Sommar, sommar, sommar och manustankar

som kom tillbaka efter några välbehövlig dagar i fullkomlig vila.

Det är så skönt att bara vara ledig och njuta av livet och särskilt nu när det är så många tankar som virvlar runt i sinnet, både vad gäller skrivandet och livet i allmänhet. Det känns lite som att stå i ett vägskäl, ett med en hel massa val av vägar att välja på att ta, att få möjlighet att ta och sådana vi inte längre får möjlighet att ta alls. I alla fall inte just nu.

Och så har jag hunnit med att fira min födelsedag. Det är alltid trevligt att fira att man fortfarande får hänga med i det här fantastiska livet. Det vill jag fortsätta göra i många, många år till. Jag firades i år i mitt andra semesterparadis, vackra Karlskrona.

Jag fick ett par Converseskor i färgen purple passion som jag gillar väldigt mycket. Och så fick jag en bok, Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce, som sötaste dottern varit iväg och köpt särskilt åt mig. Den ser jag mycket fram emot att läsa.

Det känns lite speciellt att kunna vara i Karlskrona just på min födelsedag i juli just i år, eftersom det är exakt 30 år sedan maken och jag träffades just här, just då, för allra första gången. Det känns lite magiskt faktiskt.

I dag dök dessutom manustankarna upp igen efter att ha tagit sig lite semester. En ny mening för manus nummer ett, en mening kanske låter lite, men jag är väldigt nöjd med den. När jag stod på vår balkong här i semesterparadiset dök dessutom en ny idé för ett manus upp. Det är alltid spännande, även om man inte vet vad det blir av det till slut. Jag känner mig automatiskt lite lyckligare när manustankarna tar plats i sinnet igen, så jag somnar extra glad i kväll.

Lite ledsen och tidiga semesterveckor

ger en skum känsla av att det blev en väldigt kort sommar. Att lämna sitt paradis är inte heller helt lätt och särskilt inte detta år. Men det är en helt annan historia.

Fast jag behöver inte lida länge över det för vi åker alldeles snart till mitt underbara Karlskrona för att fortsätta semestern där.

Lite lustigt, eller kanske inte alls egentligen, är det att mitt andra manus delvis utspelar sig på västkusten där vi tillbringade våra första två semesterveckor och att det första delvis utspelar sig i Karlskrona där vi ska tillbringa två kommande semesterveckor.

Ledsen är jag över att ett av förlagen som jag tänkte skicka mitt första manus till inte längre tar emot spontanmanus. Betyder det att man istället kan böna och be om att bli läst? : )

Jag har nog petat färdigt i manus nummer ett och jobbar just nu med följebrevet. Snart är det dags för avfärd. Pirrigt! Fast man måste alltid försöka se ljuset i tunneln.

Jag fick också ett meddelande från en av mina testläsare av manus nummer två. Det gjorde mig väldigt glad.

"Jag har läst klart boken. Tusen tack för att jag fick möjligheten. Det var en härlig läsupplevelse med twist och spänning och ett skönt slut."

Det låter verkligen inte illa alls. Nu väntar jag med ett lätt bultande hjärta på att få veta vad testläsare nummer två har att säga.

Om manusarbete i stilla regn

och om att aldrig sluta förundras över vår vackra värld.

Maken vilar, barnen ser på film och själv njuter jag av att titta in på facebook, blogga en stund  men främst av att jobba med mitt första manus. Jag är igenom med att lägga in ändringarna i dokumentet och så har jag pillat lite med utseendet och följebrevet. Jag njuter lika mycket av att jobba med manus som att leva mitt i det paradis jag får befinna mig i ett par dagar till.

Och så var det där med att förundras över vår sagolikt vackra värld. Dagen igår tillbringades på stranden och vi hade det så skönt och roligt att barnen absolut inte ville gå hem och äta lunch. Det gick bra det också och de tog en tallrik kräm innan fördrinken på eftermiddagen.

Igår kväll hade vi pizzafest med släktingar här nere hos oss i hamnen. Kvällen var verkligen drömskt vacker och man blir lika tagen varje gång. Trots allt vackert man har sett och trots att man fått uppleva många underbara solnedgångar.

Ohämmad njutning

av lite stillhet igen efter en händelserik midsommarhelg. Den bar med sig både traditionellt firande, bröllop och barnpassning av okända barn. Och massor av fest och fart. Nu är det lugnare igen. Ett tag till innan semestrandet tar fart på riktigt. Till och med datorn har tagit semester, för den är så långsam och seg här att jag får göra annat hela tiden medan den laddar. Uppkopplingen här är inte den bästa, så jag får nöja mig med en mycket begränsad tillgång till nätet och allt och alla som finns där. Men jag har bestämt mig för att låta det vara precis så, allt det där finns kvar medan sommaren är allt för kort och flyktig och bör njutas av ohämmat.

Det är inte vädret, det som växlar ganska friskt, som ger själen vila och ro utan utsikten och insikten.

Havet bjuder på spännande möten i form av vackra gåtfulla stjärnor.

Och arga fräsande svanar.

Dottern gjorde en ljuvlig laxsoppa som vi fick njuta av.

En annan dag fick hon och resten av barnen njuta av hjärtformade plättar med sylt och grädde på ett mysigt kafé.

