Hon lyckas fånga verkligheten på ett djupt och ibland mycket smärtsamt sätt. Boken som ges ut på Litet förlag är en liten juvel, både på utsidan och på insidan, precis som förlagets övriga böcker.

Boken beskrivs så här:

"Det var aldrig på hennes initiativ även om han försökt intala sig det alla nätter då det dåliga samvetet hållit sömnen borta. Hon hade velat. Absolut. Men inte förrän han hade försäkrat henne om att det var lugnt: att han inte var tillsammans med Sofia längre.

Han kysste henne intensivare. Ville mer. Kände begär efter något förbjudet. Någon annan.

Philip älskar Sofia. Men på valborg kysser han en annan. Kommer flickvännen någonsin förlåta honom? Vore allt bättre om Mathilda inte fanns?
Charlotte har levt med sin hemlighet i sexton år. En dag står mannen hon bedrog men aldrig slutade att älska framför henne igen. Vad skulle hända om hon vågade berätta sanningen för honom?

Handlingar får konsekvenser. Om handlingen enligt lag är att betrakta som brott är brottspåföljden antingen straff eller annan påföljd. Men det räcker inte med det. Det finns andra påföljder. Vi kan inte alltid förstå vilka förrän det är försent.

ANNAN PÅFÖLJD är en annorlunda spänningsroman, inspirerad av Sturebymordet 2009. Läsarna får följa med huvudpersonerna de sista veckorna fram till det oundvikliga. Till den påföljd ingen kunnat förutse.
ANNAN PÅFÖLJD är en engagerande och tankeväckande berättelse om det som inte får hända. Om hur enkelt det är att såra den man älskar allra mest och hur skört livet är."

Den här boken manar verkligen till eftertanke och jag tycker att alla borde läsa den. Man sugs in i berättelsen som bitvis gör väldigt ont. Jag kan inte låta bli att hoppas att den här berättelsen har ett annat slut och det gör jag ända tills de sista sidorna. Man blir verkligen chockad över att något sådant kan hända här i Sverige. Fast det kanske man inte borde bli, det finns inget ställe i världen som är fredat. Under de allra sämsta förutsättningar kan alltid det mest fruktansvärda hända. Ett antal olyckliga omständigheter kan skapa de värsta konsekvenserna. Som mamma till två tonåringar, en tjej och en kille, skapar boken verkligen en hel massa tankar och ännu mer oro. Finns det något man kan göra för att stoppa den onda cirkeln? Det måste det göra, något annat vore för hemskt att ta till sig.

Boken börjar så här:
"Den lilla stenkyrkan var fullsatt trots att två elever fattades. Sommarlovet var bara en psalm bort men istället för förväntansfullt fnitter i bänkraderna låg tystnaden tung av saknaden."

Manus och Munro

blev de viktigaste händelserna idag.

Bild lånad här.

Äntligen får en författare som man kan relatera till Nobelpriset i litteratur. Underbart!

En dag som denna blir skrivandet lite mer allvarligt och viktigt på något sätt. Inte för att man tror sig kunna få Nobelpriset, utan för att orden blir lite mer aktade och förhoppningsvis poetiska en dag som denna, då litteraturens värld har en väldigt viktig och spännande dag. Och jag har redigerat. Och kanske önskat lite att kunna skriva som Alice Munro. Kunna fängsla en hel värld.

Kristalläpple

Jag har läst Kristalläpple av finaste Ebba Range. Som jag har längtat efter att få läsa den här färdiga boken. Framsidan är fantastisk och innehållet minst lika bra.

Boken beskrivs så här:
"När Hillevi var sexton år tog hennes tvillingsyster sitt liv. Fyra decennier senare återvänder hon. Till platsen. Till minnena. Hon ligger i marmortrappan och försöker bokstavligen ta sig över tröskeln för att minnas det som egentligen hände – innan och efter – tragedin som hållit henne fängslad så länge.Kristalläpple handlar om sorgen efter en närståendes självmord. Om konsekvensen av brist på adekvat hjälp för den som inte längre orkar. Och för dem som blir kvar."

