.

.

söndag 20 november 2011

When you know better

you do better!

Så jag försöker lära mig så mycket jag bara kan.


Någon gång kommer jag säkert att berätta om vad som hänt i vårt liv, men just nu känns det för nära och jobbigt. Men var så säker på att vi har tagit tag i problemet och jobbar hårt på att lösa situationen på bästa sätt, så vi är positiva och tror på framtiden precis lika mycket som vi alltid gör. Jag tror faktiskt att det kan vara en av de där sakerna som visar sig vara en väg till det bättre. Vi har redan fått se en liten strimma hopp, även om den fortfarande är mycket svag. Den finns i alla fall och det får räcka än så länge. Dessutom fick vi ett riktigt wake-up-call som gjorde att vi vaknade till och fick ny eld i baken. Vi har tagit tag i saker som legat och väntat på vårt engagemang. Det är aldrig fel :D

Okej, jag har snöat in lite på my man, Dj Tiesto just nu. Men hans musik hjälper mig med mitt jävlaranamma, så att jag kan ta mig framåt på ett bättre sätt. Musik och dans har alltid varit en helande kraft för mig. Trycket i musiken gör mig starkare. Här har Dj Tiesto tagit sig an en annan av mina favoriter, Adagio for Strings och gör en suverän remix. Jag blir salig av lycka och den låter kroppen få utlopp för allt det som behöver komma ut. Fatta när man kan ösa på med ljudet och bara dansa sig in i en jävlaranamma-dans. En som hjälper mig ta mig både framåt och uppåt :D
Ledsen Ebba men jag älskar det :)



Idag har vi en slö skön söndag. Dottern och jag har sett Tre män och en baby. Några små tårar lockades fram ännu en gång av denna film. Nu håller den här helgen på att ta slut och ännu en vecka ska ta vid. Jag ska försöka komma igenom mina ändringar i mitt andra manus, men sedan skulle det behöva få komma iväg till en lektör. Det är nog bra om nya friska opartiska ögon får läsa och ge tips. Kanske måste jag läsa igenom den en gång till för mig själv först. I morgon är det måndag och jag är redo för att ta nya friska tag!

12 kommentarer:

  1. Tårar? Som jag minns den så var det en komedi! ;) eller har du uppfattat något underliggande budskap som jag missade? :D

    SvaraRadera
  2. Bra att du känner dig redo inför veckan som kommer och när/om du vill berätta vad som har hänt, så vet du att vi finns här och lyssnar och stöttar! Kram!

    SvaraRadera
  3. Som jag brukar säga: man behöver inte veta för att visa medkänsla och för att förstå att andra har det tufft!

    Vi har haft det otroligt tufft de senaste månaderna och ändå har jag inte berättat en tredjedel på bloggen... det går inte, då det finns hänsyn att ta...

    Kramar från mig <3<3<3

    SvaraRadera
  4. Det är skönt att läsa vad du skriver för du har en inneboende positiv kraft som smittar av sig. Kram!

    SvaraRadera
  5. Katarina:
    Det är klart det är en komedi, men även i komedier finns det risk för tårar :) I just den här är det ju lite mysiga hjärteknipande scener som får tårarna att komma för min del.

    Joanna:
    Tack söta du, det känns så skönt med ert stöd i bakgrunden :)
    Kram!

    Pennelina:
    Jag vet ju hur svårt ni har haft det, även om jag inte vet riktigt i vilken utsträckning, och ditt mod och din kraft är en inspirationskälla för mig där jag befinner mig just nu. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att ni snart ska få leva ett lättare, friskare och skönare liv.

    Många kramar!

    Ulla:
    Tack snälla du! :)
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Åh vilken härlig låt! Jag ÄLSKAR också Adagio och den här var ju bara kanonbra! :)

    Vad skönt att ni ser ljuset i tunneln och att ni är sammansvetsade och arbetar mot samma mål. Det är viktigt i en jobbig situation.

    Kram!!!

