Smältandet

fortsätter och jag har ännu inte fått någon riktigt ordning på funderandet, trots en lång promenad.

Det är det där att ändra lagom mycket så att man själv tycker att berättelsen fortfarande stämmer med vad man vill säga. Om att lita på sin egen intuition samtidigt som man gör sin berättelsen så bra som det är möjligt. Det är en svår avvägning som kräver sin eftertanke.

Jag har tittat lite på mitt barnboksmanus idag och skickat det till ett nytt förlag. Jag tycker ju om det manuset väldigt mycket och hoppas att de nappar. När det gäller barnboksmanus är det också svårt vad gäller illustrationer tycker jag. Det skulle vara mycket lättare om man kunde illustrera själv. Nu har jag en tanke om hur jag vill att bilderna ska se ut, men ett förlag kan ju tycka något helt annat. Svårt.

Somewere over the rainbow, finns alla mina svar och jag måste hitta dem alla. : )

Nu spirar det

äntligen igen!

Både ute och inne i mig spirar det av hjärtans lust. Viljan och lusten har kommit tillbaka till mig och nu är det sådär överfyllt i mina tankar igen. Inte alls på något dåligt sätt utan det känns bara helt fantastiskt. Jag har en helt ny kreativ idé som jag ska testa och jag har hittat ett nytt förlag som jag ska skicka mitt barnboksmanus till och se vad som händer med det.

På min promenad så funderade jag på vilken av mina påbörjade berättelser som jag vill ta tag i nu. För jag vill skriva, jag måste skriva. Det var ingen som riktigt talade till mig, så tankarna vandrade vidare så som de kan göra när man promenerar. Då kom det en helt ny idé till mig som hänger tätt ihop med allt som hänt den senaste tiden och flera år tillbaka. Den har fått ett namn som jag tycker är helt underbar. Jag ser mycket fram emot att börja skriva den.

Nu skulle jag bara behöva lite fler timmar på mitt dygn för att hinna med allt roligt som jag vill göra för jag har ännu ett projekt som väntar på att komma igång så fort jag är redo. Nu är det vår på alla sätt man kan tänka sig och allt börjar om från början igen. Jag ser otroligt mycket fram emot att världen ska få tillbaka alla sina underbara färger igen. Jag vill känna solens värme mot mitt ansikte och fylla mina lungor med den luft som luktar så härligt som bara vårsolen kan göra.

Refusering och frustrationshantering

Det är fredag och jag har inte skrivit ett ord på två dagar nu. Det är bara livet som kommit emellan en stund. Det är som det ska. Det som inte är kul är refuseringar. Idag kom det ännu en refusering av barnboken. Trist som tusan. Det är mycket väntande just nu och det är frustrerande. Refuseringar är ännu mer frustrerande. Det är inte mycket jag kan göra åt det mer än att skriva mer. Skriva bättre. Det ska jag göra också. Tills dess så ska jag hantera min frustration med dans. Det tänker jag göra med den här fredagsdansen som passar utmärkt när det gäller frustrationshantering.

Refusering och fredagsdans

Jag fick den tredje refuseringen av barnboken idag. Det är lite som att stå på ostadig mark när refuseringen dyker upp. Man tappar bäringen för en stund. När det dessutom inte är den första så får man kämpa hårt med att hålla alla tvivel på avstånd. Men när jag väl hittat balansen igen, så vet jag att hur vinglig och svår min väg än må vara på väg mot mitt mål, så ska jag gå den. Jag måste gå den, för det finns ingen annan väg som jag vill gå.

"If you Want Something...Go Get it. Period!"



Jag är fortfarande väldigt förkyld och trött men det är fredag och då bör man dansa på något sätt. Det får bli en mer stillsam men väldigt rolig variant denna fredag.

Klicka på texten högst upp för att se hela bilden.

So far so good

Det svullna runt min onda tand har äntligen, nästan helt gett med sig. Tänk vad det gör med livet och inte minst kreativiteten att ha ont. Det är som om hela kroppen och hjärnan lägger all sin energi på att klara smärtan. Usch! Det gick bra hos tandläkaren men nu väntar vi och ser så att det verkligen lägger sig helt. Snälla, snälla, snälla!

Jag firade, för jag firar gärna i förskott annars kanske jag inte får fira alls :D, med att skicka mitt barmanus till ännu ett förlag. Den där känslan när man håller kuvertet i sin hand, precis innan det åker ut på sitt eget äventyr är obetalbar, fantastisk och magisk. Jag känner mig så lyckligt lottad över att få uppleva den känslan.

