Udda verklighet

är det som jag försöker leva i just nu. Inget är riktigt som det brukar vara. Jag förbereder för en av de stora födelsedagsfesterna vi har framför oss och försöker samtidigt att se till barnen som är småtrötta efter gårdagens sjukdom. Samtidigt längtar jag efter att få dyka in i mina berättelser.

För att överleva måste jag berätta historier. Så är det och det är bara att inse och det gör jag så gärna!

Jag har så smått börjat lägga in det som jag hoppas kommer att bli mitt alldeles egna signum i mitt andra manus. Det är ett jobb som gör mig smått euforisk.

Fast nu väntar familjen för det är fredag och dags att mysa och dansa. Nu börjar en hektisk period för mig och jag ska göra det allra bästa av den. Dags att köra igång en härlig decemberhelg med dans!
 

Ett ord förändrar allt

och det är tacksamhet!

Livet går vidare och tur är väl det. Fast som det ser ut just nu är väl inte optimalt. Två barn ligger hemma och är sjuka. Ett barn började kräkas i går kväll, precis när jag skulle göra min bloggrunda, och gjorde det under natten och i förmiddags, så nattsömnen blev det inte mycket av. Det andra barnet blev sjuk under dagen och fick hämtas i skolan. Under dagen har jag tagit hand om ynklig och sjuk nästyngsting som tycker att mamma är bäst på att ta hand om sjuka barn. Sötnosen. Den äldre sjuklingen har mest vilat. Lillkillen var så gullig och passade upp sjuklingarna när han kom hem från skolan. Mys och närhet är alltid den bästa medicinen!

 

Jag gjorde faktiskt ett viktigt ärende idag också, jag tänkte att om jag skulle bli sjuk nu så blir livet så mycket enklare om jag fick det avklarat. Våra födelsedagsfester är ju i antågande och den första är redan på lördag, om det nu kommer att gå. På tisdag anländer svärföräldrarna och senare i veckan makens syskon med familjer. Så det är lite att stå i trots att jag försöker att behålla lugnet så gott det går. Jag menar vad är det värsta som kan hända, egentligen! I alla fall så hände något väldigt roligt, som jag inte kan prata om ännu, under mitt besök i stan. Eftersom jag läser The Magic, som går ut på att man kan få precis vad man vill om man är uppriktigt tacksam över det man redan har och verkligen kan föreställa sig det man vill ha, så blev det en liten påminnelse om att det faktiskt stämmer. Jag försöker alltid vara tacksam och har jobbat med det ännu lite mer efter att ha läst boken. Och just i dag fick jag något fantastiskt helt överraskande ur det blå. Något jag verkligen, verkligen behövde!  Det är vardagslycka och jag är mycket tacksam!

Ett ord förändrar allt och det är tacksamhet!

 

Ikväll ska jag försöka göra den där bloggrundan som kom av sig igår. Om jag inte somnar innan, för jag behöver verkligen en god natts sömn. Precis som mina sjuka älsklingar också gör.
Bilderna är lånade från nätet.

Egentligen

är det nog inte så bråttom med att få färdigt manuset just nu.
För jag antar att julen och en bit efter jul och nyår kommer att vara en tid då det är mindre bra att skicka in till förlag. Och det är mycket nog att pyssla med just nu ändå. Julklappar ska köpas, det ska bakas, dekoreras och pysslas i allmänhet. Det ska göras julkort och dessutom för oss fixas med två födelsedagskalas. Och köpas födelsedagspresenter och funderas på menyer. Och njutas och mysas!
 

Fast jag skulle vilja ha ett par timmar varje dag då jag kunde skriva. Då jag kunde få försvinna in i min egen värld och skapa egna världar. Jag vill ha mer tid, jag vill ha mer tid! Jag vill ha mer, mer!

Förra veckan hade jag en dröm som jag gärna skulle vilja testa att göra om till ett manus. Det var en katastrofdröm med övernaturliga inslag. En rafflande men helskum dröm, fast med lite arbete så skulle det kunna bli ett riktigt spännande manus. Kanske!

Jag gör som Åsa föreslår och tar bort större delen av idén till detta manus, ifall det skulle finnas några manustjuvar i cyperspace som hittar hit. : )

Bilderna lånade från nätet. 

Advent

och snön låg sagolikt vit och vacker över landskapet när vi vaknade i morse.

Gårdagens fest blev mycket lyckad och natten blev ganska sen, så dagen har fått gå i återhämtandets tecken. Det blev också tid för en promenad för att uppleva julskyltningen. Oj vad mycket folk det var som gjorde detsamma. Det var nog delvis den vita snön som gjorde önskan om att uppleva den allra första julkänslan just denna dag så stor.

Det första ljuset är tänt och nu börjar en ganska så hektisk tid för oss. Äldsta sonen fyller 15 år den 12:e, maken fyller 50 år den 15:de så det är en massa härligt festande vi har framför oss och så är det jul och nyår på det. Man får passa på att njuta av stillhet så mycket man kan när tillfälle bjuds. Det ska jag försöka tänka på.

För mig är julmusiken något av det bästa med julen och ibland tycker familjen att det blir lite för mycket nostalgisk, härlig och varm julmusik här hemma. Det struntar jag i för det är bara en månad per år som jag får överdosera i den känlan och den musiken.