365 grateful days

jag ska försöka få ner dem här på bloggen allihop. Det började med ett videoklipp som jag tyckte var lysande.


365grateful.com from hailey bartholomew on Vimeo.

Varför inte göra likadant tänkte jag. Att verkligen tänka varje dag på sådant man är tacksam över gör livet mer levande och fyllt med så många fler färger. Så många fler känslor. Det är så otroligt många saker, precis varje dag, som är ren magi. Som gör livet värt att leva. Som gör det till det absolut bästa livet man kan ha. Jag ska välja en sak varje dag som gör mig lycklig. Helt vanliga magiska saker.

Jag ligger efter och därför kommer det tre saker i dag.

Dag 1:
Fester av alla de slag. De skapar lycka och glädje som man tar med sig i väldigt många dagar.

Dag 2:
Min säng. Jag älskar min säng som jag bara har haft i ett par månader nu. Den byttes ut då den förra varit med i drygt tjugo år. Den här gången slog vi på stort och köpte precis den vi (kanske mest jag) ville ha. Varje kväll när jag lägger mig gör jag det med ett leende på läpparna och en skön fluffig känsla i kroppen.

Dag 3:
Duschen. Vi har en sådan härlig bred dusch som känns som att stå i ett varmt regn. Tänk att man får, när helst man vill, duscha i varmt, behagligt vatten. Underbart!

Då så! Det är, tro det eller ej, fredag! Hos oss har vi helt tappat räkningen på dagar, alla dagar känns som helg. Men nu är det ändå den sista fredagen under det här lovet. Jag är lycklig och det börjar verkligen bubbla inom mig av längtan efter ord som vill ut. Kanske är det bra att låta dem vänta lite, förväntan har alltid varit ett spännande inslag i livet. Kanske gäller det även för ord. Nu kör i igång helgen som jag hoppas är fylld av lycka och glädje för oss alla.

Är julmagin över nu

eller kan vi ta med oss magin igenom resten av året och  hela 2014 också.

Jag tycker vi bestämmer så. Varje dag är värd att firas.

Min jul har varit skön och lugn. Precis så som vi tycker om att uppleva den. Det är alltid mycket lekande och upptäckande av nya saker dagarna efter julafton. Själv fick jag bland annat en ny STOR skärm till datorn, den andra hade börjat bråka en del.

Och så promenerar vi förstås. Det är så skönt att röra på sig efter all god mat och de godsaker man äter under jul. Idag var det inte särskilt juligt ute alls, däremot var känslan aningen magisk och riktigt härlig.

Jag har inte jobbat med något skrivande alls i några dagar nu. Det känns inte riktigt bra, det lägger sig i magen och i hjärtat som en stor saknad efter lekandet med orden. Men i går kom jag på några småsaker jag ska lägga in i mitt andra manus. Det gjorde mig märkligt lycklig, känslan var lite som att hitta tillbaka till upprymdheten bland de vilande orden. I morgon hoppas jag kunna ta hand om de där orden och placera dem där de hör hemma.

Lite skrivinspiration får vara bränslet till en långsam start på skrivandet igen. I dag handlar den om att utveckla sin idé. Sitt manus. Bra och inspirerande tankar. Jag tror att man fyller upp sin inspirationskälla när man har perioder av vila från orden. Här dyker också tanken ännu en gång upp på att vara nyfiken själv på hur berättelsen ska utveckla sig. Det är ju det absolut mest spännande och roligaste med att skriva. Tycker jag. Att få upptäcka saker inom en själv som man inte hade en aning om fanns där. Sedan håller jag helt och hållet med om att det inte är någon idé att vänta på inspiration, den kommer när man sätter sig ner och skriver. Och sedan kan den eskalera i ett rasande tempo, eller i det vi kallar flow, den mest fantastiska känslan.

Bokrelease och redigering

hos mig idag.

Jag får lov att suga energi ur händelser som är överfulla av dem. För än så länge har jag inte lyckats hitta tillbaka till min egen.

Bokreleasen för Svart skugga av Ida Axelsson var helt fantastisk. Det tog lite tid för mig att krångla ur bilderna ur mobilen som har börjat bli lite trotsig. Tur att maken vet hur man gör. Nu är de här. Jag hade glömt kameran och de bilder jag tog blev väl inte direkt lysande, men de är allt jag har och känslan finns kvar i dem.

Stockholm bjöd mig på en härlig julkänsla. Magi som bara finns runt jul.

