Funderingar runt följebrevet

och funderingar överlag. Vad gäller manuset alltså.

Maken har läst igenom de 30 första och hittar inga små fel alls. Och han är petig. Sedan är han ingen bokläsare, men läser och skriver manualer, så han funderar över en del saker som inte stämmer i hans värld, men som gör texten till min. Jag vill inte börja tvivla på mitt språk och han förstår som tur är att det är den poetiska delen. Ordens dansande runt berättelsen.

Ett av mina favoritcitat. You want someting go get it. Period!
Bild hittad här.

I morgon tror jag att jag måste jag våga släppa iväg det. Det är så läskigt för man har bara en gång på sig att skicka iväg det för allra första gången. Så, ja, där någonstans lever jag.

I dag hände det som så ofta händer nuförtiden, att jag blandar ihop mitt eget liv med mina karaktärers. Jag har en helt underbar version av When I fall in love på en av mina Spotifylistor och tänkte på att det var en av sångerna som sjöngs på vårt bröllop. Det är en av mina favoriter och jag skulle gärna haft den på mitt bröllop. Men ack, nej, hur vacker den än är, så var det på min min huvudkaraktärs bröllop i manus nummer ett den sjöngs. Visst är det märkligt. Och lite magiskt. Det visar på vilken otrolig närhet man har till sina karaktärer.

Dagens grateful.
Dag 25:
Magiskt kvällsljus. Finns det något mer häftigt. Och läskigt.

Dag 26:
Katter. Och då särskilt prinsessan Stella så klart. Hon gör vår familj komplett. ♥

When I fall in love finns självklart med  i mitt soundtrack till manus nummer ett. Och trots att det är manus nummer två jag jobbar med just nu, så kommer den här. When I fall in love med Renee Olstead ft Chris Botti. Enjoy!

En ogästvänlig värld

och en blåsig dag.

Men inomhus är det mysigt och jag kan ägna mig åt att läsa vidare ur manus  nummer två. Det är bara 34 sidor kvar nu. Sedan kommer den eviga frågan, vågar man skicka in då eller måste man läsa en gång till så att det inte tillkommit nya fel under förra genomläsningen. Jag såg en tråd som diskuterade det på "Författare på facebook" där någon rekommenderade att läsa igenom första 30 sidorna, så att de var så bra som möjligt. Har man fångat förlaget på de 30 första kanske det inte spelar all roll i världen om det finns små fel i resten. Kanske är det så. Dessutom har jag ju följebrevet kvar. Hua!

365 grateful.

Dag 20:
Mina hörlurar. Jag letar ständigt efter de perfekta. De här köpte jag av sonen då han köpte nya efter jul. I dem ska musiken som hjälper mig skriva mina berättelser ljuda. De är det viktigaste hjälpmedel jag har för att kunna skriva. För att hitta rätt stämning. För att kunna försvinna in i en annan värld.

Idag blir det ingen skrivinspiration härifrån. Däremot blir det ett underbart klipp från staden där manus nummer ett delvis utspelar sig. Dessutom fångar den känslan av manuset så perfekt.

SWEDEN Timelapse from Alexej Mecheriakov on Vimeo.

En positiv refusering

hur ska man se på en sådan egentligen?

"The rejection slip the motion picture studio Essanay Film Manufacturing Company (1907-1925) sent screenwriters whose submissions were found wanting. Essanay is best remembered today for its series of Charlie Chaplin films."

Inte en sådan dum idé egentligen. Det är ju verkligen den här lilla förklaringen till en refusering som vi som skickar in våra manus önskar oss.

Jag fick en ännu bättre refusering idag. Det var på manus nummer ett. De skriver så här:
"Utgivningsgruppen har läst och diskuterat ditt manus och du får mycket bra betyg men för närvarande passar den inte in i vår utgivning. Jag önskar dig lycka till och hoppas att se boken utgiven på annat förlag i framtiden. Fortsätta att skriva för du gör det riktigt bra och lycka till!"

Klart man gillar det här förlaget. Klart man blir glad, klart man känner sig stolt över att någon tycker att det man skriver är bra, att det fungerar. Samtidigt är det ännu en refusering. Trist som tusan! Men sådant är livet.

Är det något jag är så är det envis, är det något jag verkligen vill och tror på så ger jag aldrig upp.

Så jag jobbar vidare, nu med manus nummer två. Och det finns faktiskt ett magiskt svar på hemligheten om hur man lyckas. Passion, hårt arbete, bli riktigt bra på något, fokus, driv på, utmana dig själv, betjäna, gör något någon annan vill ha, bra idéer och fortsätt alltid kämpa. 

