Verklighetens bleka skugga

ska tydligen ta över våra liv i morgon igen.

Men det tror jag inte på, jag tror det kommer att bli en strålande tid för oss framöver. De sista resterna av julen har fått lämna sina platser idag. Det blir tomt, men känns också skönt. Det är en påminnelse om att vägen fram till våren och sommaren har börjat. Ljuva tanke.

Dessutom kan min skrivtid få ta så mycket mer plats nu när vardagen tar vid igen. Vi har haft ett helt underbart vinterlov och vi är alla lika nöjda över den sköna, avkopplande och mysiga tid det har varit. Barnen ser väl inte helt fram emot skolan igen, men det är inte många veckor kvar till sportlovet.

Dagens grateful.

Dag 7:

Min armbandsklocka från Michael Kors. En ytlig vardagssak, men även sådana kan skapa tacksamhet. Jag är ganska kräsen när jag köper saker men den här blev jag faktiskt lite kär i direkt när jag såg den. Dessutom är jag en sådan sort som fixar det jag vill ha och jag kunde inte hitta den i Sverige, så jag beställde den från Bloomingdales i USA. Till ett bra pris också. Jag blir fortfarande glad varje gång jag ser den, plus att den alltid ger mig rätt tid.

Jag har fortsatt redigeringsarbetet av manus nummer två, även om jag inte hann så mycket i dag heller. Tanken på förlagsvärlden just nu känns tung. Det är uppköp, konkurser och nedläggningar som slår hårt mot hoppet. Mitt hopp. Men jag tänker härda ut, någon gång måste väl branschen stabilisera sig igen. Kanske i en helt ny skepnad, men förhoppningsvis i en som passar in i vår moderna tid. Jag menar, en del av dem har ju hängt med ett tag nu.

Dagens skrivinspiration är mer en fundering över vem som är författare. Vad är en författare och hur vet jag om jag är det? Efter det här klippet är jag rätt övertygad, jag är nog ganska säkert en författare. : )

Upp i det blå

och ner i vardagen igen. Under resan hem från Stockholm igår fick jag underbara nyheter som ledde till bubbel. Yay!!! Återkommer till det snart, när det fått sjunka in. . .

I dag tog verkligheten över med besked. Tre tandläkarbesök, som gick utmärkt. Ett utvecklingssamtal som gick minst lika bra. Och ett föräldramöte, som gick, det är inte min favoritsysselsättning direkt. Faktum är att det sällan händer något där som man inte kunde upplysa om på annat sätt. Men man får träffa andra föräldrar, det är trevligt, i alla fall de få som orkar släpa sig dit. Livet när det vill hålla en på plats!

Efter mötet bjöd skolan på en föreläsning med Micke Gunnarsson som heter "Så som nu har det aldrig varit, så som nu kommer det aldrig mer bli!" Även de äldre barnen har sett den idag, dottern tyckte väldigt mycket om den. Jag var inte på den idag, men har hört den förut, mycket bra och intressant. För er som är intresserade kommer den här, den handlar om barn, lärande och att jobba med barn på ett positivt, härligt och uppmuntrande sätt. Precis som det borde vara. Precis som det ska vara.

Själv får jag återkomma i morgon med nya krafter.

Den underbara boksmällan

har övergått i vardagssmälla!

Efter en skön söndagskväll med familjen, nära barnen fick jag sova gott och länge i min sköna säng. Sedan var det måndag igen och det innebär uppackning, träning, föräldramöten, förberedande inför systers 50-årsdag som firas hos oss och en massa annat. Jag återkommer därför förhoppningsvis i morgon med mer om bokmässan och boksmällan.

Verklighetsflykt och skrivtidsjakt

har avslutats och påbörjats i den ordningen. Jag är tillbaka i verkligheten igen och har saknat den, det skulle man aldrig kunna tro var möjligt. : )

Hemma igen efter fantastiska dagar på västkusten ser jag enormt mycket fram emot att få fortsätta redigera igen. Jag lyckades faktiskt smita undan på påskdagen en stund och redigerade ganska raskt 20 sidor i manus nummer två. Den berättelsen utspelar sig delvis på den plats där vi tillbringade påsken, så det kändes både rätt och nödvändigt. Vi vandrade runt på de platser där min huvudkaraktär växer upp och lever sitt liv innan hon måste gå vidare. Berättelsen känns så levande när jag är där. Lite påskbonus för mig i år.

