Funderingar runt följebrevet

och funderingar överlag. Vad gäller manuset alltså.

Maken har läst igenom de 30 första och hittar inga små fel alls. Och han är petig. Sedan är han ingen bokläsare, men läser och skriver manualer, så han funderar över en del saker som inte stämmer i hans värld, men som gör texten till min. Jag vill inte börja tvivla på mitt språk och han förstår som tur är att det är den poetiska delen. Ordens dansande runt berättelsen.

Ett av mina favoritcitat. You want someting go get it. Period!
Bild hittad här.

I morgon tror jag att jag måste jag våga släppa iväg det. Det är så läskigt för man har bara en gång på sig att skicka iväg det för allra första gången. Så, ja, där någonstans lever jag.

I dag hände det som så ofta händer nuförtiden, att jag blandar ihop mitt eget liv med mina karaktärers. Jag har en helt underbar version av When I fall in love på en av mina Spotifylistor och tänkte på att det var en av sångerna som sjöngs på vårt bröllop. Det är en av mina favoriter och jag skulle gärna haft den på mitt bröllop. Men ack, nej, hur vacker den än är, så var det på min min huvudkaraktärs bröllop i manus nummer ett den sjöngs. Visst är det märkligt. Och lite magiskt. Det visar på vilken otrolig närhet man har till sina karaktärer.

Dagens grateful.
Dag 25:
Magiskt kvällsljus. Finns det något mer häftigt. Och läskigt.

Dag 26:
Katter. Och då särskilt prinsessan Stella så klart. Hon gör vår familj komplett. ♥

When I fall in love finns självklart med  i mitt soundtrack till manus nummer ett. Och trots att det är manus nummer två jag jobbar med just nu, så kommer den här. When I fall in love med Renee Olstead ft Chris Botti. Enjoy!

Men är det sant

är det verkligen fredag redan!

Det är konstigt hur tiden mellan sovande och vaket tillstånd fungerar. Precis när jag höll på att vakna tänkte jag på det där med fri vilja. Eller det var ju inte så logiskt tänkt, jag var ju inte riktigt vaken, men jag tänkte på varför vi ska ha svart mascara egentligen. Tänk om det hade varit rätt att ha röd mascara. Då skulle tårarna inte vara svarta när vi grät utan röda. När jag vaknade tyckte jag att det var en mycket märklig tanke, tills jag funderade på dess ursprung. Jag funderar väldigt mycket på vår fria vilja och att tänka själv. Allting runtomkring oss har startat i att någon vill bestämma vad vi ska tycka. Därför ska man vara väldigt försiktig med att följa den tanken utan eftertanke. Man måste alltid fråga sig, vad tycker jag? Det finns inget som är sant eftersom det så kallade sanna förändras efterhand. För mig är det självklart och jag ifrågasätter alla tankar om att så har det alltid varit och så är det bara. Om man inte tar sin fria vilja på allvar är det verkligen bara en illusion. En inprogrammerad känsla av att man väljer själv. Det finns ingen sanning. Men allt går att förändra. Bara man tar ansvar för vad man tycker och tror på. Vi är fria att tycka något annat än vad andra gör. Att tro på något annat än andra gör. Det är livsviktigt för mig numera. När jag knäckte den koden blev mitt liv så mycket lättare att leva och numera tror jag mest på mig själv.

Bild lånad här.

Pillandet fortsätter, både i manus nummer två och dess följebrev. Fast nu är det verkligen bara pillande och snart måste jag släppa det ifrån mig.

Dagens grateful.
Dag 24:
Min skrivare. Den som får mina alster på pränt. Den jag hoppas få använda flitigt under helgen. Ständigt övervakad av Stella. Hon älskar när man skriver ut. Manus är en dröm för henne.

Då så, dags att köra igång helgen. Och det gör vi självklart med dans. Everybody dance NOW!!

Manusambivalens

har jag upplevt idag.

Jag jobbade med manus nummer ett idag, trots att jag bestämt mig för att göra färdigt manus nummer två först. Dessutom jobbade jag en stund med manus två, det känns bra, men det gäller att hålla isär dem. Nu är manus ett utskrivet och ska läsas igenom ännu en gång. Den här får klara sig utan dotterns korrläsning på grund av att innehållet är för tungt för henne att läsa. Sedan ska jag skicka iväg det till ett par nya förlag som jag hittat och som kanske skulle kunna passa för just detta manus.

I övrigt har jag tagit hand om prinsessan Stella som har opererats idag. Hon har kastrerats, vilket man bör göra om det inte ska bli några kattungar. Min stackars lilla prinsessa är det inte mycket med just nu, men jag hoppas att hon snart är sig själv igen. Jag är i alla fall glad att det gått bra.