Så det är bara att stå på!

Snart på väg

i morgon åker jag iväg till Stockholm för att fira födelsen av en bok. Det kommer aldrig mer vara du av Anne-Lie Högberg.

Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den och alldeles snart får jag göra det.

I övrigt har jag finslipat utseendet på manus nummer ett. Sedan skulle jag skriva ut och vad händer då om inte att färgen är slut. Typiskt! När jag kommer hem är det dags att ta tag i manus nummer två igen. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Sedan ser jag enormt mycket fram efter att få fortsätta skriva på manus nummer tre. Det är verkligen en berättelse som längtar efter att få komma ut nu.

Skrivinspiration är aldrig fel. Lee Child och jag verkar arbeta på samma sätt. Det känns tryggt.  : ) Spännande tips, det med att man ska strunta i tips och påverkan från andra. Samtidigt är ju skrivandet i ständig förändring och man lär sig mycket genom andra. Jag tror på att lyssna varsamt, att ta till sig av andra det som känns rätt för en själv.

Och så går dagarna

i ett huj och utan like!

Det är så mycket på gång här hemma så det är verkligen inte klokt. Jag har skickat iväg novellen som jag hoppas kommer med i antologin. Det är så spännande! Vi håller på att förbereda diverse saker inför svärmors 75-årsdag. Jag jobbar vidare med webbshoppen. Vi träffade en vän som vi inte träffat på tre år i går kväll, så trevligt. Jag har redigerat färdigt manus nummer ett ännu en gång. Vi har precis sålt vår gamla bil, vilket vi är mycket glada över eftersom det har tagit väldigt lång tid. Och däremellan pågår vardagslivet. Så. så! Huvudsaken är att man har roligt och det har jag verkligen.

Nu mer skrivinspiration. Vi fortsätter att utveckla karaktärerna. Karaktären är viktigare än berättelsen, det tål att tänkas på.

Det börjar kännas

att hösten har kommit.

Fötterna blir kalla när jag sitter och jobbar så det är dags att sätta på värmen igen. Annars trivs jag som vanligt ypperligt bra med att sitta och jobba med mina berättelser. Och den än så länge lite hemliga webbshoppen. Fast det tar tid allting, så jag hinner inte alls så mycket som jag skulle vilja. Vi får se vad det blir av det. Kanske är jag för optimistisk när jag tror att jag ska hinna med allt.

Jag har inte skickat in novellen till antologin ännu eftersom dottern inte har hunnit läsa den. Men snart är den på väg. Det är så spännande! Jag har däremot jobbat med manus nummer ett och har nu bara tio sidor kvar att redigera.

Dags för lite skrivinspiration igen. Ja, hon är väldigt intensiv, men hon säger en hel del bra saker man kan fundera lite över och kanske till och med använda. : )

Härliga måndag

äntligen. Redan tidigt  på morgonen, egentligen en sovmorgon, började aktiviteten köra på i full fart i huvudet. Det är så mycket jag vill hinna göra.

Jag har skrivit färdigt den novell jag ska skicka in till antologin. Det känns så bra. Maken har läst och gillar. Han tycker att den var mycket fin och tyckte att jag borde bli författare eller något. : D Nu ska dottern säga sitt också. Sedan är det dags att skicka iväg den.

Vädret i eftermiddag har varit fantastisk. Äldsta sonen och jag tog en promenad ner till stan då det var dags att justera tandställningen.

Jag har också hunnit fundera över att starta en webbshop. Det är mycket spännande. Och så har jag redigerat lite i manus nummer ett. En helt perfekt dag allt som allt. Jag är så nöjd.

Lite skrivmusik på det. Consciousness of love med Delerium.

Manus och Munro

blev de viktigaste händelserna idag.

Bild lånad här.

Äntligen får en författare som man kan relatera till Nobelpriset i litteratur. Underbart!

En dag som denna blir skrivandet lite mer allvarligt och viktigt på något sätt. Inte för att man tror sig kunna få Nobelpriset, utan för att orden blir lite mer aktade och förhoppningsvis poetiska en dag som denna, då litteraturens värld har en väldigt viktig och spännande dag. Och jag har redigerat. Och kanske önskat lite att kunna skriva som Alice Munro. Kunna fängsla en hel värld.

Musik, träning och ord

vilken kombination.

