Wow

vilket flyt jag hade idag!

I går trodde jag på allvar att jag inte skulle hinna allt det jag behöver gör innan måndag morgon då jag tar tåget till Stockholm. Natten blev sådär eftersom lillkillen hostade otroligt mycket, stackarn. Han fick vara hemma från skolan idag också. Ändå vakande jag och hade en ny härlig energi i kroppen. En timmes träning följdes av en timmes njutning i solen. Därefter dusch och hämtning av nästyngsting. Oorganiserad som jag har varit så hade jag inte ordnat varken tid för nagelfix eller att sätta i ny dragkedja i byxorna som jag gärna ville ha med mig. Jag fick direkt en tid för nagelfix under dagen och på vägen dit lämnade jag in byxorna som blir färdiga i morgon. Lite shopping hanns det också med, inte illa alls. Jag skulle byta byxor till lillkillen och köpa något till mig själv som jag länge tänkt köpa. Ibland ska man faktiskt ha flyt också.

Däremot vet jag inte hur smart det var att fixa naglarna nu, från de stumpar till naglar som jag hade innan blev det så här:

Det är ju supersnyggt, om än utan glitter, men hur ska jag kunna skriva nu då? Jag är inte van vid att saker tar emot. Och då ska vi inte ens nämna att ta av och på byxor, eller att ta fram kreditkort när man ska betala. Jag är ute på oprövad mark här.

Jag har några saker kvar på min mentala lista, men jag är så nöjd över den här dagen och känner mig övertygad om att jag hinner. Förutom för mina manus, men kanske behöver man lägga undan saker en stund för att få ro ibland. Jag är helt övertygad om att man kan få allt, bara inte på en gång.

Snart kommer våra gäster och mys med familjen står högst upp på listan just nu. Men först, det är ju fredagskväll igen, hur nu det gick till? Då är det bara en sak som är viktig på listan. Dans! Nu kör vi igång en helt underbar helg! Who would you want to do a happy dance with? Jag gör det med min underbara familj.

Äntligen

har nyckeln till bokskåpet kommit fram.

Man kan tydligt se försöken till att ta sig in utan nyckel.

Här är de, mina juveler. Jag var tvungen att öppna och känna och lukta på dem på en gång. Äldsta sonen låg på golvet och lekte med småkillarna då han såg nyckeln under bokhyllan med barnböcker. Yay!! Nu har han en rejäl belöning att vänta. Vi har ju väntat med att förstöra dörren för att man säkert vet vad som händer då, precis när det är gjort så hittar man nyckeln. Ibland ska man ju ha tur också.

Igår redigerade jag nästan femtio sidor. Efter att ha bakat till barnen skola som ska ha skolbarnens dag i morgon, handlat födelsedagspresent till svärfar, köpt färg till skrivaren och hämtat barn i skolan, så ska jag nu försöka återgå till redigerandet.

 Det är äntligen fredag! Eller, jag tycker nyss det var fredag, men nu är det i alla fall fredag igen. Dags att dansa. Nu kör vi igång helgen i ett bibliotek!
 

Tur eller otur

Detta är till dig Morran och till alla oss andra som undrar varför händer det just mig, just nu, just här?

Det här är en berättelse som ska härstamma från Kina.

Det var en gång en bonde som levde i en avlägsen by. Bonden levde tillsammans med sin fru och son i ett litet hus. Han försörjde sig genom att bruka jorden och han ägde endast en enda häst. En dag sprang hästen bort. Dagen efter kom alla bybor förbi och sa ”Vilken otur du har, du som redan är så fattig. Nu har du ingenting kvar” Bonden som var en klok man svarade bara ”Tur eller otur. Vem vet?”
Bonden som var en arbetsam man fortsatte att bruka sin jord precis som förut, dag ut och dag in. En dag när han kom hem var den bortsprungna hästen tillbaka och med sig hade den sex andra unghästar. Dagen efter kom alla bybor förbi och sa ”Vilken tur du har. Igår hade du inga hästar och idag är du den rikaste mannen i byn” Bonden som var en klok man svarade bara ”Tur eller otur. Vem vet?”
Redan samma dag hände en olycka. Bondens son ramlade av en av unghästarna och bröt båda benen. Dagen efter kom alla bybor förbi och sa ”Vilken otur du har. Din enda son. Hur ska ni klara er nu när du är den enda som kan arbeta?” Bonden som var en klok man svarade bara ”Tur eller otur. Vem vet?”
Efter några veckor besöktes byn av en general. Hans uppgift var att hämta alla unga män. Dessa skulle skickas till fronten för att delta i det pågående kriget. Men generalen ville inte ha bondens son. En blick på hans brutna ben räckte.
Tur eller otur. Vem vet?

Jag vet att jag inte skulle berätta om mina drömmar men de är ju så roliga just nu. Inatt diskuterade jag med Brasse Brännström om hur mycket pengar man ska lägga på en dejt med en tjej!!!!

Det är mycket kändisar hos mig i mina drömmar just nu. Kan det vara ett tecken? :)