förkylning, eländiga förkylning. Redan i morse kände jag att det gjorde ont i halsen under mitt träningspass och jag visste att det var dags igen.
Lillkillens förskoleklass hade vernissage idag och han har varit eld och lågor inför det. Maken och jag gick ditt mitt på dagen och han stod i fönstret och vinkade så glatt. De har gjort så mycket fint som de visade upp och så fick man mot självkostnadspris ett glas dricka och en näve salta pinnar. De visade också en massa fina bilder på allt de gör under dagarna. Jättemysigt!
Så kom jag hem och kände mig inte alls frisk. Jag frös och var tvungen att gå och lägga mig vilket jag gjorde mycket motvilligt då jag sett enormt mycket fram emot att komma hem och jobba med mitt manus. Sedan sov jag i nästan tre timmar med märkliga drömmar. Hemma hos oss hade vi en massa övernattande gäster och jag var just på väg att lägga mig när det ringer på dörren, mitt i natten och jag öppnar. Där står grannen som är upprörd och gärna vill prata, han kommer in och då ringer det på dörren igen, därute står det då en okänd man med en yxa i handen. Han berättar att grannen och han blivit ovänner och att det gått överstyr, nu vill han be om ursäkt. Jag tycker att det är lite skumt men låter honom komma in om han lämnar yxan utanför. Utanför den andra ytterdörren sitter ett gäng av våra övernattande gäster utspridda och snackar och jag undrar varför de gör det mitt i natten, sedan vaknar jag. Outgrundliga äro hjärnans vägar.
Nåja, när jag vaknade så kände jag hur otroligt mycket jag längtade efter att få fortsätta jobba med mitt manus så jag bestämde mig för att bara jobba med ett kapitel. Det har jag gjort nu och det känns så härligt att i alla fall få nosa lite på det i dag. Nu ska jag parkera mig i fåtöljen. I morgon är en annan dag, jag hoppas den är utan förkylning.
Jag kör Jessicas dagliga affirmation som hjälp på vägen. En energi som jag kan behöva just nu.
Lillkillens förskoleklass hade vernissage idag och han har varit eld och lågor inför det. Maken och jag gick ditt mitt på dagen och han stod i fönstret och vinkade så glatt. De har gjort så mycket fint som de visade upp och så fick man mot självkostnadspris ett glas dricka och en näve salta pinnar. De visade också en massa fina bilder på allt de gör under dagarna. Jättemysigt!
Så kom jag hem och kände mig inte alls frisk. Jag frös och var tvungen att gå och lägga mig vilket jag gjorde mycket motvilligt då jag sett enormt mycket fram emot att komma hem och jobba med mitt manus. Sedan sov jag i nästan tre timmar med märkliga drömmar. Hemma hos oss hade vi en massa övernattande gäster och jag var just på väg att lägga mig när det ringer på dörren, mitt i natten och jag öppnar. Där står grannen som är upprörd och gärna vill prata, han kommer in och då ringer det på dörren igen, därute står det då en okänd man med en yxa i handen. Han berättar att grannen och han blivit ovänner och att det gått överstyr, nu vill han be om ursäkt. Jag tycker att det är lite skumt men låter honom komma in om han lämnar yxan utanför. Utanför den andra ytterdörren sitter ett gäng av våra övernattande gäster utspridda och snackar och jag undrar varför de gör det mitt i natten, sedan vaknar jag. Outgrundliga äro hjärnans vägar.
Nåja, när jag vaknade så kände jag hur otroligt mycket jag längtade efter att få fortsätta jobba med mitt manus så jag bestämde mig för att bara jobba med ett kapitel. Det har jag gjort nu och det känns så härligt att i alla fall få nosa lite på det i dag. Nu ska jag parkera mig i fåtöljen. I morgon är en annan dag, jag hoppas den är utan förkylning.
Jag kör Jessicas dagliga affirmation som hjälp på vägen. En energi som jag kan behöva just nu.
