Sonjas hemlighet

Jag har läst Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg. Det är en bok som lämnar en med de där mysiga känslorna som en riktigt bra feelgood berättelse gör. Bubbellycklig och långt bort från den verklighet som kanske inte är så kul och inspirerande alla gånger.

Baksidestexten ser ut så här:

" När ekonomen Julie lämnar London för Paris drömmer hon om ljuv romantik, god mat och om att komma bort från sin kontrollerande mamma. Vid 37 tycker Julie att det är på tiden.
     Hennes mamma Edith tycker däremot att det är alldeles förfärligt när hennes dotter ger sig av till Frankrike. Tänk om Julie träffar en fransman, det är mer än Edith klarar av att tänka på.
     Men är det den verkliga anledningen till Ediths protester? Vilka heligheter gömmer sig egentligen bakom hennes perfekta yta och varför vägrar hon prata om sina egna ungdomsår i Paris?
     Mystiken tätnar när journalisten Kicki och fotografen Fredrik hittar kvarglömda fotografier i Julies lägenhet. Fotografier på Sonja tillsammans med Frankrikes president!
     Sonjas tre bästa vänner Rebecka, Maggan och Susanne förstår ingenting. Men Sonja har haft ännu en hemlighet som hon inte delat med sig av till sina väninnor. 
     Och den visar sig vara den största av dem alla.

Sonjas hemlighet är en fristående fortsättning på succeromanen Sonjas sista vilja. I ett rasande tempo får vi hänga med till Mallorca, London och Paris, där kärleken skulle kunna blomstra om inte så många hemligheter låg i vägen. 
     Det är en romantisk komedi när den är som allra bäst. Den är varm, medmänsklig, sexig och oerhört rolig."

Jag älskar berättelsen om Sonja och hennes väninnor, både i Åsa första roman Sonjas sista vilja och i den här, Sonjas hemlighet. Jag är dessutom övertygad om att vi behöver den här typen av berättelser, sådana som gör oss glada och som låter oss fly in i en annan värld. En värld fylld av flärd, vänskap, kärlek och det goda livet. Kryddat med hemligheter en och ett och annat gupp på vägen. Att den dessutom handlar om mogna, härliga, levnadsglada kvinnor i 50-årsåldern gör inte saken sämre!

Boken börjar så här:
"Andra människor kanske inte dansade samba samtidigt som de packade porslin, men Julie kunde inte låta bli. Med tanke på att det var Paris hon skulle åka till så fanns det förstås mer passande musik men rytmerna passade bra ihop med glädjen hon kände."