Må det bli det bästa året ever! 2013 bring it on!
Tankar om identitet
4 timmar sedan
måndag 31 december 2012
lördag 29 december 2012
Smiter och skriver
eftersom jag legat sjuk hela dagen. Det skulle städas och fixas lite där tv:n står, den som upptagit större delen av min dag. Dammsugaren och övrigt oljud övergavs för att smita upp till datorn en stund och jag ville, orkade, var tvungen att jobba med mitt manus en liten, liten stund. Som jag hart saknat det! Nu ska en sjuk men sjukt lycklig mamma se på film med barnen.
Texten lånad från Brainy Quote.
Texten lånad från Brainy Quote.
fredag 28 december 2012
Och så en gång till
nu är jag förkyld också! Igen! Sjukdomsrundgången verkar omöjlig att komma ur.
Förmiddagen kändes dräglig och jag strök en hel mängd kläder ur den oändliga strykhögen som borde kunna finnas med som högsta strykberget i världen i Guinness rekordbok. Sedan fick jag för mig att vi skulle gå en promenad i det fina vädret för att jag skulle bli friskare av ljus och luft. Icke sa nicke, efter promenaden var jag kall ända in i skelettet och mådde sämre än någonsin. Så nu ska jag parkera mig med mitt tjockaste täcke i fåtöljen och sitta där och se på film med barnen tills jag somnar. Fast först kommer maken hem med pizza efter sitt träningspass. Det är helt underbart, då jag är så trött på att laga mat just nu att jag knappt orkar tänka på det. På nyår är det ju dags igen och jag vill vila från köket tills dess, ja eller till söndag i alla fall då våra nyårsgäster anländer.
Men jag fick en trevlig överraskning i brevlådan som jag ser mycket fram emot att få läsa. Förändrad - Förvandlad - Förädlad av duktiga Helena Milton. Det gör i alla fall gott i själen.
Annars saknar jag skrivandet så att det gör ont just nu. Jag drömmer mig bort till varmare breddgrader utan vinterkräksjuka, influensa och hysterisk förkylning. Där jag kan sitta i värmen och verkligen njuta av livet fullt ut. Och skriva, skriva, skriva.
Bilderna är lånade här.
Nåja, vad är väl ett liv på Mallorca? Det kan ju vara fruktansvärt långtråkigt och dötrist och tråkigt och. . . alldeles. . . alldeles underbart!
Förmiddagen kändes dräglig och jag strök en hel mängd kläder ur den oändliga strykhögen som borde kunna finnas med som högsta strykberget i världen i Guinness rekordbok. Sedan fick jag för mig att vi skulle gå en promenad i det fina vädret för att jag skulle bli friskare av ljus och luft. Icke sa nicke, efter promenaden var jag kall ända in i skelettet och mådde sämre än någonsin. Så nu ska jag parkera mig med mitt tjockaste täcke i fåtöljen och sitta där och se på film med barnen tills jag somnar. Fast först kommer maken hem med pizza efter sitt träningspass. Det är helt underbart, då jag är så trött på att laga mat just nu att jag knappt orkar tänka på det. På nyår är det ju dags igen och jag vill vila från köket tills dess, ja eller till söndag i alla fall då våra nyårsgäster anländer.
Men jag fick en trevlig överraskning i brevlådan som jag ser mycket fram emot att få läsa. Förändrad - Förvandlad - Förädlad av duktiga Helena Milton. Det gör i alla fall gott i själen.
Annars saknar jag skrivandet så att det gör ont just nu. Jag drömmer mig bort till varmare breddgrader utan vinterkräksjuka, influensa och hysterisk förkylning. Där jag kan sitta i värmen och verkligen njuta av livet fullt ut. Och skriva, skriva, skriva.
torsdag 27 december 2012
Ambivalent
angående morgonvanor vid ledighet. Jag älskar att gå och lägga mig på kvällen, att se den inbjudande sängen och veta att man har en god natts sömn framför sig framkallar mycket behagliga känslor. När barnen ligger och sussar sött i sina sängar och mammahjärtat kan slå lugna slag. Jag lägger mig sent och sover därför gärna länge, men när jag håller på att vakna och klockan börjar bli lite mycket blir jag ambivalent, ska jag fortsätta att sova och stanna kvar i den varma sköna sängen eller ska jag gå upp för att hinna göra allt det jag vill göra under dagen? Det är oftast ett svårt val tycker jag.
Nog med i-landsproblem.
Oj, vad fort juldagarna gick! Som vanligt hinner man knappt blinka innan det är över. Det är en intensiv period, dessutom med två födelsedagar i december mitt uppe i allt, så det känns faktiskt rätt skönt att återgå till det vanliga livet igen. Fast först ska vi välkomna det nya året, det känns extra trevligt att få göra i år efter att ha överlevt 21 december. Vilket jag faktiskt tog för givet att vi skulle göra, men i alla fall, det känns bra.
Nog med i-landsproblem.
Oj, vad fort juldagarna gick! Som vanligt hinner man knappt blinka innan det är över. Det är en intensiv period, dessutom med två födelsedagar i december mitt uppe i allt, så det känns faktiskt rätt skönt att återgå till det vanliga livet igen. Fast först ska vi välkomna det nya året, det känns extra trevligt att få göra i år efter att ha överlevt 21 december. Vilket jag faktiskt tog för givet att vi skulle göra, men i alla fall, det känns bra.
söndag 23 december 2012
God Jul
Wishing you Magic!
This Christmas & Always!
Ville bara önska er alla en riktigt God Jul!
Ha en helt underbar helg oavsett vad ni hittar på!
fredag 21 december 2012
Fest och dans
dansfest!
Nu är det 50-årsfest hemma hos oss och dags att köra igång helgen! Let´s party and dance!
Nu är det 50-årsfest hemma hos oss och dags att köra igång helgen! Let´s party and dance!
torsdag 20 december 2012
Bockar av i listan
och ser framför mig hur härlig skrivtid närmar sig för mig!
Så är det, berättelserna snurrar alltid omkring i medvetandet på ett eller annat sätt. Och plötsligt känner jag igen känslan så väl från förra julen. En lätt otålighet mitt i allt det mysiga julfirandet. För jag vet precis hur det känns när allt är över och vardagen får bestå i skrivande igen. Julen i all ära, men att skriva gör själen lycklig på ett alldeles speciellt sätt. Samtidigt måste jag försöka stanna i nuet och njuta av den här tiden som är fylld av levande ljus, juliga dofter, julmusik och snyftiga julfilmer, för det är en ljuvlig men kort tid.
Dagens skrivtips är bara 1:19 lång men den fick mig att fundera lite extra. The bigger the issue, the smaller you write. Mycket intressant!
Så är det, berättelserna snurrar alltid omkring i medvetandet på ett eller annat sätt. Och plötsligt känner jag igen känslan så väl från förra julen. En lätt otålighet mitt i allt det mysiga julfirandet. För jag vet precis hur det känns när allt är över och vardagen får bestå i skrivande igen. Julen i all ära, men att skriva gör själen lycklig på ett alldeles speciellt sätt. Samtidigt måste jag försöka stanna i nuet och njuta av den här tiden som är fylld av levande ljus, juliga dofter, julmusik och snyftiga julfilmer, för det är en ljuvlig men kort tid.
Dagens skrivtips är bara 1:19 lång men den fick mig att fundera lite extra. The bigger the issue, the smaller you write. Mycket intressant!
onsdag 19 december 2012
Det går långsamt
men det går framåt.
Det är jättesvårt att fatta hur nära julafton vi är just nu. Äldsta sonen har gjort färdig sin PRAO i vår närmaste matvaruaffär idag och kommer att ha julmys i skolan i morgon. Imorgon ska lillkillen ha julfest i skolan och han ser mycket fram emot det. Julmys är väl ledordet för skolan just nu överhuvudtaget. Själv försöker jag samla ihop mig för att bli så färdig som möjligt med det jag behöver göra. Det är lite snurrigt i huvudet och jag har dålig koll på vilka julklappar jag har köpt, men har bestämt mig för att det säkert blir bra i alla fall. Mina barn jämför inte med varandra utan fokuserar på vad de själva fått och är nöjda med det. Det är bra. Sedan ska det förberedas inför den andra av makens födelsedagsfester, den som vi fick skjuta på när vi blev sjuka. Jag ser väldigt mycket fram emot fredag då barnens vinterlov börjar och vi kan ha det lugnt och skönt tillsammans. Efter fredagskvällens fest då förstås.
