Efter en hel del prokrastinering

har jag äntligen pillat färdigt, både i manus och följebrev. Tror jag! Hoppas jag, eftersom jag nu gjort den första utskriften.

Fast jag vet av erfarenhet att det gäller att inte titta på manuset mer just nu. Det är alltid en dålig idé att läsa det efter att man skickat. Då kan man vara absolut säker på att något fel lyser som ett stoppljus i ögonen. Så nu lägger jag undan det för en tid. I morgon är det dags för avfärd. Och resan har börjat.

Dagens grateful:
Dag 27:
Varma nyutskrivna manushögar. Innehåller en härlig känsla av tillfredsställelse. Och så oändligt mycket hopp!

Dagens skrivmusik finns också i mitt soundtrack till manus nummer två. In your arms med Kina Grannis.

Funderingar runt följebrevet

och funderingar överlag. Vad gäller manuset alltså.

Maken har läst igenom de 30 första och hittar inga små fel alls. Och han är petig. Sedan är han ingen bokläsare, men läser och skriver manualer, så han funderar över en del saker som inte stämmer i hans värld, men som gör texten till min. Jag vill inte börja tvivla på mitt språk och han förstår som tur är att det är den poetiska delen. Ordens dansande runt berättelsen.

Ett av mina favoritcitat. You want someting go get it. Period!
Bild hittad här.

I morgon tror jag att jag måste jag våga släppa iväg det. Det är så läskigt för man har bara en gång på sig att skicka iväg det för allra första gången. Så, ja, där någonstans lever jag.

I dag hände det som så ofta händer nuförtiden, att jag blandar ihop mitt eget liv med mina karaktärers. Jag har en helt underbar version av When I fall in love på en av mina Spotifylistor och tänkte på att det var en av sångerna som sjöngs på vårt bröllop. Det är en av mina favoriter och jag skulle gärna haft den på mitt bröllop. Men ack, nej, hur vacker den än är, så var det på min min huvudkaraktärs bröllop i manus nummer ett den sjöngs. Visst är det märkligt. Och lite magiskt. Det visar på vilken otrolig närhet man har till sina karaktärer.

Dagens grateful.
Dag 25:
Magiskt kvällsljus. Finns det något mer häftigt. Och läskigt.

Dag 26:
Katter. Och då särskilt prinsessan Stella så klart. Hon gör vår familj komplett. ♥

When I fall in love finns självklart med  i mitt soundtrack till manus nummer ett. Och trots att det är manus nummer två jag jobbar med just nu, så kommer den här. When I fall in love med Renee Olstead ft Chris Botti. Enjoy!

Men är det sant

är det verkligen fredag redan!

Det är konstigt hur tiden mellan sovande och vaket tillstånd fungerar. Precis när jag höll på att vakna tänkte jag på det där med fri vilja. Eller det var ju inte så logiskt tänkt, jag var ju inte riktigt vaken, men jag tänkte på varför vi ska ha svart mascara egentligen. Tänk om det hade varit rätt att ha röd mascara. Då skulle tårarna inte vara svarta när vi grät utan röda. När jag vaknade tyckte jag att det var en mycket märklig tanke, tills jag funderade på dess ursprung. Jag funderar väldigt mycket på vår fria vilja och att tänka själv. Allting runtomkring oss har startat i att någon vill bestämma vad vi ska tycka. Därför ska man vara väldigt försiktig med att följa den tanken utan eftertanke. Man måste alltid fråga sig, vad tycker jag? Det finns inget som är sant eftersom det så kallade sanna förändras efterhand. För mig är det självklart och jag ifrågasätter alla tankar om att så har det alltid varit och så är det bara. Om man inte tar sin fria vilja på allvar är det verkligen bara en illusion. En inprogrammerad känsla av att man väljer själv. Det finns ingen sanning. Men allt går att förändra. Bara man tar ansvar för vad man tycker och tror på. Vi är fria att tycka något annat än vad andra gör. Att tro på något annat än andra gör. Det är livsviktigt för mig numera. När jag knäckte den koden blev mitt liv så mycket lättare att leva och numera tror jag mest på mig själv.