Kristalläpple tar upp tar upp ett viktigt ämne som inte alls är lätt att varken prata eller läsa om. Och ändå är det så viktigt att våga gå djupare in i det svåra och tunga. Att ta till oss det sorgliga i ett liv som inte orkas levas. Allt tid som försvinner i ett ingenting. Ebba som upplevt precis detta på nära håll skriver sig in i hjärtat. Etsar in känslor om förtvivlad saknad. Berättelsen är kryddad med en kittlande spänning och en önskan om förståelse. Sökande efter ett svar, men också om andra svåra saker och om att följa sin egen väg. Detta är en bok full med poetiska beskrivningar som slutligen bildar en spännande berättelse.

Boken börjar så här:
"Den lilla platsen i min barndoms hyreshus är som en belyst estrad. Solen skiner in genom fönstret som vetter ut mot balkongen på ena sidan och trapphuset på den andra."

Valkyriorna

Jag har läst Valkyriorna av Paulo Coelho.

Boken beskrivs så här:
"Varför lyckas vi alltid förstöra det vackraste i tillvaron? Det är frågan som Paulo Coelho ställs inför i den här romanen som handlar om att konfronteras med sitt förflutna. I Valkyriorna ger sig Paulo och hans fru Cristina ut på en fyrtiodagars resa i den otroligt fascinerande och stundtals farliga Mojaveöknen, där möter de Valkyriorna, besynnerliga krigarkvinnor som färdas genom öknen på motorcyklar. En mästerlig blandning av exotiska platser, dramatiska äventyr och utelämnande berättelser vilka Paulo Coelhos böcker är välkända för. Den här verklighetsbaserade berättelsen är både en modern äventyrshistoria och ett tydligt budskap om hur viktigt det är att släppa taget om det förflutna och att våga tro på framtiden."

Jag har läst flera av Coelhos böcker och gillar tankarna om livet och vad vi gör av det, som han ofta använder sig av när han skriver. I den här boken finns många av hans vanliga frågeställningar, rädslor, sökandet och hur man hittar sig själv. Om att följa sina drömmar. Om att våga lita på sig själv.

Även om jag tycker om hans sätt att skriva på och tycker det är spännande med tankar om sökandet, så var inte detta en berättelse som fångade mig riktigt. Det är en spännande berättelse och många tankar att ta med sig, men den stannade inte kvar i tanken när jag läst färdigt den. Jag tycker om när berättelsen stannar kvar länge efter det att man läst färdigt en bok och man får fundera vidare över karaktärerna och deras historia. Så blev det inte med den här boken.

Boken börjar så här:
"Han hade kört i nästan sex timmar. För hundrade gången frågade han kvinnan vid sin sida om de var på rätt väg. För hundrade gången tog hon en titt på kartan. Jo, de var på rätt väg."

Som en boll

kommer jag tillbaks till dig. Så är det, mitt i redigeringen av manus nummer två har jag bestämt mig för att gå tillbaka till manus nummer ett ännu en gång. Ambivalent, jag?!

Skämt åsido så har jag faktiskt en tanke bakom det också. : )

Idag lämnar vi gestaltningen för en stund och lyssnar lite på Ben Okri om vikten av att läsa och vad du ska läsa. Read the world. Love it!

Stadsfjäril - Barcelona noir

Jag har läst Stadsfjäril - Barcelona noir av Malin Roca Ahlgren.

Boken beskrivs så här:

"Nu ska jag berätta. Nu börjar resan då världen ska få veta. Vem han egentligen är och vad fan han sysslar med. Jag skulle kunna sätta dit den jäveln. Jag vet var han har allt: kokain, gräs, LSD, ecstasy. Jag vet också att han har en hel hög med pass från olika länder. Han har mitt pass och foton på många tjejer i en papperslåda högst upp i en av garderoberna. En kväll hade han och spanjoren, en annan idiot, suttit där och blivit höga, skrattat och kommenterat alla tjejerna. De var många som var yngre än mig. De kom från Rumänien, Bulgarien, Ukraina … ”

Joanna är fånge i staden Barcelonas mörka del. Den som präglas av droghandlare, prostituerade och den undre världen. När hon försöker fly möts den mörka delen med den andra delen – den vackra, som turisterna känner till och älskar."