Då så, dags för lite mat och tv. Sedan tror jag att jag ska försöka hinna börja läsa ur manus nummer ett, det är nästan tre månader sedan sist. Spännande!

Dagens redigeringsmusik som också finns i mitt soundtrack för manus nummer ett. The World is Ugly med My Chemical Romance.

Äntligen

har vårkänslorna kommit på riktigt. Idag har vi städat altanen och så åt vi lunch där.  Vi tog en promenad och det riktigt spritter i kroppen av känslan som finns runt omkring oss nu.

Prinsessan Stella var utomhus i koppel för allra första gången, jag tror det blev en känsla av skräckblandad förtjusning för henne.

Dessutom har jag läst igenom hela manus nummer två och i morgon ska jag lägga in ändringarna som jag gjort. Det känns riktigt härligt. Varje steg framåt är en framgång värd att fira. Så det tänker jag göra.

Här utspelar sig slutscenen i mitt andra manus. Hur och varför hoppas jag att ni snart får veta! : )

Dagens skrivinspiration handlar om att ge liv åt sina karaktärer. Det är ett mycket spännande och viktigt ämne.

Bloggkärlek och annan kärlek

gör mitt hjärta lycklig i dag! Det kom ett brev, ett vackert brev som man så sällan får nuförtiden i brevlådan.

Tack underbara Maria för att du sprider din värme tillsammans med skönhet i vida cirklar med din underbara kort som du gör själv med stor kärlek och omsorg.

På tal om kärlek så sa lillkillen förra veckan när han skulle gå iväg till skolan att han inte ville vara taskig eller så men att vår katt Stella är lite sötare än vad jag är. Tja, jag kan väl bara hålla med. Älsklingsungen!

Nu i veckan gick han igenom de tjejer han tycker är söta, bland annat söta dottern och tyckte att Stella var lite sötare än dem alla. Till och med den sötaste tjejen i klassen. Fast inte sötare än mig, ingen kunde vara sötare än mig, gullungen hade ändrat uppfattning. Åh, ljuva tid då man är den bästa och finaste mamman i hela världen. Han är 6 år, det är en ljuvlig ålder och man får passa på att njuta så länge det varar!

Så var den sista

dagen på det här sportlovet nästan slut.

Vi har haft det fantastiskt skönt och avkopplande och jag tror att barnen känner sig både lite glada och samtidigt inte alls inför morgondagen. Det är skönt att inte ha några måsten eller tider att passa. Vi åt familjens favoritfisksoppa med vitlöksbröd idag för att avsluta veckan med lite fest.

Idag har vi badat prinsessan Stella också. Det är inte hennes favoritsysselsättning, så nu är hon lite sur på mig. Men det brukar gå över fort.

Vi har tagit en promenad hela familjen också, precis som vi har gjort nästan varje dag under lovet. Det var riktigt skönt när vi började, men i slutet började det snöa och blåsa så vi var glada över att komma in i värmen igen.

Det har inte blivit någon tid för mitt manus idag, men i morgon är det måndag igen och vardagen tar vid. Då ska jag fortsätta, om jag inte tar och läser några sidor innan jag somnar som jag brukar. Fast idag är jag trött, så vi får se om jag orkar. Tiden tillsammans med barnen och maken är det värdefullaste jag har och den tiden har jag haft massor av under den här veckan. Det är jag mycket tacksam över!

Men i morgon är en annan dag! : )

Dagarna som går

är dagar som är oändligt värdefulla. När familjen är tillsammans mår jag allra bäst. Vi är fortfarande lite krassliga så vi sover länge och skrotar mest runt och så ser vi en massa film. Att bara få vara nära är den största rikedomen i livet. I morgon börjar äldste sonen i skolan och på tisdag börjar de andra tre, sedan är vardagen igång igen och vi börjar vår resa mot en efterlängtad vår och sommar.

Nu är julen borta och huset städat tack vara maken som är friskast och har mest energi. Han är bäst! Nu är det ljusare färger och tulpaner som gäller, förutom de julblommor som fortfarande lever och mår bra, men de levande ljusen får lysa upp tillvaron ett tag till.

Tanken var nog att jag skulle skriva en liten stund i dag, men tiden gick alldeles för fort och jag fyllde upp tiden med annat härligt. Stella (prinsesskatten) har lagt sig tillrätta på skrivbordet bredvid mig. Nära, nära så skrivandet är inte lätt, jag måste fixa en bättre plats för henne. Jag tror att hon är redo för vår skrivtid, den där mitt andra manus ska bli färdigt för avfärd. Det är tur att jag har en sådan härlig skrivkompis.

Om att börja vänta

igen! Nu har jag skickat mitt manus till två förlag. Fler följer efter i morgon. Nu önskar jag tillsammans med ELO, som för övrigt finns med i mitt manus.



