Fullkomligt lost

utan Internet och det kan ta några dagar innan någon kommer och söker felet.

Vad gjorde man med all tid man hade innan Internet. Själv har jag använt den till att avsluta jobbet med att lägga in ändringarna i manus nummer två. Perfekt! Och det är en fröjd att se hur barnen hittar annat att göra när de inte kan sitta vid datorn. Definitivt en positiv effekt av avsaknaden av nätuppkoppling. Fast själv måste jag erkänna att jag känner mig aningen lost, man förstår verkligen hur många gånger per dag som man googlar när man inte längre kan göra det. Som tur är har jag viss möjlighet att koppla upp mig via mobilen, vilket gör att jag kan skriva det här. Jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan jag kan surfa obehindrat på nätet igen. och kanske kan jag då "glömma bort" att tala om för barnen att det fungerar igen, bara för att jag ska få fortsätta se hur de använder sin tid på ett så kreativt sätt som nu. Men nu, over and out, dags att sova!

Ännu en sådan dag

då livet tar andra vägar än ordens.

Min tid har istället gått till de fem människorna som är de absolut viktigaste i mitt liv. Och så har jag så smått börjat träna igen efter en lång sjukdomstid, det kändes helt fantastiskt.  Orden finns inom mig hela tiden så det känns som en stor tröst. Under träningen kom det en tanke angående ett av de manus som jag har påbörjat, musiken och den bok jag läser just nu har skapat de funderingarna. Det är spännande hur hjärnan arbetar utan att jag egentligen försöker.

Det är rörigt hemma efter mitt kreativa arbete förra veckan och huvudet snurrar oavbrutet av tankar runt framtiden på så många plan. Jag önskar att det kunde stillas ner en efter en så att jag får lite ro igen. Ibland är det mycket som händer i livet och man måste liksom bryta ner det i små bitar för att det inte ska kännas oöverstigligt.

Idag lyssnar jag på skrivtips om att hitta sin kreativitet. Release your creativity - Find your Muse!

Skapande alltså

det kan verkligen göra en galen.

Egentligen är jag nog alldeles för otålig för att hålla på med det och ändå kan jag inte låta bli. Nu håller jag tummarna för att det inte ska bli total katastrof. Den här gången handlar det inte om skrivandet, för det flyter alltid på i en rasande fart när jag väl sätter mig och skriver eller redigerar. Det här projektet får jag återkomma med eftersom det är en hemlis just nu : )

I morgon på morgonen ska vi uppvakta en 50-åring och så måste jag avsluta mina kreativa projekt innan vi åker iväg till Uppsala på dop. Småkillarna har gjort sina egna Iphones i papper med tillhörande Minecraftapp, så de har också varit kreativa idag. Dessutom ska jag packa. Full fart med andra ord. Jag har lyckats få hem färg till skrivaren så jag pressade in en utskrift mitt i all den röra som finns i mitt arbetsrum just nu. Ett hemma-hos-reportage hos mig just nu skulle vara en katastrof : )

Dagens musik som finns i mitt soundtrack till mitt andra manus är The Whole Story med Sunrise Avenue.

Den kreativiteten

som jag hade under mitt träningspass i dag är inte att leka med. Jag vet inte vad som hände.

Jag har nu rätt bra koll på tre nya manus, titel på dem och i princip vad de ska handla om. När man har flera manus som man vill skriva är det svårt att välja vilken man ska börja med. Man vill liksom skriva ner dem allihop eftersom man är så nyfiken på hur de ska bli. Men jag tror att jag vet vilket jag kommer att välja och det gör jag för att det är det manus som är mest lättsamt. Det tror jag är vad jag behöver skriva just nu. När jag har redigerat färdigt manus nummer två vill säga.

På tal om att skriva och redigera så såg jag ett mycket intressant klipp om bra och dålig konst. Jag översätter det till alla konstformer och håller med om att man inte alltid vill läsa det som är bäst, eller som de säger i klippet: A diet of masterpieces makes you fat. The virtues of bad art, går ut på att vi precis som i alla andra sammanhang behöver variationen. Ibland vill vi ha ett mästerverk, ibland vill vi ha något som bara underhåller och ibland något däremellan. Precis så som det ser ut när vi väljer vilken film vi vill se på. Om man tänker på det på det sättet, så är det ännu viktigare att det finns alla typer av läsning och det är inte bara bästsäljare och prisvinnare som har en viktig plats bland böckerna. Känns inte det ganska logiskt? Det tycker jag.

