ifrån vårt liv och kommer aldrig åter. Det låter lite dystert men är dessvärre sant. Men så länge vi gör det bästa av alla våra dagar så är det inte så illa ändå. Det är ju alla de där dagarna som är livet!
Idag har jag inte skrivit och inte redigerat. Däremot har det varit full rulle på andra sätt. Maken har spacklat och slipat våra fönsterkarmar. Sedan ska de målas. Det var vad vi behövde göra efter att vi satte in nya fönster i somras och det har gjorts lite i omgångar för att inte bli så överväldigande. Vi har 33 fönster så det blir en del jobb. Vi har också köpt en av de sista julklapparna och en fin julgran. Fast nu är det hur stökigt som helst i vardagsrummet. Det är smutsigt efter slipandet, julgranen ligger på golvet och julkartongerna med julpyntet står utspridda på golvet. Inte kul, men maken är som tur väl duktig på att få snyggt snabbt. Själv har jag sett på en film med dottern samtidigt som jag har jobbat med julkorten. Jag brukar göra en 40 stycken så det tar en stund. Det känns skönt att vara igång med det. Snart måste de iväg.
Igår kände jag mig lite lättirriterad, det var så länge sedan jag gjorde det nu. Men jag kom på vad det är med mig. Jag saknar att skriva. Att redigera är inte alls tillräckligt inspirerande och roligt. Jag vill skriva igen. Så nu måste jag snabbt komma igenom min sista genomläsning av mitt andra manus för att kunna komma vidare. Men så är det det där med julen. Den tar ju en hel del av tiden som man har i december. Det är barnens tid på många sätt och jag vill ju ge barnen en härlig, mysig december. Det är viktigt. Men januari är mycket välkommen när den kommer. Då är allt tillbaka i vanliga gängor igen. Fast nu ska jag njuta av den ljussprakande, glittrande julen och allt vad det innebär. Kanske kan jag smyga in lite skrivtid här och där ändå. Dessutom kan tankarna jobba i det tysta, inne i huvudet får den nya berättelsen hitta sin plats. Det är spännande när en ny berättelse ska få komma på pränt. Jag undrar vad det ska bli för någon den här gången.
Juldekorationen på den översta bilden är dessvärre inte från vårt hem utan från Sofiero för några år sedan. Men vacker är den.