Ida Axelsson, tillsammans med Litet förlag och lägenhetens ägare Marion Nyström, bjöd på stämningsfull gemenskap.

Underbara snittar och ljuvliga cupcakes och gott vin förstås.

Goda samtal.

Nina Larsdotter Lööw och Ida Axelsson välkomnade boken, Svart skugga ut i världen.

Sedan var det dags för signering.

Även på toaletten var stämningen magisk.

På vägen vidare mot eftersläckaren fortsatte magin att lysa med sin närvaro.

Vi avslutade kvällen på puben med flera härliga samtal.

Vilken underbar resa tillbaka i tiden. Inte så långt tillbaka, men ändå. Nu känner jag mig väldigt mycket piggare igen.

Jag har faktiskt jobbat i dag också. Jag har läst ur manus nummer två och har drygt hälften kvar. När jag skrev ut det tog färgen slut och det går knappt att läsa om man inte har fullt dagsljus, vilket gör att det tar lite tid. Man vill ju inte skriva ut en sådan mängd papper en gång till. Dessutom har jag skrivit lite på författarporträttet, det är inte lätt. Och så har jag läst igenom novellen, nu ska den också läsas på papper en gång till. Det går framåt.

Musiken är oändligt viktig

för mig när jag skriver.

Kanske är det därför det är så lätt att skriva när jag hör på musik. Tonerna talar till mig och ger mig en röst. Sätter ord på känslorna. Utan musik vet jag inte om jag skulle berätta något alls. Det är som om musiken och mitt inre talar till varandra och skapar magi.

Så här låter känslor, i alla fall en del av dem. En del av dem som jag använt mig av idag när jag redigerat mitt andra manus. Kan ni höra dem?

Sommar, sommar, sommar och manustankar

som kom tillbaka efter några välbehövlig dagar i fullkomlig vila.

Det är så skönt att bara vara ledig och njuta av livet och särskilt nu när det är så många tankar som virvlar runt i sinnet, både vad gäller skrivandet och livet i allmänhet. Det känns lite som att stå i ett vägskäl, ett med en hel massa val av vägar att välja på att ta, att få möjlighet att ta och sådana vi inte längre får möjlighet att ta alls. I alla fall inte just nu.

Och så har jag hunnit med att fira min födelsedag. Det är alltid trevligt att fira att man fortfarande får hänga med i det här fantastiska livet. Det vill jag fortsätta göra i många, många år till. Jag firades i år i mitt andra semesterparadis, vackra Karlskrona.

Jag fick ett par Converseskor i färgen purple passion som jag gillar väldigt mycket. Och så fick jag en bok, Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce, som sötaste dottern varit iväg och köpt särskilt åt mig. Den ser jag mycket fram emot att läsa.

Det känns lite speciellt att kunna vara i Karlskrona just på min födelsedag i juli just i år, eftersom det är exakt 30 år sedan maken och jag träffades just här, just då, för allra första gången. Det känns lite magiskt faktiskt.

I dag dök dessutom manustankarna upp igen efter att ha tagit sig lite semester. En ny mening för manus nummer ett, en mening kanske låter lite, men jag är väldigt nöjd med den. När jag stod på vår balkong här i semesterparadiset dök dessutom en ny idé för ett manus upp. Det är alltid spännande, även om man inte vet vad det blir av det till slut. Jag känner mig automatiskt lite lyckligare när manustankarna tar plats i sinnet igen, så jag somnar extra glad i kväll.

Manusarbete fyllt av lyckliga känslor

har pågått hemma hos mig idag! Det är en magisk känsla att läsa ur sitt manus och bli glad och stolt över det man skrivit.

Lika magisk som våren är när den kommer, vilket tyvärr inte är riktigt ännu. Istället väntar snöstorm och kyla. Jag försöker strunta i det och ägnar mig istället åt mitt manus. Det är som att ha våren inom sig.

Jag har kommit igenom mina föregående ändringar och håller nu på att läsa igenom det ännu en gång på skärmen. Fortfarande hittar jag fel och ändrar lite här och där. Tanken är att jag ska hitta ställen som behöver mer gestaltning och kanske lite dialog.

Nu lite tankar angående att skriva och sedan redigera.

När det skrivna ordet tas till nya höjder

då skapas magi.

Lemon Andersen kan verkligen hantera sina ord, ge dem liv och göra dem till magi.

