Keep moving

När det gäller att röra sig och att ha fullt upp, så har jag inga problem. Hemma hos oss händer det saker hela tiden. Jag tror att det är därför som jag skriver så fort när jag skriver. Jag tror att allt som jag vill skriva lagras, utan att jag tänker på det, under tiden som jag gör annat. När jag till slut sätter mig ner och skriver, så går det undan. Ja, det är verkligen som nedförsbacken i berg- och dalbanan. Kort och intensivt. Färden avslutas oftast med darriga ben och ruffsigt hår. Istället för att hålla krampaktigt i handtaget framför mig, så skriver jag lite lätt maniskt. Maniskt på ett bra sätt. I morse när jag vaknade hade jag slutet klart för mig. Allt är inte skrivet ännu, men det känns bra att veta ungefär hur det ska gå. Om inte berättelsen trilskas igen förstås, och tar mig på nya omvägar. Man kan aldrig vara riktigt säker.