Dödar skolan barnens kreativitet

det tycker Ken Robinson och jag måste nog tyvärr hålla med. I dag vill jag dela med mig av ett mycket roligt och inspirerande klipp som skapar en viktig eftertanke där Ken Robinson  pratar om skola och kreativitet.

Kreativitet är inte något vi växer i utan något vi växer ur eller kanske utbildas vi rent av ur den. Ken Robinson tycker att vi ska tänka om och tänka rätt när det gäller skolutbildning och anpassa den till hur livet ser ut i dag. Kreativitet är lika viktigt att uppmuntra som läs- och skrivkunnighet. Tanken på det faktum att vi inte uppmuntras att göra sådant som har med kreativitet att göra är sorglig. Ett barn har oändligt med kreativitet inom sig, men när försvinner den och varför? Hur många gånger hör man inte håll inte på med musik du kan ändå inte bli musiker, håll inte på med konst för du kan ändå inte bli konstnär eller håll inte på med teater för du kan ändå inte bli skådespelare. Eller för den delen skriv inte för du kan ändå inte bli författare. Kreativa, talangfulla, briljanta högt utbildade människor i dag tror inte att de är det eftersom det inte värderas tillräckligt högt i skolan, eftersom skolan är helt och hållet uppbygd på att vara en akademisk utbildning. Vi borde verkligen låta varje barn hitta sin talang, sin glädje och sin passion där den finns och inte utbilda bort den tills inget längre finns kvar.

Om att försöka skriva ett mästerverk

som kanske till slut ändå bara blir tillräckligt bra.



Och kanske är det så det måste vara. Att ha en önskan om att skriva något alldeles fantastiskt är nog bra, men att skriva det man vill och behöver skriva och sedan låta läsaren bedöma hur bra det egentligen är, det är nyckeln till att skriva. För höga krav dödar kreativiteten och hindrar orden från att komma ut. Så jag skriver utan några egentliga tankar om hur bra innehållet egentligen är. Den flödesskrivande fasen är en underbar drog. Redigerandet är roligt och spännande. Att sedan lämna över sitt skötebarn till andra att läsa är fasansfullt. Men nödvändigt. För man skriver och lever helt i sin egen värld i en oändlighet, men under den tiden glömmer man helt bort att man skriver för att någon annan till slut ska läsa vad man skrivit. Att någon ska hålla den färdiga boken i sin hand. Den insikten kan verkligen göra en skräckslagen. På ett skönt pirrigt sätt så klart.

Helgen håller på att ta slut och i morgon hoppas jag kunna fortsätta redigera.

Upp och hoppa

det är fredag och dags att dansa. Det är första helgen det här läsåret och jag hoppas att ni inte slöat till allt för mycket under sommaren. Kanske behöver vi fräscha upp våra danskunskaper lite nu så här i början. Därför kör jag igång fredagsdansen med den här informativa videon. Nu kör vi igång helgen!



Mitt skrivande liv börjar så sakta vakna till liv igen. Under mina träningar har jag kommit på en lite kul grej som jag ska testa med mitt andra manus. Jag hoppas att det kommer att bli bra. Hur som helst så känns det som om kreativiteten börjar komma tillbaka, det gör mig lycklig! Även tankearbete är en del av den skrivande processen.

Retired

Jag har sovit så bra och länge men är ändå förlamade trött fortfarande. Nåja, det ska väl gå över det också.

Maken och dottern åkte till Västkusten igår för att hjälpa svärfar med deras båt. Själv är jag kvar hemma med tre barn. Vi skulle åkt allihop men jag kände att några av oss behövde lite lugn och avkoppling här hemma. Äldsta sonen åker på läger i helgen och behövde lite paus de första dagarna på det härliga sommarlovet. Sedan blir det intensiv undervisning inför konfirmationen i juli. Vi har det mycket skönt och lullar mest omkring. Fast vi lägger in lite saker som behöver göras lite här och där så vi känner oss nöjda ändå.