Varje vardag tränar jag en timme, samtidigt som jag lyssnar på musik och jag kan inte ens räkna alla de gånger som jag kommit på saker till mina manus under den timmen. Det är som om hjärnan jobbar i overdrive tillsammans med rörelse och musik. Idag kom jag på två nya saker som fick hamna i manus nummer ett. Gestaltning när den är som bäst. Ord som finns i tonerna. Känslor som gömmer sig bland noterna.

En stor del av min lycka

finns bland orden. Det är en euforisk känsla att få dyka ner i berättelsen och skapa liv.

Jag är lyckligt lottad som får hålla på med det jag älskar. Även om själva utgivningen fortfarande dröjer ett tag till.

Det är mycket sorg i mitt första manus och det är sådana delar som jag läst igenom idag. Det där med att jag skriver om mina värsta rädslor var helt uppenbart idag. Något värre kan jag faktiskt inte ens föreställa mig. Det innebär såklart att skrivmusiken är sorglig för att fördjupa känslan ännu mer.

Dagens sorgliga redigeringsmusik är Olafur Arnalds Lost Song. Han gör den absolut vackraste sorgliga musik som finns tycker jag.

Redigeringsmåndag

idag och jag är så lycklig över det.

Funderingar över gestaltningen fortsätter då det är otroligt spännande och viktigt. Därför har jag ännu ett litet klipp som på ett bra sätt beskriver hur man gestaltar och gör texten mer levande. Mycket mer levande!

Som en boll

kommer jag tillbaks till dig. Så är det, mitt i redigeringen av manus nummer två har jag bestämt mig för att gå tillbaka till manus nummer ett ännu en gång. Ambivalent, jag?!

Skämt åsido så har jag faktiskt en tanke bakom det också. : )

Idag lämnar vi gestaltningen för en stund och lyssnar lite på Ben Okri om vikten av att läsa och vad du ska läsa. Read the world. Love it!

Ny titel

på manus nummer ett. Många är de tankar som irrat i mitt huvud i sökandet efter en lika bra titel som den jag redan hade. Den som fanns i mitt hjärta, den som har blivit ett med mitt manus. Nåja, ibland kanske det finns en mening med det som sker och det känns redan som en riktigt bra titel. Jag är väldigt nöjd. Måtte nu mitt manus bli antaget innan denna titel också blir upptagen.

Lite så här låter den om den skulle vara en sång.

Manustankar

som virvlar samtidigt som jag rättar i mitt andra manus ännu en gång.

Jag har fastnat en aning i tankarna. Men i morgon hoppas jag komma vidare. Man behöver älta lite innan det klarnar.

Jag har ju jobbat med manus nummer ett igen i några dagar, så det är det som mest har upptagit mina tankar. Inte minst tankar på titeln som har bitit sig fast i sinnet. Jag vakande tidigt i morse av titlar som dök upp en efter en. Lite störande då vi hade sovmorgon och ledigt från skolan idag. Vi får väl se vilken titel det kommer att bli till slut.

Lite skrivinspiration passar perfekt idag. Det är alltid slutresultatet som räknas. Och bara det. Sten efter sten, ord efter ord, så bygger man en historia som håller. Du är den enda du som finns. Berätta din historia och inte någon annans. Bra tips!

Boktitel

som kanske måste ändras och ingenting vettigt har jag gjort idag.

Igår var det officiell invigning av barnens nya skola, så då var vi självklart där. Det är en häftig känsla att få vara med om något sådant, det händer ju inte särskilt ofta. Så här såg det ut när en mängd ballonger släpptes iväg över den gamla skolan för att säga hej då till det gamla och välkommen till det nya. Det var mäktigt!

Efter det hade vi fest med goda vänner. Det blev mycket prat och många goda skratt. Gott för själen.

Idag har jag legat i solen och läst tidningar och bara slöat. Fast man behöver sådana dagar också då och då. Under tiden har jag också funderat på ny titel på mitt första manus, det ser ut som om det kommer ut en bok med en liknande titel i december. Hur lika får titlar vara utan att det är något problem? Jag gillar ju verkligen min titel och den passar perfekt till manuset, jag tycker att boktiteln är jätteviktig och vill verkligen hitta en som passar perfekt. Det finns massor av engelska som fungerar bra, men på svenska faller de ofta platt. Jag funderar i alla fall, då är jag förberedd om det behövs.

Manusarbete

gör mig alltid lika glad!

Det känns bra att veta hur man skapar sin egen lycka. Min finns väldigt ofta bland orden.

Det känns skönt att ha något att hoppas på igen. Känslan och fladdrandet i magen av att ha skickat iväg ett manus är obetalbart. Och så jobbar jag vidare med mitt andra manus. Hur bra får man ha det. Det finns inte mycket mer att önska sig just nu. Förutom att få ett manus utgivet då förstås.

