Life lessons

Jag var tvungen att få bli lite arg för att komma vidare. Lite barnslig ilsken musik och bara att vara riktigt arg en stund kan göra underverk. Men på eftermiddagen igår satte jag mig ner och fortsatte med att redigera i mitt andra manus. Att dyka in i berättelser och ord igen, kan också göra underverk och jag började känna mig harmonisk igen. Okej, vi hamnade någon helt annanstans än vi hade önskat, men vi är ändå kvar här och vi tänker inte ge upp någonting. Never, never, ever! Vi svänger av på den nya vägen och ser vart den tar oss och vad vi kan göra och uppleva på den.

Jag har haft en helt galen dag idag. Direkt på morgonen så ringde maken som skulle lämna nästyngstingen i skolan. Sonen hade snubblat i stentrappan och slagit i tänderna och läppen. De ringde ifrån skolsystern som trodde att det behövde sys och tänderna behövde kollas upp. Hjärtat slår dubbla slag och fantasin skenar iväg i vad som kunde ha hänt. Bilen stod hemma så jag åkte snabbt och hämtade maken och småkillarna och så åkte vi till akuten. Sonen och jag satt sedan i 2 ½ timme och väntade på vår tur. Han var superduktig och klagade inte en enda gång. Dessutom fick vi tid att träna på klockan. Vi fick faktiskt en riktigt mysig stund tillsammans, bara han och jag. Otippat, men vi gjorde verkligen det bästa av situationen. När jag satt där funderade jag på livet en stund. Man kan lätt tänka sig att en olycka aldrig kommer ensam, men den fällan tänker jag inte gå i. Jag tror mer på att livet ville visa mig på vad som är viktigt. På sjukhus ser man sjuka människor. Man ser sorg, smärta och rädsla i deras ögon. Man kan inte låta bli att fundera över hur svåra problem man egentligen har. Så länge man själv och ens nära och kära är friska så finns det inget annat man  kan önska sig. Inte egentligen, allt annat man får i livet är bara bonus. När vi väl kom in till läkaren så tog det 2 minuter för honom att se att det inte behövde sys. Det var skönt. Efter det åkte vi hem och hann snabbt få i oss lite mat innan vi skulle vidare till tandläkaren. Tandläkaren såg att en bit av framtanden hade gått av, så han slipade till den för att den inte skulle vara vass. Han ville att läppen skulle läka innan de tittar närmare på hur det gick för tänderna, så det får vi göra om en vecka. Sedan tog vi oss snabbt hem för att vända ingen för ett utvecklingsamtal med nästyngstingen. Han måste vara helt slut efter alla äventyr han varit med om idag. Själv har jag fått en viktig och nyttig lektion. Jag har allt det jag behöver här hemma. Bonusarna, som jag vet kommer, får helt enkelt komma när de kommer. Med min och makens hjälp såklart, man kan ju inte få något gratis! Man måste alltid kämpa för att nå sina mål och drömmar. Och ha roligt på vägen! :D

Inspirerande människor är en fantastisk källa till kunskap och eftertänksamhet. Här är en av dem som kan få mig att både skratta och gråta (jag gråter just nu när jag precis har hört slutet på hans lektion i att leva, vilket han själv tyvärr inte gör längre).