Too Tired med Gary Moore, jag vet precis hur det känns och ändå är låten så härlig och man blir faktiskt lite piggare bara av att lyssna på den.



Kreativiteten och skrivandet verkar i alla fall vilja ta plats igen för när jag vaknade hade jag en ny berättelse i tanken. Det var en spännande idé om tid och svåra val och en gammal bro hade en stor betydelse i den berättelsen.

Jag får sova mer och samla mer kraft så är jag snart tillbaka i gamla gängor igen. Det ser jag mycket fram emot. Men först ska jag se nya Nalle Puh filmen men mina fina små telingar.

Och redigerandet fortsatte

och det går framåt. Trots att dagen blev upphackad av en massa måsten, så hann jag redigera nästan tio sidor.

Själv skulle jag inte tacka nej till mer tid. Men det finns mycket annat på lappen att välja på som är bra. Tro, styrka, inspiration och självförtroende känns som något man aldrig kan få för mycket av när man skriver. 

Skrivtips kan vara bra när man befinner sig bland sina ord och försöker att få dem att bilda det bästa mönster man kan klara av att få fram. 

"Om du inte känner dig vilsen i din berättelse så är du på en plats som någon redan har hittat. Hitta istället en helt ny plats. Det behöver inte vara revolutionerande, det behöver inte vara världsomvälvande, bara nytt och då måste du känna dig helt desorienterad."

Så häftigt

Vilken kreativ idé att använda blommor i förgrunden som kjol till föremålet bakom. Jag tycker att bilderna är väldigt vackra. Dottern som älskar att fotografera får definitivt testa. Bilderna hittade jag här och de är gjorda av den här tjejen. Klicka på bilden så ser man dem i större format.

Nu spirar det

äntligen igen!

Både ute och inne i mig spirar det av hjärtans lust. Viljan och lusten har kommit tillbaka till mig och nu är det sådär överfyllt i mina tankar igen. Inte alls på något dåligt sätt utan det känns bara helt fantastiskt. Jag har en helt ny kreativ idé som jag ska testa och jag har hittat ett nytt förlag som jag ska skicka mitt barnboksmanus till och se vad som händer med det.

På min promenad så funderade jag på vilken av mina påbörjade berättelser som jag vill ta tag i nu. För jag vill skriva, jag måste skriva. Det var ingen som riktigt talade till mig, så tankarna vandrade vidare så som de kan göra när man promenerar. Då kom det en helt ny idé till mig som hänger tätt ihop med allt som hänt den senaste tiden och flera år tillbaka. Den har fått ett namn som jag tycker är helt underbar. Jag ser mycket fram emot att börja skriva den.

Nu skulle jag bara behöva lite fler timmar på mitt dygn för att hinna med allt roligt som jag vill göra för jag har ännu ett projekt som väntar på att komma igång så fort jag är redo. Nu är det vår på alla sätt man kan tänka sig och allt börjar om från början igen. Jag ser otroligt mycket fram emot att världen ska få tillbaka alla sina underbara färger igen. Jag vill känna solens värme mot mitt ansikte och fylla mina lungor med den luft som luktar så härligt som bara vårsolen kan göra.

Klotter och snökonst på tegelvägg

Är klotter ett uttryck för att man vill skriva, kreativitet eller bara vandalism?

Här har någon klottrat på en barrhäck.

Den här snökonsten som jag såg på en vägg på barnens skola tidigare i vinter är definitivt ett uttryck för kreativitet.

De-clutter time

"En dag med flera möjligheter på programmet. Se till att stöka undan ett och annat innan du ägnar dig åt mer intressanta saker."

Så står det i mitt horoskop i City idag. Det är precis mitt dilemma varje dag. Mina promenader den senaste tiden har handlat mer om hur jag ska få mer tid och ro till att skriva än nya idéer till mina berättelser. Som alltid så ger en rask promenad lösningar till många problem som uppstår under livets gång. Jag har kommit fram till att allt det som väntar, städning, strykning och alla grejer som ligger överallt stör min kreativitet. De gör mig handlingsförlamad och ingenting alls blir gjort. Jag behöver skala bort allt clutter och ta bort allt som stör mitt skrivande och allt annat som är roligt. Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och ta tag i att städa upp här hemma på riktigt, hur tråkigt det än må vara. Jag vill vara clutter-free. Jag vill kunna sitta och skriva utan att behöva tänka på allt annat som behöver göras. Jag vill att tanken ska kunna flyga fritt.