Själv sitter jag gärna och redigerar i solen med den utsikt framför mig som gör mig både harmonisk och lycklig.

Färgerna, alla de färger som jag saknat under hela vintern, tar andan ur mig.

Precis som resten av min värld som jag lever i just nu gör.

Prinsessan Stella verkar nöjd över sin egen utsikt. Där finns katter, måsar, humlor och annat trevligt att följa med blicken.

Nu har nattens färger tagit över och det är dags att sova. 

Tänk vad man har längtat

efter den här tiden på året. Och jag är inte besviken, absolut inte överhuvudtaget. Idag hade vi vår första stranddag och det var hur skönt som helst.

Och kvällen blev inte heller dålig.

Paradis

på jorden. Där befinner vi oss just nu. Underbart är bara förnamnet, särskilt efter den sjukt hektiska period som maj och juni har varit för oss.

Inte ens åskan som finns precis ovanför oss kan förstöra känslan. Fast nu måste jag slå av strömmen eftersom det känns lite läskigt just nu. Ses snart igen.

Det var aldrig meningen

att jag skulle ta ledigt så länge, men när jag väl hade börjat och jag fullkomligt frossade i semester så gick det av bara farten. Oj vad jag har njutit av min sommar och nu lider jag av lätt post-semester-depression.

Imorgon börjar verkligheten på riktigt igen och jag vet inte om jag är riktigt redo. Lillkillen börjar i förskoleklass och alla mina små telingar kommer att vara borta på dagarna. Nu börjar ett helt nytt kapitel i vårt liv.

Det är ju som det ska vara, det gäller bara för mig att vänja mig och hitta en helt ny vardag. Och får jag bara vänja mig så inser jag att det är ny tid jag får, ny tid att göra det jag vill göra för mig själv. Skriva, skriva och skriva. Nej, jag tänker inte göra något "riktigt" med mitt liv alls. Inte än, för det oriktiga, det som inte räknas på riktigt är precis vad jag vill göra helst av allt just nu. Skriva. Det kommer att hjälpa mig att hantera den nya vardagen alldeles utmärkt. Så nu kör jag igång mitt nya liv. Inte alls förbättrat på något sätt, jag kommer att sakna det långa morgonmyset med lillkillen något förfärligt, jag kommer att sakna hans små legoblommor och urklippta hjärtan som han ständigt har gett mig. Jag kommer att sakna en massa saker, men det kommer nya saker, nya mysstunder och nya saker som ska berättas av en bubblande, ivrig 6-åring. Nu kör jag igång det nya fantastiska livet med växande barn och så många spännande saker att göra och hinna. Hoppas att ni hänger med mig. : )

What time is it

it is summertime. Sommarlov, semester och helt underbart.
 

Nu har jag inga måsten kvar och semestern kan börja på riktigt. Just nu finns vi i en härlig lägenhet i Karlskrona och hela familjen är överlycklig. Balkongen har en fantastisk utsikt över havet och vi har hotellfrukost i en vecka framför oss. Bara en sådan sak, det är verkligen precis vad jag behöver just nu. Kanske ville högre makter ge oss något riktigt härligt att uppleva nu när husbilen så plötsligt blev såld. Vi har det helt otroligt bra och har precis kommit hem ifrån stranden. Visst blåser det och visst är det växlande molnighet men mellan allt det så är det verkligen helt och fullkomligt underbart. Och jag ska läsa, skriva, vara tillsammans med familjen och bara, bara vara.

Nu ska jag njuta av min sommar och vill bara önska er en lika fantastisk sommar som jag har framför mig. See you when I see you!

Det tar liksom aldrig

slut! Aldrig har väl tiden varit så knapp för mig som den är nu.

Nej, man kan inte stoppa tiden, men man kan i alla fall försöka! Inget är omöjligt. Fast kanske är just det omöjligt ändå. Å andra sidan, vad är tid egentligen? Är inte det något man bara kom på för väldigt, väldigt många år sedan. Tid är precis som så mycket annat här i världen påhittat av någon, kanske någon som behövde ha någon slags ordning i sitt liv. Jag behöver inte ordning lika mycket som jag behöver mer tid. Å tredje sidan så kommer det ju ny tid hela tiden, det gäller bara att hänga med länge nog för att kunna och orka använda den.

Anyway, jag ser någon slags ljus därborta i tunneln. Tre dagar kvar. Dagen har innehållit köp av konfirmationskläder, plantering av växter i trädgården och visning av husbilen som är till salu. Just nu när det är juli och våra planer innehåller en lång härlig husbilssemester. Men den är ju till salu så. Och matlagning, jag har gjort en i mitt tycke grym gravlaxsås. Det är första gången jag gör en sådan och jag är mycket nöjd med resultatet. Precis som så ofta annars så har jag ett recept som låter bra och så känner jag att det behövs något mer, något saknas. Så också denna gång och resultatet blev riktigt bra. Nu ska jag steka minihamburgare och sedan krascha i soffan en stund.

Skrivandet, var tog det vägen! Finns allt det härliga kvar i en parallell värld som är min. Klart det gör och längtan efter det är oändligt stor. Snart! Snart! Mycket snart!