.

.
Visar inlägg med etikett trygghet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett trygghet. Visa alla inlägg

torsdag 27 december 2012

Ambivalent

angående morgonvanor vid ledighet. Jag älskar att gå och lägga mig på kvällen, att se den inbjudande sängen och veta att man har en god natts sömn framför sig framkallar mycket behagliga känslor. När barnen ligger och sussar sött i sina sängar och mammahjärtat kan slå lugna slag. Jag lägger mig sent och sover därför gärna länge, men när jag håller på att vakna och klockan börjar bli lite mycket blir jag ambivalent, ska jag fortsätta att sova och stanna kvar i den varma sköna sängen eller ska jag gå upp för att hinna göra allt det jag vill göra under dagen? Det är oftast ett svårt val tycker jag.

Nog med i-landsproblem.


Oj, vad fort juldagarna gick! Som vanligt hinner man knappt blinka innan det är över. Det är en intensiv period, dessutom med två födelsedagar i december mitt uppe i allt, så det känns faktiskt rätt skönt att återgå till det vanliga livet igen. Fast först ska vi välkomna det nya året, det känns extra trevligt att få göra i år efter att ha överlevt 21 december. Vilket jag faktiskt tog för givet att vi skulle göra, men i alla fall, det känns bra.

måndag 20 augusti 2012

Jag trodde

att jag hade världens coolaste och mest trygga barn i nästyngstingen men jag får nog säga att lillkillen är ett snäpp coolare. Han har inte visat så mycket som en antydan till oro eller nervositet inför skolstarten i förskoleklassen. Det var bara självklart att han nu skulle börja skolan och så var det med det.


Det gör mig både varm i hjärtat och glad att jag har så trygga barn. Nu är skolan igång för alla våra barn och det blev en rivstart med matsäck med till äldsta killen redan i morgon. En oändlig mängd papper att fylla i, jag fattar inte att det ska behöva göras varje år och till varje barn, oftast gäller ju samma sak för alla syskon och varje år. I övrigt har jag mest lullat omkring och försökt hitta rätt i min nya tillvaro. Det går sådär, jag känner mig lite vilsen ännu. Men det kommer efterhand, det är bara att långsamt vänja sig vid allt det nya.


Det är ju inte precis som om jag inte har något att göra, snarare så mycket att jag blir handlingsförlamad över att inte veta var jag ska börja. : )