För att hålla skrivandet levande trots att jag inte skriver så lyssnar jag på korta skrivtips. Idag handlar det om att inte fastna i ett manus utan att fortsätta att skriva på nästa och nästa. Det låter utmärkt eftersom jag just nu håller på att slutredigera mitt andra manus.
Det är jättesvårt att fatta hur nära julafton vi är just nu. Äldsta sonen har gjort färdig sin PRAO i vår närmaste matvaruaffär idag och kommer att ha julmys i skolan i morgon. Imorgon ska lillkillen ha julfest i skolan och han ser mycket fram emot det. Julmys är väl ledordet för skolan just nu överhuvudtaget. Själv försöker jag samla ihop mig för att bli så färdig som möjligt med det jag behöver göra. Det är lite snurrigt i huvudet och jag har dålig koll på vilka julklappar jag har köpt, men har bestämt mig för att det säkert blir bra i alla fall. Mina barn jämför inte med varandra utan fokuserar på vad de själva fått och är nöjda med det. Det är bra. Sedan ska det förberedas inför den andra av makens födelsedagsfester, den som vi fick skjuta på när vi blev sjuka. Jag ser väldigt mycket fram emot fredag då barnens vinterlov börjar och vi kan ha det lugnt och skönt tillsammans. Efter fredagskvällens fest då förstås.
För att hålla skrivandet levande trots att jag inte skriver så lyssnar jag på korta skrivtips. Idag handlar det om att inte fastna i ett manus utan att fortsätta att skriva på nästa och nästa. Det låter utmärkt eftersom jag just nu håller på att slutredigera mitt andra manus.
tisdag 18 december 2012
En ordlös jul
nej, det vill jag inte ha. Men att ha en stor familj är inte vidare kompatibelt alla gånger med att skriva. Man kan få allt, det är jag helt övertygad om, kanske bara inte alltid på samma gång.
Jag ligger efter i allt just nu, så det är bara att göra det bästa jag kan utan att bli stressad. Jag har nog ovilligt insett att skrivandet får vänta ännu lite till. Fast det är ett val jag gör, just nu är det jul och jag vill göra den så bra som möjligt för familjen och för mig. För mig är julen till största delen barnens högtid. Det är trots allt bara några dagar kvar tills jag kan ta mig egen tid igen.
Fast det är klart att orden inte är helt borta, de finns ju inne i huvudet och väntar bara på att få komma ut. Och så vill jag redigera mitt andra manus helt färdigt, så att det är redo att skickas vidare. Det ska bli spännande att se hur det går för det när det till slut får stå på egna ben.
Jag ligger efter i allt just nu, så det är bara att göra det bästa jag kan utan att bli stressad. Jag har nog ovilligt insett att skrivandet får vänta ännu lite till. Fast det är ett val jag gör, just nu är det jul och jag vill göra den så bra som möjligt för familjen och för mig. För mig är julen till största delen barnens högtid. Det är trots allt bara några dagar kvar tills jag kan ta mig egen tid igen.
Fast det är klart att orden inte är helt borta, de finns ju inne i huvudet och väntar bara på att få komma ut. Och så vill jag redigera mitt andra manus helt färdigt, så att det är redo att skickas vidare. Det ska bli spännande att se hur det går för det när det till slut får stå på egna ben.
måndag 17 december 2012
Stillheten
har lagt sig i och runt vårt hus och jag har inte förmått komma igång med något vettigt ännu idag. Julkorten måste skickas och på fredag har vi nästa fest. Sedan är det dags att duka om för julafton som firas med nästan hela min familj hemma hos oss.
Jag är så tacksam över våra mycket hjälpsamma släktingar som gjorde livet så lätt för mig trots att vi var 17 personer som bodde här hemma hos oss under tre nätter. Det var en ovärderlig hjälp. Tacksamhet är ordet som stannar kvar då alla har åkt hem efter en fantastiskt trevlig, rolig och innehållsrik helg.
I morgon kanske jag kan vara igång igen. Men så är det skrivandet som pockar och lockar. När, när ska jag få komma igång igen. Jag känner att jag behöver stjäla lite tid snart. Under tiden lyssnar jag en kort stund på några härliga skrivtips. Det få fjärilarna att göra våghalsiga flygrundor i magen på mig under tiden som jag väntar på min tid.
Jag är så tacksam över våra mycket hjälpsamma släktingar som gjorde livet så lätt för mig trots att vi var 17 personer som bodde här hemma hos oss under tre nätter. Det var en ovärderlig hjälp. Tacksamhet är ordet som stannar kvar då alla har åkt hem efter en fantastiskt trevlig, rolig och innehållsrik helg.
I morgon kanske jag kan vara igång igen. Men så är det skrivandet som pockar och lockar. När, när ska jag få komma igång igen. Jag känner att jag behöver stjäla lite tid snart. Under tiden lyssnar jag en kort stund på några härliga skrivtips. Det få fjärilarna att göra våghalsiga flygrundor i magen på mig under tiden som jag väntar på min tid.
söndag 16 december 2012
Å vilket party
det blev!
Det blev verkligen så lyckat alltihop. Underbar mat, flera fina tal följda av ännu fler tårar. Hela gänget sjöng med i Singstar och så blev det dans så klart. Äldsta sonen var Dj. Farmor och farfar som la sig lite tidigare än oss andra, försökte sova i rummet precis ovanför en högtalare. Det hävdar bestämt att det gick bra även om basen gick igenom både golv och väggar. Vid nattmackan var vi både trötta, varma och nöjda. Idag är vi lyckliga men ganska slut! Alla har åkt hem utom farmor och farfar som åker i morgon. Vi är glada över att ha ett sådant stort hus som gör det möjligt att leva så många på samma ställe under några dagar.
Av mig och barnen fick maken en specialdesignad skjorta och en robotdammsugare. Hos oss är det nämligen maken som damsuger. Barnen säger att jag är bäst i världen på att ta hand om barn och maken är bäst i världen på att städa. Jag hoppas de tycker att både han och jag har andra saker vi är bra på också.
Själv höll jag mitt allra första tal någonsin. Det gjorde jag till maken igår. Barnen hade fått i uppgift att fundera över vad de tyckte var bäst med pappa och så var de delaktiga i mitt tal. De var så duktiga och det gick så bra att ett gäng mer än förvånade människor lyssnade andäktigt, inte minst maken som började gråta. Jag hatar att stå inför människor och prata, men vad är livet till för om inte för att utmana sina allra värsta rädslor. Dessutom hoppas jag få nytta av att kunna prata inför folk när jag får min första bok utgiven. : )
I morgon är vi något sånär tillbaka till verkligheten igen. Fast vi har fortfarande en fest, en julafton och en nyårsafton kvar. Vi tar en snabbvila och så kör vi igen.
Det blev verkligen så lyckat alltihop. Underbar mat, flera fina tal följda av ännu fler tårar. Hela gänget sjöng med i Singstar och så blev det dans så klart. Äldsta sonen var Dj. Farmor och farfar som la sig lite tidigare än oss andra, försökte sova i rummet precis ovanför en högtalare. Det hävdar bestämt att det gick bra även om basen gick igenom både golv och väggar. Vid nattmackan var vi både trötta, varma och nöjda. Idag är vi lyckliga men ganska slut! Alla har åkt hem utom farmor och farfar som åker i morgon. Vi är glada över att ha ett sådant stort hus som gör det möjligt att leva så många på samma ställe under några dagar.
Av mig och barnen fick maken en specialdesignad skjorta och en robotdammsugare. Hos oss är det nämligen maken som damsuger. Barnen säger att jag är bäst i världen på att ta hand om barn och maken är bäst i världen på att städa. Jag hoppas de tycker att både han och jag har andra saker vi är bra på också.
Själv höll jag mitt allra första tal någonsin. Det gjorde jag till maken igår. Barnen hade fått i uppgift att fundera över vad de tyckte var bäst med pappa och så var de delaktiga i mitt tal. De var så duktiga och det gick så bra att ett gäng mer än förvånade människor lyssnade andäktigt, inte minst maken som började gråta. Jag hatar att stå inför människor och prata, men vad är livet till för om inte för att utmana sina allra värsta rädslor. Dessutom hoppas jag få nytta av att kunna prata inför folk när jag får min första bok utgiven. : )
I morgon är vi något sånär tillbaka till verkligheten igen. Fast vi har fortfarande en fest, en julafton och en nyårsafton kvar. Vi tar en snabbvila och så kör vi igen.
lördag 15 december 2012
Födelsedagsfirandet
pågår för fullt. Elva gäster är inkvarterade hos oss så vi är sjutton personer som bor i vårt hem just nu. Av förklarliga skäl räcker tiden därför inte alls till för annat just nu. Men jag är så lycklig för jag känner mig nästan helt frisk nu och det är en rikedom som man sällan tänker på.