Stadsfjäril är ingen lätt bok att läsa men väldigt viktig att våga ta till sig. Mitt hjärta blöder för alla dem som faktiskt lever sådana hopplösa liv som huvudpersonerna i Stadsfjäril gör. Man får verkligen en viktig påminnelse om vilket stort lidande som finns i världen för väldigt många människor. Det finns så många lärdomar i den här boken. Döm inte någon annan människa för att de inte passar in i din ram, du har ingen aning om vilken verklighet de lever i. Tänk på vad som finns bakom den fina turistfasaden och hur människor faktiskt lider mitt i allt det vackra. Var tacksam över allt det du tar för givet, det som så många andra skulle ge vad som helst för att få. Stadsfjäril är en mycket stark och väldigt spännande berättelse.

Boken börjar så här:
"Joanna spottade ut tuggummit så att det landade precis vid vägkanten. Det försvann bland de gråa stenarna, blev kvar vid trottoaren, medan hon själv reste sig upp från den dagliga arbetsplatsen och gick mot den metallicfärgade bilen som stannat framför henne. Ett djupt andetag och på med masken."

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

Jag har läst Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce.

Boken beskrivs så här:
"En morgon får Harold Fry ett brev ifrån en tidigare kollega, Queenie Hennessy, som berättar att hon är döende i cancer. Harold vill skriva något till Queenie, men vad ska han skriva? Hon har gjort något oerhört fint för honom en gång, men han kan inte minnas riktigt vad.

Han skriver några korta rader och säger till sin hustru Maureen att han går med ett brev till närmsta postlåda. Men när Harold kommer till postlådan kan han inte lägga på brevet. Han går vidare till nästa postlåda och nästa efter den. Harold stöter ihop med en ung flicka som berättar om sin faster som drabbats av cancer. Inspirerad av samtalet får Harold idén att han skall promenera hela vägen upp till sjukhuset där Queenie ligger för döden.

Promenaden från södra delarna av England till Skottland blir till en resa genom Harolds liv och de många minnena. Här finns glimtar från ett äktenskap som allt mer kommit att bli till en börda för de båda. Här finns det ansträngda förhållandet till sonen David som Harold inte har pratat med på länge. Och Queenie som täckte upp för det Harold gjorde den där kvällen på kontoret, det som hon fick sparken för - men vad hände egentligen?"

Det här är en fin liten berättelse om hur olyckligt livet kan utveckla sig. En där huvudpersonen Harold till slut måste göra något för att inte drunkna i glömda, gömda och fortfarande levande känslor. Harold klänger sig fast vid ett hopp om liv. Allt verkar hänga på honom. På vägen hittar han sanningar som både gör ont och befriar. Det är en tuff väg att vandra, men kanske den enda som leder tillbaka.

Boken börjar så här:
"Brevet som skulle förändra allt anlände en tisdag. Det var en vanlig förmiddag i mitten av april som doftade ren tvätt och klippt gräs. Harold Fry satt vid frukostbordet, nyrakad och i ren skjorta och slips, med en skiva rostat bröd som han inte åt."

Releasefest

som börjar närma sig. Det gör mig så fantastiskt glad och förväntansfull. Tänk att jag får vara med och fira just den här bokens väg ut i livet. Särskilt stolt är jag över att författaren tycker att jag stöttat henne på väg mot framgången. En framgång som hon är mer än väl värd. En större kämpe eller förebild för mig kan jag inte tänka mig.

Det är Malin Roca Ahlgren som skrivit Stadsfjäril, en bok jag ser väldigt mycket fram emot att läsa. Jag hoppas att jag snart har ett signerat ex i min hand.