    SvaraRadera
  7. Nina:
    Vad kul att du också gillar den, den ger så mycket energi :)

    Vi kämpar vidare tillsammans, så länge vi har varandra och barnen så står vi starka och beslutsamma om att hitta vår nya väg.

    Kramar!

    SvaraRadera
  8. Hej Anneli!

    Jag vet att det kommer att gå bra för er. Ni har varandra och en orubbligt stor kärlek, framtidstro och ett jävlaranamma som kommer ta er upp och framåt. Ibland ger oss livet rejäla törnar som får vår värld att gunga till men det är ju som sagt inte det viktigaste att aldrig falla utan att resa sig upp efter varje fall. Stor styrkekram till er!

    Visst är det härligt vilken förlösande kraft musik kan ha. Så skruva upp, dansa och släpp loss vännen. :)

    Tack snälla du för dina fina ord hos mig. Du är fantastisk vän och mycket uppskattad bloggsyster som finns där och lyfter och peppar. Alltid. ack för att du finns! Jag mår sedan några år tillbaka bra men minnena av hur långt ner på botten jag var kan fortfarande få mina tårar att rinna. Men det är trots allt den viktigaste resa jag någonsin gjort och utan den tror jag aldrig att jag hade börjat skriva på min bok.

    Ta hand om dig du fina och ha en fantastiskt bra vecka!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  9. De där orden som du har som rubrik hörde jag på tv i fredags eller lördags - de fastnade så jag blev glad att du nämnde dem här nu:-)

    Ibland funderar jag på hur mycket vi människor tål och klarar av egentligen - själv är jag förvånad. Vissa saker som jag varit med om på senare år är nästan inte ens trovärdigt att skriva ner i en bok.
    Kanske beror det mest på grundinställningen - så som du är?
    Jag har varit som en sådan där vippdocka med tyngd i botten som ständigt reser sig upp. Så uppfattar jag dig också:-)
    Gott att du/ni kämpar på tillsammans och att ni upptäcker nyanserna på vägen som leder framåt.

    Tre män o en baby kan jag titta på om och om igen - den berör:-)

    Kramar (från Ebba som inte är anonym - nu är det ngt mystiskt här igen)

    SvaraRadera
  10. Visst är det så! Man får se det som en utmaning, en ny start, göra nåt bra av det man har. Som man säger: when life gives you lemons, make lemonade! :) That is the spirit!

    SvaraRadera
  11. Ja, ibland får det räcka med att "bara vara"...

    SvaraRadera
  12. Lotta:
    Så är det faktiskt. Så länge vi har varandra, maken, jag och barnen, så behöver vi egentligen inget annat. Allt annat blir bara en trevlig bonus :) Även om det gungar ibland så gäller det att ta hjälp av varandra och stärka och stötta, då kommer man alltid igenom.

    Jag känner precis som du beskriver det. Du är en sol i bloggvärlden, en som stöttar och håller uppe. En som gör mig glad och inspirerar. Tillsammans kan vi göra våra resvägar lite lättare bara genom att vi lyssnar och försöker förstå.

    Du anar inte hur mycket jag ser fram emot att få läsa din bok :)

    Ha en riktigt skön vecka!

    Kramar!

    Ebba:
    Trist att det är problem med kommentarerna hos mig för dig, men huvudsaken är att du kom fram :)

    De där orden har jag hört flera gånger, och försökt lägga på minnet. Jag tror att det var Toni Morrison som sa dem.

    Jag tror att vi tål mycket mer än vi tror. Sedan hänger det väldigt mycket på hur vi hanterar vår nya situation. Vippdockor klarar sig nästan alltid. Det finns liksom ingen mening med att gräva ner sig i ilska, det enda som har någon mening är att kämpa sig tillbaka. Det finns så mycket nytt att upptäcka på vägen :)

    Många kramar!

    Trillingnöten:
    Japp, här ska det göras lemonad :D

    Fruntimmerslivet:
    Ibland räcker det väldigt lång väg :)

    SvaraRadera