I efterdyningen

av det första utskicket skickade jag några till. Sedan måste man ju unna sig lite eftertanke på det. En liten kort vila. Det känns fortfarande lite turbulent i huvudet. Jag menar, känslan pendlar mellan att nålsögat är alldeles för litet och att nu kan allt hända.

Jag hänger kvar vid det senare, för trots allt, förr eller senare gör det ju det! På ett eller annat sätt! Så jag vilar i alla de positiva sakerna jag hört om mitt skrivande. Nu kan allt hända!

Dagen grateful.
Dag 29:
Writer´s Digest. Denna helt underbara tidning. Oj vad många härliga stunder och inspirerande tankar dess innehåll gett mig. Den är en stor del av min utbildning i skrivkonsten. Nu ska här njutas i fulla drag!

Dagens skrivinspiration handlar om fortsättningen. Hur gör man så att varje nytt manus blir annorlunda mot de man skrivit innan. Det pratar Nicholas Sparks om i det här klippet. Väldigt många tänk om, kan leda in på rätt väg. Intressant!

Verklighetens bleka skugga

ska tydligen ta över våra liv i morgon igen.

Men det tror jag inte på, jag tror det kommer att bli en strålande tid för oss framöver. De sista resterna av julen har fått lämna sina platser idag. Det blir tomt, men känns också skönt. Det är en påminnelse om att vägen fram till våren och sommaren har börjat. Ljuva tanke.

Dessutom kan min skrivtid få ta så mycket mer plats nu när vardagen tar vid igen. Vi har haft ett helt underbart vinterlov och vi är alla lika nöjda över den sköna, avkopplande och mysiga tid det har varit. Barnen ser väl inte helt fram emot skolan igen, men det är inte många veckor kvar till sportlovet.

Dagens grateful.

Dag 7:

Min armbandsklocka från Michael Kors. En ytlig vardagssak, men även sådana kan skapa tacksamhet. Jag är ganska kräsen när jag köper saker men den här blev jag faktiskt lite kär i direkt när jag såg den. Dessutom är jag en sådan sort som fixar det jag vill ha och jag kunde inte hitta den i Sverige, så jag beställde den från Bloomingdales i USA. Till ett bra pris också. Jag blir fortfarande glad varje gång jag ser den, plus att den alltid ger mig rätt tid.

Jag har fortsatt redigeringsarbetet av manus nummer två, även om jag inte hann så mycket i dag heller. Tanken på förlagsvärlden just nu känns tung. Det är uppköp, konkurser och nedläggningar som slår hårt mot hoppet. Mitt hopp. Men jag tänker härda ut, någon gång måste väl branschen stabilisera sig igen. Kanske i en helt ny skepnad, men förhoppningsvis i en som passar in i vår moderna tid. Jag menar, en del av dem har ju hängt med ett tag nu.

Dagens skrivinspiration är mer en fundering över vem som är författare. Vad är en författare och hur vet jag om jag är det? Efter det här klippet är jag rätt övertygad, jag är nog ganska säkert en författare. : )

Slutet är nära nu

och som tur väl är kommer det ett alldeles nytt och oanvänt år på andra sidan!

Det ser jag väldigt mycket fram emot. Känslan av att få fylla det med en massa fantastiska saker, den gör mig pirrig och varm.

Men jag gillar verkligen

min berättelse. Vilken härlig känsla det är. Därför vill jag ta med er till den vackra plats där den delvis utspelar sig.

Jag har redigerat drygt femtio sidor i mitt andra manus i dag och jag ändrar visserligen en del, lägger till och tar bort, men jag tycker verkligen om att läsa det. Det börjar kännas som om det ska få åka vidare på nya äventyr snart. Få stå på sina egna ben. Jag kan inte ens beskriva hur spännande det känns!