Idag hann jag bara redigera 10 sidor, men det är bättre än inget. Nu ska jag försöka hinna allt jag vill hinna i några dagar innan vi åker till Uppsala på dop. Min syster ska döpa sin yngsta teling och jag ska vara gudmor. Det känns fint. Det är en del att ordna med inför det, så jag kan bara hoppas att även orden kommer att få plats.

Idag handlar skrivtipset om att redigera. Redigera som du gör en tårta, fast baklänges.

Om att tvivla

på det man skriver och ens egen talang för att skriva, och om hur stor del tvivel har i den skrivande världen får vi veta mer om här:

Konkreta funderingar och tips om just tvivel och att gå vilse i skrivandet. Sök djupare, gå bakåt för att hitta var du tappade bort dig. Överge inte din bok utan kämpa vidare, för om alla författare som tvivlar skulle göra det så skulle inte några böcker bli skrivna. Vi är aldrig ensamma om upplevelsen, vi delar den med alla andra som skriver. Det känns tryggt.

Fast själv tvivlar jag inte alls just nu, jag saknar bara en hel massa tid för att kunna skriva. Vardagen är en riktigt jobbig tidsslukare.

Nu åter

till verkligheten.

Efter en hel helgs firande så kan vi nu återgå till vardagen igen. Jag tror att jag har en mycket nöjd nybliven 70-åring till mamma idag. Härligt!

Annars har jag jobbat med strykningen en stund. Jag såg då en film som heter "Den sanna Enid Blyton" en film om just Enid Blyton. Den fick mig att fundera lite över skrivandet och barn. Hon var ju inte en särskilt bra varken mamma eller hustru. Själv vill jag aldrig att mina barn ska känna sig bortvalda över mitt skrivande. Tvärtom så hoppas jag att de alltid vet att de kommer först. Alltid!

Med det sagt så har jag fortsatt läsa ur mitt första manus idag också. Det känns fortfarande riktigt bra.

På tal om att läsa så måste jag bara lägga upp en bild som jag hittade på facebook.

Visst är det häftigt att det går att läsa!

Simmar långsamt upp

mot ytan igen!

Alltså om jag får välja så använder jag all min tid till att bara skriva. Det vill säga den som jag inte tillbringar med familjen så klart. Tyvärr ser inte verkligheten så enkel ut och jag känner ofta att jag håller på att drunkna i alla måsten och allt det som väntar på att jag ska ta tag i det. Så mycket att jag känner mig handlingsförlamad till slut. Jag försöker också att mer och mer leva ett liv som är så trevligt och harmoniskt som möjligt och undviker onödiga saker. Det är så mycket man gör som inte alls är viktigt. Och så många andra saker som är viktiga. Sedan är det en hel del saker man ändå måste göra om inte för något annat så för sin familjs bästa. Nu har jag tagit mig ur förlamningen och betar av allt det som finns på min inre lista allt eftersom. Jag inser ju att den bästa vägen till skrivandet är att få bort allt det som ligger och trycker i bakhuvudet. Så jag går igenom listan systematiskt. Det känns riktigt bra, saker tar faktiskt inte så lång tid som man tror när man funderar på det. Det tar mycket längre tid att gräma sig än att faktiskt göra det. Så nu ser jag mer skrivtid komma åt mitt håll alldeles snart.

I går hann jag sitta och ändra lite i mitt andra manus en liten stund. Sedan uppstod en liten kris i familjen som löstes snabbt men tog fokus bort från skrivandet och mot omhuldande, kärlek och närhet till mina barn. En känsla som följde med mig ända in i sömnen. För att skapa lugn och harmoni har jag börjat tända ett doftljus i sovrummet på kvällen innan jag somnar, kanske är det det som ger lugn i själen och får hjärnan att tänka logiskt och positivt redan på morgonen.