Bild lånad här.

Pillandet fortsätter, både i manus nummer två och dess följebrev. Fast nu är det verkligen bara pillande och snart måste jag släppa det ifrån mig.

Dagens grateful.
Dag 24:
Min skrivare. Den som får mina alster på pränt. Den jag hoppas få använda flitigt under helgen. Ständigt övervakad av Stella. Hon älskar när man skriver ut. Manus är en dröm för henne.

Då så, dags att köra igång helgen. Och det gör vi självklart med dans. Everybody dance NOW!!

Fortsättningen och följebrevet

jag tror banne mig jag har fått ihop ett. Yay för det!

Så nöjd! Jag hoppas jag har lyckats fånga intresset både i följebrevet och i manuset. Idag hittade jag ännu en poetisk mening, under tiden som jag danstränade. Jag är löjligt nöjd med den och har lagt in den i manuset. Och så har jag läst de första 30 sidorna baklänges. Mening för mening. Det var en ny erfarenhet som jag tror var väldigt bra. Man ser texten på ett helt nytt sätt.

Dagens grateful.
Dag 23:
Moln. Jag älskar moln. Det finns inte mycket som kan förändras så mycket som de kan. I dem finns en oändlig mängd fantastiska konstverk.

Det bli mer musik från mitt soundtrack för manus nummer två idag. Lifehouse med You and me.

En ogästvänlig värld

och en blåsig dag.

Men inomhus är det mysigt och jag kan ägna mig åt att läsa vidare ur manus  nummer två. Det är bara 34 sidor kvar nu. Sedan kommer den eviga frågan, vågar man skicka in då eller måste man läsa en gång till så att det inte tillkommit nya fel under förra genomläsningen. Jag såg en tråd som diskuterade det på "Författare på facebook" där någon rekommenderade att läsa igenom första 30 sidorna, så att de var så bra som möjligt. Har man fångat förlaget på de 30 första kanske det inte spelar all roll i världen om det finns små fel i resten. Kanske är det så. Dessutom har jag ju följebrevet kvar. Hua!

365 grateful.

Dag 20:
Mina hörlurar. Jag letar ständigt efter de perfekta. De här köpte jag av sonen då han köpte nya efter jul. I dem ska musiken som hjälper mig skriva mina berättelser ljuda. De är det viktigaste hjälpmedel jag har för att kunna skriva. För att hitta rätt stämning. För att kunna försvinna in i en annan värld.

Idag blir det ingen skrivinspiration härifrån. Däremot blir det ett underbart klipp från staden där manus nummer ett delvis utspelar sig. Dessutom fångar den känslan av manuset så perfekt.

SWEDEN Timelapse from Alexej Mecheriakov on Vimeo.

Äntligen

har jag fått bort min infekterade tand som min förra tandläkare inte ville dra ut, utan göra en rotfyllning i.

Min nya tandläkare kunde bara konstatera att det aldrig hade gått att rotfylla den med gott resultat. Så kan det gå. Jag känner mig så lättad efter en lång tids vånda inför det här problemet. Sa jag att jag har bytt tandläkare nu, precis som hela familjen ska göra. Japp! Den nya var helt fantastisk. Och hon vill köpa novellsamlingen som jag kommer att finnas med i när den kommer ut. : D

Annars tittar jag avundsjukt på alla som hinner med sina skrivande projekt just nu. För mig verkar det helt omöjligt att få tid med det. Men jag försöker att inte fundera så mycket över det utan istället njuta av tiden som är nu. Den är trots allt ganska kort i det stora hela.

Idag behöver jag få ta till mig lite skrivinspiration och det gör jag genom att lyssna på hur ett följebrev ska se ut. Snart ska jag ta tag i mitt eget följebrev för manus nummer två, så allt av intresse angående det är spännande att ta till sig.

Att fira far och söndag

det är en riktigt bra kombination. Vi firade två fäder med mammas kroppkakor. Så gott!



Jag var så sugen på att äta att jag inte ens hann ta en bild på härligheten så jag lånade istället en bild här.