Maken fyller 50 år och firandet ska snart fortsätta efter lite fria aktiviteter. Själv har jag pysslat en stund med en överraskning till middagen. Min make är den bästa och jag hyllar honom idag med sång.
Maken fyller 50 år och firandet ska snart fortsätta efter lite fria aktiviteter. Själv har jag pysslat en stund med en överraskning till middagen. Min make är den bästa och jag hyllar honom idag med sång.
Imorgon börjar sammankomsten här hemma att upplösas och den största delen av gänget åker hemåt igen.
Jag missade ju fredagsdansen igår. Igen! Det duger inte därför kommer den idag istället. En festlig dag som denna ska det självklart dansas. Nu dansar vi oss igenom resten av helgen!
onsdag 12 december 2012
121212
känns som en väldigt speciell dag på många sätt!
Kroppen läker långsamt, långsamt och jag kan knappt äta något utan att må fruktansvärt dåligt, det är som om det gör ont ända in i ryggmärgen och in i hjärnbalken. En mycket obehaglig känsla som jag aldrig har upplevt förut.
Men jag försöker hänga med, idag har vi firat lilljulafton med farmor och farfar som vi inte ska fira julen med. Vi har ätit lite julmat och delat ut julklappar. I morgon kommer resten av gänget och jag hoppas innerligt att jag mår myckert bättre då. När jag ska hinna runt och hälsa på bland alla era härliga bloggar vet jag inte alls. Men jag måste ta det lugnt för att orka med de kommande tre dagarna. Och hoppas att jag mår bättre och bättre för varje dag. Men jag kommer så fort jag bara hinner och orkar.
Vi har också firat det allra viktigaste idag och det är äldsta sonens 15-årsdag! Det är svårt att fatta att han redan är så stor. Min älskade lille, store kille. Han och hans syskon ÄR mitt hjärta. På hans dop spelades och sjöngs Handens fem fingrar med Lisa Nilsson och jag blir fortfarande rörd ända in i hjärteroten när jag hör på den.
Kroppen läker långsamt, långsamt och jag kan knappt äta något utan att må fruktansvärt dåligt, det är som om det gör ont ända in i ryggmärgen och in i hjärnbalken. En mycket obehaglig känsla som jag aldrig har upplevt förut.
Men jag försöker hänga med, idag har vi firat lilljulafton med farmor och farfar som vi inte ska fira julen med. Vi har ätit lite julmat och delat ut julklappar. I morgon kommer resten av gänget och jag hoppas innerligt att jag mår myckert bättre då. När jag ska hinna runt och hälsa på bland alla era härliga bloggar vet jag inte alls. Men jag måste ta det lugnt för att orka med de kommande tre dagarna. Och hoppas att jag mår bättre och bättre för varje dag. Men jag kommer så fort jag bara hinner och orkar.
Vi har också firat det allra viktigaste idag och det är äldsta sonens 15-årsdag! Det är svårt att fatta att han redan är så stor. Min älskade lille, store kille. Han och hans syskon ÄR mitt hjärta. På hans dop spelades och sjöngs Handens fem fingrar med Lisa Nilsson och jag blir fortfarande rörd ända in i hjärteroten när jag hör på den.
måndag 10 december 2012
Inte alls som jag tänkt mig
men vad är väl någonsin det!
Jag hade verkligen hoppats slippa, men jag hade ingen sådan tur den här gången. Igår natt var det dags för mig att dyka ner i toalettstolen. Redan på kvällen kände jag på mig att det var på gång. Strax innan halv tre på natten visste jag att det var dags. Jag som tycker att kräkas är värre än att föda barn och alltid är säker på att jag ska dö när jag gör det var förvånansvärt lugn. Jag torkade av toalettringen med en våtservett och satte upp håret, sedan var det dags. Nåja, nog om detta. Man blir trött och avslagen och jag vet inte hur jag ska hinna göra allt det som man ska göra just nu. Bakningen som skulle gjorts i söndags fick av naturliga skäl vänta. Och tiden rusar fram, snart är det Lucia och vi har varken lussebullar eller pepparkakor. Imorgon kommer svärföräldrarna och de får nog hjälpa till med en del. En av födelsedagsfesterna har vi fått skjuta på, den andra där besökarna kommer långt ifrån är på lördag. Jag hoppas att jag har fått tillbaka mina krafter snart för att orka med allt. Vi har trots allt levt i en sjukstuga i snart två veckor härhemma. Nu är det bara maken kvar och vi hoppas innerligt att han får fortsätta vara frisk, eftersom det är han som fyller år och som ska firas på lördag.
Nu måste jag återgå till återhämtandet, därför avslutar jag dagen med lugnande julmusik. Grown-up Christmas List med Kelly Clarkson.
Jag hade verkligen hoppats slippa, men jag hade ingen sådan tur den här gången. Igår natt var det dags för mig att dyka ner i toalettstolen. Redan på kvällen kände jag på mig att det var på gång. Strax innan halv tre på natten visste jag att det var dags. Jag som tycker att kräkas är värre än att föda barn och alltid är säker på att jag ska dö när jag gör det var förvånansvärt lugn. Jag torkade av toalettringen med en våtservett och satte upp håret, sedan var det dags. Nåja, nog om detta. Man blir trött och avslagen och jag vet inte hur jag ska hinna göra allt det som man ska göra just nu. Bakningen som skulle gjorts i söndags fick av naturliga skäl vänta. Och tiden rusar fram, snart är det Lucia och vi har varken lussebullar eller pepparkakor. Imorgon kommer svärföräldrarna och de får nog hjälpa till med en del. En av födelsedagsfesterna har vi fått skjuta på, den andra där besökarna kommer långt ifrån är på lördag. Jag hoppas att jag har fått tillbaka mina krafter snart för att orka med allt. Vi har trots allt levt i en sjukstuga i snart två veckor härhemma. Nu är det bara maken kvar och vi hoppas innerligt att han får fortsätta vara frisk, eftersom det är han som fyller år och som ska firas på lördag.
Nu måste jag återgå till återhämtandet, därför avslutar jag dagen med lugnande julmusik. Grown-up Christmas List med Kelly Clarkson.
lördag 8 december 2012
Och festandet fick vänta
eftersom äldsta sonen efter tre jobbiga timmar med fruktansvärd magvärk började kräktas tidigt i morse. Det innebar att en av makens och äldsta sonens födelsedagsfester fick ställas in. Vi ska försöka i morgon istället.
Även en stor kille behöver sin mamma när han är sjuk. Stackarn!
Själv undrar jag när det är dags för maken och mig. Alla fyra barnen har nu gått igenom denna skärseld. Sjukträsket är väl inte något direkt festligt ställe att vara på precis, så det är inget vi ser fram emot och hoppas så klart slippa.
Annars längtar jag så otroligt mycket efter att få skriva. Man längtar alltid som mest när det bara inte fungerar. En ordlös värld är en torftig värld.
Fast vi har köpt en gran och de barn som är friska har dekorerat den. De älskar att göra det och jag släpper mer och mer på att det ska vara på ett särskilt sätt. Låt dem fara runt och bli varma och lyckliga är en bättre inställning just nu. Det är trots allt vad julen handlar om. Glädje, lycka, harmoni och kärlek!
Nu ska vi ha mys i fåtöljerna med film och så får vi se vad natten och morgondagen för med sig.
fredag 7 december 2012
Udda verklighet
är det som jag försöker leva i just nu. Inget är riktigt som det brukar vara. Jag förbereder för en av de stora födelsedagsfesterna vi har framför oss och försöker samtidigt att se till barnen som är småtrötta efter gårdagens sjukdom. Samtidigt längtar jag efter att få dyka in i mina berättelser.
För att överleva måste jag berätta historier. Så är det och det är bara att inse och det gör jag så gärna!
Jag har så smått börjat lägga in det som jag hoppas kommer att bli mitt alldeles egna signum i mitt andra manus. Det är ett jobb som gör mig smått euforisk.
Fast nu väntar familjen för det är fredag och dags att mysa och dansa. Nu börjar en hektisk period för mig och jag ska göra det allra bästa av den. Dags att köra igång en härlig decemberhelg med dans!
