.

.

lördag 25 juni 2011

Slutet på historien

Midsommarafton blev annorlunda för oss. Vi skulle ha varit ute och campat i husbilen nu, men fönsterrenoveringen blev fördröjd. Alltså är vi fortfarande hemma. Vi har funderat hit och dit över hur vi skulle göra över midsommarhelgen. Vi hade några alternativ men beslöt oss för att stanna hemma då våra liv varit upp och ner i en vecka nu. Det har varit stökigt och dammigt och vi har levt mitt i byggkaoset. Därför kände vi att det skulle vara skönt att bara vara hemma. Städa undan och njuta av att ha huset för oss själva i några dagar. Hela familjen var överens. Så vi började midsommarafton med en sen frukost. Städade sedan undan för att få det lite trevligare runt omkring oss. Efter det var det dags för sillunch med förstärkning av köttbullar, korv, ägghalvor och gravad lax. Gott! Så gav vi oss iväg till Fredriksdal för dans runt stången. Jag och småkillarna dansade. Det gick långsamt. Mycket långsamt. Vi tröttnade snart. Men Fredriksdal har mycket annat att erbjuda så vi vandrade runt i området istället.  Njöt av dagen. Väl hemma var det dags för vila. Jag kunde knappt bärga mig eftersom det var min chans att skriva en stund. Och skrev gjorde jag. Sluta kunde jag inte. Jag började vid 17,30. 20.00 ringde maken upp och berättade att han somnat i soffan och när han vaknade trodde han att klockan var 8 på morgonen och att han hade missat hela kvällen. Barnen satt och spelade tv-spel och han trodde att de vaknat, på morgonen, och sedan satt sig för att spela. Han frågade dem och fick veta att det  fortfarande var midsommarafton. Han blev överlycklig då han trodde att jag skulle vara arg för att han missat hela kvällen. Nu hade älskade maken gjort färdigt grillmiddagen. Själv hade jag lika dåligt samvete för att jag skrivit så länge men var lycklig över att ha en sådan förstående familj.

Middagen blev något sen men ingen tyckte att det var konstigt. Vår familj är annorlunda på det sättet, vi gör lite som vi vill och som vi tycker passar för tillfället. Själv var jag euforisk för i samma stund som maken ringde så skrev jag sista meningen i mitt andra manus. Sista meningen. Sista punkten. Slut. Jag vandrade ner till middagen på små rosa moln. Jag hade skrivit 2 720 ord. Jag hade passerat 70 000 ord. Min andra roman innehåller just nu 70 585 ord. Efter maten tyckte barnen att vi skulle dansa. Precis så som vi gjorde på fredagarna under vårt år på Mallorca. Så vi dansade. Maken var glad över att det fortfarande var midsommarafton. Barnen var glada över att hela familjen dansade. Själv var jag högt uppe i det blå för att jag hade skrivit slutet på min andra roman. Vi dansade och den nya balkongdörren var öppen och gav svalka åt våra varma kroppar. Grannarna log. Man kunde nog tro att världens fest var på gång i vårt hus. Förbipasserande tittade in i våra nya fönster och blev  glada. Det är vår familj. Vi gör allt fullt ut. Och vi har roligt. Eftersläckningen blev att se på Rosa pantern på tv. Och godis. Efter det var alla trötta och glada och sängen lockade. Själv skulle jag säkerhetskopiera mitt dokument. Kunde inte hålla mig utan skrev ut manuset för redigering. Väl i säng var jag tvungen att börja läsa. Halv tre orkade jag inte längre, men jag har börjat rätta och redigera. Jag är framme vid fas två. Rätta och redigera version ett av mitt manus. Vilken midsommarafton. En som jag kommer att minnas för evigt. Jag tror inte att jag är ensam. Hela familjen kände av den härliga känslan. Den bästa midsommaraftonen någonsin. So far!

Jag hoppas att jag har fått till The Dyna-Mite-Ending :)
Lalaboom, check!
Whaaam, check!
Dabooom, check!
Rrrapow, check!
Flabaam, check!

10 kommentarer:

  1. Det åter underbart tycker jag! Min familj på tre personer var utspridda på tre ställen. Sjukdom gjorde att sambon strandade i stugan och sjukdom gjorde att jag strandade hemma. Sonen, som var frisk, firade med förstående grannar. Så kan det också gå, och egentligen går det bra det också.

    SvaraRadera
  2. Hanna:
    Vad tråkigt för er, även om det går bra, så kanske ni skulle önskat er att det hade blivit på ett annat sätt. Jag hoppas att fortsättningen på sommaren blir både bättre och friskare :)

    SvaraRadera
  3. Vad härligt! Grattis till både slutet på boken och lyckat midsommarfirande :-)

    SvaraRadera
  4. Vad flitig du är och det låter härligt när er familj dansar och har kul!=)

    Kramar
    Adela

    SvaraRadera
  5. Allt låter toppen och jag förstår att du inte kommer att glömma den här historiska helgen. Du har varit på G helt klart:-)
    Kram

    SvaraRadera
  6. Jag blev så glad av att läsa ditt inlägg! Vilken glädje som sprudlade ut från det :)

    SvaraRadera
  7. Gud va kul att du skrivit klart ditt andra manus. *Applåder*

    SvaraRadera
  8. Härligt! Förstår precis den där känslan! Det är helt fantastiskt när man skriver den sista meningen. Som att rusa i mål efter ett långt maratonlopp! (fast utan att vara dödstrött!)

    SvaraRadera
  9. Susanne:
    Tack, snälla du! :) Det är härligt!

    Adela:
    Tack!
    Det ÄR härligt att dansa tillsammans med familjen :)
    Kram!

    Ebba:
    En historisk helg är precis vad det är :) Det är en obeskrivlig känsla att sätta den sista punkten.
    Kram!

    Trillingnöten:
    Jag blir glad över att du blir glad :)

    Åsa:
    Tack, snälla du!

    Nina:
    Tackar! Det känns helt fantastiskt! :)
    Kram!

    Monika:
    Det är en fantastisk känsla. Ett härligt skrivrus som slutar med en enda punkt.

    SvaraRadera