Små kläder

blir efter hand allt större kläder. 

När jag strök idag funderade jag på just det, att de minsta kläderna som jag stryker bara blir större och större. Jag har strukit många små kläder i femton år nu, men jag måste inse att de snart inte är särskilt många små kvar att stryka. Det är lite sorgligt. Inte för att kläderna blir större utan för att det innebär att barnen blir större. Snart har jag inga små kläder eller små barn kvar. Livets gång! Livet som går fort, för fort men som kan stanna upp i en tanke där strykjärnet gör tyget i ett litet barnplagg skrynkelfritt.

When you know better

you do better!

Så jag försöker lära mig så mycket jag bara kan.

Någon gång kommer jag säkert att berätta om vad som hänt i vårt liv, men just nu känns det för nära och jobbigt. Men var så säker på att vi har tagit tag i problemet och jobbar hårt på att lösa situationen på bästa sätt, så vi är positiva och tror på framtiden precis lika mycket som vi alltid gör. Jag tror faktiskt att det kan vara en av de där sakerna som visar sig vara en väg till det bättre. Vi har redan fått se en liten strimma hopp, även om den fortfarande är mycket svag. Den finns i alla fall och det får räcka än så länge. Dessutom fick vi ett riktigt wake-up-call som gjorde att vi vaknade till och fick ny eld i baken. Vi har tagit tag i saker som legat och väntat på vårt engagemang. Det är aldrig fel :D

Okej, jag har snöat in lite på my man, Dj Tiesto just nu. Men hans musik hjälper mig med mitt jävlaranamma, så att jag kan ta mig framåt på ett bättre sätt. Musik och dans har alltid varit en helande kraft för mig. Trycket i musiken gör mig starkare. Här har Dj Tiesto tagit sig an en annan av mina favoriter, Adagio for Strings och gör en suverän remix. Jag blir salig av lycka och den låter kroppen få utlopp för allt det som behöver komma ut. Fatta när man kan ösa på med ljudet och bara dansa sig in i en jävlaranamma-dans. En som hjälper mig ta mig både framåt och uppåt :D
Ledsen Ebba men jag älskar det :)



Idag har vi en slö skön söndag. Dottern och jag har sett Tre män och en baby. Några små tårar lockades fram ännu en gång av denna film. Nu håller den här helgen på att ta slut och ännu en vecka ska ta vid. Jag ska försöka komma igenom mina ändringar i mitt andra manus, men sedan skulle det behöva få komma iväg till en lektör. Det är nog bra om nya friska opartiska ögon får läsa och ge tips. Kanske måste jag läsa igenom den en gång till för mig själv först. I morgon är det måndag och jag är redo för att ta nya friska tag!