Bilden är lånad här.

A Brief History of Pretty Much Everything

Dubbelklicka på filmen så ser du hela bilden.

Om att skriva

Jag har läst om och lyssnat på en massa olika skrivtips och många har en storyline eller ett skrivschema. Alla författare verkar så otroligt organiserade. Själv är jag helt oorganiserad. Jag skulle aldrig få till en bok på det sättet. Jag behöver ha det flytande, dynamiska tänkandet där alla dörrar är öppna. Jag börjar bara med en grund eller något som jag vill berätta. Oftast kommer första meningen till mig först och då har jag egentligen ingen aning om var den ska leda mig. Sedan börjar jag skriva och historien kommer till mig efterhand. Det händer saker i berättelsen som jag inte ens hade anat när jag börjar skriva. Här har jag äntligen hittat en författare som gör precis som jag. Det känns tryggt.

Det sjuder

Nu börjar det äntligen sjuda lite i grytan igen. På dagens promenad började det smyga sig in intressanta saker som ska in i min andra bok. Inte nog med det, det dök också upp lite spännande saker för bok nummer tre. Det var verkligen lätt att andas in den ljuvliga friska höstluften idag. Det är så mycket roligare att promenera när det inte är helt stilla i tankarna. Det går så mycket lättare och fortare att ta sig fram när det sjuder i tankarna. Nu ska vi se vad det kan bli av det. Snart kokar det och ångan kommer att lägga sig och bilda ord som i sin tur bygger en berättelse. Underbart! Jag är tillbaka :D

I dag är det två veckor sedan jag skickade iväg mitt manus. Det är verkligen inte lång tid i de här sammanhangen, det har jag förstått. Men det känns fortfarande helt underbart att jag verkligen har gjort det. : )

Flow

Jag tycker att flow låter så härligt. Ordet låter mjukt och lite vågigt tycker jag. Som en härlig varm surfvåg. Det är en fantastisk känsla när man surfar på den där vågen. Man står stadigt på brädan och följer vågen fullt ut. Kroppen, brädan och vågen är ett. Problem och hinder försvinner. Man har flyt och livet känns lätt och underbart.

Jag tänkte på det där med att ha flow eller flyt som vi kanske säger på svenska. Hur man känner sig och hur man mår beror mycket på vilket flyt man har i olika sammanhang. Det kan gälla att skriva, måla, jobbet eller bara flyt i vardagslivet. Det behöver ju inte gälla stora viktiga saker utan små obetydliga som sätter stämningen i livet. Visst är det underbart med flow men kan man verkligen uppskatta det fullt ut utan att känna motgång då och då? Som i alla aspekter i livet så ser jag framför mig en vågskål. Den ska förhoppningsvis väga jämt. Men inte hela tiden. Den måste ju pendla och ena sidan måste väga tyngre än den andra då och då. Det är ju precis det som är livet. Det är lätt att inse allt det här när man faktiskt har flyt och inte lika lätt när man sitter fast i motsatsen och livet bara känns tungt. Då känns det som om man aldrig kommer att komma ut på andra sidan. Det känns som om spiralen neråt är oändlig. Kreativa människor verkar ha djupare dalar och höjder. Kanske är kreativa hjärnor känsligare och mer dramatiska än andra hjärnor. Någonstans måste ju deras fantasi och keativitet komma ifrån. Dramatik är ju härligt på många sätt och ger nya infallsvinklar både i jobb och vardagsliv. Jag inser att anledningen till mina tankar och min insikt beror på att jag har flow just nu. När jag inte har det så är jag inte särskilt insiktsfull. Jag passar på att skriva av mig det här nu så kan jag kanske gå tillbaka och läsa det när jag är på den andra sidan och allt känns jobbigt och tungt och hoppas att det kan hjälpa mig då. Det finns en väg ut och den kommer snart.