Visst kan kan man ge upp och kanske borde man faktiskt göra det. Men om man kan hitta de rätta orden, hitta sin röst och kan gräva upp sina berättelser ur djupet av sitt innersta. Om man inte under några omständigheter kan tänka sig att sluta skriva, då finns det faktiskt inget annat att göra än att bara fortsätta göra just det. Fortsätta kämpa, falla, resa sig och kämpa igen. För det är ingen joyride, det kan istället vara en riktig hellride bitvis.

Men när man väl lyfter och orden flyter fram i ett euforiskt flow, då är man så nära himlen som det är möjligt att vara här nere på jorden. Och om jag kan göra mina ord till musik i någons öron, även de mycket små orden som och, det, med och om. Då finns det inte mycket mer att önska. Att karva fram sina karaktärer är att beskriva en mängd  olika personligheter som bor inom en själv. De kanske inte är mer än mycket små delar av mig, men de är delar. Att hitta dem och att få berätta deras historia, det är magi för mig. Det är det jag vill göra resten av mitt liv. Min hunger och min törst var och är fortfarande att skriva något som berör i djupet av hjärtan och som inte går att vända sig bort ifrån. 

The power of words

är något fantastiskt och jag är mäkta stolt över att få ha tillträde till den magiska världen.

Allt beror på hur man ser på saken.

Time to make a difference!

God Jul

Wishing you Magic! 
This Christmas & Always!

Ville bara önska er alla en riktigt God Jul! 

Ha en helt underbar helg oavsett vad ni hittar på!

Att hitta orden

är väldigt spännande. Man vet aldrig var eller när det kommer att hända, men när det händer då känns det fullkomligt magiskt.

Idag på min inspirationspromenad så hittade jag några nya ord. Dels hittade jag små skymtar av saker jag kan göra med redigeringen av mitt andra manus. Det håller på att bli klarare men inte helt. Därefter funderade jag lite mer på mitt tredje manus och där klarnade det också en hel del. Jag har inte skrivit alls mycket på den, mycket av berättelsen håller på att ta form i mitt huvud under den tiden som jag inte skriver, men lite har jag i alla fall skrivit på den idag.

Idag tänker jag göra något jag inte brukar göra, jag ska bjuda er på två av dagens meningar. Detta är som det ser ut just nu, det kan ju snabbt ändras, början på mitt tredje manus.

Mina ögon är ännu inte öppna, när jag känner den tunga, varma, fuktiga luften som tränger sig på min kropp. Sömnen ligger fortfarande och vilar stillsamt i mina leder, det är bara den tryckande värmen som stör det sköna rofyllda. 

Jag skrev fler ord, men de får stanna i mitt manus än så länge. Som bonus kom jag på att jag kan använda en text, en som jag skrev om för ett tag sedan. En som jag aldrig trodde att jag skulle kunna skriva. Den texten skulle passa utmärkt i det här manuset. Det känns spännande när tankarna leker med mina ord och så får de en helt ny plats. En del i ett större sammanhang. En del av magin.

Vad händer

när bokskåpet inte går att öppna. Jo, man beställer en onödigt stor mängd nya böcker hos Adlibris. Vad hjärtat vill ha måste det också få ibland och ett låst bokskåp är precis ett sådant tillfälle.

Books are portable magic!

I övrigt hann jag inte med mycket alls idag. Tiden rusar ju iväg som om den hade eld i baken. What´s up with that? Det är så mycket jag vill och behöver göra.

Och våren är verkligen här på riktigt. Det kan tina upp den kallaste kropp och själ. Nu börjar allt om från början igen. Precis som mitt skrivande. Ett nytt manus ska få ta form. Nya karaktärer och nya äventyr ska få liv. Det känns helt underbart!



27:an är tyvärr en av de viktigaste punkterna på min lista just nu. Just do it, säger maken. Snart, säger jag! Snart börjar närma sig nu.

Prinsessor och prinsar

Först måste man ju bara säga HIPP HIPP HURRA HURRA HURRA!
Det är något speciellt när det föds en alldeles äkta liten prinsessa. Jag hoppas att hon får ett fantastiskt liv, trots de speciella omständigheter hon kommer att leva under. Hon har i alla fall fantastiska förebilder i sina föräldrar och det hjälper lång väg.

Här firar vi prinsessan med den tårta som jag gjorde till min egen prinsessa då hon fyllde tre år.

