Men jag gillar verkligen

min berättelse. Vilken härlig känsla det är. Därför vill jag ta med er till den vackra plats där den delvis utspelar sig.

Jag har redigerat drygt femtio sidor i mitt andra manus i dag och jag ändrar visserligen en del, lägger till och tar bort, men jag tycker verkligen om att läsa det. Det börjar kännas som om det ska få åka vidare på nya äventyr snart. Få stå på sina egna ben. Jag kan inte ens beskriva hur spännande det känns!

Skrivinspiration är alltid trevligt. Här delar Lisa Jewell med sig av sina skrivtips. Mycket bra tips. Fast jag tycker att det är väldigt kul att skriva. Jag älskar det. Det är det andra som är jobbigt. Det som gör att man inte kan komma dit man hoppas komma. För oss som kämpar med förlag och refuseringar tar vi med oss det här. Det behövs bara en person som tycker om ditt manus så har du kommit väldigt långt. Det behövs bara ett förlag som älskar och tror på din berättelse.

Skrivande och rädslor

är något som upptagit mina tankar de senaste dagarna.



Tänk att vi är mer rädda för att prata inför publik än att dö. Ibland så tror jag att vi inte alls vill lyckas med saker som vi håller på med. Jag älskar att skriva, berätta berättelser och befinna mig i en ocean av ord. Men jag tvekar ibland inför allt det andra. Att skicka till förlag och sedan bli refuserad är så fruktansvärt tråkigt, samtidigt är det väldigt säkert. Man slipper utmana sina rädslor, man slipper fundera över vad som ska hända sedan. De som blir antagna av förlag verkar uppleva precis det och frågar sig, vad händer nu, är jag redo och har jag verkligen vad som behövs?

I videon ovanför får vi fundera på det vi inte lägger märke till, det vi inte frågar och det vi inte ser. Vad är vi rädda för egentligen? Är det att misslyckas, vad folk ska tycka eller är det helt enkelt att lyckas. Vad händer om vi misslyckas och hur går vi vidare då? Om vi funderar på det ordentligt och föreställer oss ett misslyckande, så hittar vi förmodligen ett svar och förhoppningsvis vet vi också hur vi ska hantera det. Det blir kanske jobbigt, men det blir hanterbart. Om vi däremot inte gör någonting och förväntar oss att det inte ska hända någonting alls, så har vi förmodligen fel, livet går antingen uppåt eller neråt. Fundera på vad som händer om du inte gör något alls åt dina drömmar mot att göra något, misslyckas och sedan återhämta dig. Tänk sedan på om du skulle lyckas, fundera på hur livet skulle se ut om du hade tagit dig dit. Glöm alla rädslor och misslyckanden, du är där! Hur ser livet ut, hur känns det, hur smakar det? Hur känns luften mot ditt ansikte på den platsen? Det går ju inte att leva sitt liv utan att ta risker, utan att våga göra det man verkligen vill göra och låta det bli verklighet, av rädsla. För tänk om du verkligen lyckas!
(En av mig, mycket förkortad och fritt översatt version.)

Livet är verkligen ett underbart äventyr, det gäller bara att våga hänga med på det!

Och äventyret börjar nu. Häng på, det är dags att dansa. Nu kör vi igång en härlig äventyrlig helg! Idag med underbar sommarkänsla.

Jag släppte sargen

"Skydda din dröm men släpp för fan sargen." Ett citat jag läste här och som jag tycker beskriver väldigt bra hur lätt det är att fortsätta att hålla sig i sargen. Att inte våga släppa taget och pröva sina skridskor eller som i mitt fall, våga låta ett förlag bedöma vad jag skrivit. Jag är väldigt stolt över att jag vågade släppa sargen.

Bilden hittade jag här.

Det går långsamt

Det går långsamt men det går framåt. Det är verkligen helt annorlunda att läsa manus på papper. Känslan är mer som att läsa en bok. Jag ser texten på ett helt nytt sätt och jag ser fel som jag inte sett på datorskärmen. Det är fortfarande bara jag som läst hela berättelsen. Nu när det är så nära ett färdigt manus så känns det bra men jag är ändå livrädd. Tänk om ingen gillar den. Tänk om jag läst den så många gånger att jag inte kan se hur dålig den är och det värsta av allt tänk om den inte berör alls. Oavsett hur det är så finns det inte längre någon återvändo. Snart är det dags för ris, ros eller något däremellan. Den här berättelsen fanns i mitt huvud och krävde att få komma ut. Så här är vi nu. Nu är det bara att köra.

Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv. Soren Aabye Kirkegaard