Annars har det varit grått och regnigt ute så dagen har tillbringats inomhus. Det är alltid lite mysigt. Och i morgon är det måndag igen. Det är alltid lika kul. Allt är liksom möjligt igen. Jag ska jobba vidare med manus nummer två och slipa lite på följebrevet. Det är alltid lika spännande att se om man kan få till ett som man blir nöjd med.

Dagens skrivinspiration handlar därför om följebrevet. Dags att ta fram ett rejält basebollracket och sedan låta följebrevet sjunga.

Nu är manuset iväg och värmen är tillbaka

och den är så välkommen. Nu är det sommar på riktigt.

Jag har alltså lyckats pilla färdigt i följebrevet till manus nummer ett och skickat iväg det till ett nytt förlag. Det är värt att fira!

Fira det som firas kan är mitt motto och varje succéhistoria måste börja någonstans. Jag tar också gärna ut glädjen i förskott, livet är för kort för något annat. Det värsta som kan hända är ju att jag fick fira en extra gång. : ) 

Detta petande

gör mig smått tokig. Särskilt följebrevet, det finns mycket man kan peta i där.

Fast nu tror jag att jag ska sluta för den här gången. Dags för avfärd för manus nummer ett. Sedan får man göra sig beredd på att vänta igen.

Sommaren förresten, jag kan knappt fatta att den faktiskt är här till slut. På riktigt. I love it!

Just nu är vi mitt uppe i en massa saker, igen! Ingen vila ingen ro. Och på fredag ska jag träffa en av mina testläsare och prata manus. Det är alltid trevligt.  Just nu firar vi att äldsta sonen kom in på sitt förstahandsval i gymnasiet och det känns riktigt skönt. Dessutom är det snart dags för två sköna avkopplande veckor i mitt andra sommarparadis. Det ser jag väldigt mycket fram emot.

Här, i solnedgång, utspelar sig slutscenen i mitt andra manus.

Och det här är en viktig plats för min huvudkaraktär i manus nummer ett.

En annan typ av dag

idag! Vi har rensat i källaren och jag har gått igenom alla barnens kläder. Som tur är fick jag allt uppburet och kunde sitta i fåtöljen och sortera. Nu ligger de alla i bestämda högar som ska till olika ställen. Det är så skönt och jag är så förundrad över hur mycket kläder det blir för fyra barn. Nu ska det bli ordning och alla småbarnskläder kan vandra vidare till nya platser. En del får nya hem medan andra får återvinnas och bli något annat. Ytterligare några får stanna och vänta på att småkillarna kan ha dem.

Nu tycker jag att jag är värd att vila. Vi har sett del ett av Johan Falkseriens nya filmer som skulle lämnas tillbaka i dag. Vi lyckas alltid se filmerna i sista sekunden. Den var grymt spännande, så spännande att vi var tvungna att hyra de andra två som kommit ut.

Barnen badar i vårt bubbelbadkar och sedan blir det thaimat och mer film. Lite mer barnvänligt då.

Något manus kom inte iväg idag, men det är ju inte hela världen för det kommer ändå fram tidigast på måndag så jag hinner skicka dem i helgen. Tanken på att mitt manus nu landat på olika förlag är svindlande och man kan inte låta bli att undra vad som händer med det nu. Vem öppnar, vem läser följebrevet, vad tycker det om presentationen? Det är olidligt spännande!

Det är fredag och trots att jag nog inte kommer att dansa eftersom jag är superförkyld, så betyder det inte att andra inte bör göra det. Nu kör vi igång novembers första helg Gangnam style!

När ödet ingriper

vet man inte alls hur det kan sluta.

Igår skrev jag ut ett antal manus, sedan började skrivaren bråka och jag fick ut följebrev med alla möjliga färger och kladd. Under tiden som maken tittar på vad som kan vara fel hinner jag titta på mitt följebrev, andras följebrev och fundera ännu lite till. Vilket slutade i ett nytt följebrev. Nu känner jag mig nöjdare än någonsin och jag är glad över att universum la in veto och fick mig att fundera en liten stund till. Nu verkar det som om en ny skrivare måste inhandlas, vilket blev en aning dyrköpt insikt angående mitt följebrev. Jag får bara hoppas att det är värt det i längden.

