Jag försöker desperat få grepp om min nya berättelse. Den haltar ibland. Känns helt klockren i andra bitar. Jag känner att jag måste hitta nya ord. Allt för mycket känns som hämtade ur mitt första manus. Jag vill berätta den här på ett annat sätt. Tankarna snurrar runt händelserna som jag berättar om och hur jag ska berätta dem bäst. Jag läser fortfarande högt för mig själv. Man blir trött i både huvud och hals av att läsa högt länge, så jag gör det i etapper. Precis som i mitt första manus så har jag en tendens att berätta för mycket, där jag kanske istället borde gestalta mer. Men med lite tid och eftertanke så vet jag att jag till slut kommer fram till den berättelse som jag vill berätta.
När jag sökte på min titel så såg jag att den redan finns. Det känns tungt. Den har varit så klockren hela tiden.
Men, men sådant är livet. Jag får fundera vidare på det.
Här är det är bara en sak som alltid gäller. Hold on tight to your dreams!
Känner så väl igen mig i känslan, det är samma sak som jag brottas med.
SvaraRaderaKanske räcker det med att modifiera titeln bara en aning för att du ska kunna behålla den? Så trist när man upptäcker att titeln man fäst sig vid redan är tagen... :(
Hm.. inte lätt det där, när det haltar.
SvaraRaderaJag brukar försöka läsa en favoritbok som har ett språk och ORD som jag tycker om. Ibland behövs det bara ett eller två ord från boken som gör att det kan lossna för mig så att jag kan komma in på ett nytt spår i min egen text.
Det känns inte alltid naturligt att börja läsa i en annan bok än den jag själv skriver - men för det mesta fungerar det. Eller att lyssna noga på en sångtext - det behövs så otroligt lite men gör sådan skillnad.
Du får testa dig fram:-)
Nu vet jag ju att du inte ger dig vare sig med texten eller titeln - det gör det hela ännu mer spännande:-)
Allt det bästa till Dig & Kramar
Katarina:
SvaraRaderaDet är liksom en del i skrivandet. Man ska tvivla lite för att kunna göra det bästa av sin berättelse.
Det är verkligen trist med titeln. Jag kan inte modifiera den eftersom det bara är ett ord. Inte mycket att jobba med. Jag kan förstås skapa någon typ av mening med ordet i. Det var faktiskt en bra idé att spinna vidare på :)
Ebba:
Det är ju det där med styrkan i berättelsen, man vill ju att den ska finnas med hela vägen. Ofta har jag hittat nya vägar när jag har promenerat. Ute i friska luften finns det många tankar att fånga upp :)
Klart jag inte ger mig, jag har ju gjort det en gång förut, så det är självklart att det går. Jag jobbar envist vidare :D
Många kramar!
Man skriver ju på ett visst sätt och det är svårt att komma ifrån :) Samtidigt vill man ju överraska! Det är bra att du är medveten om det, för det är då man kan göra nåt åt det!
SvaraRaderaSvårt med titel! Jag lyckades ju inte ens komma på någon själv, men så fort jag hörde Nära dig, så föll jag pladask.
SvaraRaderaDu kan alltid göra som jag; lägg ut lite om handlingen och be om hjälp med titel! :)
Kram!
Trillingnöten:
SvaraRaderaDet är svårt det där. Man har ju ett sätt som man skriver på men det får ju inte låta för likt varandra ändå.
Joanna:
Det är svårt med titel men också väldigt viktigt. Nära dig är jättebra och min skulle kunna heta Utan dig. Men det går ju inte det låter alldeles för lika :)
Jag avvaktar lite under tiden som jag redigerar och hoppas kunna hitta en bra titel på vägen.
Kram!