.

.

tisdag 23 juli 2013

När varsamt vävda drömmar

går sönder.


Tar det tid att laga det gamla och väva något helt nytt.


Och jag ser framåt och fram emot allt det nya som är på väg.

15 kommentarer:

  1. Trots den sorgliga undertonen så kändes det förtröstansfullt att läsa. Vilsamt också. Lycka till med vad det än är du har framför dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är på något sätt så man måste leva, livet har sin upp-och nergångar och om man väntar länge nog så måste det vända till ens fördel till slut. Tyvärr är det inget särskilt som jag vet kommer att hända, men jag är säker på att det måste göra det till slut. Bara man tror. : )

      Radera
  2. Håller med Hanna att det ändå finns ett hopp i det tråkiga. Vila i det.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Så länge alla mår bra och får vara tillsammans finns det alltid hopp. Kram!

      Radera
  3. Låter trist men du lyckas ändå se framåt, det är starkt. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju liksom inget annat sätt och det är sådan jag försöker vara. Man måste gå vidare mot nya fantastiska mål. Kram!

      Radera
  4. Tunga bitar på g? Det blir bättre med tiden. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det verkar som om tunga saker förföljer oss just nu, men inget är riktigt allvarligt förutom sjukdom och död och det har vi inte behövt uppleva. Tack och lov! Så hur kan man vara annat är tacksam och hoppfull egentligen. Allt annat i livet är härlig bonus.

      Radera
  5. Att tänka mindfullt har varit min räddning!

    Stor KRAM till fina dig! Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med, det hjälper otroligt mycket.
      Kramar!

      Radera
  6. Kram och jag håller med Hanna Lans!

    Anna Granström.

    SvaraRadera
  7. Tack för kramen och kram tillbaka!

    SvaraRadera