För att överleva måste jag berätta historier. Så är det och det är bara att inse och det gör jag så gärna!
Jag har så smått börjat lägga in det som jag hoppas kommer att bli mitt alldeles egna signum i mitt andra manus. Det är ett jobb som gör mig smått euforisk.
Fast nu väntar familjen för det är fredag och dags att mysa och dansa. Nu börjar en hektisk period för mig och jag ska göra det allra bästa av den. Dags att köra igång en härlig decemberhelg med dans!
torsdag 6 december 2012
Ett ord förändrar allt
och det är tacksamhet!
Livet går vidare och tur är väl det. Fast som det ser ut just nu är väl inte optimalt. Två barn ligger hemma och är sjuka. Ett barn började kräkas i går kväll, precis när jag skulle göra min bloggrunda, och gjorde det under natten och i förmiddags, så nattsömnen blev det inte mycket av. Det andra barnet blev sjuk under dagen och fick hämtas i skolan. Under dagen har jag tagit hand om ynklig och sjuk nästyngsting som tycker att mamma är bäst på att ta hand om sjuka barn. Sötnosen. Den äldre sjuklingen har mest vilat. Lillkillen var så gullig och passade upp sjuklingarna när han kom hem från skolan. Mys och närhet är alltid den bästa medicinen!
Jag gjorde faktiskt ett viktigt ärende idag också, jag tänkte att om jag skulle bli sjuk nu så blir livet så mycket enklare om jag fick det avklarat. Våra födelsedagsfester är ju i antågande och den första är redan på lördag, om det nu kommer att gå. På tisdag anländer svärföräldrarna och senare i veckan makens syskon med familjer. Så det är lite att stå i trots att jag försöker att behålla lugnet så gott det går. Jag menar vad är det värsta som kan hända, egentligen! I alla fall så hände något väldigt roligt, som jag inte kan prata om ännu, under mitt besök i stan. Eftersom jag läser The Magic, som går ut på att man kan få precis vad man vill om man är uppriktigt tacksam över det man redan har och verkligen kan föreställa sig det man vill ha, så blev det en liten påminnelse om att det faktiskt stämmer. Jag försöker alltid vara tacksam och har jobbat med det ännu lite mer efter att ha läst boken. Och just i dag fick jag något fantastiskt helt överraskande ur det blå. Något jag verkligen, verkligen behövde! Det är vardagslycka och jag är mycket tacksam!
Ett ord förändrar allt och det är tacksamhet!
Ikväll ska jag försöka göra den där bloggrundan som kom av sig igår. Om jag inte somnar innan, för jag behöver verkligen en god natts sömn. Precis som mina sjuka älsklingar också gör.
Bilderna är lånade från nätet.
Livet går vidare och tur är väl det. Fast som det ser ut just nu är väl inte optimalt. Två barn ligger hemma och är sjuka. Ett barn började kräkas i går kväll, precis när jag skulle göra min bloggrunda, och gjorde det under natten och i förmiddags, så nattsömnen blev det inte mycket av. Det andra barnet blev sjuk under dagen och fick hämtas i skolan. Under dagen har jag tagit hand om ynklig och sjuk nästyngsting som tycker att mamma är bäst på att ta hand om sjuka barn. Sötnosen. Den äldre sjuklingen har mest vilat. Lillkillen var så gullig och passade upp sjuklingarna när han kom hem från skolan. Mys och närhet är alltid den bästa medicinen!
Jag gjorde faktiskt ett viktigt ärende idag också, jag tänkte att om jag skulle bli sjuk nu så blir livet så mycket enklare om jag fick det avklarat. Våra födelsedagsfester är ju i antågande och den första är redan på lördag, om det nu kommer att gå. På tisdag anländer svärföräldrarna och senare i veckan makens syskon med familjer. Så det är lite att stå i trots att jag försöker att behålla lugnet så gott det går. Jag menar vad är det värsta som kan hända, egentligen! I alla fall så hände något väldigt roligt, som jag inte kan prata om ännu, under mitt besök i stan. Eftersom jag läser The Magic, som går ut på att man kan få precis vad man vill om man är uppriktigt tacksam över det man redan har och verkligen kan föreställa sig det man vill ha, så blev det en liten påminnelse om att det faktiskt stämmer. Jag försöker alltid vara tacksam och har jobbat med det ännu lite mer efter att ha läst boken. Och just i dag fick jag något fantastiskt helt överraskande ur det blå. Något jag verkligen, verkligen behövde! Det är vardagslycka och jag är mycket tacksam!
Ett ord förändrar allt och det är tacksamhet!
Bilderna är lånade från nätet.
onsdag 5 december 2012
Refusering i juletid och finaste vinsten
jodå, nu har den första refuseringen den här gången kommit. Ungefär fem veckor tog det, så det gick fort.
.jpg)
Men jag bygger vidare! Alltid! Jag har bara skickat till tre förlag den här gången. Kanske för att jag så gärna skulle vilja jobba tillsammans med två av dem. De två som fortfarande inte har svarat som tur är. Kanske för att jag fortfarande funderar på vad som egentligen är den bästa vägen att gå. Det finns ju flera som tur väl är.
Fast just nu känns det som om precis alla blir antagna av olika förlag utom jag. Då gäller det att inte låta det där tråkiga tvivlet ta plats i sinnet. Jag är så glad för alla som får uppleva drömmen, absolut, det ger hopp åt oss alla. Det är bara det att jag också vill vara med! :)
Att tänka är fiende till kreativiteten säger Ray Bradbury, så jag slutar tänka och gör istället. Jag har jobbat vidare med mitt andra manus en stund idag. Trots att allt jag behöver göra inför födelsedagsfesterna och julen som närmar sig med stormsteg. Det är så mycket lättare och så fantastiskt roligt och tillfredsställande att skriva istället.
Och så fick jag ju min fina vinst från underbara Simona Ahrnstedt. Det väger ju upp för den tråkiga refuseringen. Tack Simona, jag tror bestämt att du är min goda fe! : )
Som tack får du och alla andra en julsång idag. Den kommer från filmen Polarexpressen som vi började se det året vi bodde på Mallorca och inte kunde se Kalle Ankas jul. Nu ingår den i vår jultradition och vi ser den varje jul. Dessutom passar temat utmärkt. Just nu lever vi i en tid där det är viktigt att tro, precis så som vi egentligen alltid ska göra. Och jag ska fortsätta tro på mina berättelser så att de får hitta vägen till andra som kan läsa dem.
Believe med Josh Groban.
.jpg)
Men jag bygger vidare! Alltid! Jag har bara skickat till tre förlag den här gången. Kanske för att jag så gärna skulle vilja jobba tillsammans med två av dem. De två som fortfarande inte har svarat som tur är. Kanske för att jag fortfarande funderar på vad som egentligen är den bästa vägen att gå. Det finns ju flera som tur väl är.
Fast just nu känns det som om precis alla blir antagna av olika förlag utom jag. Då gäller det att inte låta det där tråkiga tvivlet ta plats i sinnet. Jag är så glad för alla som får uppleva drömmen, absolut, det ger hopp åt oss alla. Det är bara det att jag också vill vara med! :)
Att tänka är fiende till kreativiteten säger Ray Bradbury, så jag slutar tänka och gör istället. Jag har jobbat vidare med mitt andra manus en stund idag. Trots att allt jag behöver göra inför födelsedagsfesterna och julen som närmar sig med stormsteg. Det är så mycket lättare och så fantastiskt roligt och tillfredsställande att skriva istället.
Och så fick jag ju min fina vinst från underbara Simona Ahrnstedt. Det väger ju upp för den tråkiga refuseringen. Tack Simona, jag tror bestämt att du är min goda fe! : )
Som tack får du och alla andra en julsång idag. Den kommer från filmen Polarexpressen som vi började se det året vi bodde på Mallorca och inte kunde se Kalle Ankas jul. Nu ingår den i vår jultradition och vi ser den varje jul. Dessutom passar temat utmärkt. Just nu lever vi i en tid där det är viktigt att tro, precis så som vi egentligen alltid ska göra. Och jag ska fortsätta tro på mina berättelser så att de får hitta vägen till andra som kan läsa dem.
Believe med Josh Groban.
tisdag 4 december 2012
Egentligen
är det nog inte så bråttom med att få färdigt manuset just nu.
