Slutet

jag har nått det nu. Yay!

Eller slutet och slutet, det vet jag inte om man någonsin kommer till, men jag har läst igenom hela manuset. Igen! I morgon blir det en rejäl genomgång av de 30 första sidorna. Igen! Och så behöver jag skriva ett följebrev.

Jag tänkte på det där om att man säger att man ska vilja kräkas på sitt manus, då är man färdig. Jag känner inte så. Har aldrig känt så för något av mina manus. Och så tänker jag på att våra manus är som våra barn. Jag har aldrig velat kräkas på mina barn heller, hur jobbiga de än skulle kunna vara. Hur mycket jag än är tillsammans med dem så njuter jag lika mycket hela tiden. Så känns det med mina manus. Så jag har bestämt mig för att jag är en sådan sort. Hoppas jag inte är ensam. Hoppas jag inte har fel.

Dagens grateful.

Dag 21:
Snölyktor. Jag tycker att de är helt underbara. Tänka att lite snö kan skapa en sådan mysighetskänsla.

Idag blir det musik. En låt som finns i mitt soundtrack för manus nummer två. "Utan dina andetag" med Kent.

Lycka och manus

har varit ledorden för mig idag. Och lite julklappar.

Idag har jag haft en person här som jobbar med undersökningar. Den här handlade om hur nöjd och lycklig man är med samhället och sitt liv. Eller inte är! En timme ungefär skulle det ta och frågorna kom. Efter ett tag började jag nästan känna mig tråkigt lycklig och nöjd. Jag började känna mig som om jag inte talade sanning. Jag menar, hur lycklig och nöjd får man vara? Killen som frågade såg aningen frågande ut några gånger, han sa att det var roligt som omväxling med någon som var så nöjd med det mesta här i livet. Det verkade vara ovanligt! Det tycker jag är synd. Det är synd om människorna sägs det ju, men måste det verkligen vara det. Jag menar om man bortser ifrån dem som verkligen lider på olika sätt. Det blev ett trevligt samtal inbäddat i många frågor. Själv insåg jag hur nöjd och lycklig jag faktiskt är. Man glömmer lätt bort det bland alla vardagsbestyr. Detta innebar att jag fortsatte dagen i en speciell känsla, en där jag fick njuta lite extra över min nöjdhet och jag har känt mig lite extra glad hela dagen. Bara genom att få bli påmind om min egen lycka i livet.
 

Dessutom fick jag, eller tog får jag väl erkänna, lite tid för manusarbete. Det gjorde mig lika lycklig som resten av dagen gjort. Lite mer pillande som känns mycket bra. Efterarbetet av det här manuset se helt annorlunda ut än det gjorde av mitt första manus. Mycket beror det på mina funderingar angående lektörens förslag. Nu ändrar jag lite här och där efterhand som jag känner mig redo. Det känns annorlunda, men rätt just den här gången. Snart känner jag att jag har kommit till det avgörande slutet. Jag ser väldigt mycket fram emot att skicka ett helt nytt manus till förlag.

Slutet på historien

Midsommarafton blev annorlunda för oss. Vi skulle ha varit ute och campat i husbilen nu, men fönsterrenoveringen blev fördröjd. Alltså är vi fortfarande hemma. Vi har funderat hit och dit över hur vi skulle göra över midsommarhelgen. Vi hade några alternativ men beslöt oss för att stanna hemma då våra liv varit upp och ner i en vecka nu. Det har varit stökigt och dammigt och vi har levt mitt i byggkaoset. Därför kände vi att det skulle vara skönt att bara vara hemma. Städa undan och njuta av att ha huset för oss själva i några dagar. Hela familjen var överens. Så vi började midsommarafton med en sen frukost. Städade sedan undan för att få det lite trevligare runt omkring oss. Efter det var det dags för sillunch med förstärkning av köttbullar, korv, ägghalvor och gravad lax. Gott! Så gav vi oss iväg till Fredriksdal för dans runt stången. Jag och småkillarna dansade. Det gick långsamt. Mycket långsamt. Vi tröttnade snart. Men Fredriksdal har mycket annat att erbjuda så vi vandrade runt i området istället.  Njöt av dagen. Väl hemma var det dags för vila. Jag kunde knappt bärga mig eftersom det var min chans att skriva en stund. Och skrev gjorde jag. Sluta kunde jag inte. Jag började vid 17,30. 20.00 ringde maken upp och berättade att han somnat i soffan och när han vaknade trodde han att klockan var 8 på morgonen och att han hade missat hela kvällen. Barnen satt och spelade tv-spel och han trodde att de vaknat, på morgonen, och sedan satt sig för att spela. Han frågade dem och fick veta att det  fortfarande var midsommarafton. Han blev överlycklig då han trodde att jag skulle vara arg för att han missat hela kvällen. Nu hade älskade maken gjort färdigt grillmiddagen. Själv hade jag lika dåligt samvete för att jag skrivit så länge men var lycklig över att ha en sådan förstående familj.

Middagen blev något sen men ingen tyckte att det var konstigt. Vår familj är annorlunda på det sättet, vi gör lite som vi vill och som vi tycker passar för tillfället. Själv var jag euforisk för i samma stund som maken ringde så skrev jag sista meningen i mitt andra manus. Sista meningen. Sista punkten. Slut. Jag vandrade ner till middagen på små rosa moln. Jag hade skrivit 2 720 ord. Jag hade passerat 70 000 ord. Min andra roman innehåller just nu 70 585 ord. Efter maten tyckte barnen att vi skulle dansa. Precis så som vi gjorde på fredagarna under vårt år på Mallorca. Så vi dansade. Maken var glad över att det fortfarande var midsommarafton. Barnen var glada över att hela familjen dansade. Själv var jag högt uppe i det blå för att jag hade skrivit slutet på min andra roman. Vi dansade och den nya balkongdörren var öppen och gav svalka åt våra varma kroppar. Grannarna log. Man kunde nog tro att världens fest var på gång i vårt hus. Förbipasserande tittade in i våra nya fönster och blev  glada. Det är vår familj. Vi gör allt fullt ut. Och vi har roligt. Eftersläckningen blev att se på Rosa pantern på tv. Och godis. Efter det var alla trötta och glada och sängen lockade. Själv skulle jag säkerhetskopiera mitt dokument. Kunde inte hålla mig utan skrev ut manuset för redigering. Väl i säng var jag tvungen att börja läsa. Halv tre orkade jag inte längre, men jag har börjat rätta och redigera. Jag är framme vid fas två. Rätta och redigera version ett av mitt manus. Vilken midsommarafton. En som jag kommer att minnas för evigt. Jag tror inte att jag är ensam. Hela familjen kände av den härliga känslan. Den bästa midsommaraftonen någonsin. So far!

Jag hoppas att jag har fått till The Dyna-Mite-Ending :)
Lalaboom, check!
Whaaam, check!
Dabooom, check!
Rrrapow, check!
Flabaam, check!