Annars går ALLT sönder hemma hos oss just nu. Igår fick vi hem en diskmaskin då den förra bokstavligen höll på att rasa ihop. Ugnen bråkar hela tiden och microvågsugnen gör lite som den vill. Strykjärnet gick också sönder igår, det bara slutade fungera mitt i strykningen som dottern var snäll att göra. Nu med universums gudomliga ingripande måste jag undra lite över vad mer det försöker säga mig. Med tanke på tankegångarna runt mitt manus så kan jag inte låta bli att undra.

Ibland gäller det att ha tur i oturen!!!



Annars är det dags för en riktigt mysig, läskig kväll med barnen!

Vem gjorde dygnet kortare

och framför allt varför. Jag behöver fler timmar på ett dygn inte färre.

Jag har i alla fall ägnat de timmar jag har fått idag, till att ta hand om en sjuk lillkille. Och så har jag fortsatt att redigera. Det tar en stund att jobba med det jag gör nu, men jag hoppas att det blir bra i slutänden. Jag har också skrivit ett nytt följebrev, ett som jag är väldigt nöjd med. Jag har skrivit det helt och hållet på mitt eget sätt och hoppas att det ska locka till att läsa mitt manus. Sedan tappade lillkillen sin första tand i kväll, det var mycket spännande! Nu får vi se om tandfén kommer i natt! : )

Det går långsamt

men det går. Lite bättre idag och lite mindre ont, både i huvud och hals. Det finns definitivt hopp om livet. Jag kan definitivt se ljuset i tunneln.

Tack för alla tips och tankar om följebrevet. Det verkar som om de flesta tycker att det ska vara kort och koncist. Inte så mycker pimpning med andra ord : ) Men några gillar också idén med färg och musik. Det är kul! Kanske är det samma med förlagen, kanske beror det på vem som läser det?

Jag har tittat lite närmare på texten i följebrevet och tittat ännu en gång på manuset. Jag hittar alltid något att ändra där och så kommer det nog alltid att vara. Det finns alltid något litet som man kan ändra på. Felstavade ord. En liten ändring bland orden i en mening. Det är nog så det får vara och så får man hoppas på att det blir lite bättre för varje liten rättelse eller ändring som görs.

Huvudvärk och följebrev

det är lite av vad min dag har innehållit. Även om det fortfarande gör väldigt ont i halsen och maken meddelade mig om att jag har snarkat hela natten, vilket jag normalt inte gör, så känns det som om det långsamt blir bättre. Idag har jag instruerat dottern, som gärna vill lära sig att tvätta och stryka tvätt. Hon ska göra det på hemkunskapen snart så hon ville vara förberedd. Under tiden som hon strök så såg hon och jag på The Holiday som är en sådan mysig film. En sådan som får berättaren i mig att jubla. Sedan strök jag lite också och det kändes härligt att få göra något en stund. På tal om film och magiska berättelser, så såg jag och mina äldsta barn Australia i går och jag älskade den. Vilken fin, varm, romantisk och spännande berättelse. Vi tyckte väldigt mycket om den alla tre. Maken somnade i början någonstans. Han har svårt att sova ut på morgnarna så han däckar snabbt på kvällarna.

I dag har tankarna gått till följebrevet igen. Det ska ju finslipas och snart skickas tillsammans med manuset till förlag. Då behöver man slipa lite på det, så att det kan bli den juvel det kan bli.

Jag går ut hårt med råd om vad man INTE ska göra.



Jag har en extremt kreativ personlighet som älskar form, färg, bild och musik, vilket gör att jag gärna vill pimpa mitt följebrev, så att det ger ett angenämt synintryck. Jag vill att det ska vara vackert och helst skulle jag låta lite passande musik få finnas med i bakgrunden. Ja, sådan är jag! : ) Jag vet att det inte är önskvärt och jag ska inte göra det. Jag ska försöka hålla mig till det svartvita tråkiga. Däremot ska jag försöka jobba lite mer med innehållet i texten. Det tror jag blir bra, bara jag kan få till den där texten som lyser i färger utan att de syns för ögat.