Så till ännu lite extra kul i samband med det för alla dem av er som ska dit, vi kommer att samlas ett gäng innan bokreleasen för att äta en bit, dricka något gott och snacka massor. De som är intresserade kan väl kommentera här så bokar vi bord. Hoppas att vi ses då!

Lova

Jag har läst Lova av Eva Ludvigsen. Eva som jag fick möjlighet att träffa och prata med under Susanne Bolls releasefest. Vi hade bland annat ett mycket intressant samtal om skrivande.

Boken beskrivs så här:
Att något gått snett i Lovas liv står klart när hon hoppar av en buss mitt ute i Australiens ödemark. Hon vet inte var hon är eller vad hon ska ta sig till. För att skingra tankarna tar hon jobb på en fårfarm. Medan hon gör allt hon kan för att dölja sin rädsla för både kossor, spindlar och prat om Sverige blir traktens veterinär, Chris, förälskad i den mystiska svenskan från Uppsala. Tillsammans med vännerna på Undurraga Farm hittar Lova tillbaka till sig själv och den hon vill vara. Men finns det även plats för kärlek i hennes liv? Och kan den stora kärleken verkligen övervinna allt?

Det här är en lättsam relationsroman om att hitta tillbaka till sig själv efter en traumatisk upplevelse. Det är också en berättelse om att utmana sig själv och leva långt bort ifrån allt man är van vid och kanske till och med låta kärleken ta plats i livet ännu en gång. I den här boken fick jag uppleva Australien och särskilt landets landsbygd, trots att jag aldrig varit där. Det har Eva Ludvigsen inte heller varit och jag är imponerad över hennes sätt att skriva om något hon själv aldrig upplevt. Det är modigt. Detta är en kärleksroman med en varm feelgoodkänsla.

Boken börjar så här:
"Ursäkta, kan jag få kliva av?"
Lova stod i mittgången av bussen med sin gröna ryggsäck slängd över axeln. Luften var mättad av svett, damm och kinamat.

En flicka som kallas Alice

Jag har läst En flicka som kallas Alice av Kristin Hannah.

Boken beskrivs så här:
"I den lilla staden Rain Valley händer sällan något ? ända tills den dag då en liten flicka dyker upp från de djupa skogarna, undernärd, skräckslagen, aggressiv och omöjlig att få kontakt med. Trots sökning i alla polisregister över försvunna barn lyckas man inte fastställa flickans identitet. Myndigheterna vill låsa in henne på en institution tills man hittat någon anhörig. 

Tills helt nyligen var Julia Cates en framstående barnpsykiatriker, men en skandal förstörde hennes karriär och medierna jagade henne. När hon får ett desperat telefonsamtal från sin syster, polischef i hemstaden uppe i nordvästra USA, tar hon chansen att slippa ifrån den plågsamma situationen i Los Angeles.

Rykten sprids snart om ?vargflickan? och den skandalomsusade psykiatern som tagit sig an henne och återigen ifrågasätts Julias kompetens. Men för Julia är ingenting viktigare än att rädda den lilla flickan, som hon kallar Alice, och som sakta, sakta börjar återvända till livet. Då uppträder plötsligt en man som säger sig vara far till barnet, en man som avtjänat straff för mord på sin hustru och dotter?..."

Den här berättelsen är en varm berättelse fylld av karaktärer som man vill krypa närmare efterhand som man läser. Alice är en spännande karaktär precis som de som finns runt omkring henne. Kanske kan jag tycka att det är en förutsägbar berättelse som inte ger så många nya dimensioner, men det behöver inte vara någon nackdel utan tvärtom. Det här är en feelgoodberättelse fylld av ytliga och undangömda känslor, svek, sorg, kärlek och tillit. Precis som en härlig film man gärna ser på.

Boken börjar så här:
"Snart kommer allt det här att vara över.
Julia Cates hade förlorat räkningen på de gånger hon sagt sig själv just de orden, men idag - tills slut - skulle de komma att besannas. Inom några timmar skulle omvärlden veta allt om henne."