Mitt gråa liv

är fyllt av färger. Det man inte ser utanför fönstret får man ha inom sig.

Det gråa utanför envisas med att stanna kvar. Tanken på att grilla utomhus idag, som vi hade tänkt oss, känns inte särskilt lockande. Mina föräldrar och syskon kommer till oss på middag idag. Men ute är det kallt och ogästvänligt, så vi gör nog maten inomhus istället.

Basketen gick bra och det blev ännu en dag med idel lovord angående mina fina småkillar. Stoltheten inom mig vet inga gränser.

Skrivandet fick dock vänta för idag har det varit fullt upp med annat. Det är precis som det ska vara, för även i vardagsbestyren finns det tid för att låta berättelserna ta plats i sinnet, om än inte på papper eller i dator. Det kommer tids nog det också. Min tredje berättelse känns så spännande men den behöver ta mer form. Det är sådant som den gör, mitt i allt annat som händer. Det är magin som svävar runt mig hela tiden. Jag gillar det.

Igår såg jag på "The good wife" som jag hade spelat in, då dök det upp en låt som jag tyckte var riktigt bra och jag lyckades hitta den på Spotify. Det är en sådan låt som man kan lyssna på när man behöver släppa taget om något och är i behov av ny kraft.

Lite av varje

har jag gjort i helgen, men inte skrivit. Helgerna med barnen brukar innehålla lite eller ingen skrivtid för mig.

Jag har  blivit förkyld. Det är ju en inte sådan trevlig början på hösten. Fast det har ju verkligen inte varit höst i helgen. Runt 20 grader och sol. Då hade det varit trevligt att vara frisk nog att njuta av livet utomhus. Men, men, en liten förkylning ska väl inte få störa humöret. I morgon är det måndag och jag ska skriva vidare.

Igår gjorde äldsta sonen plankstek, något som han hört talas om men inte varken sett eller ätit, tillsammans med mig. Han är mycket intresserad av matlagning just nu. Han funderar till och med på att bli kock. Han är också mycket intresserad av historia och planksteken triggade hans fantasi. Han såg framför sig vikingatiden och att äta utan bestick, coolt tyckte han. För mig är det 80-tal och det blev med bestick. Han spritsade potatismos så att det stod härliga till. Det var jättegott och jag tror barnen kommer att vilja äta det igen.

Idag har vi haft barnkalas. 7-åringen har haft fest för sina klasskompisar. Intensivt är bara förnamnet. Men skoj, på ett lite självplågande sätt. Nejdå, det finns inget roligare än att se barnen ha kul tillsammans. Vi har haft fem-kamp i minuten-lekar. Superkul! Och så har vi haft skattjakt såklart, godispåsarna måste ju hittas på något sätt. Min sjuåring ville ha pannkakastårta så det fick han. En superhög. Ingen utom våra barn hade ätit pannkakstårta förut!? Det kanske är lika ute som plankstek?

Nu har det gått ännu en vecka och ännu en helg. Hjulen snurrar allt snabbare. Jag vet att man snart sitter framför julgranen och undrar var höstterminen tog vägen. Så det gäller att ta tillvara på varje dag på bästa sätt. Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Jag är inte särskilt förtjust i vardagen, det ska jag erkänna. Fast jag har blivit bättre på det. Förr gav den mig ångest. Jag längtade alltid bort. Till något nytt spännande. Det skulle jag prata om i  mitt sommarprogram, om jag någonsin skulle göra något sådant. Vardagen eller snarare alla mina försök att slippa ifrån den. :D Nu när jag skriver har jag hittat ett sätt att smita undan. I korta stunder kan jag ge mig av till vilken plats jag vill. Jag kan göra precis vad jag vill. Uppleva magin. Eller så blir jag överraskad och hamnar på helt okända platser. Platser som jag inte ens har föreställt mig. I morgon bär det av igen. Jag ska ut på äventyr. Jag ska fortsätta skriva på mitt första manus. Min alldeles utmärkta vardagsflykt.

