Härliga måndag

äntligen. Redan tidigt  på morgonen, egentligen en sovmorgon, började aktiviteten köra på i full fart i huvudet. Det är så mycket jag vill hinna göra.

Jag har skrivit färdigt den novell jag ska skicka in till antologin. Det känns så bra. Maken har läst och gillar. Han tycker att den var mycket fin och tyckte att jag borde bli författare eller något. : D Nu ska dottern säga sitt också. Sedan är det dags att skicka iväg den.

Vädret i eftermiddag har varit fantastisk. Äldsta sonen och jag tog en promenad ner till stan då det var dags att justera tandställningen.

Jag har också hunnit fundera över att starta en webbshop. Det är mycket spännande. Och så har jag redigerat lite i manus nummer ett. En helt perfekt dag allt som allt. Jag är så nöjd.

Lite skrivmusik på det. Consciousness of love med Delerium.

En stor del av min lycka

finns bland orden. Det är en euforisk känsla att få dyka ner i berättelsen och skapa liv.

Jag är lyckligt lottad som får hålla på med det jag älskar. Även om själva utgivningen fortfarande dröjer ett tag till.

Det är mycket sorg i mitt första manus och det är sådana delar som jag läst igenom idag. Det där med att jag skriver om mina värsta rädslor var helt uppenbart idag. Något värre kan jag faktiskt inte ens föreställa mig. Det innebär såklart att skrivmusiken är sorglig för att fördjupa känslan ännu mer.

Dagens sorgliga redigeringsmusik är Olafur Arnalds Lost Song. Han gör den absolut vackraste sorgliga musik som finns tycker jag.

Lättfångad lycka

är den bland orden.

För idag tog jag mig tid, trots att det är fullt upp med att försöka bli frisk och förberedelser inför resan till Stockholm på torsdag. Jag blir alltid lika nöjd och lycklig när jag får jobba med något av mina manus. Fast nu känner jag att det börjar göra ont i huvudet igen, så det är dags för paus och lite Eurovision Song Contest underhållning.

Dagens skrivmusik och en av låtarna till mitt soundtrack för manus nummer två. The Feel Again (Stay) med Blue October.

Manustankar

som svävar omkring i det blå, eller kanske snarare i mitt huvud. I dag har jag jobbat med manus nummer två. Jag längtar så otroligt mycket efter att få skicka iväg det på egna äventyr nu. En del säger ju att det är då det är färdigt. : ) Jag hoppas att det stämmer för det är mycket svårare att skicka iväg det här manuset än det första. Kanske för att jag vet så mycket mer nu, på gott och ont. Novisen är borta och har ersatts av en mycket nykter författarwannabe.

Lillkillen har feber igen och har sovit hela eftermiddagen. Stackars älsklingen. Därför får dagens manusarbete avslutas nu och ersättas av sagoläsning.

Dagens redigeringsmusik har varit bland annat denna. Life med Ludovico Einaudi. Bilden på den lilla pojken passar dessutom precis in i mitt andra manus.

En liten tår

eller två, kom fram idag när jag fortsatte att läsa igenom mitt andra manus.

En bild som säger något om det jag läser i mitt manus just nu. Det är en väldigt rörande scen som jag ser framför mig varje gång jag läser den. Jag tycker om att gråta till mitt manus för då vet jag att det berör. Om det berör mig som både skrivit det och läst det otaliga gånger, så måste det väl finnas något av värde i det?!

Nu är jag ännu några sidor närmare slutet på genomläsning och slutredigering. Det fladdrar till lite i magen av känslan. Snart är jag där ännu en gång. Snart ska jag skicka iväg mitt andra manus på egna äventyr.

Dagens redigeringsmusik ger en sinnesstämning som passar perfekt för dagens text. Ellas. De. Det är flera personer som hamnar i en jobbig situation, som kan kännas aningen övermäktig för dem alla.

Jag är ingen

perfektionist, men ganska petig med utseendet på mitt manus. Därför har jag tittat på det idag. I morgon skriver jag ut. Jag har fortfarande en liten fundering angående följebrevet, som måste lösas tills i morgon. Det handlar om den så kallade hooken. Idag blev jag upptagen med besök som gjorde att jag blev försenad med utskriften av manuset. Man ska inte vara sur på besökare :) Men det gör att jag blir tvungen att fortsätta i morgon.

Dagens skrivmusik säger en hel del om hur min huvudkaraktär lever under en stor del av sitt liv.



Idag blev jag dessutom lycklig ägare till det allra första exemplaret av tidningen Skriva. Äntligen en tidning som behandlar viktiga ämnen. Den fick jag inte behålla länge. Dottern la genast beslag på den och jag har själv inte ens hunnit bläddra i den. Den verkar dock bra, dottern undrar redan när nästa nummer kommer :) Jag ska försöka få tillbaka den så att jag också kan få läsa den.