Lite skrivinspiration på det. Att alltid börja dagen med läsa igenom de senaste 100-200 orden i sitt manus. Det borde vara en bra start för att komma in i det fortsatta skrivandet och samtidigt passa på att redigera. Kanske värt att testa. Det enda sättet att bli publicerad är trots allt att till slut sluta redigera och skicka iväg det.

Om att inte kunna ge upp

trots att tanken var sådan, i alla fall tills vidare.

Men jag borde känna mig själv bättre än så vid det här laget. Därför har jag skickat mitt första manus till tre förlag till. Kanske blir det ännu några fler. Jag insåg att jag bara skickade till stora förlag förra gången. Luften gick ur mig en stund då jag fick ett utlåtande som kändes hopplöst att ta sig igenom och som jag inte alls förstod. Efter lite tid och mycket eftertanke bestämde jag mig då till slut för att det faktiskt finns andra sätt att se på saken, eller i det här fallet på berättelsen. Och det fick ut och flyga igen. Så då fortsätter väntandet.

Det jag skulle gjort idag var ju jobba med mitt andra manus. Fast det kändes viktigt att inte överge mitt första manus, så tiden fick gå till det istället. Imorgon blir det tid för manus nummer två. Jag har många tankar runt det också.

Lite skrivinspiration kan väl passa bra just idag. Ungefär så här ser mitt skrivande också ut. Jag hetsskriver också när jag väl får tid att skriva. Övrig tid går åt till en massa olika saker, men för det mesta finns mina manus i tankarna på ett eller annat sätt.

Nu är manuset iväg och värmen är tillbaka

och den är så välkommen. Nu är det sommar på riktigt.

Jag har alltså lyckats pilla färdigt i följebrevet till manus nummer ett och skickat iväg det till ett nytt förlag. Det är värt att fira!

Fira det som firas kan är mitt motto och varje succéhistoria måste börja någonstans. Jag tar också gärna ut glädjen i förskott, livet är för kort för något annat. Det värsta som kan hända är ju att jag fick fira en extra gång. : ) 

Detta petande

gör mig smått tokig. Särskilt följebrevet, det finns mycket man kan peta i där.

Fast nu tror jag att jag ska sluta för den här gången. Dags för avfärd för manus nummer ett. Sedan får man göra sig beredd på att vänta igen.

Sommaren förresten, jag kan knappt fatta att den faktiskt är här till slut. På riktigt. I love it!

Just nu är vi mitt uppe i en massa saker, igen! Ingen vila ingen ro. Och på fredag ska jag träffa en av mina testläsare och prata manus. Det är alltid trevligt.  Just nu firar vi att äldsta sonen kom in på sitt förstahandsval i gymnasiet och det känns riktigt skönt. Dessutom är det snart dags för två sköna avkopplande veckor i mitt andra sommarparadis. Det ser jag väldigt mycket fram emot.

Här, i solnedgång, utspelar sig slutscenen i mitt andra manus.

Och det här är en viktig plats för min huvudkaraktär i manus nummer ett.

Lite ledsen och tidiga semesterveckor

ger en skum känsla av att det blev en väldigt kort sommar. Att lämna sitt paradis är inte heller helt lätt och särskilt inte detta år. Men det är en helt annan historia.

Fast jag behöver inte lida länge över det för vi åker alldeles snart till mitt underbara Karlskrona för att fortsätta semestern där.

Lite lustigt, eller kanske inte alls egentligen, är det att mitt andra manus delvis utspelar sig på västkusten där vi tillbringade våra första två semesterveckor och att det första delvis utspelar sig i Karlskrona där vi ska tillbringa två kommande semesterveckor.

Ledsen är jag över att ett av förlagen som jag tänkte skicka mitt första manus till inte längre tar emot spontanmanus. Betyder det att man istället kan böna och be om att bli läst? : )

Jag har nog petat färdigt i manus nummer ett och jobbar just nu med följebrevet. Snart är det dags för avfärd. Pirrigt! Fast man måste alltid försöka se ljuset i tunneln.

Jag fick också ett meddelande från en av mina testläsare av manus nummer två. Det gjorde mig väldigt glad.

"Jag har läst klart boken. Tusen tack för att jag fick möjligheten. Det var en härlig läsupplevelse med twist och spänning och ett skönt slut."

Det låter verkligen inte illa alls. Nu väntar jag med ett lätt bultande hjärta på att få veta vad testläsare nummer två har att säga.