.

.

tisdag 15 november 2011

Om att hitta en ny väg


Vi försöker fortfarande hitta ett sätt att ta oss igenom och ut på andra sidan igen. Stegen är aningen tunga just nu. Så mycket har förändrats och drömmar och mål som vi hade försvinner långt bort i dimman. Och ändå är det bara som det är. Drömmar är till för att jagas. Nu ligger de kanske lite längre bort, men de finns kvar därborta. Redo att uppfyllas.


Inspirationen är borta, för jag måste lägga all energi jag har kvar på att hitta den nya vägen för oss. Ett sorgearbete måste gås igenom för att krafterna och de nya tagen ska komma tillbaka. Maken och jag gör det tillsammans och våra fantastiska barn finns med oss hela tiden. Därför vet jag att allt kommer att bli bra. Mer än bra.

13 kommentarer:

  1. Tråkigt med tråkiga besked - hoppas att ni snart hittar en ny, kanske bättre, väg!

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Länge sedan jag vart här... har mått lite dåligt av o till på sistone, av flera orsaker... så jag är lite frånvarande.
    Låter som att du går igenom något jobbigt... :-( Hoppas inget hemskt hänt... Har det så?
    Hur som helst, ta hand om dig, och hoppas det löser sig, man är så mycket starkare än vad man tror!
    stor kram!

    SvaraRadera
  3. Sänder er en tanke, vet hur det är när det blåser kalllt! KRAM

    SvaraRadera
  4. Det låter tungt, Anneli. Tänker på dig och hoppas att allt ska ordna sig till det bästa.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Annika:
    Mycket tråkigt och det gör ont när drömmar och livsmål kastas omkull. Men livet är fullt av möjligheter och nya vägar. Vi måste bara hitta en av dem :)

    Caroline:
    Tack gulliga du! Jag vet ju att du har svåra saker runt omkring dig. Vårt liv har verkligen vänts upp och ner, men vi är alla friska och tillsammans, så vi gör det bästa av vad vi har. Det ordnar sig, det måste det.
    Ta hand om dig och dina barn på allra bästa sätt!
    Kramar!

    Ulla:
    Tack snälla du!
    Kylan kan vara förlamande, men man får göra sitt bästa för att hitta värme någonstans :)
    Kram!

    Malin W:
    Tack sötaste du!
    Omtänksamma tankar hjälper en god bit på vägen :)
    Kram!
    Kramar!

    SvaraRadera
  6. Jag vill vara en Tingeling just nu o komma svävande ned hos er allesammans o vifta med spöet o laga allt som felas. Vill Inge er ännu starkare hopp o tro på att ni finner VÄGEN på en enda gång, inte sedan längre fram utan direkt. Jag tänker på min boktitel - du vet - det ligger mycket i de orden som kan värma upp den mest frusna själ. Människan är förunderlig som reser sig även om det tar tid.
    Om jag kunde skulle jag skicka Tingelings spö i ett brev om jag bara visste var hon lagt det:-)
    Storkramen x flera

    SvaraRadera
  7. Det är klart att det tar lite tid att ställa om siktet igen, men sen så!

    SvaraRadera
  8. Jag tänker på er och är säker på att ni en dag kommer uppfylla era drömmar!

    SvaraRadera
  9. Tänker på er och hoppas ni hittar den där vackra vägen som saknar gropar och istället har vackra blommor växande i dikeskanten!

    SvaraRadera
  10. Det är viktigt att man själv känner vad man orkar för stunden. Ta den tid du behöver med din familj för att gå starka genom svårigheterna. Böckerna ligger kvar.

    Den översta bilden du har med i detta blogginlägg tycker jag var väldigt vacker men för mig ser vägen ut som en å som rinner. Var har du hittat den?

    SvaraRadera
  11. Men åh, hoppas att allt ordnar sig till det bästa för er. Varma tankar härifrån!

    SvaraRadera
  12. Ebba:
    Men fina Ebba, det känns som om du faktiskt lyckades med något magiskt även utan spö. Dina uppmuntrande ord tar mig vidare och framåt :)
    Många kramar!

    Trillingnöten:
    Det har du helt rätt i. Man måste kämpa med att få en klar bild av framtiden.

    Karina:
    Tack snälla du!
    Kram!

    Andra intryck:
    Tack snälla du! Jag blir så varm i hjärtat av din omtanke. Det kommer att ordna sig till slut.

    Joanna:
    Tack gulliga du! Den vill jag gärna gå, det låter som en fin väg att få vandra på.

    Perny:
    Man får verkligen hitta nytt fokus när livet vänds upp och ned. Samtidigt behöver jag jobba med böckerna för att sysselsätta mig med något som kan hjälpa mig igenom.

    Det är en fin bild och jag hittade den på Photobucket.com när jag sökte på road.

    Susanne:
    Tack gulliga du! Alla varma tankar hjälper till otroligt mycket. Det ordnar sig alltid, på ett eller annat sätt.

    SvaraRadera