För jag antar att julen och en bit efter jul och nyår kommer att vara en tid då det är mindre bra att skicka in till förlag. Och det är mycket nog att pyssla med just nu ändå. Julklappar ska köpas, det ska bakas, dekoreras och pysslas i allmänhet. Det ska göras julkort och dessutom för oss fixas med två födelsedagskalas. Och köpas födelsedagspresenter och funderas på menyer. Och njutas och mysas!
För jag antar att julen och en bit efter jul och nyår kommer att vara en tid då det är mindre bra att skicka in till förlag. Och det är mycket nog att pyssla med just nu ändå. Julklappar ska köpas, det ska bakas, dekoreras och pysslas i allmänhet. Det ska göras julkort och dessutom för oss fixas med två födelsedagskalas. Och köpas födelsedagspresenter och funderas på menyer. Och njutas och mysas!
Fast jag skulle vilja ha ett par timmar varje dag då jag kunde skriva. Då jag kunde få försvinna in i min egen värld och skapa egna världar. Jag vill ha mer tid, jag vill ha mer tid! Jag vill ha mer, mer!
Förra veckan hade jag en dröm som jag gärna skulle vilja testa att göra om till ett manus. Det var en katastrofdröm med övernaturliga inslag. En rafflande men helskum dröm, fast med lite arbete så skulle det kunna bli ett riktigt spännande manus. Kanske!
Jag gör som Åsa föreslår och tar bort större delen av idén till detta manus, ifall det skulle finnas några manustjuvar i cyperspace som hittar hit. : )
måndag 3 december 2012
Lycka och manus
har varit ledorden för mig idag. Och lite julklappar.
Idag har jag haft en person här som jobbar med undersökningar. Den här handlade om hur nöjd och lycklig man är med samhället och sitt liv. Eller inte är! En timme ungefär skulle det ta och frågorna kom. Efter ett tag började jag nästan känna mig tråkigt lycklig och nöjd. Jag började känna mig som om jag inte talade sanning. Jag menar, hur lycklig och nöjd får man vara? Killen som frågade såg aningen frågande ut några gånger, han sa att det var roligt som omväxling med någon som var så nöjd med det mesta här i livet. Det verkade vara ovanligt! Det tycker jag är synd. Det är synd om människorna sägs det ju, men måste det verkligen vara det. Jag menar om man bortser ifrån dem som verkligen lider på olika sätt. Det blev ett trevligt samtal inbäddat i många frågor. Själv insåg jag hur nöjd och lycklig jag faktiskt är. Man glömmer lätt bort det bland alla vardagsbestyr. Detta innebar att jag fortsatte dagen i en speciell känsla, en där jag fick njuta lite extra över min nöjdhet och jag har känt mig lite extra glad hela dagen. Bara genom att få bli påmind om min egen lycka i livet.
Idag har jag haft en person här som jobbar med undersökningar. Den här handlade om hur nöjd och lycklig man är med samhället och sitt liv. Eller inte är! En timme ungefär skulle det ta och frågorna kom. Efter ett tag började jag nästan känna mig tråkigt lycklig och nöjd. Jag började känna mig som om jag inte talade sanning. Jag menar, hur lycklig och nöjd får man vara? Killen som frågade såg aningen frågande ut några gånger, han sa att det var roligt som omväxling med någon som var så nöjd med det mesta här i livet. Det verkade vara ovanligt! Det tycker jag är synd. Det är synd om människorna sägs det ju, men måste det verkligen vara det. Jag menar om man bortser ifrån dem som verkligen lider på olika sätt. Det blev ett trevligt samtal inbäddat i många frågor. Själv insåg jag hur nöjd och lycklig jag faktiskt är. Man glömmer lätt bort det bland alla vardagsbestyr. Detta innebar att jag fortsatte dagen i en speciell känsla, en där jag fick njuta lite extra över min nöjdhet och jag har känt mig lite extra glad hela dagen. Bara genom att få bli påmind om min egen lycka i livet.
Dessutom fick jag, eller tog får jag väl erkänna, lite tid för manusarbete. Det gjorde mig lika lycklig som resten av dagen gjort. Lite mer pillande som känns mycket bra. Efterarbetet av det här manuset se helt annorlunda ut än det gjorde av mitt första manus. Mycket beror det på mina funderingar angående lektörens förslag. Nu ändrar jag lite här och där efterhand som jag känner mig redo. Det känns annorlunda, men rätt just den här gången. Snart känner jag att jag har kommit till det avgörande slutet. Jag ser väldigt mycket fram emot att skicka ett helt nytt manus till förlag.
söndag 2 december 2012
Advent
och snön låg sagolikt vit och vacker över landskapet när vi vaknade i morse.
Gårdagens fest blev mycket lyckad och natten blev ganska sen, så dagen har fått gå i återhämtandets tecken. Det blev också tid för en promenad för att uppleva julskyltningen. Oj vad mycket folk det var som gjorde detsamma. Det var nog delvis den vita snön som gjorde önskan om att uppleva den allra första julkänslan just denna dag så stor.
Det första ljuset är tänt och nu börjar en ganska så hektisk tid för oss. Äldsta sonen fyller 15 år den 12:e, maken fyller 50 år den 15:de så det är en massa härligt festande vi har framför oss och så är det jul och nyår på det. Man får passa på att njuta av stillhet så mycket man kan när tillfälle bjuds. Det ska jag försöka tänka på.
För mig är julmusiken något av det bästa med julen och ibland tycker familjen att det blir lite för mycket nostalgisk, härlig och varm julmusik här hemma. Det struntar jag i för det är bara en månad per år som jag får överdosera i den känlan och den musiken.
Gårdagens fest blev mycket lyckad och natten blev ganska sen, så dagen har fått gå i återhämtandets tecken. Det blev också tid för en promenad för att uppleva julskyltningen. Oj vad mycket folk det var som gjorde detsamma. Det var nog delvis den vita snön som gjorde önskan om att uppleva den allra första julkänslan just denna dag så stor.
Det första ljuset är tänt och nu börjar en ganska så hektisk tid för oss. Äldsta sonen fyller 15 år den 12:e, maken fyller 50 år den 15:de så det är en massa härligt festande vi har framför oss och så är det jul och nyår på det. Man får passa på att njuta av stillhet så mycket man kan när tillfälle bjuds. Det ska jag försöka tänka på.
För mig är julmusiken något av det bästa med julen och ibland tycker familjen att det blir lite för mycket nostalgisk, härlig och varm julmusik här hemma. Det struntar jag i för det är bara en månad per år som jag får överdosera i den känlan och den musiken.
fredag 30 november 2012
Shake Up Christmas
japp, det är hög tid nu!
Skrivandet och redigerandet fick vänta då lillkillen vaknade tidigt i morse och kräktes. Min älskade lille kille kunde inte dricka en enda droppe vatten utan att kräkas. Nu går det som tur är bättre och han har fått i sig både vatten, yoggi och varm choklad. Dessutom har jag köpt vätskeersättning om det skulle behövas.
Tanken är att vi ska ha fest här i morgon så jag har handlat det sista inför det idag. Vi får väl se hur familjen mår i morgon. Maken fick ta hand om lillkillen medan jag hämtade nästyngstingen och åkte till affären. Jag köpte dessutom en enorm julstjärna, en ny gryta som har ett keramiskt ytskikt, jag hoppas att det är en riktigt bra gryta. Sedan åkte vi vidare och köpte kuddar till fåtöljerna, det blev riktigt snyggt. Nästyngstingen hittade också en julklapp till sin syster. Barn älskar ju att slå in presenter och förra året satt vi och öppnade en oändlig mängd inslagna leksaker. I år har jag köpt eget julpapper, snöre och juletiketter som de ska få fixa med hur de vill och så ska vi köpa små saker de kan ge bort. De är superglada och tänk vad lite det kostar att göra dem så glada.
Nu tänker jag tjuvstarta december och julen med lite dans som skapar julkänsla. Jag älskar julen, eller egentligen mest tiden fram till julafton. I år behöver jag lite hjälp med att känslan ska infinna sig och det funkar alltid med julmusik. Så nu ska vi dansa och få igång den härliga julkänsla med Shake Up Christmas med Train. Nu är det helg!
Skrivandet och redigerandet fick vänta då lillkillen vaknade tidigt i morse och kräktes. Min älskade lille kille kunde inte dricka en enda droppe vatten utan att kräkas. Nu går det som tur är bättre och han har fått i sig både vatten, yoggi och varm choklad. Dessutom har jag köpt vätskeersättning om det skulle behövas.
