det är lite av vad min dag har innehållit. Även om det fortfarande gör väldigt ont i halsen och maken meddelade mig om att jag har snarkat hela natten, vilket jag normalt inte gör, så känns det som om det långsamt blir bättre. Idag har jag instruerat dottern, som gärna vill lära sig att tvätta och stryka tvätt. Hon ska göra det på hemkunskapen snart så hon ville vara förberedd. Under tiden som hon strök så såg hon och jag på The Holiday som är en sådan mysig film. En sådan som får berättaren i mig att jubla. Sedan strök jag lite också och det kändes härligt att få göra något en stund. På tal om film och magiska berättelser, så såg jag och mina äldsta barn Australia i går och jag älskade den. Vilken fin, varm, romantisk och spännande berättelse. Vi tyckte väldigt mycket om den alla tre. Maken somnade i början någonstans. Han har svårt att sova ut på morgnarna så han däckar snabbt på kvällarna.
I dag har tankarna gått till följebrevet igen. Det ska ju finslipas och snart skickas tillsammans med manuset till förlag. Då behöver man slipa lite på det, så att det kan bli den juvel det kan bli.
Jag går ut hårt med råd om vad man INTE ska göra.
Jag har en extremt kreativ personlighet som älskar form, färg, bild och musik, vilket gör att jag gärna vill pimpa mitt följebrev, så att det ger ett angenämt synintryck. Jag vill att det ska vara vackert och helst skulle jag låta lite passande musik få finnas med i bakgrunden. Ja, sådan är jag! : ) Jag vet att det inte är önskvärt och jag ska inte göra det. Jag ska försöka hålla mig till det svartvita tråkiga. Däremot ska jag försöka jobba lite mer med innehållet i texten. Det tror jag blir bra, bara jag kan få till den där texten som lyser i färger utan att de syns för ögat.
Hur tänker ni, när det gäller följebrev!
Visar inlägg med etikett berättelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett berättelse. Visa alla inlägg
måndag 20 februari 2012
torsdag 28 juli 2011
En upplyftande känsla
I morse när jag vaknade hade jag en berättelse i tanken. Och den stannade kvar. Bilden ovan ger en liten, liten hint om handlingen. Den har triggats fram genom händelserna i Norge och oron över mina barn, som växer för varje fruktansvärd händelse som drabbar ungdomar därute i den tuffa verkligheten. Det är ett helt nytt grepp för mig när det gäller skrivande. Möjligen blir det en ungdomsbok. Jag får se hur det utvecklar sig. Det blir verkligen superspännande att se om berättelsen håller. Jag tror det. Om bara fantasin kan jobba i en högre växel. Nu känner jag mig frisk på riktigt. Orden har kommit tillbaka. Jay!!
Jag tror att maken lyckas rädda minnet i min dator som gav upp. Ännu ett jay!!
Idag har jag packat för i morgon åker vi till underbara västkusten. Det ska bli så härligt. Jag hoppas på sol vind och vatten. Vind och vatten finns det ju alltid förstås men lite sol och värme skulle inte skada min kropp som fortfarande är svag. Och så ska jag läsa. Och fundera över min nya berättelse. Jag kan inte med ord förklara hur skönt det ska bli. Superopti-mopsiskt-topp-i-pang-fenomenaliskt är väl det närmaste jag kan komma och det har jag stulit från Mary Poppins.
Etiketter:
berättelse,
skriva,
sommar,
västkusten
torsdag 7 april 2011
Bara hjärtevärmande helt enkelt
Vem är han? Vad tänker han på? Vilken berättelse bär han på?
Hans leende får mig att le och att känna mig varm inombords. I hans ögon finns hela universum.
söndag 13 februari 2011
Jag ser dig.
Idag kom de första två meningarna som triggades fram av en människa som jag passerade idag.
Jag ser dig. Ser du mig?
Ska bli kul att se vad jag och musiken kan göra med det.
onsdag 5 januari 2011
Drömmar
Jag vakande till tidigt i morse mitt i en dröm. Wow, what a ride, vilken fantastisk historia. Den var spännande utan att vara skrämmande och jag befann mig på en båt mitt ute i havet. Kommer så klart från att jag läste Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson, som utspelar sig på en båt, innan jag somnade. Jag var helt salig när jag vaknade och skulle skriva allt jag kom ihåg så fort jag vaknade. Jag somande om mitt i den tanken och hade såklart glömt drömmen när jag vaknade igen. Men känslan fanns kvar, känslan av salighet över den perfekta berättelsen. Hela kroppen var fylld av lyckokänslan. Det kändes fantastiskt bra att vakna i den känslan trots att jag hade glömt drömmen.
Bilden är lånad från nätet.
måndag 29 november 2010
Enchant the human hart
Så vackert beskrivet om att skriva av Ben Okri som skrivit boken Starbook. Om det fantastiska livet som berättare. Hur välsignad är inte den som behärskar den ädla konsten att berätta en historia som förtrollar det mänskliga hjärtat och sinnet? Däri ligger också mitt mål och min önskan.
Etiketter:
Ben Okri,
berättelse,
min andra bok,
skriva,
Starbook
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





