Ajajaj

inte nog med att förkylningen verkligen vägrar släppa mig ur sitt grepp så verkar jag ha sovit konstigt i natt och klämt någon nerv eller muskel eller något, så nu kan jag inte gå heller. Det gör så fruktansvärt ont och jag försöker hitta sätt att sitta, ligga eller stå på så att det ska göra mindre ont. Nåja, det kunde varit värre! Jag har en snäll familj som passar upp mig och så hoppas jag att det släpper mycket snart.

Jag har i alla fall kämpat och försökt sitta med mitt manus idag också, trots att det gör löjligt ont och extra ont när jag reser mig upp. Jag har väl inte kommit särskilt långt, men jag behöver hitta tillbaka till berättelsen igen. Dessutom läste jag lektörsutlåtandet igen och slogs av att jag faktiskt glömt hur positivt det var och att hon tyckte att det märktes att jag har en passion för att skriva. Det är på något sätt där det måste börja, resten är bara hårt arbete. Allt som allt så är jag väldigt lycklig nu när jag läst det och sett allt det som hon tycker är bra med mitt manus. Nu känner jag mig mer än redo att ta mig igenom min berättelse en gång till. Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med vissa saker, men det visar sig med all säkerhet under arbetets gång.

Jahapp! Då var det fredag igen och jag fattar inte var tiden tar vägen. Men dansa bör man annars dör man, i alla fall jag. Även om mina lurviga får vara stilla den här fredagen också så kan man ju alltid svänga på överkroppen. I dag när det är regnigt, grått och ruggigt drömmer vi oss bort ett ögonblick och dansar på stranden. Have fun!