Hur tänker ni, när det gäller följebrev!

Följebrev och basket

Det blev lite basket idag och det var riktigt spännande! Vi såg några matcher och lillkillen fick spela i pauserna. Maken till stolt kille får man leta efter. Fast korgen var lite väl högt upp för en femåring så kämpade han på. Lite sköna moves kunde han också plocka upp bland de stora killarna och tjejerna. Lillkillens största idol är Michael Jordan och han är verkligen en bra förebild att ha. Han inspirerar även mig.



Dessutom har jag hunnit skriva ett följebrev eftersom vår gästfamilj har stannat hela dagen i Lund för att titta på basket. Själva åkte vi hem efter 4 matcher på 2x15 minuter. Det var lite lagom för oss. Nu ska jag läsa igenom följebrevet och se om det duger. Familjen ska få tycka till lite också. Det närmar sig avfärd med stormsteg. Jag tror att det får ta sig en tur bland förlagen trots allt. Det enda jag förlorar på det är tid.

Fonter och följebrev

Jag läste på Arriba Förlag om manus och började fundera lite över fonter. Själv använder jag Times New Roman för enkelhetens skull.  Arriba skriver såhär:

"Amerikanska manus ska vara skrivna med Courier, men så strängt är det inte i Sverige. Courier är visserligen praktiskt - lätt att läsa och lätt att se fel i - men du kan använda något annat typsnitt om du vill, bara det inte är för snirkligt eller konstigt. Och undvik Times New Roman, dels för att det är fult och dels för att alla har sett det till leda (t.ex. på internet). Du får ett snyggare manus om du tar exempelvis Garamond, Palatino eller Century School­book." 

Nu ska jag försöka bestämma mig för vilken font jag gillar bäst.

Sedan var det det här med följebrevet. Igen! Helt färdig blir man nog inte med det, förrän man skickar iväg det. Kanske skulle man beställa den här boken. Query Letters that Rock.

Annars hittade jag den här sidan. Här finns många tips om hur man ska skriva ett följebrev. Det brevet har fått väldigt mycket plats i mitt liv.

Det som fastnade mest hos mig var "The Hook". Ja, bara namnet säger ju allt. Kroken som ska fånga förlaget.

"The Hook

Your very first line should grab an editor's attention. It must demonstrate that you can write effectively, and that you understand your market.
There are several ways to approach the "hook," including:
The problem/solution hook. This defines a problem or situation common to the publication's audience, then proposes an article that can help solve that problem. Here's an example:

The pet magazine market is an ideal place for newer writers to "break in". However, it is constantly flooded with inappropriate submissions. To break in, one must understand what these magazines want, and what they won't accept. ("Writing for Pet Magazines," sold to Byline.)

The Informative Hook. This usually presents two or three lines of useful information (e.g., facts, statistics), followed by an explanation of how this applies to the target audience. For example:

Thanks to a translation glitch, Microsoft was forced to pull its entire Chinese edition of Windows 95 from the marketplace. Microsoft recovered -- but that's the sort of mistake few small businesses can afford! ("How to Localize Your Website," sold to Entrepreneur's Home Office -- see Sample.)

The Question. Often, this is a problem/solution or informative hook posed as a question, such as:

Did you know...?
What would you do if...?
Have you ever wondered...?

The personal experience/anecdote. Many writers like to take a personal approach, as it immediately establishes the credential of "experience." Be sure, however, that your market uses more personal articles, or first-person accounts, before attempting a hook like this:

Forget-me-nots. I love their wistful name. I love their tiny blue flowers. And yes, I love that growing them is as simple as pie. ("Forget-me-nots: Simply Unforgettable Spring Flowers," by Mary R., sold to Fine Gardening.)

The attention-grabber. The goal of this type of hook is to make the reader sit up and take notice -- hopefully long enough to read the rest of the story. This might be a good "hook" for a query about parachuting in Yosemite:

As I fell from the top of Yosemite's El Capitan, I wondered if my life would truly flash before my eyes -- or if I would stop screaming long enough to notice.