Tanken är att vi ska ha fest här i morgon så jag har handlat det sista inför det idag. Vi får väl se hur familjen mår i morgon. Maken fick ta hand om lillkillen medan jag hämtade nästyngstingen och åkte till affären. Jag köpte dessutom en enorm julstjärna, en ny gryta som har ett keramiskt ytskikt, jag hoppas att det är en riktigt bra gryta. Sedan åkte vi vidare och köpte kuddar till fåtöljerna, det blev riktigt snyggt. Nästyngstingen hittade också en julklapp till sin syster. Barn älskar ju att slå in presenter och förra året satt vi och öppnade en oändlig mängd inslagna leksaker. I år har jag köpt eget julpapper, snöre och juletiketter som de ska få fixa med hur de vill och så ska vi köpa små saker de kan ge bort. De är superglada och tänk vad lite det kostar att göra dem så glada.
Nu tänker jag tjuvstarta december och julen med lite dans som skapar julkänsla. Jag älskar julen, eller egentligen mest tiden fram till julafton. I år behöver jag lite hjälp med att känslan ska infinna sig och det funkar alltid med julmusik. Så nu ska vi dansa och få igång den härliga julkänsla med Shake Up Christmas med Train. Nu är det helg!
torsdag 29 november 2012
Lite ostrukturerat
gör jag läsandet och redigeringen av mitt andra manus. Jag tittar lite här och sedan lite där. Tar bort en del och skriver mer. Funderar på lektörens ord och tittar lite mer i mitt manus. Det är inte som jag brukar jobba, så det känns lite ovant, men jag tror att det blir bra till slut.
Lite skrivtips för dagen ska vi ha. Kort och koncist, ge aldrig upp!
Lite skrivtips för dagen ska vi ha. Kort och koncist, ge aldrig upp!
onsdag 28 november 2012
Gentilt
är ett ord jag har använt i mitt andra manus idag. Stavningen på det kändes inte helt självklar, men jag hittade rätt till slut.
Betydelsen är enligt Svenska Akademien och mitt syfte med ordet det här:
Det är spännande med ord. Nu börjar det bli färdigt i det här manuset också. Det mesta har fungerat bra och jag har funderat på lektörens synpunkter väldigt mycket den här gången. Råden är genomgångna och berättelsen tycker jag har blivit bättre med hjälp av dem. Nu finns det bara ett råd kvar, det som jag inte riktigt kan komma till avslut med. Jag tror ändå att det får bli på mitt sätt. För mig hör den delen hemma i berättelsen precis som det ser ut nu. Det kan säkert visa sig vara fel, men just nu känns det rätt för mig.
Dagens skrivtips handlar om hur man undviker writers block och att enda chansen att kunna bli utgiven överhuvudtaget är att sluta redigera och skriva om någon gång och istället skicka iväg sitt manus till förlag. Det kunde inte vara mer sant. För man kan fastna i ändrandet och pillandet och aldrig bli färdig. De enda som blir utgivna är trots allt de som slutar redigera och vågar skicka vidare.
Betydelsen är enligt Svenska Akademien och mitt syfte med ordet det här:
[GENTIL 1]
1) (ngt vard.) om person med hänsyn till hans sätt att uppträda mot andra: värkligt fin; hänsynsfull, grannlaga, ridderlig; icke simpel l. småaktig l. knusslig, frikostig, "flott". Han kommer säkert inte att knussla, han vill gärna visa sig gentil. Det var värkligen gentilt gjort av honom. Här är det en Regel, att man skall vara gentil mot alla. ALMQVIST Kärlek 9(1816). Det der är ej gentilt, ej fint och hyggligt alls! HAGBERG Shaksp. 6: 270 (1849). NORDENSVAN Skuggsp. 11 (1884).Det är spännande med ord. Nu börjar det bli färdigt i det här manuset också. Det mesta har fungerat bra och jag har funderat på lektörens synpunkter väldigt mycket den här gången. Råden är genomgångna och berättelsen tycker jag har blivit bättre med hjälp av dem. Nu finns det bara ett råd kvar, det som jag inte riktigt kan komma till avslut med. Jag tror ändå att det får bli på mitt sätt. För mig hör den delen hemma i berättelsen precis som det ser ut nu. Det kan säkert visa sig vara fel, men just nu känns det rätt för mig.
Dagens skrivtips handlar om hur man undviker writers block och att enda chansen att kunna bli utgiven överhuvudtaget är att sluta redigera och skriva om någon gång och istället skicka iväg sitt manus till förlag. Det kunde inte vara mer sant. För man kan fastna i ändrandet och pillandet och aldrig bli färdig. De enda som blir utgivna är trots allt de som slutar redigera och vågar skicka vidare.
tisdag 27 november 2012
Dricker julmust
även med hjärtat i år.
Just nu har jag druckit det allra första glaset julmust den här julen. Julmust med extra kärlek som skänker pengar till Childhood för varje flaska de säljer. Det känns bra, nu när man ändå vill dricka lite must vid jul. De första små nyvaknade känslorna för att julen är på väg har nu kommit även till mig. De kom tillsammans med den första vita julstjärnan och ett glas must blandat med kärlek. December är bara några dagar bort nu, dags att fundera på julpynt!
Mayafolkets Hemlighet
Jag har läst Mayafolkets Hemlighet av Kim M. Kimselius. Härliga Kim som är galet produktiv och skriver böcker snabbare än andra ens hinner fundera över att skriva en bok.
Baksidestexten ser ut så här:
"Orden som kom ur schamanens mun var starka och hördes långt in i djungeln. Aporna och fåglarna, liksom människorna blev tysta, stumma av skräck över styrkan i schamanens ord, när han vräkte ur sig förbannelsen, som i slutändan drabbar Theo och Ramona. De har genom en liten mayafigur färdats genom tiden till mayafolkets stad Palenque i Mexiko på 600-talet e.Kr, där de genast drabbas av schamanens vrede.
Mayafolkets flera tusen år gamla kalender slutar den 21 december 2012. Det har fått många att tro att jorden kommer att gå under just denna dag. Hade mayafolket någon annan orsak till att låta kalendern upphöra den här dagen, eller är det verkligen jordens undergång?
I Mayafolkets Hemlighet får du ta del av mayafolkets visdom och deras fantastiska kultur. En bok som överraskar från första till sista sidan och håller dig fångad i ett järngrepp!"
Jag har alltid, så länge jag kan minnas, önskat kunna resa i tiden. Helst utan möjligheten att skada mig, dö eller fastna där för gott så klart. Men tänk vilken fantastisk möjlighet det skulle vara att verkligen få se hur allt det som redan hänt såg ut i verkligheten. Inte bara historiska händelser utan tider som man minns, men skulle vilja uppleva igen. Det är en hisnande känsla.
Mayafolkets Hemlighet ger precis en sådan hisnande känsla. Man får uppleva en tid som är fylld av mytomspunna händelser och verkligen följa med i en verklighet som den skulle kunnat ha sett ut. Det är en otroligt spännande ungdomsbok som ger liv åt svunna tider. Här får vi uppleva ett fartfyllt äventyr i hemmets lugna vrå. Vi får också veta väldigt mycket om Mayafolket och det är mycket intressant och lärorikt. En spännande historiebok skulle man nog kunna säga.
Boken börjar såhär:
"Han såg på sin älskade, som låg stel och kall nedanför hans fötter. Han ville skrika högt, låta tårarna spruta och förbanna hela världen, men det var bara det sistnämnda han kunde tillåta sig att göra."
måndag 26 november 2012
Efter en kort natt
och en lång dag, ska jag nu parkera i soffan tillsammans med maken äldsta sonen och Johan Falk.
I dag har jag handlat julklappar och annat julkrafs. Tänk att det bara är några dagar kvar tills december är här. Återkommer i morgon med nya friska tag.
I dag har jag handlat julklappar och annat julkrafs. Tänk att det bara är några dagar kvar tills december är här. Återkommer i morgon med nya friska tag.
söndag 25 november 2012
Afternoon tea med författarmingel
är sådant som får höst/vintermörker att blekna en aning och sprida ljus över hela mitt universum.