Skrivinspiration är alltid trevligt. Här delar Lisa Jewell med sig av sina skrivtips. Mycket bra tips. Fast jag tycker att det är väldigt kul att skriva. Jag älskar det. Det är det andra som är jobbigt. Det som gör att man inte kan komma dit man hoppas komma. För oss som kämpar med förlag och refuseringar tar vi med oss det här. Det behövs bara en person som tycker om ditt manus så har du kommit väldigt långt. Det behövs bara ett förlag som älskar och tror på din berättelse.

Bollen är i rullning

och det känns så där som det gör när man knappt kan vänta på att få ett svar! Ett svar som kan förändra allt. Det är nu det gäller!

Under tiden som fjärilarna får dansa fritt fortsätter jag att redigera manus nummer två. Och så funderar jag på det som lektören tyckte och om det är möjligt för mig att göra. Just nu lutar det åt att jag gör på mitt sätt, magkänslan säger att det är rätt. Om nu magkänslan går att lita på när den är full av ett hoppfullt fladdrande.

Och så har jag fått hem nya böcker (som om jag saknade olästa härliga böcker här hemma innan). Men jag älskar ljuvliga nya bokhögar. Jag går igång på dem på ett speciellt sätt. Känslan i pappret, orden, doften och de lockande världarna. Underbart helt enkelt!

Nu ska här läsas! Först ut är Little Bee av en alldeles speciell anledning.

Sista refuseringen

för det här utskicket har landat i min mailbox. Två så snabbt efter varandra tar lite extra på självförtroendet får jag erkänna. Någonstans där inne viskar en liten röst saker som jag inte vill höra. Tänk om det verkligen inte är bra, trots att jag tycker att det är det.



Med detta klipp vill jag egentligen inte alls göra det till en tävling där någon vinner eller förlorar, utan helt enkelt göra klart för mig själv och alla andra som skriver och försöker bli publicerade att:
Bara för att du blir refuserad betyder det inte att din berättelse inte är bra, det betyder bara att läsandet är subjektivt. Det är oändligt många författare som har blivit refuserade före dig. Den som läste ditt manus kanske inte alls gillade det för att det inte föll i deras smak. Han/hon kanske hade en dålig dag, en dålig vecka eller rent av ett dåligt liv. Det kanske inte passade in i utgivningen eller så fanns det redan en likande berättelse i kommande utgivning. Anledningarna kan vara precis lika många som refuseringarna. Ingen vet vilket manus som senare kommer att visa sig bli en bästsäljare.

Så där, nu har jag tvivlat nog. Nu går jag vidare, starkare, bättre och ännu mer envis. Det finns absolut ingen annan väg än upp, det värsta som kan hända är ju ändå att man får en refusering. So what! Det betyder ju bara att man kämpar och att man faktiskt kommer närmare sitt mål. Så nu kör vi igen!

Nya möjligheter

och en fantastisk dag i sol och kritvit snö.

Vi har väntat på att nya vägar ska öppna sig i två år nu och idag öppnade sig en liten, liten glipa där ljuset kunde tränga fram. Det betyder ingenting mer än att det är en möjlighet, men det räcker för mig just nu.

Själv har jag jobbat lite med mitt första manus idag. För man vet ju aldrig vad som kan hända med det. När refuseringarna dimper in måste jag bara läsa det igen, för att veta igen hur manuset flyter. För att verkligen veta vad som blivit refuserat. Jag tycker fortfarande att det är väldigt bra. Så det får räcka tills vidare och förhoppningsvis ta mig vidare. Någonstans.

Dagens skrivtips handlar om att få en eller två eller flera refuseringar och hur man ska se på dem och gå vidare. Tro på det du gör och tro på att ditt manus kommer att hamna på rätt plats vid rätt tillfälle någon gång. Precis så!

Efterdyningar av en refusering

trots att dagen har varit fantastisk och härlig på alla sätt så kan jag inte låta bli att fundera på min refusering en liten stund till. För det är trots allt något som trycker till ens skrivande självförtroende och bygger tvivel någonstans inuti huvudet.