Hooks to Avoid

Certain hooks scream "amateur" and are guaranteed to speed a query to the rejection pile, including:

• The personal introduction. Never start with a line like "Hi, my name is John, and I'd like to send you an article about..." Don't offer irrelevant information, such as "I'm a housewife and mother of three lovely children. Recently I decided to pursue my lifelong dreamof writing..."
  
  
• The "suck-up" hook. Yes, editors want to know that you've read their publication, but they also want you to prove it by offering an appropriate query -- not by saying, "I've been a subscriber for 20 years and just love your magazine..." (This is even less effective if your query goes on to prove that you've never actually read the magazine!)
  
  
• The "bid for sympathy". Don't tell an editor that you've never been published before, or that you need to sell this piece or your children will starve.
  
  
• The "I'm perfect for you" hook. Never sing your own praises: "I am a highly experienced professional and will be an asset to your magazine". Don't inform the editor that your article is "perfect" for his readers. Never declare that your article is "wonderful" or "fascinating." Prove it -- with a good query.
  
  
• The "I'm an amateur" hook. Never announce that you have never been published before, or that you've tried to sell the same article to 20 other magazines, or that your writing teacher (or mother or spouse) suggested that you send this to a magazine. Even if you haven't sold anything before, you can still act like a professional." 

Följebrevet

Min dag har varit produktiv och fylld av ord från alla håll och kanter. Jag har fortsatt att läsa mitt manus högt för mig själv OCH jag har skrivit det ödesmättade följebrevet. Jajjemen, det känns helt otroligt, för jag har funderat på det länge och väl. När jag vaknade i morse hade jag upplägget helt klart för mig. Så helt olikt mig, morgontrött som jag är, for jag upp ur sängen som ett skott, för att börja min dag. Jag känner mig riktigt nöjd. Nu hoppas jag att det håller och att det skapar nyfikenhet och en vilja att läsa mitt manus.

Hur är då livet som publicerad författare? Hur ser ett skrivande liv ut egentligen? Själv tycker jag att det här känns väldigt nära verkligheten.

Äntligen kom tårarna

Nu har jag äntligen läst hela mitt manus högt för mig själv. Idag kom äntligen känslorna fram och jag grät när jag läste. Vilken lättnad. Det var en av de nyskrivna bitarna som lockade fram tårarna. Jag tror att jag har läst delar av den här berättelsen så många gånger nu, att jag inte reagerar lika starkt längre när jag läser det ännu en gång. Eller så störs jag av min egen röst när jag läser högt. När man samtidigt rättat och ändrar så störs också känslan i manuset. I morgon ska jag läsa de första 10 sidorna en gång till. Sedan är det dags att lägga in alla ändringar i mitt dokument.

Nu börjar det närma sig det o så svåra följebrevet. Ibland känns det som om det nästan är viktigare än själva manuset. För om man inte lyckas fånga intresset med följebrevet, så kanske de inte ens läser manuset. Så mycket, även om det inte är allt, hänger på ett intressant följebrev som fångar uppmärksamheten hos den som läser det.

Dags för följebrev igen

Det är dags att skriva ett följebrev till mitt barnboksmanus.

Jag fick en massa bra tips här:



Eller kanske inte : D

Följebrevet

Jag har varit mer orolig för hur jag ska kunna skriva ett följebrev än att kunna skriva boken. Det tog lång tid innan jag ens kunde börja skriva på det. Efter att jag läst andras vedermödor med följebrevet så var jag skräckslagen inför uppgiften. Hur fångar man uppmärksamheten hos någon som läst hur många följebrev som helst. Tänk om det är följebrevet som avgör om mitt manus blir läst. Svindlande tanke. Det måste bli lysande helt enkelt.

Nu har jag skrivit följebrevet och jag är riktigt nöjd. Jag hoppas att det kan fånga uppmärksamheten och göra förlaget nyfiken på boken. Är det läskigt att vara så nära nu? Jag får gigantiska fjärilar i magen bara av att tänka på det men det är trevligt läskigt. Förväntansfullt läskigt. Pirrigt läskigt. Härligt läskigt helt enkelt :D