Igår var det full fart hemma hos oss trots att det bara var fina familjen som firade halloween. Vi var läskiga och åt god mat och dansade. Äldsta sonen var DJ och vi tycker att han är superbra på det.

Stella vår katt var så glad, hon verkade tycka att vi alla äntligen ville leka på riktigt och flög runt som en galning bland möbler och oss som dansade. Till slut var hon helt slut och parkerade sig uppe på en högtalare. Vi har köpt en partykatt, det passar den här familjen utmärkt!

En ungersk liten prinsessa

har flyttat hem till oss.

Bilderna kommer från hennes uppfödare Marietta på Stefillas. Vägen till just den här lilla flickan har varit lång och snårig. Det är nästan ett år sedan vi började leta efter en chinchillaperser, en hona. Vi har tittat på alla svenska uppfödare och ingen har haft en sådan flicka eller så har de sålts innan man de har hunnit födas. Dessutom har många väldigt platt nos, vilket chinchillapersern egentligen inte ska ha. Så letandet har pågått. Tills vi hittade denna fantastiska uppfödare i Ungern. Maken tyckte vi var helt galna, man kan väl inte köpa en katt från Ungern! Jo, det kan man absolut. Därmed inte sagt att det har varit lätt. Kommunikation är något som fungerar väldigt olika i olika länder, har jag fått lära mig. Så frustrerad jag varit många gånger för att jag inte fått svar på mina mail på väldigt lång tid.

Denna lilla ljuvliga dam föddes den 31 maj och redan efter 5 veckor var vi helt säkra på att det var henne och bara henne vi ville ha. Dottern och jag har varit mest aktiva och vi visste direkt. Sedan var det bara att vänta. Jag betalade en reservationsavgift i början av augusti, men maken och jag bestämde oss för att hålla det hemligt ett tag. Överraskningar är så roliga. Dottern frågade och frågade. Jag hade sagt att hon måste övertala maken, som skulle spela tveksam till att köpa katt. Jag sa också att det var så svårt att få något svar på mailen, vilket faktiskt var helt sant. Just den här uppfödaren är en sådan som verkligen älskar sina katter och också åker land och rike runt för att lämna sina kattungar till deras nya ägare. Bara för att få se var de ska bo under sina fortsatta liv och med vilka. Den 7 september var det tänkt att just vår lilla Nancy McPhee skulle komma till oss. Jag försökte få både konfirmation på att betalningen kommit fram och att de skulle komma den 7:de, men jag fick inget svar. Svensk som jag är och uppvuxen med Sverker Olofsson, började jag misströsta och undra om vi blivit lurade. Dels var det ju en del pengar, men det värsta var hur mycket dottern hade förälskat sig i denna lilla katt redan. Jag visste hur ledsen hon skulle bli. Fast inget talade för det då uppfödaren var väldigt aktiv och känd i kattkretsar. Till slut fick jag svar, två dagar innan hon skulle komma. Hon hade haft fullt upp med att resa runt och lämna kattungar, hon hade 11 stycken hemma just då, dessutom hade hon legat sjuk i hög feber. Oj vad jag blev glad. Maken och jag förberedde barnen på ett hemligt besök och de började gissa. Och gissa!

Nu var det dags att förbereda ankomst. Alla saker som jag köpt måste fram men fortfarande gömmas. Så några timmar innan hon skulle komma fick jag ett sms. De hade missat flyget pga en svår olycka på vägen till flygplatsen. Hon försökte komma med nästa plan som var fullt och hittade inget under helgen. Sedan väntade vi igen. Tiden känns lång när man väntar. Och jag började tvivla ännu en gång. Hon föreslog ett kortare besök en veckodag eftersom hon skulle på kattutställning helgen efter. På måndag kväll fick vi veta att hon skulle komma dagen efter. Så tisdag morgon fick vi ta fram alla saker efter att barnen gått till skolan. Mitt på dagen hämtade vi så äntligen Nancy och hennes uppfödare Marietta på stationen. Väl hemma kom barnen hem en efter en. När dottern kom innanför dörren så trodde hon inte att det var sant. Hon började gråta av glädje. Sedan pratade vi allihop längre än vi egentligen hade tid med. Det känns som om vi har känt Marietta länge. Hon är en sådan varm och trevlig kvinna. När hon till slut måste skiljas från sin bebis Nancy, hon har inga barn hennes katter är hennes barn, så började hon också gråta. Men jag visste att hon kände att hennes lilla prinsessa skulle få ett bra hem hos oss. Nancy verkar trivas alldeles utmärkt och verkar så trygg att man kan knappt tro att hon kom till oss för bara drygt ett dygn sedan. Precis så som jag hoppades att det skulle bli när man väljer uppfödare med omsorg. Och så gick det till när vår ungerska lilla prinsessa kom till oss.