En helg full av extra allt

det händer faktiskt att de dyker upp då och då.

En skön fredagskväll tillsammans med familjen avlöstes av en mysfrukost på lördagen. Maken och jag firade att vi varit tillsammans i 30 år. Man kan verkligen känna sig gammal när man tänker på det, men det tänker jag inte göra. Jag känner mig precis lika ung nu som då. Ja, nästan i alla fall. Det enda som förändrats är att jag är klokare. I alla fall lite.

Nu borde jag, trots att jag sällan lägger upp bilder här på familjen, ha med bilden maken hade på gratulationskortet till mig. Så sött. Så länge sedan. Så därför gör jag det.

Vår historia börjar med ett oändligt stort avstånd, då maken åkte iväg långt norrut dagen efter det att vi blivit tillsammans. Sedan fick vi inte träffas mer än en helg var fjärde vecka i ett halvår. Han gjorde lumpen och skulle bryta is i Norrland. Det var de längsta halvåret i mitt liv. Vi skrev brev varje dag och hördes på telefon så fort de la till i en hamn. Han var den som kopplade in båten på telelinjen och gissa vilket samtal som var det första. Por moi, såklart. Och gissa om det var efterlängtat. När bilden tas får vi träffas efter en och en halv månad. Vi var på väg till Idre för att fira nyår. Vår allra första tillsammans.

Nåja, kvällen firades såklart med fin middag. Vi bestämde oss för att fira hemma tillsammans med barnen. Det är lite så det brukar sluta. Tillsammans mår vi bäst.

Jag har dessutom strukit en hel massa tvätt. Familjen har faktiskt uppmärksammat att strykhögen minskar drastiskt. : D Jag ser på inspelade program på tv:n samtidigt. Level expert! Yay på det!

Idag har vi slappat och suttit och hängt över våra datorer. En skön promenad blev det också. En hel del funderande över manus nummer två har det också blivit. På ett mycket bra sätt. Nu vet jag att det inte är långt kvar tills det ska få ge sig iväg till förlagen. I går jobbade jag med det en stund och kom en bit vidare. Yay på det också!

Dagens skrivinspiration handlar om något så stort som att skiva en bästsäljare. Barbara Taylor Bradford vet svaret på den frågan. Och hon har så rätt. Karaktärerna är berättelsen. Charakter is destiny! Eller, det går inte att försöka skriva en bästsäljare, det går bara att skriva. Så sant, så sant!

Det började

väl inte helt perfekt. Sov fyra timmar i natt och var ganska så avslagen idag. Och så är det ju så tyst här hemma under dagen. Det tar nog lite tid att komma in i vardagen igen. Att vänja sig av med allt ljud, alla röster och all närhet.

Jag maken och lillkillen tog en promenad i dag och då slog det mig att jag snart inte har något litet barn kvar. Jag har haft små barn hos mig i sexton år, så jag kan inte ens föreställa mig den känslan. Han är sju år nu och snart är han också stor. Det känns oändligt vemodigt. Hans fullkomliga kärlek, sådan som den bara ser ut när barnen är små. Jag kommer att sakna den. Fast det blir nog bra det också. Kärleken förändras, men jag känner den från mina barn hela tiden. Det är den bästa känslan! ♥

Jag har försökt jobba med mina manus. Mest tvåan. Jag går igenom den ännu en gång. Det måste ju bli lite bättre för varje gång. Jag hoppas på mer energi i morgon. Viljan är ju så stor så det måste ju gå att få igång hjärnan också.

Jag laddar med skrivinspiration. Hur skriver man en riktigt bra berättelse?

Den kreativiteten

som jag hade under mitt träningspass i dag är inte att leka med. Jag vet inte vad som hände.

Jag har nu rätt bra koll på tre nya manus, titel på dem och i princip vad de ska handla om. När man har flera manus som man vill skriva är det svårt att välja vilken man ska börja med. Man vill liksom skriva ner dem allihop eftersom man är så nyfiken på hur de ska bli. Men jag tror att jag vet vilket jag kommer att välja och det gör jag för att det är det manus som är mest lättsamt. Det tror jag är vad jag behöver skriva just nu. När jag har redigerat färdigt manus nummer två vill säga.

På tal om att skriva och redigera så såg jag ett mycket intressant klipp om bra och dålig konst. Jag översätter det till alla konstformer och håller med om att man inte alltid vill läsa det som är bäst, eller som de säger i klippet: A diet of masterpieces makes you fat. The virtues of bad art, går ut på att vi precis som i alla andra sammanhang behöver variationen. Ibland vill vi ha ett mästerverk, ibland vill vi ha något som bara underhåller och ibland något däremellan. Precis så som det ser ut när vi väljer vilken film vi vill se på. Om man tänker på det på det sättet, så är det ännu viktigare att det finns alla typer av läsning och det är inte bara bästsäljare och prisvinnare som har en viktig plats bland böckerna. Känns inte det ganska logiskt? Det tycker jag.

Äntligen

Jag har redigerat hela mitt manus. Går det att vara lyckligare. Imorgon ska jag läsa. Jiihaaa!!!

Det har varit svårt och tidskrävande men nu är jag igenom. Det blir sen middag för barnen eftersom jag inte kunde sluta när jag var så nära. De klagar inte. Klagar aldrig! Mina älsklingar. Nu vill jag ge ut boken för deras skull. För deras tålamod med mig. Och jag kan knappt vänta tills i morgon!

Tills dess funderar jag över följande:
Det saknas några punkter i mitt manus som ska bockas av för att lyckas med att skriva en bästsäljare. De flesta tror jag att jag faktiskt har lyckat bocka av under min redigering. De som saknas nu är:

Humor, vet inte, klart det kan finnas humor även i det som är tungt och svårt, men nej, jag har inte lyckats få in någon humor.

Kreativitet (nyskapande), temat är vad det är, så inget nyskapande tyvärr. Det är en berättelse ur livet och där har jag svårt att hitta något direkt nyskapande. Inte den här gången.

WOW-känsla, vad kommer att göra att läsaren säger åt sina vänner att de måste läsa din bok? Där har vi det allra största problemet för de flesta som skriver. Min lektör blir överraskad men inte omkullslagen. Det är stort att kunna slå omkull. Men vad innebär det?

I övrigt tycker jag att jag har full koll på vad en bästsäljare behöver innehålla. Om jag sedan har lyckats att fånga läsaren återstår att se. Men jag tror. Det kommer man bra bit på :D

Dagens skrivmusik sätter punkt för den här gången.