Men jag försöker vända det och göra något positivt av det istället. Jag försöker lära mig mer, se på min text och göra den ännu bättre. Det värsta är när man kan ana att manuset inte ens är läst för det betyder att man inte ens hade en chans från början.

Det behöver inte vara svårare än så. Så här är något till mina inre tvivel "Thanks for sharing biach, now I will go back kicking ass! Over and out! : )

Drömmar, envishet, passion och musik

är fyra stabila stöttepelare i livet och i skrivandet. Så ser det ut för mig, men drömmar har vi alla så därför gäller att alltid hålla fast vid dem, för vad vore livet utan dem. Ganska tomt och innehållslöst.

Så Hold On Tight To Your Dreams! Always!



Dansandet igår gick utmärkt och gav både själen och kroppen en riktigt omgång. Vi missade allt som gick på tv:n under kvällen, men barnen föredrog dans så dans blev det. Här skulle det nu funnits ett litet klipp från gårdagen, men det är helt omöjligt att få in klippet, allt annat går utom just det klippet. Så ni får vara utan den ljuva upplevelsen : )

Jag går framåt och vidare och skickar ett budskap till whomever it will concern. You won´t bring me down!

Att skriva är det roligaste jag kan tänka mig att få göra och jag får göra det, resten kommer när det är dags. Och med det fortsätter jag lördagen tillsammans med familjen.

Annorlunda manusarbete

har jag ägnat en del av min tid åt idag. Ett nytt spännande grepp som jag verkligen gillar att jobba med.

Men i morgon börjar skrivandet på riktigt. Det ska bli så väldigt, helt fantastiskt och oerhört roligt! Nytt år, nya berättelser, nya önskningar och nytt hopp!  Ett helt nytt vitt blad att fylla med liv helt enkelt. Det bästa livet som är möjligt tänker jag.

Svävat bland orden

en stund, trots att jag bestämt mig för att min skrivtid får börja på riktigt på tisdag, då alla barn är tillbaka i skolan igen. Men lite stulen skrivtid kan vara nog så underbar.

Det går framåt och snart har jag ett manus att skicka vidare på egna äventyr. Något som alltid skapar en härlig overklighetskänsla ackompanjerad av härligt pirr i magen. Det är ju så det måste vara, hoppet får aldrig falna utan alltid lysa klart och visa vägen framåt. Det kan nog hända att man blir nedslagen många gånger på vägen, men än så länge har jag oändlig kraft att resa mig igen och vandra vidare på den väg som är den enda jag både vill och måste gå. För där finns min stora passion i livet. Det som förgyller min vardag och gör mig till en bättre människa.

Igår var dottern och jag på sedan länge utlovad utflykt till GeKås i Ullared. Vi hade det väldigt trevligt bara hon och jag och fick dessutom med oss fina fynd hem. Det är så underbart och speciellt att umgås med bara ett barn en stund och det ger oändlig glädje både för barn och vuxen. Själv bär jag just nu en av mina fina fynd, en skön oversized angoratröja som ska vara min skrivklädsel tillsammans med bekväma tights under den vintertid som vi fortfarande har framför oss. Idag har jag dessutom varit på fotvård vilket var helt ljuvligt. Där tittade jag i en tidning och hittade något som i fortsättningen kommer att finnas högt uppe på min långa önskelista. Ett sängbord som heter "Pile of books" och finns bland annat här. Visst är det helt underbart!

Lugnet

har till slut lagt sig över vår tillvaro.



Våra nyårsgäster från Stockholm åkte hem i morse och efter det la jag mig för att vila en stund till, medan maken skjutsade dem till flyget. Jag vaknade strax innan 12 och jag tyder det som att jag verkligen behövde sova, särskilt som förkylningen hänger kvar ännu. Efter det har jag inte gjort något vettigt alls. Nästyngstingen har haft en kompis här och maken och jag snackade bort en stund med kompisens pappa. Ja, typ så mycket har jag gjort. Och sett på tv, den eviga mentala gungstolen för övertrötta.