Jag känner mig full av tillförsikt. I väntrummet i dag satt jag och läste Amelia från december. Där fanns horoskopet för 2011. Man kan tro att jag alltid läser horoskop, det gör jag inte, jag läser knappt några tidningar alls, men när jag läser dem så gör de mig lite full i skratt ibland. 2011 för mig var fyllt av romantik, det låter riktigt trevligt. Så var det ett framgångens år :) Det stod att det var hårt arbete att ta sig dit men att jag inte hade några problem med det, eftersom jag kände framgången närma sig. Ja, vad ska man säga. Man får vara glad över det lilla. Och vem vet, kanske, bara kanske, kommer det att slå in. ;)

Jag fortsätter med redigeringen av mitt första stora manus i morgon. Just nu drömmer jag om ett alldeles eget läs och skrivrum. Ett som jag får inreda precis hur jag vill. Jag skulle vilja att det var mjukt och inbjudande och att det fanns fullt av magiska saker som kan inspirera när man skriver. Hos Adela såg jag den här bilden och kände lugnet i det rummet. Något sådant skulle passa mig fast med en mysig skrivhörna också. Bilden kommer från en nätbutik som heter Country by mail.

Tio tips

Att skriva en barnbok var mycket roligare än jag någonsin kunde ana. När man skriver barnböcker får man verkligen använda sin fantasi hur mycket man vill. Ju mer desto bättre. Jag tycker att det är helt fantastiskt. Jag vill skriva fler barnböcker, många fler, så några tips i ämnet är inte fel. Här kommer tio användbara tips på vägen.

Härligt med hotell men tyst

Nu är vi framme och incheckade. Efter lunch och shopping på stan är det nu dags för en kort vila innan resten av gänget kommer på fördrink hos oss. Sedan blir det dans. Det ska bli riktigt kul, jag har inte dansat loss riktigt ordentligt sedan kräftskivan i somras. Det är väldigt tyst här. Jag saknar barnens röster redan.

Så skickades barnboksmanuset iväg idag. Det pirrar i kroppen. Tänk att det äntligen är på väg. Jag ser med stor spänning fram emot hur det ska gå.

Hjärtat slår lite snabbare

Nu ligger mitt barnboksmanus tillsammans med följebrevet i ett stort vitt kuvert. Det ska bara frankeras och sedan skickas hela vägen från Skåne till Stockholm. Hjärtat slår lite snabbare och jag är varm i kroppen. Wow, vilken känsla det är när det är färdigt och allt snart ligger i någon annans händer. Nu kan jag bara vänta och hoppas att de gillar det. Och fortsätta att redigera min första roman förstås. Snart är jag igenom. Att skriva är helt galet tillfredsställande. Allt med det, utom refuseringarna förstås, men även de har sin funktion då och då. Låt refuseringarna ramla in bara. Förr eller senare kommer rätt person att läsa och älska just mitt manus. Under tiden fortsätter jag att skriva och lära mig mer och mer. Bli bättre och bättre på att skriva. Så får det bli och så får det vara!

Dags för följebrev igen

Det är dags att skriva ett följebrev till mitt barnboksmanus.

Jag fick en massa bra tips här:



Eller kanske inte : D

Succé

Igår kväll läste jag mitt barnboksmanus för mina barn. Vilken respons jag fick, tänk om alla var så entusiastiska som de var. De skrattade mycket och tyckte om berättelsen. Nu är de ju aningen partiska eftersom de är mina barn och så känner de huvudpersonerna i boken, men ändå. De skrattade så hjärtligt och min äldste son som är tretton år och inte alls tillhör målgruppen (3-6 år ungefär) sa, den här måste du bara skicka den är jättebra. Mina två yngsta, som tillhör målgruppen, har pratat flera gånger om deras favoritdelar i berättelsen. Mina barn är de bästa barnen i världen och det säger jag inte bara för att de gillar min barnbok :) Vilken härlig känsla att få en sådan fin respons på något man skrivit. Nu känner jag mig redo att skicka den till förlag.

Ett välkommet slut

Idag kom äntligen slutet på min barnbok till mig. Efter mer än 1 ½ år så kom det till mig under en kall, grå och ruggig promenad längs havet. Nu är den äntligen färdig. Ikväll ska jag läsa den för barnen och se vad de tycker om den. Bilderna saknas men de känner ju huvudpersonerna så de kan nog fantisera fram bilder. Jag är lycklig! Dags att titta på förlag som ger ut barnböcker. Det är så spännande. Den här berättelsen innehåller bara 1 172 ord så det gäller att de håller måttet allihop.

Att skriva en barnbok

Det blev faktiskt lite skrivet i dag. På Mallorca när min kreativitet var på absolut toppnivå fick jag en idé till en barnbok som bygger på mina två yngsta barn. Jag började skriva där men sedan blev den liggande eftersom jag satsade all tid på att få färdig min roman. Idag fick jag lust att titta på den och gjorde en del ändringar. Slutet är inte färdigt än. Jag tycker att det är svårt att veta om man ska ha illustrationer i den redan när man skickar in till förlagen. Det känns konstigt att inte ha illustrationer eftersom de är en så stor del av en barnbok. För mig är en barnbok lika delar text och bilder. Jag undrar vilket som är vanligast, med eller utan bilder?