Ännu en dag

är till ända! De annorlunda dagarna fortsätter och idag är också maken sjuk. Nätterna är oroliga och små liv behöver tas om hand. Livet blir fyllt av annat än skrivande, även om jag faktiskt stulit lite tid för mitt andra manus en stund. Lite då och då blir till slut mycket redigeringstid det också.

Det är gott nog att verkligen ha hittat det som är min passion, att skriva. Och tiden för det griper jag i flykten i ett annat liv i kärlek. Mitt vardagsliv.

Nu några inspirerande ord från författaren Yann Martel:

Att skriva något som blir en succé är absolut inte fel, om inget annat så hjälper det till ekonomiskt! Dessutom är det ett bevis på att man faktiskt kan. En inte alls oviktig del, då tvivel ständigt kantar den skrivande världen.

Berättelsen om Pi

Jag har läst Berättelsen om Pi av Yann Martel.  Det var ett tag sedan jag läste den nu, men det är en bok som stannar kvar i sinnet. En annorlunda berättelse som fångade mig totalt. Här finns många intressanta tankar och funderingar kring religion. Och djur. För mig, som inte är och aldrig har varit särskilt intresserad av djurparker, så blev den här en klar ögonöppnare. Pi berättar om djuren i en djurpark på ett otroligt intressant sätt. På ett helt nytt sätt för mig. Nu tycker jag inte längre illa om djurparker som håller djuren instängda. Nu vet jag bättre. Hittills låter det mest som en faktabok men det är det inte. Långt ifrån.

Det är en berättelse om en indisk pojke som efter ett skeppsbrott hamnar i en livbåt tillsammans med en zebra, en orangutang, en hyena och en tiger. Det är en berättelse om förtvivlan, rädsla, hopplöshet och hopp. Om att överleva mot alla odds. Det är en otrolig historia som definitivt är något utöver det vanliga. Hur länge orkar man hålla sig levande. När blir det så plågsamt att det känns som en befrielse att få ge upp? Eller är det så att hoppet aldrig överger en människa? Jag tycker att det är en fantastisk berättelse. En som inte släppte sitt grepp om mig utan följde mig även när jag inte läste den. Sedan gör det inget att slutet kastar omkull allt man trott på och skapar en helt ny tanke. Vad var det egentligen som hade hänt?