Något sådant! : )

2013 Efter en fantastiskt trevlig nyårsafton är det dags att fundera en stund på vad det är man vill ska hända under det nya året. Det känns som vanligt och ändå hoppfullt och pirrigt i magen på något sätt. Kanske är det bara vetskapen om att skrivtiden närmar sig, kanske är det något helt annat! Oavsett vill jag bara klargöra något för mig själv och för 2013, I am ready, bring it on!!!

Bild 1 är lånad här.

Äntligen igenom

och jag har en varm manushög framför mig att läsa igenom. Jag är så nyfiken på om det nya kommer att fungera som jag tänkt mig. Det kan bli en lång natt  :)

Dessutom har jag varit och tagit mitt gynekologiska cellprov. Inte kul alls, men det gick så bra och så fort. Allt hänger på den person som gör testet och jag fick en helt underbar sådan. Nu är det bara väntan kvar. Väntan på svar på mammogafi och cellprov och att hålla tummarna hårt och hoppas på att allt är som det ska.

Nu ska jag lägga barn, äta, se lite på tv samtidigt som jag facebookar och bloggar. Sedan hoppas jag att jag orkar läsa mitt manus. Jag har ju inte sovit som jag ska på några dygn nu, så man vet aldrig. Men det är trots allt bara en tidsfråga nu. Sedan är det dags för nästa steg. Det är oliiidligt spännande!

Det är som förgjort

att försöka få tid att skriva just nu, trots det perfekta skrivvädret. För i det tråkiga vädret finns det så mycket annat som måste göras. Allt som ska förberedas inför festen vill man ju också hinna för att kunna vara utomhus lite den dagen solen kommer tillbaka. För det ska den göra alldeles snart enligt maken som följer vädret noga varje dag.

Japp, det blev ännu lite strykning här hemma. Det skulle verkligen vara kul att komma ända ner i botten bara en enda gång. För länge varar det ju inte med tanke på alla kläder som tvättas här hemma.

Sedan har jag bakat också, det blev härliga brytbröd med fyllning av en röra med kesella och färska örter. Det ser väldigt gott ut.

Så nej, det händer inte mycket kul alls här. Ingen trevlig inspiration, ingen glädjespridning, inget skrivande och inget redigerande. Inte ens en liten irriterande refusering kan jag bjuda på. Men jag håller hoppet levande och får helt enkelt jobba snabbare för att komma fram till det riktigt roliga. Mina manus. Den som väntar på något gott . . .

Jag vet inte

riktigt hur jag tänkte när jag köpte de här fantastiska Karen Millen skorna på Tradera.

Nu när de kommit hem till mig så vet jag inte hur jag ska kunna gå i dem. De får nog bli mina sittskor. Men wow, vad snygga de är. De gör mig lite lycklig faktiskt, de kanske kan stå som prydnad i mitt arbetsrum helt enkelt.

Det blev lite redigeringsarbete gjort idag i alla fall, även om dagarna tycks rusa förbi mig. Det gör mig lycklig att läsa ur mitt första manus och det måste vara ett gott tecken. Jag har inte fått något svar ifrån de tre förlag som jag mailade om att skicka den nya versionen av mitt manus till. Det är de förlag som jag ännu inte har fått svar ifrån efter förra utskicket. Men jag ger inte upp. Inte än och inte på långa vägar.
 

Yay!!

Äntligen är jag igenom! Högläsningen på vår altan, som egentligen mest var viskläsning, är färdig. Nu ska bara alla ändringar och förbättringar in i dokumentet också. Vilken tur jag har som kan sitta på altanen i solen och redigera. Underbart! Fast nu vill jag vidare. Jobba med mitt andra manus som också det ska redigeras.

