Jag har känt mig både ledsen, deppig och nedslagen om vartannat. Idag bestämde jag mig för att jag behövde ta en promenad och rensa i hjärnan lite. Jag förväntade mig att få igång livsandarna igen. Precis så som jag alltid får ute i friska luften längs havet. Det fick jag väl också, på sätt och vis. Fast jag blev bara mer och mer arg ju längre jag gick. Arg på dem som satt oss i den här situationen. Irriterad över bristen på moral, etik och helt vanligt sunt förnuft. Förbannad rent ut sagt.
Nu har jag gått igenom den fasen och tänker försöka med all kraft jag har, att inte lägga mer tid på det. Nu vill jag vidare. Framåt och uppåt igen. ALLT är fortfarande möjligt. Det må ta mycket längre tid, men fram ska vi. Hela vägen fram.
Det ser möjligen lite dystert ut just nu ...
Tack för all underbar peppning från er här på bloggen, den betyder mycket mer än ni någonsin kan ana.
Ilska är en konstruktiv kraft.
SvaraRaderaMånga gånger har den tagit mig ur nedstämdhet.
Jag är väldigt för promenader, de brukar både ge idéer och ny kraft. Hoppas det kommer någonting positivt till er snart!
SvaraRaderaHärligt att du fortsätter kämpa!
SvaraRadera*Kram*
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaskönt att höra att du är, om ite på banan, så i alla fall uppe på vägen igen. Kram
SvaraRaderaSkickar en massa varma tankar! Det kommer att bli bra - fastna inte i destruktiva tankar och bitterhet.
SvaraRaderaKommer vi någonsin att få veta vad som hänt...? (Ja, jag erkänner att jag är en nyfiken typ, det var ingen slump att jag valde att bli journalist...;))
Varm peppkram!!!!
Tror att alla här är med dig på "vägen" i alla dina känslolägen. Vad orsaken än är så är känsloregistret detsamma vid trauman av skilda slag.
SvaraRaderaFin målande bild på hjärtat i händerna <3
Stora kramar om o om igen!
Nilla:
SvaraRaderaDet har du verkligen rätt i. Ilskan behövde verkligen komma ut.
Andra intryck:
Promenader kan verkligen göra underverk. Det räcker kanske inte med bara en den här gången, men vi jobbar vidare mot våra mål.
Nina:
Alltid!
Kram!
Ulla:
Det duger ju inte att krypa omkring vid sidan, då blir det ingenting gjort. Nej, upp på vägen igen så fort som möjligt. Nu ser vi bara framåt!
Kram!
Joanna:
Tack gulliga du!
Det ligger inte för mig att fastna, ner framåt och uppåt är alltid min devis. Vi tar nya tag och går vidare i livet.
Om man inte är nyfiken får man inget veta :) Jag kommer säkert att berätta någon gång, men just nu känns det för nära och jobbigt.
Kram!
Ebba:
Ja, det känns så varmt och lyckligt i hjärtat när jag kommer in på bloggen och får läsa era underbara peppande kommentarer. De hjälper mycket mer än man kan ana. Nu vill jag komma vidare och strunta i det som varit, eller kunde ha varit, och göra vad jag kan för att komma dit jag vill i alla fall.
Ett fint hjärta är det minsta jag kan ge till mina fina bloggvänner.
Kramar!
Promenader brukar hjälpa mig med, även fast de kanske inte löser problemet så känns det i alla fall bättre efteråt. Jag beundrar ditt sätt att hålla modet uppe trots allt och vägra ge upp. Du kommer att komma ut på andra sidan starkare än någonsin, det är jag säker på. Jag önskar dig allt gott!
SvaraRaderaKram <3
Stor kram och styrka till dig, jag hoppas att vad som än hänt kommer ordna sig så bra det bra går. Livet är otroligt tungt ibland.
SvaraRaderaKatarina:
SvaraRaderaTack gulliga du!
Promenader är läkande även om det inte hjälper mot allt. Jag har bestämt mig för att aldrig ge upp. Att alltid resa mig upp precis så många gånger som det behövs. Så jag kämpar vidare :)
Kram!
Duktiga Tjejen:
Tack söta du!
Man kan ju inte göra något åt en del saker som händer i livet ibland, de bara händer. Det är väl bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.
Ilska är bra! Ibland. Och den där låten :-)
SvaraRaderaSusanne:
SvaraRaderaIlskan måste nog få komma ut innan något annat kan ta vid. Och ja, den låten :D