väl inte helt perfekt. Sov fyra timmar i natt och var ganska så avslagen idag. Och så är det ju så tyst här hemma under dagen. Det tar nog lite tid att komma in i vardagen igen. Att vänja sig av med allt ljud, alla röster och all närhet.
Jag maken och lillkillen tog en promenad i dag och då slog det mig att jag snart inte har något litet barn kvar. Jag har haft små barn hos mig i sexton år, så jag kan inte ens föreställa mig den känslan. Han är sju år nu och snart är han också stor. Det känns oändligt vemodigt. Hans fullkomliga kärlek, sådan som den bara ser ut när barnen är små. Jag kommer att sakna den. Fast det blir nog bra det också. Kärleken förändras, men jag känner den från mina barn hela tiden. Det är den bästa känslan! ♥
Jag maken och lillkillen tog en promenad i dag och då slog det mig att jag snart inte har något litet barn kvar. Jag har haft små barn hos mig i sexton år, så jag kan inte ens föreställa mig den känslan. Han är sju år nu och snart är han också stor. Det känns oändligt vemodigt. Hans fullkomliga kärlek, sådan som den bara ser ut när barnen är små. Jag kommer att sakna den. Fast det blir nog bra det också. Kärleken förändras, men jag känner den från mina barn hela tiden. Det är den bästa känslan! ♥
Jag har försökt jobba med mina manus. Mest tvåan. Jag går igenom den ännu en gång. Det måste ju bli lite bättre för varje gång. Jag hoppas på mer energi i morgon. Viljan är ju så stor så det måste ju gå att få igång hjärnan också.
Jag laddar med skrivinspiration. Hur skriver man en riktigt bra berättelse?
Det svåra med skrivandet är att veta "är detta tillräckligt bra? Är det lika roligt att läsa som det är att skriva?" Det skulle jag behöva få svar på. Antar att jag inte kan få det förrän jag är färdig … :)
SvaraRaderaDet är ett ständigt problem. Man blir ju lite blind för sin egen text. : )
RaderaBarnen kommer ikapp... det är på dem man ser vart åren har tagit vägen. varje tid har sin charm.
SvaraRaderaKRAM Anna
Precis så är det. Det är som om åren står stilla tills man ser hur barnen växer. : ) Det är alltid härligt att vara nära dem, vilken ålder de än är.
RaderaKram!
Hoppas att skrivenergin är på topp imorgon!
SvaraRaderaJa, det hoppas jag också!
RaderaTankvärda ord hon säger Suzie. Funderar lite på det där Agneta tar upp också. För någon dag sedan fick jag idén att läsa en bra bok i studiesyfte. Markera och anteckna allt som gör att boken väcker något inom mig. Vi får se... Önskar dig en skön skrivarvecka!
SvaraRaderaPS: Känner precis som du med att de små snart är stora. Vi får njuta så länge det går men alla åldrar har sin tjusning.
Det är tänkvärt och man får försöka ta till sig det man behöver. Vad spännande att läsa en bok på det sättet, jag tror på den iden. Måste fundera på vilken bok jag skulle välja. Jag önskar dig detsamma, sköna skrivarveckor behöver vi alla. : )
RaderaBarnen växer tyvärr snabbare än jag hinner med, det gäller bara att försöka hålla jämna steg med verkligheten. : D
Håller med dig i allt och det att vi har lagt grunden (kärleken) det kommer lysa genom alla stadier och år. Men visst är det vemodigt, ibland får man bara stjäla sig lite kramar och pussar :)
SvaraRaderaMycket bra video!
Många skrivenergipeppkramar <2
Tack gulliga du! Det är en märklig känsla, att vilja hålla kvar tiden och ändå se fram emot framtiden. Att uppleva hur det blev, hur deras vuxna liv kommer att bli. Hoppet om deras lysande framtid. Men vemodigt är det. Jag hoppas att pussarna och kramarna aldrig tar slut.
RaderaKramar!