.

.

måndag 6 juni 2011

Bara ett barn


Jag har läst Bara ett barn av Malin Person Giolito. Det är en bok som inte är helt lätt att läsa. Här finns det som jag avskyr mest i hela världen. Barn som far illa hos vuxna som inte ska komma i närheten av barn överhuvudtaget. Det värsta maktmissbruk jag överhuvudtaget kan tänka mig. Tårarna kommer, absolut! Eftertanken likaså. Jag har sedan tonåren, långt innan jag ens hade en tanke på att få egna barn, argumenterat för barns rätt över vuxnas rätt. När jag var i femtonårsåldern diskuterade jag detta med mina vänner. Ska man omhänderta barn som far illa hemma? JA, sa jag. De vuxna är just det, vuxna! Om de inte kan hantera sin situation så att barnen i deras närhet har det bra så har de förbrukat sin rätt till att ha barnen i sin närhet just då. Alla ska ha rätt att hitta tillbaka, men tills dess ska barnen tas om hand av någon annan. Så tyckte jag då. Det var bara jag som tyckte så. Mina vänner tyckte synd om föräldrarna som hade det jobbigt. Det gjorde jag också, absolut. MEN inte på barnens bekostnad. Att få leva med barn är en gåva, ingen rättighet. Jag tycker precis likadant idag även om jag idag ser bilden ur ett mycket vidare perspektiv. Jag skulle välja barnets rättigheter, över den som är vuxen, i ett ögonblick.

Kanske har jag berättat för mycket om bokens handling genom min analys. Jag hoppas inte det, för detta är en väldigt bra bok. Spännande och upplysande. Den skapar eftertanke och empati. Och en hel del tårar.

Alex är ett jobbigt barn. Vet vi inte alla numera, att de flesta jobbiga barn har en berättelse som de behöver få berätta. Alex får inte möjlighet att berätta, utan får bära sin tunga hemlighet utan hjälp. Ända tills den dagen någon inte längre orkar blunda. Här berättas om barns utsatthet. Deras totala beroende av vuxna i deras närhet. Komplexiteten i att hjälpa ett barn som fortsätter att vara lojal mot sina föräldrar under alla omständigheter. Hur hjälper man ett barn som inte förmår att hjälpa sig själv.

Läs den, gråt en skvätt och våga sedan ha ögonen öppna. Låt inget barn vara ensam.

5 kommentarer:

  1. Hej!
    vilket starkt inlägg! Jag håller med dig, i alla lägen! Ett barn är en gåva- och något vi har till låns!
    Jag tror inte jag vågar läsa boken- jag blir så extremt nedstämd och har svårt att hämta mig efter för stora känslomässiga kliv nedåt.
    Det är det som är så konstigt- skriva kan jag- om svåra saker- men jag läser extremt lite i ämnet!

    SvaraRadera
  2. Det är en fullständigt riktig åsikt o reaktion. Förstår att det kostade tårar.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Toppen! Ett bra tips som alltid och min "måste-läsa-hög" bara växer och växer! Mycket tack vare dig :)

    SvaraRadera
  4. Caroline:
    Tack! Ibland känner jag att jag behöver läsa sådana böcker för att inte glömma bort att det finns människor som har det fruktansvärt svårt. För att behålla min ödmjukhet och tacksamhet för mitt eget liv.

    Ebba:
    Jag är orubblig på den punkten.
    Kram!

    Trillingnöten:
    Vad bra att du inte saknar tips på bra böcker :)

    Åsa:
    Mycket!

    SvaraRadera