Efter att ha anlänt och fått med mig en tallrik med diverse godsaker och en kopp te hittade jag en plats som väl inte kändes som optimal, nästan längst bak och jag såg absolut ingenting av scenen. Mina bordsgrannar var inte nöjda alls, det var för trångt, det kunde jag hålla med om. Det fanns inte något att äta som kunde göra de 200:- vi betalat någon rättvisa, det kunde jag däremot inte hålla med om. Dessutom var jag inte där för maten överhuvudtaget så . . . På andra sida var det två säten lediga, likaså mitt emot, var det något med mig . . .?! : ) Jag såg framför mig en lång timme innan författarsamtalen skulle börja när min räddande ängel dök upp i dörren. Åsa Hellberg med författarkollegor kom in och sökte sittplatser, varav i alla fall en fanns vid min sida. Åsa satte sig där och kvällen såg mycket ljusare ut på en gång. Det är alltid lika trevligt att träffa Åsa. Till och med mina småtjuriga bordsgrannar lyste upp. Åsa och de övriga författarna såg dessutom till att de hade barstolar istället för fåtöljer på scenen, vilket gjorde att alla såg dem när de pratade. Utmärkt! När sedan författarsamtalen började så var kvällen en succé. Leenden blandades med handklappningar och skratt och alla verkade ha det trevligt. Jag hade det definitivt!
Åsa tog sig an scenen precis så proffsig och rolig som hon alltid gör. Hennes feelgood brättelser skapade nyfikenhet hos publiken. Övriga författare gjorde detsamma och fick mig att trivas och skratta i en härlig blandning. Dag Öhrlund fick publiken att fundera över hur många som vill skriva och hur få som faktiskt lyckas få sina alster utgivna på förlag. Han tycker att aldrig ge upp är receptet till framgång. Det känns lovande, för det är något jag är riktigt bra på, att aldrig ge upp. Eftersom jag just läst hans bok visste jag precis vad han pratade om och det gjorde hans samtal extra trevligt att lyssna på. Tyvärr glömde jag ta med hans bok för att få den signerad. Trist! Carin Hjulström hittade den mest fantastiska berättelsen i knät hos en man hon var förälskad i. Som så ofta överträffar verkligheten dikten. En kokbok som gör det lättare att skapa en fröjdefull jul berättade Johanna Westman och Jens Linder om. Jag fick lära mig göra nyttiga grymma grönkålschips. Christer Nylander berättade om den politiska scenen och hur man skapar en spännande berättelse där. Christoffer O´Regan hade en spännande historisk roman att berätta om. Han berättade på ett sätt som fick mig mycket intresserad, duktig på berättande som han är.
Julstämningen tog sig in i sinnet mycket subtilt. Den fanns där även om alla de författare som talade, tillsammans med Lotta Bromé, var höjdpunkten på kvällen. Själv fick jag med mig en skön känsla och härlig inspiration blandat med en spirande julkänsla.
Och en goodiebag som heter duga! Två spännande pocketböcker varav en är den mycket spännande Döden på en blek häst av den fantastiska författaren Amanda Hellberg, en värmande filt med dalahästar på, ett fint halsband med pärlor, ett mascara och ett läppglans och ett exemplar av tidningen Books & Dreams. Perfekt alltihop!
Och jag kommer inte att ge upp. Aldrig och det är ett löfte! : )
Efter att ha anlänt och fått med mig en tallrik med diverse godsaker och en kopp te hittade jag en plats som väl inte kändes som optimal, nästan längst bak och jag såg absolut ingenting av scenen. Mina bordsgrannar var inte nöjda alls, det var för trångt, det kunde jag hålla med om. Det fanns inte något att äta som kunde göra de 200:- vi betalat någon rättvisa, det kunde jag däremot inte hålla med om. Dessutom var jag inte där för maten överhuvudtaget så . . . På andra sida var det två säten lediga, likaså mitt emot, var det något med mig . . .?! : ) Jag såg framför mig en lång timme innan författarsamtalen skulle börja när min räddande ängel dök upp i dörren. Åsa Hellberg med författarkollegor kom in och sökte sittplatser, varav i alla fall en fanns vid min sida. Åsa satte sig där och kvällen såg mycket ljusare ut på en gång. Det är alltid lika trevligt att träffa Åsa. Till och med mina småtjuriga bordsgrannar lyste upp. Åsa och de övriga författarna såg dessutom till att de hade barstolar istället för fåtöljer på scenen, vilket gjorde att alla såg dem när de pratade. Utmärkt! När sedan författarsamtalen började så var kvällen en succé. Leenden blandades med handklappningar och skratt och alla verkade ha det trevligt. Jag hade det definitivt!
Åsa tog sig an scenen precis så proffsig och rolig som hon alltid gör. Hennes feelgood brättelser skapade nyfikenhet hos publiken. Övriga författare gjorde detsamma och fick mig att trivas och skratta i en härlig blandning. Dag Öhrlund fick publiken att fundera över hur många som vill skriva och hur få som faktiskt lyckas få sina alster utgivna på förlag. Han tycker att aldrig ge upp är receptet till framgång. Det känns lovande, för det är något jag är riktigt bra på, att aldrig ge upp. Eftersom jag just läst hans bok visste jag precis vad han pratade om och det gjorde hans samtal extra trevligt att lyssna på. Tyvärr glömde jag ta med hans bok för att få den signerad. Trist! Carin Hjulström hittade den mest fantastiska berättelsen i knät hos en man hon var förälskad i. Som så ofta överträffar verkligheten dikten. En kokbok som gör det lättare att skapa en fröjdefull jul berättade Johanna Westman och Jens Linder om. Jag fick lära mig göra nyttiga grymma grönkålschips. Christer Nylander berättade om den politiska scenen och hur man skapar en spännande berättelse där. Christoffer O´Regan hade en spännande historisk roman att berätta om. Han berättade på ett sätt som fick mig mycket intresserad, duktig på berättande som han är.
Julstämningen tog sig in i sinnet mycket subtilt. Den fanns där även om alla de författare som talade, tillsammans med Lotta Bromé, var höjdpunkten på kvällen. Själv fick jag med mig en skön känsla och härlig inspiration blandat med en spirande julkänsla.
Och en goodiebag som heter duga! Två spännande pocketböcker varav en är den mycket spännande Döden på en blek häst av den fantastiska författaren Amanda Hellberg, en värmande filt med dalahästar på, ett fint halsband med pärlor, ett mascara och ett läppglans och ett exemplar av tidningen Books & Dreams. Perfekt alltihop!
fredag 23 november 2012
Lyckliga dagar
är underbara dagar!
Jag strävar alltid mot lycka och harmoni. När man har dem i sin hand och i sitt hjärta kan man klara allt!
Igår var jag i Ullared. Jag är en extremt impulsiv människa när det gäller vissa saker. Jag har helt enkelt svårt att boka saker, för jag gillar att göra dem när jag verkligen vill göra dem. Därför bestämde jag mig när jag vaknade att jag skulle åka dit. Jag köpte en del julklappar och fick med mig lite julkänsla på köpet. Den har lyst med sin frånvaro, trots att jag normalt älskar när det närmar sig december och julens harmoni och glädje. I år vill den sig inte riktigt. Men nu kommer den kanske. Julens magi behöver vi alla!
Min familj hade städat så att det skulle vara fint när jag kom hem. Jag älskar min familj oändligt mycket. Det innebär att jag just nu kan sitta och jobba med mitt andra manus tillsammans med ett glas kallt vitt vin istället för att städa. Lycka!
Och så är det fredag igen! Nu dansar vi in helgen tillsammans med en som verkligen börjar i tid. Och vilken kille, vilken glädje! Jag har svårt att tänka mig annat än att den killen kommer att gå långt och alltid ha kvar sin livsglädje. Nu kör vi! : )
Jag strävar alltid mot lycka och harmoni. När man har dem i sin hand och i sitt hjärta kan man klara allt!
Igår var jag i Ullared. Jag är en extremt impulsiv människa när det gäller vissa saker. Jag har helt enkelt svårt att boka saker, för jag gillar att göra dem när jag verkligen vill göra dem. Därför bestämde jag mig när jag vaknade att jag skulle åka dit. Jag köpte en del julklappar och fick med mig lite julkänsla på köpet. Den har lyst med sin frånvaro, trots att jag normalt älskar när det närmar sig december och julens harmoni och glädje. I år vill den sig inte riktigt. Men nu kommer den kanske. Julens magi behöver vi alla!
Min familj hade städat så att det skulle vara fint när jag kom hem. Jag älskar min familj oändligt mycket. Det innebär att jag just nu kan sitta och jobba med mitt andra manus tillsammans med ett glas kallt vitt vin istället för att städa. Lycka!