Jag känner mig så upplyft av våren och värmen och måste därför dela med mig av min egen framtidstro, för vi är många som kämpar. Skriver och tror och hoppas. Blir nedslagna och slutar ibland att tro på oss själva. Men det får vi inte göra, för vi vill skriva och vi vill att någon ska läsa och tycka om det vi skriver. Och plötsligt händer det... Jag känner det på mig, Change is gona come med Olly Murs.

Och redigerandet fortsatte

och det går framåt. Trots att dagen blev upphackad av en massa måsten, så hann jag redigera nästan tio sidor.

Själv skulle jag inte tacka nej till mer tid. Men det finns mycket annat på lappen att välja på som är bra. Tro, styrka, inspiration och självförtroende känns som något man aldrig kan få för mycket av när man skriver. 

Skrivtips kan vara bra när man befinner sig bland sina ord och försöker att få dem att bilda det bästa mönster man kan klara av att få fram. 

"Om du inte känner dig vilsen i din berättelse så är du på en plats som någon redan har hittat. Hitta istället en helt ny plats. Det behöver inte vara revolutionerande, det behöver inte vara världsomvälvande, bara nytt och då måste du känna dig helt desorienterad."

Refusering

igen. Den kom igår kväll som en otrevlig avslutning på en annars helt fantastisk dag. Ja, ja, det är väl bara att bryta ihop och gå vidare. Det kan jag ganska bra vid det här laget. Men bättre tider är på väg, något annat är verkligen omöjligt.



Dags för ännu en härlig fredag efter en väldigt kort arbetsvecka. Vi har fått uppleva helt sagolika dagar som i alla fal jag har längtat oändligt mycket efter under en lika oändligt lång tid. Helt underbart! Så vad kan man annat göra än att dansa. Nu sparkar vi igång helgen så det ryker om det.

Den allra första dagen

med helt underbar sommarkänsla. Jag kan inte ens beskriva allt härligt som huserar i min kropp just nu. Hela jag spritter i kapp med alla blommor och all växtlighet som exploderar utomhus. Plötsligt känns ingenting svårt, hur kan det vara det när det är så fantastiskt utanför våra fönster och runt allas våra väsen. Allt det jobbiga lägger jag nu åt sidan, för att njuta av livet istället. Que sera sera! Det som sker det sker, men tills dess så väljer jag att njuta fullt ut. Det finns inget annat att göra när ögonen fylls utav det vackraste man kan önska sig.

Om det är någon som vill mig något så hittar man mig någonstans bland det här.

Idag var en sådan dag då all energi som har runnit ur mig sedan hösten tar tillbaka sin rättmätiga plats inne i mig igen. Kinderna och näsan är röda av solen och värmen och hela dagen har spenderats utomhus. Barnen har till och med badat i vattenspridaren. Och jag känner att jag lever på riktigt igen! Jag ÄLSKAR våren och sommaren. Jag vill INTE bo i Sverige på vintern. Jag är en sommarmänniska, så är det bara!
 

Sex månader

har det gått idag sedan jag skickade iväg mitt första manus till några förlag och några har jag skickat till senare. Jag glömmer bort att vänta. Alla kanske inte ens svarar. Fast ett av favoritförlagen finns kvar, men å andra sidan fick jag en refusering av dem efter ganska precis sex månader förra gången. Men det är som det är med det. Hoppet måste väl få finnas kvar ett tag till i alla fall. Man har ju trots allt hört om de som fått ett positivt svar efter så lång tid som ett år. Så hoppet finns absolut kvar.

Fredag igen, helt otroligt. Och nu är det långledighet för barnen. Härligt! Maken sitter där nere och väntar på att jag ska komma på fördrink utomhus. Jag ska bara..., säger jag. Självklart, säger han, det har jag aldrig hört förut! : ) Så jag avslutar dagens inlägg med dans såklart. Nu skakar vi av oss veckans alla eventuella problem och svårigheter och har en riktigt härlig helg! Were gona get funky!