Jag gillar inte tidiga morgnar

Tidiga morgnar och jag går inte ihop. Nu är det härliga jullovet slut och de tidiga morgnarna är igång igen. Hur långt är det till sportlovet egentligen? Till råga på det så går det knappt att gå på våra trottoarer och gator. Det är inte långt till skolan men vägen dit är förenad med livsfara. Det är glashalt och plaskblött. Min fråga varje vardagsmorgon är VARFÖR måste skolor och jobb börja så tidigt på morgonen när en dag är så lång. Jag är inte ensam om att ställa den frågan för det har även forskats i ämnet och det finns belägg för att barnen behöver börja skolan senare på morgonen. På Mallorca började barnen i skolan klockan tio på måndagar och klockan nio övriga dagar. Det tycker jag känns som en mycket skönare start.

Men sådant är livet. Jag bestämmer inte över allt så det är bara att gilla läget. Det finns värre saker här i livet att oroa sig för. Nu är vi igång igen så då är det bara att köra på. Jag vill starta upp dagen med lite uppiggande musik med Eliza Doolittle och Pack Up.

Slut på det roliga

Nu är vårt påsklov över och vardagen är i full gång igen. Skrivandet blev det inte mycket med under lovet. Jag tänker alltid på all tid jag ska ha när barnen är hemma och det inte är några aktiviteter som ska passas. Livet hemma med barn är väldigt intensivt, roligt men intensivt. Det händer saker hela tiden. Vi har haft ett riktigt härligt lov. Det viktigaste är ju ändå att barnen får lite vila från alla måsten. De förtjänar det verkligen.

Nu är det en ny vecka men nya mål. Jag har lite svårt att sätta mig bara en stund för att skriva. När jag skriver så försvinner jag från både tid och rum så jag behöver lite tid på mig för att kunna leva i min bok. För när jag skriver så är jag där. Jag lever med människorna i den parallella värld som jag skapat. När jag inte kan sätta mig ner för att skriva så längtar jag efter att få göra det. När jag sedan sätter mig ner och skriver så existerar bara den världen. Den här veckan måste jag få skriva igen.

"Jag har rätt och slätt provat att skriva så gott jag kan. Några gånger är jag så påhittig att jag skriver bättre än jag kan."
-Ernest Hemingway

Karneval

På Mallorca var det karneval hela tiden. Där älskar man att fira saker. De firar allt de kan komma på. Är lediga i tid och otid. Det finns alltid något helgon som måste firas och det finns ju många helgon. Alla högtider är viktiga.

Våra barn tittade storögt de första fyra karnevalerna vi var på, sedan blev de inte lika imponerade längre. Första gången blev de överlyckliga när det var godisregn under karnevalen och det är alltid godisregn på karnevalerna (godis med papper på). Inte var det några godisbitar heller utan verkligen riktigt godisösregn. Barnen gick hem med fickorna fulla av godis. Vi hade godis i flera månader efteråt.

Jag tycker att det är härligt med spanjorernas inställning till att fira saker. Alla saker som man firar gör man med stort allvar och det finns många traditioner som är viktiga för dem. Vardagen i våra liv är ju för de flesta så övervägande och jag tror att vi behöver roliga och festliga avbrott. Jag saknar karnevalerna. Ljuset, glittret, de vackra kläderna. Folkfesten och alla glada människor. En enda liten karneval borde alla städer ha även i svenska städer. Egentligen skulle vi behöva det mer än spanjorerna i vår ganska gråa trista vardag. Mer färg, glitter och fest åt folket.

En underbart vanlig dag

Agneta Fältskog sjöng för ganska länge sedan texten "Tack för idag, tack för en underbart vanlig dag". Precis så är ju de flesta dagar i våra liv. Vanliga men helt underbara dagar. Inget särskilt händer. Inga himlastormande känslor. Men ändå helt fantastiska just precis bara för att vi lever. Man är glad för det lilla. Kanske är det extrapris på kyckling eller är barnen bara helt lugna och underbara. Man ska inte underskatta de här dagarna. Jag tror att de ger lugn och harmoni åt våra liv. De ger avkoppling i våra annars så fullproppade hjärnor. Nu ska jag fortsätta att njuta av min underbart vanliga kväll.