Sommar, sommar, sommar och manustankar

som kom tillbaka efter några välbehövlig dagar i fullkomlig vila.

Det är så skönt att bara vara ledig och njuta av livet och särskilt nu när det är så många tankar som virvlar runt i sinnet, både vad gäller skrivandet och livet i allmänhet. Det känns lite som att stå i ett vägskäl, ett med en hel massa val av vägar att välja på att ta, att få möjlighet att ta och sådana vi inte längre får möjlighet att ta alls. I alla fall inte just nu.

Och så har jag hunnit med att fira min födelsedag. Det är alltid trevligt att fira att man fortfarande får hänga med i det här fantastiska livet. Det vill jag fortsätta göra i många, många år till. Jag firades i år i mitt andra semesterparadis, vackra Karlskrona.

Jag fick ett par Converseskor i färgen purple passion som jag gillar väldigt mycket. Och så fick jag en bok, Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce, som sötaste dottern varit iväg och köpt särskilt åt mig. Den ser jag mycket fram emot att läsa.

Det känns lite speciellt att kunna vara i Karlskrona just på min födelsedag i juli just i år, eftersom det är exakt 30 år sedan maken och jag träffades just här, just då, för allra första gången. Det känns lite magiskt faktiskt.

I dag dök dessutom manustankarna upp igen efter att ha tagit sig lite semester. En ny mening för manus nummer ett, en mening kanske låter lite, men jag är väldigt nöjd med den. När jag stod på vår balkong här i semesterparadiset dök dessutom en ny idé för ett manus upp. Det är alltid spännande, även om man inte vet vad det blir av det till slut. Jag känner mig automatiskt lite lyckligare när manustankarna tar plats i sinnet igen, så jag somnar extra glad i kväll.