Och så är det fredag igen! Nu dansar vi in helgen tillsammans med en som verkligen börjar i tid. Och vilken kille, vilken glädje! Jag har svårt att tänka mig annat än att den killen kommer att gå långt och alltid ha kvar sin livsglädje. Nu kör vi! : )
onsdag 21 november 2012
Simmar långsamt upp
mot ytan igen!
Alltså om jag får välja så använder jag all min tid till att bara skriva. Det vill säga den som jag inte tillbringar med familjen så klart. Tyvärr ser inte verkligheten så enkel ut och jag känner ofta att jag håller på att drunkna i alla måsten och allt det som väntar på att jag ska ta tag i det. Så mycket att jag känner mig handlingsförlamad till slut. Jag försöker också att mer och mer leva ett liv som är så trevligt och harmoniskt som möjligt och undviker onödiga saker. Det är så mycket man gör som inte alls är viktigt. Och så många andra saker som är viktiga. Sedan är det en hel del saker man ändå måste göra om inte för något annat så för sin familjs bästa. Nu har jag tagit mig ur förlamningen och betar av allt det som finns på min inre lista allt eftersom. Jag inser ju att den bästa vägen till skrivandet är att få bort allt det som ligger och trycker i bakhuvudet. Så jag går igenom listan systematiskt. Det känns riktigt bra, saker tar faktiskt inte så lång tid som man tror när man funderar på det. Det tar mycket längre tid att gräma sig än att faktiskt göra det. Så nu ser jag mer skrivtid komma åt mitt håll alldeles snart.
I går hann jag sitta och ändra lite i mitt andra manus en liten stund. Sedan uppstod en liten kris i familjen som löstes snabbt men tog fokus bort från skrivandet och mot omhuldande, kärlek och närhet till mina barn. En känsla som följde med mig ända in i sömnen. För att skapa lugn och harmoni har jag börjat tända ett doftljus i sovrummet på kvällen innan jag somnar, kanske är det det som ger lugn i själen och får hjärnan att tänka logiskt och positivt redan på morgonen.
Alltså om jag får välja så använder jag all min tid till att bara skriva. Det vill säga den som jag inte tillbringar med familjen så klart. Tyvärr ser inte verkligheten så enkel ut och jag känner ofta att jag håller på att drunkna i alla måsten och allt det som väntar på att jag ska ta tag i det. Så mycket att jag känner mig handlingsförlamad till slut. Jag försöker också att mer och mer leva ett liv som är så trevligt och harmoniskt som möjligt och undviker onödiga saker. Det är så mycket man gör som inte alls är viktigt. Och så många andra saker som är viktiga. Sedan är det en hel del saker man ändå måste göra om inte för något annat så för sin familjs bästa. Nu har jag tagit mig ur förlamningen och betar av allt det som finns på min inre lista allt eftersom. Jag inser ju att den bästa vägen till skrivandet är att få bort allt det som ligger och trycker i bakhuvudet. Så jag går igenom listan systematiskt. Det känns riktigt bra, saker tar faktiskt inte så lång tid som man tror när man funderar på det. Det tar mycket längre tid att gräma sig än att faktiskt göra det. Så nu ser jag mer skrivtid komma åt mitt håll alldeles snart.
I går hann jag sitta och ändra lite i mitt andra manus en liten stund. Sedan uppstod en liten kris i familjen som löstes snabbt men tog fokus bort från skrivandet och mot omhuldande, kärlek och närhet till mina barn. En känsla som följde med mig ända in i sömnen. För att skapa lugn och harmoni har jag börjat tända ett doftljus i sovrummet på kvällen innan jag somnar, kanske är det det som ger lugn i själen och får hjärnan att tänka logiskt och positivt redan på morgonen.
tisdag 20 november 2012
Ett skratt förlänger livet
Idag har jag helt fräckt lånat något hos bloggen Advanced Life Skills, som fick mig att le riktigt stort. Hoppas att det kan göra detsamma för er. Glädje kan man aldrig få för mycket av!
36 Reasons to Laugh Right Now
1. Never, under any circumstances, take a sleeping pill and a laxative on the same night.
2. Don’t worry about what people think, they don’t do it very often.
3. Going to church doesn’t make you a Christian anymore than standing in a garage makes you a car.
4. Artificial intelligence is no match for natural stupidity.
5. If you must choose between two evils, pick the one you’ve never tried before.
6. My idea of housework is to sweep the room with a glance.
7. Not one shred of evidence supports the notion that life is serious.
8. A person who is nice to you but rude to the waiter is not a nice person.
9. For every action, there is an equal and opposite government program.
10. If you look like your passport picture, you probably need the trip.
11. Bills travel through the mail at twice the speed of checks.
12. A conscience is what hurts when all of your other parts feel so good.
13. Eat well, stay fit, die anyway.
14. Men are from earth. Women are from earth. Deal with it.
15. No man has ever been shot while doing the dishes.
16. A balanced diet is a muffin in each hand.
17. Middle age is when broadness of the mind and narrowness of the waist change places.
18. Opportunities always look bigger going than coming.
19. Junk is something you’ve kept for years and throw away three weeks before you need it.
20. There is always one more imbecile than you counted on.
21. Experience is a wonderful thing. It enables you to recognize a mistake when you make it again.
22. By the time you can make ends meet, they move the ends.
23. Thou shalt not weigh more than thy refrigerator.
24. Someone who thinks logically provides nice contrast to the real world.
25. It isn’t the jeans that make your butt look fat.
26. If you had to identify in one word the reason why the human race has not achieved its full potential, that word would be ‘meetings.’
27. There is a very fine line between ‘hobby’ and ‘mental illness.’
28. People who want to share their religious views with you almost never want you to share yours with them.
29. You should not confuse your career with your life.
30. Nobody cares if you can’t dance well. Just get up and dance.
31. Never lick a steak knife.
32. The most destructive force in the universe is gossip.
33. You will never find anybody who can give you a clear and compelling reason why we observe daylight savings time.
34. You should never say anything to a woman that even remotely suggests that you think she’s pregnant unless you can see an actual baby emerging from her at that moment.
35. The one thing that unites all human beings, regardless of age, gender, religion, economic status or ethnic background, is that deep down inside, we ALL believe we are good drivers.
36. Your friends love you anyway.
2. Don’t worry about what people think, they don’t do it very often.
3. Going to church doesn’t make you a Christian anymore than standing in a garage makes you a car.
4. Artificial intelligence is no match for natural stupidity.
5. If you must choose between two evils, pick the one you’ve never tried before.
6. My idea of housework is to sweep the room with a glance.
7. Not one shred of evidence supports the notion that life is serious.
8. A person who is nice to you but rude to the waiter is not a nice person.
9. For every action, there is an equal and opposite government program.
10. If you look like your passport picture, you probably need the trip.
11. Bills travel through the mail at twice the speed of checks.
12. A conscience is what hurts when all of your other parts feel so good.
13. Eat well, stay fit, die anyway.
14. Men are from earth. Women are from earth. Deal with it.
15. No man has ever been shot while doing the dishes.
16. A balanced diet is a muffin in each hand.
17. Middle age is when broadness of the mind and narrowness of the waist change places.
18. Opportunities always look bigger going than coming.
19. Junk is something you’ve kept for years and throw away three weeks before you need it.
20. There is always one more imbecile than you counted on.
21. Experience is a wonderful thing. It enables you to recognize a mistake when you make it again.
22. By the time you can make ends meet, they move the ends.
23. Thou shalt not weigh more than thy refrigerator.
24. Someone who thinks logically provides nice contrast to the real world.
25. It isn’t the jeans that make your butt look fat.
26. If you had to identify in one word the reason why the human race has not achieved its full potential, that word would be ‘meetings.’
27. There is a very fine line between ‘hobby’ and ‘mental illness.’
28. People who want to share their religious views with you almost never want you to share yours with them.
29. You should not confuse your career with your life.
30. Nobody cares if you can’t dance well. Just get up and dance.
31. Never lick a steak knife.
32. The most destructive force in the universe is gossip.
33. You will never find anybody who can give you a clear and compelling reason why we observe daylight savings time.
34. You should never say anything to a woman that even remotely suggests that you think she’s pregnant unless you can see an actual baby emerging from her at that moment.
35. The one thing that unites all human beings, regardless of age, gender, religion, economic status or ethnic background, is that deep down inside, we ALL believe we are good drivers.
36. Your friends love you anyway.
Don’t you feel better now? I know I sure do!?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
