Tänk att jag hade glömt

hur positivt lektörsutlåtandet av mitt andra manus var! Eller såg jag bara det andra då. Idag när jag läser det blir jag lycklig.

För jag får veta att det märks att jag har en passion för att skiva. Det känns skönt att den känslan som är så stark i mig syns i mina berättelser. Jag får också veta att språket flyter väldigt bra och är uttrycksfullt och känslostarkt. Det är skönt att veta att hela känsloregistret som jag får uppleva när jag skriver lyser igenom. Lektören tycker att det känns som en poetisk berättelse på olika sätt, skriven av en person med stark fantasi och en stark lust att förmedla berättelser. För mig kan det inte bli mycket mer positivt och det beskriver precis hur jag känner för skrivandet.

Nu låter jag den lyckliga känslan följa med mig när jag fortsätter kvällen med lördagsmys med fina familjen.

Ajajaj

inte nog med att förkylningen verkligen vägrar släppa mig ur sitt grepp så verkar jag ha sovit konstigt i natt och klämt någon nerv eller muskel eller något, så nu kan jag inte gå heller. Det gör så fruktansvärt ont och jag försöker hitta sätt att sitta, ligga eller stå på så att det ska göra mindre ont. Nåja, det kunde varit värre! Jag har en snäll familj som passar upp mig och så hoppas jag att det släpper mycket snart.

Jag har i alla fall kämpat och försökt sitta med mitt manus idag också, trots att det gör löjligt ont och extra ont när jag reser mig upp. Jag har väl inte kommit särskilt långt, men jag behöver hitta tillbaka till berättelsen igen. Dessutom läste jag lektörsutlåtandet igen och slogs av att jag faktiskt glömt hur positivt det var och att hon tyckte att det märktes att jag har en passion för att skriva. Det är på något sätt där det måste börja, resten är bara hårt arbete. Allt som allt så är jag väldigt lycklig nu när jag läst det och sett allt det som hon tycker är bra med mitt manus. Nu känner jag mig mer än redo att ta mig igenom min berättelse en gång till. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med vissa saker, men det visar sig med all säkerhet under arbetets gång.

Jahapp! Då var det fredag igen och jag fattar inte var tiden tar vägen. Men dansa bör man annars dör man, i alla fall jag. Även om mina lurviga får vara stilla den här fredagen också så kan man ju alltid svänga på överkroppen. I dag när det är regnigt, grått och ruggigt drömmer vi oss bort ett ögonblick och dansar på stranden. Have fun!

Om lektörsutlåtandet

och att läsa igenom det ännu en gång.

Jag tror att jag har tagit mig igenom de flesta punkter nu och det känns verkligen som jag är på rätt väg. Det var ett tag sedan jag läste utlåtandet nu, så det var mycket intressant. Jag har fortsatt redigera och hoppas att jag har hittat helt rätt den här gången. Att redigera är ett hårt arbete som kräver mycket eftertanke och tips på att göra det ännu bättre tages alltid tacksamt emot. Här har jag hittat bra tips, de visar på ett enkelt sätt precis vad vi alla behöver göra för att berättelsen ska bli bättre och så är de så gulliga.
 

Nu då, lektörsutlåtandet

vad innehöll det egentligen?

Först en del av det som kräver eftertanke:

"Detta manus består av flera olika, var och en spännande, handlingstrådar eller delar men delarna hänger inte riktigt ihop."

"Du använder ofta (men inte alltid) ett ganska beskrivande berättande för att få fram handlingen."

"Det man slås av när man läser från sidan av hur mycket löpande text det är. All den här löpande texten (utan dialog) skapar också ett ganska kompakt intryck."

Jag har inte alls tänkt på att mina olika handlingstrådar inte hänger ihop. För mig gör de det, men jag ska fundera på hur jag kan väva ihop de olika berättelserna på ett bättre sätt.

Jag måste fortsätta att jobba med gestaltning och få in mer sådant i den här berättelsen. Gestaltningen håller jag fullkomligt med om hur viktig den är.

Dialog är en sak som ständigt dyker upp i olika skepnader för mig. Själv tycker jag inte så mycket om dialog när jag läser, om det inte är viktigt för berättelsen vill säga. Jag kan tidvis tycka att dialog mest är utfyllnad, men det finns självklart bitar i berättelser då dialog är väldigt viktig och nödvändig. Jag jobbar på att hitta rätt väg för mig och lektören tycker att jag är bra på att skriva dialog, vilket gör mig glad eftersom jag tycker att jag gör det ganska dåligt. Kanske inte så dåligt som jag trodde.

Sedan kommer det som får hjärtat att sjunga och hoppet att sprida sig som en löpeld genom hela kroppen.

"Det märks verkligen att du har en passion för att skriva, och att du åstadkommit ett helt bokmanus tyder på stark drivkraft och vilja. Ditt språk flyter väldigt bra och uttrycksfullt och känslostarkt."

"Det känns som en poetisk berättelse berättelse på olika sätt, skriven av en person med stark fantasi och en stark lust att förmedla berättelser."

Det är en liten del av utlåtandet vad gäller mitt skrivande i allmänhet. Sedan finns det en mängd olika frågetecken och funderingar på hur berättelsen kan förbättras. Det kräver verkligen en ordentlig eftertanke, för berättelsen måste fortfarande vara min och den som jag vill berätta. Samtidigt går det alltid att göra allt lite bättre och det är mitt fortsatta mål.

On my way to Wonderland!

Lektörsutåtandet

kommer inte att dryftas här idag. Dagen har fyllts upp av en massa annat. Utvecklingssamtal med dottern. Min mamma och pappa kom och åt lunch och sedan snackade vi en lång stund. Jag skrev också första utdraget av Sagan om Ellie. Sagan om vår kanin som dog och som jag bestämde att jag skulle skriva när sorgen efter henne var som tyngst. Nu är det gjort, men det är säkert en lång väg kvar innan den är helt färdig. Det känns skönt att ha skrivit den.

I morgon hoppas jag att det blir en bra skrivdag och så ska jag avslöja lite av lektörsutlåtandet.