Vi är nog många som känner att vi fött våra alldeles egna små prinsessor. När jag väntade mitt första barn var jag så säker på att det var en flicka så att jag faktiskt köpte en vagn med små blommor på. Den var inte iögonfallande tjejig men ändå. Jag förstod inte ens hur jag skulle kunna få en kille. Jag har ju själv tre systrar och en kille fanns inte ens i min fantasi, jag hade aldrig ens varit nära en liten pojkbebis. Det var inte det att jag inte ville ha en pojke, det kändes bara helt osannolikt att just jag skulle få en. Så föddes då mitt första barn som var så enormt efterlängtad. Det var så förvirrat när han kom för jag vet att de sa att det var en flicka först men sedan ändrade de sig och visade mig min lille pojke. Mina tårfyllda ögon gav säkert en lätt suddig bild men ja, det var en kille, en helt underbar liten prins. Och då var det plötsligt helt självklart att det var just den här lille prinsen som jag skulle få ta hand om. Jag kunde inte ens föreställa mig något annat barn. Jag hade inte ens funderat allvarligt på några pojknamn, men maken hade ett favoritnamn som blev perfekt till vårt barn. Kärleken drabbade mig i ett ögonblick och i min nyfödde lille sons ögon, i hela hans väsen fanns meningen med mitt liv.

Själv fick vi vår efterlängtade prinsessa som nummer två i barnaskaran. Min längtan efter att också få en flicka fanns fortfarande kvar. En prinsessa. En att dela tjejsnack med. En människa vars inre liv jag kan förstå. Jag måste erkänna att jag följde alla knep som fanns beskrivna för att öka chansen för en flicka. Och det fungerade, eller inte, men en flicka blev det. Min (vår) alldeles egna prinsessa. Hon var söt som socker och prinsessig ända ut i fingertopparna. Nu är prinsesstiden över och en liten tuff pretonåring har tagit över. Det är som det ska vara och nu har den svåraste tiden tagit över. Den när hon genomgår allt det jobbiga som man gör i den åldern och jag vill bara lägga mig som ett stort skyddande plåster över henne. Vill verkligen att hon ska slippa genomgå allt det tunga som jag själv har gjort. Men inget är så lätt, hon har egna saker att lära, egna känslor att känna och egna läxor att lära. Och själv kan jag bara finnas vid sidan om henne och lyssna och försöka förstå. Tala om att hon aldrig är ensam. Om hon bara förstår det, verkligen förstår det på riktigt, så tror jag att det kommer att gå bra.

Sedan får jag väl bara erkänna att grejen att vara mamma var så fantastiskt att det kom två små prinsar till. Och jag lärde mig att jag är en alldeles utmärkt pojkmamma. Pojkar är små änglar och helt underbara. Även stora pojkar. Alla mina barn har fantastiska, roliga och helt underbara personligheter. Att vara en stor familj var det som jag såg framför mig. Högljudda, mysiga middagar. Alltid någon att prata med, att kunna anförtro sig åt. Kärlek i överflöd. Här är jag nu och jag älskar det. Jag ser fram emot att familjen ska utvidgas ännu mer med fruar, äkta män och barnbarn. Fast det är en stund kvar, men o så underbart roligt vi kommer att ha det. Alltid!

Och prinsessan försvinner nog aldrig riktigt helt ur en flicka. Vår magi försvinner aldrig helt, den gömmer sig bara en stund, då livet får en att glömma vem men egentligen är.

Min fantasivärld

Förra veckan kunde jag inte skriva särskilt mycket eftersom min syster och hennes två små barn som bor i Uppsala var och hälsade på oss. Hennes man skulle ut och jaga älg och då passade hon på att hälsa på oss i Skåne. Det var jättetrevligt och kul för alla kusiner att få träffas.

Nu är jag igång igen och jag är inne i den magiska världen Fantasia. Jag gillar min historia. Det känns bra. Av någon anledning så dyker det alltid upp sorgliga händelser. Jag har funderat på varför och jag tror att mina värsta fasor får liv i mina berättelser. Kanske som ett sätt att bearbeta mina rädslor. Jag hoppas att det kommer att fungera och att det kommer att beröra.

Jag har ju ingen storyline alls när jag börjar skriva. Jag har ett huvudtema som fungerar som en röd tråd genom berättelsen jag vill skriva. Jag söker upp rätt musik som sätter mig i rätt stämning och sedan kommer orden av sig själv. Karaktärerna dyker upp efterhand och kräver sin plats i berättelsen. Det är verkligen magiskt på riktigt.

Fullmåne

Det är något magiskt med fullmånen.